- Vinmagasinet Livets Goda / Wine Magazine - https://www.livetsgoda.se -

Intervju med Måns Möller: Att äta gott och bo bra är viktigt för att orka med det här livet.

MÅNS MÖLLERS YRKESVAL VAR ingen tillfällighet. I klasskompisens ”Mina vänner” går det att läsa Ståuppkomiker på den streckade raden efter ”Jag vill bli:”. Detta skrev han i fjärde klass. Då hade han sett ”Släng dig i brunnen” på TV, där folk satt i barmiljö, rökte och drack och hade det allmänt trevligt. – Det var en dröm som jag idag kan leva på. Det är jag jätteglad över! Vi ses på ett eftermiddagsstängt Bishops Arms på Folkungagatan i Stockholm. Måns Möller har bråda dagar. Han spelar den egna showen ”Jävla Pajas” som hade premiär i våras, och som nu fortsätter för fulla hus både i höst och våren 2014. Succén beror nog på två saker: Dels är Måns Möller mycket större som komiker än vad många tror. Skummar man igenom ett antal recensioner från hans standupkarriär ser man att framförallt landsortstidningarna beskriver honom som toppattraktionen, den som entrar scenen sist i setet och som alltid levererar. Den andra saken är att Jävla Pajas inte bara är en standup med de bästa skämten samlade, utan presenterar historien om att ha en son med autism med allt vad det innebär i form av glädje och sorg. Det ger showen ett annat djup och titeln får ett skimmer av svärta när man förstår att detta att ses som en ”jävla pajas” inte alltid är så enkelt när man faktiskt också brottas med riktiga problem – myndigheter, psykologer, institutioner. I flera intervjuer, särskilt i våras, fick Möller berätta om detta. Självklart som marknadsföring för sin show, men ganska snart märktes också det genuina engagemanget, som någon gång till och med slutade i tårar. Showen är i första hand rolig underhållning, men den visar också en ny sida av Måns Möller. ENGAGEMANGET BLIR DÄRFÖR DET FÖRSTA vi talar om medan personalen på Bishops Arms dukar fram de beställda dryckerna som ska provas. – Jag tror att skolan, och framförallt barn med särskilda behov, kan bli en stor valfråga. Jag vet att det finns många särintressen och bara en kaka att dela på, men även en stenhård kapitalist som enbart bryr sig om pengar måste kunna se den ekonomiska vinningen i att ta hand om barnen. Vi fick vänta nio månader på att få ett besked om vår sons autism. Det är nio missade månader i form av träning – det enda som hjälper de här barnen. Att barnen inte får hjälp i tid kostar så mycket för samhället. Har du alltid haft det här engagemanget? – Ja, men jag har inte tidigare gått ut med det. Har inte sett någon anledning till att folk skulle vilja lyssna på mig. I och med showen blir det per automatik intressant, då vill folk veta vad jag tycker. Så du har ingen politisk karriär bakom hörnet? – Nej, men däremot tycker jag att ståuppkomiker ska fånga sin samtid både på gott och ont. Bra standup innebär att man tycker något. Att man kan övertyga även om alla inte håller med i sak. Men när övertygandet motiveras av illa grundade fakta, typ att alla invandrare kommer hit och tar våra jobb, då blir jag trött – då har man inte tänkt efter. Whiskyglas efter whiskyglas placeras framför oss. Det får Måns Möller att prata vidare om politik, men på ett annat plan. Överförmynderi gällande alkoholdrycker tror han inte på. Han vill att det ska bli enklare att importera, även för små företag. Att marknadskrafterna ska få styra, inte staten. – Om ditt företags framgång hänger på att produkterna kommer in i Systembolagets katalog är det lätt hänt att det blir muthärvor liknande de för ett antal år sedan. MED DET SAGT SMAKAR vi på första ölen. En Helsinge Pils från fat. Måns Möller ser sig inte som någon stor öldrickare. Enligt egen utsago tar han möjligen en öl när han bastar och när han seglar. Han tar upp det första glaset och håller det mot ljuset. – Bara genom att titta på färgen ser jag att den här skulle kunna funka. Jag gillar ljus öl, sånt som ”riktiga grabbar” ser ner på. Jag gillar Corona med en limeklyfta på sommaren. Han smakar, funderar ett tag. – Den här är god, och det blir extra positivt när man vet att det är småskaligt, lokalproducerat. Det är inte lika charmigt att beställa in en Heineken … Men Corona går bra? – Haha, ja … jag känner tyvärr inte till några små svenska bryggerier som gör öl man ska stoppa lime i. Apropå småskaligt och svenskt var han länge nyfiken på Mackmyra. – Jag ville så gärna att det skulle vara bra. Jag var sugen på att investera i ett fat, men jag är inte superimponerad än så länge. Men de är duktiga på att marknadsföra sig. Öl nummer två är grumlig som insjövatten, bärnstensfärgad med stor, karaktäristisk doft och smak. – Vet inte vad det är, men den doftar fläder, fruktigt. Det är mycket humle, inte alls min grej. Jag har ju aldrig passat in bland Södermalmshipsters. Har försökt, och går på Hammarbymatcher och så … I glaset är ett annat fatöl från baren: Crooked Moon IPA Across the Universe. Det danska bryggeriet har gjort ett India Pale Ale med 6 procent alkohol och en hel massa humle, som sig bör. Du lär ha fått hjälp av Jonas Gardell med detta att blanda allvar och humor inför showen, du håller även regelrätta föreläsningar, i och för sig med en del humor inblandat. Men finns det en längtan efter att bli mer ”seriös”? – Nja, jag håller då och då föredrag om stress tillsammans med Dan Hasson, och det intressanta är att när man lyfter ur ett skämt ur en standup och använder det i ett föredrag, så får det mycket mer skratt än det får på Norra Brunn samma kväll. Och allra mest skratt får jag för ett skämt i Jävla Pajas när det har varit sorgligt precis innan. Man märker att då längtar folk verkligen efter att få skratta. Men längtar jag efter att bli seriös … Nej, men folk tror ju att man inte KAN vara seriös – att man vaknar halvåtta och garvar. Sån är ju ingen. Jag tror att den där balansgången mellan roligt och seriöst är det bästa. INFÖR JÄVLA PAJAS HYRDE HAN Cirkus i Stockholm med sextonhundra platser. Då var han nervös, nervös för att det inte skulle komma folk. Även om showen var bra skulle det ju inte bli bra i en halvfull lokal. Han funderade också mycket på hur folk skulle reagera på den ”nya” sidan av honom. Det fanns många frågor. När succén nu är ett faktum är han inte nervös på samma sätt. I er bransch är det ju ganska tydlig hierarki. Ni går från att vara uppvärmare, till del i ett set, till att eventuellt kunna sälja ut egna shower. Är det en tävling? – Absolut. Jag är tävlingsmänniska, samtidigt gör jag ju min grej, andra får göra sin. Det var exempelvis jättekul när jag utsågs till Årets manliga komiker, men man blir ju äldre, nu är det inte lika viktigt att visa sig. Men visst, det var lite av en milstolpe att kunna ge sig ut och sälja ut en egen turné. För några år sedan var jag på turné med bland annat Björn Gustafsson. Han hade just varit med i Melodifestivalen och var stor, den gången var det han som sålde slut biljetterna. Så funkar det ju. En egen show innebär att man får svart på vitt om hur man ligger till. Möller är född och uppvuxen i Hässelby i norra Stockholm. Om han var klassens clown vet han inte så noga, men det hände att han ställde sig vid katedern och imiterade läraren. I fyran började han på Adolf Fredriks musikskola i stan. Där var det mer uppstyrt, något som han mådde bra av. – Busen var snällare, man kanske la cayennepeppar i overheaden. I Hässelby innebar bus att man var ute och snodde bilar. Under skoltiden var han med och jobbade på olika uppsättningar på Operan, och redan då lärde han sig hur viktigt det var att repetera, att jobba hårt för att lyckas. Mamman var lärare, pappan ekonom. En riktig svennebanan-medelklassuppväxt som han själv uttrycker det. Storasyster gick på Adolf Fredrik, därför blev det naturligt även för Måns att gå där. Den första standupidolen var Eddie Murphy, då aktuell med Raw. Han fortsatte på Adolf Fredrik även under gymnasiet men pluggade sedan ekonomi på universitetet. En termin före examen kände han dock att han måste få prova på sin dröm innan det var dags att sätta sig bakom skrivbordet. – Jag maxade CSN, började hänga på standupklubbar och tjatade mig in på Norra Brunn. Väl där serverade jag whisky till Lennie Norman och Claes Malmberg efter showen, skötte garderoben, gjorde allt. Till slut fick jag prova fem minuter, sedan var jag fast. Minns du din första större standup? – Ja, jag uppträdde med David Batra. Det var så stort, det var ju det här jag hade sett på TV. Där man rökte och drack öl. Gjorde du också det? – Nej, jag har aldrig varit rökare. Och som sagt, jag har försökt gilla öl men aldrig blivit bra på det. Så jag började med whiskyn för att kompensera. FRÅN DEN DAGEN HAR HAN VARIT FRILANS. Han minns hur han fick åtta kronor per besökare på Berns, före skatt. Hade ett eller två gig i veckan och bodde fortfarande hemma. Efter några år fick han jobb på en företagsfest. Då först insåg han att det faktiskt gick att leva på det här. Vi smakar på sista ölet. Xbeeriment #44 Smoked Stout från Herslev Bryghus i Danmark. – Klart bättre än den förra, den här gillar jag faktiskt, även om det fortfarande inte är min stil. Men jag vill säga det, att det här är ju öl från bryggare som lägger sin själ i sina produkter, och så kommer jag som inte ens gillar öl särskilt mycket och ska uttala mig … – Det är som med TV-recensenter. Vissa av dem har aldrig fattat vad jag har gjort. Jag ser det nästan som positivt när de skriver ner nåt jag gjort – de ska liksom inte förstå och det är helt okej. För att återknyta till ölet. Även om deras mål är att göra en stout som smakar tjära och rök så får den aldrig högsta betyg av mig, därför ska jag inte recensera öl. På samma sätt tycker jag inte att gubbjävlar som tycker att Stefan och Christer är kanon ska recensera standup. Du har verkligen gjort en del grejer som inte är kreddiga, som recensenter älskar att hata. Panelprogram där det handlar om att försöka roa. – Ja, jag har några som har ett horn i sidan till mig. Det har varit politiskt inkorrekt att gilla det jag gör. Med Jävla Pajas har det ändrats lite, även om man fortfarande måste börja recensionen med: ”Jag har ju egentligen aldrig gillat Måns Möller”. Sen vänder det till: ”men den här gången har han faktiskt lyckats”. Det är lite ängsligt i branschen, särskilt här i Stockholm – viktigt vad eller vem som är inne eller ute. Jag har varit på utelistan, men nu börjar det vända. Hur är det att känna så? Är det inte trist? – Jo, men samtidigt blir det så mycket roligare när folk kommer på showen nu. När jag får visa dem. Överraska. Vilken typ av jobb säger du nej till? – Mer än man tror, men jag har inget behov av att twittra om vad jag säger nej till. Jag säger nej till i stort sett all form av reklam. Har heller aldrig förstått varför man ska se kändisar göra saker de inte är bra på. Jag hör till dem som vill se kockar laga mat, hockeyspelare spela hockey … Men jag är inte så ängslig, min idol i de sammanhangen är Claes Malmberg. Han har sagt att han tackar ja till allt han tror kommer vara riktigt kul, så det gör jag också. Skulle gärna göra musikal, radio … Tjänar du bra? – Ja, det får man nog säga att jag gör. Men den här showen har jag inte fakturerat än (i intervjuandets stund), så det dröjer lite innan pengarna kommer in. Sedan har jag ju lagt ner över ett år på att skriva materialet, har lagt hundratusen själv på marknadsföring, ska filma showen på Rival vilket kostar tvåhundratusen. Det är ju en kostnad jag inte får tillbaka när jag eventuellt säljer det till TV, men jag tycker att det känns viktigt. Generellt tjänar jag ganska bra, men i min bransch tar man ganska stora risker och då tycker jag också att man ska få betalt när det lyckas, för det gör det ju inte alltid. Vill man bara tjäna pengar så skulle man enbart göra företagsgig och lotteriprogram på TV, men då kommer man ganska snart tappa sin publik. Märks din ökade inkomst på din konsumtion av mat och dryck? – Haha. Ja, du kan mäta min inkomst utifrån mitt BMI. Jag har lärt mig uppskatta bra restauranger som har bra sommelierer. Man går ut och käkar mycket på turné och jag googlar efter de bästa ställena. Var på Lux Dag för Dag igår. Åt helt fantastiskt mat för 115 kronor. Sånt älskar jag, när man hittar något riktigt bra som också är prisvärt. Det är ju inte så svårt att äta gott för tretusen … När jag väljer hotell tar jag gärna hjälp av Jonas Gardell. Han vet exakt vilka hotell och till och med vilket rum som är bäst. Jag åker gärna femton mil extra för det. Att äta gott och bo bra är viktigt för att orka med det här livet. Hur mycket festande blir det? – Just nu reser jag runt solo, då blir det inte så mycket. Jag får sitta själv i hotellbaren och snacka med någon knivförsäljare. Men när vi är ute på turné med ett gäng komiker, då blir det fest. Det är som en klassresa och man behöver inte köra bil dagen efter, om man säger så. Jag menar, gigar man på Tylösand en fredagskväll på sommaren så är det ganska svårt att ha tråkigt. Vi beter oss som sjutton-artonåringar som precis kommit in på krogen, det är bra fräs. Men annars försöker jag faktiskt passa mig lite, det är lätt att halka dit när man ständigt jobbar på krogen. Och det är ledsamt att se kollegor som dricker för mycket. HAN HAR VARIT PÅ DEN STORA KOMIKERFESTIVALEN Fringe i Edinburgh och där även besökt lite whiskyprovningar. – Man fick lukta på olika saker, som kanel och andra kryddor, och sedan försöka hitta doften i whiskyn. Det var kul. Gillar du bourbon? – Ja, särskilt i en whisky sour. Annars är det ju lite Slash i hög hatt och Jim Beam … Första whiskyn råkar nämligen stavas med e. Det är en Blanton’s Gold Edition. En bourbon på drygt 51 procent. – Otroligt snygg flaska. Och faktiskt väldigt god bourbon! Känns dyr … Och det känns att den är över femtio procent. Den här kan jag mycket väl tänka mig att dricka utan att göra en drink av den. Apropå alkohol. Du har i någon intervju sagt att den bästa publiken är den nyktra. – Ja, och oftast är den faktiskt det. I början var det oftare att man hade en onykter publik, ett tag gick det så långt att det inte blev kul. Finliret och nyanserna i showen försvinner liksom om uppmärksamheten inte finns där. Men nu är det mycket bättre, standupen har kommit upp sig som företeelse. Vi går direkt på whisky nummer två som är Glenmorangie Signet. En välpolerad lyxvariant med kaffetoner, söt, mild och ganska inställsam framtoning. – Det jag oftast dricker hemma är single malt, men faktum är att jag i det här fallet föredrar Blanton’s. Ska jag sitta och sippa på en whisky skulle jag helst ta något rökigare och den här stack inte ut så mycket, blir svår att känna igen i en blindprovning. Jag tycker inte att den lever upp till priset, för mig var den inget speciellt. Vilket är ditt allra första whiskyminne? – Jag var med i scouterna och vi kom tvåa i seglingstävlingen Lidingö Runt i vår klass. Vi skulle fira och nån hade med sig en plunta med sin farsas Lagavulin. Inte helt enligt scoutförbundets ordningsstadgar … Det var lite som när man rökte första gången, man tvingade fram ett ”åh, vad gott”. Men det är ju en vanesak. Rökig whisky har jag nog velat tycka om så mycket att jag börjat göra det. Jag dricker exempelvis inte vin – har försökt, men det ger mig inget. Whisky och vodka dricker jag gärna. Drack en ny svensk vodka häromdagen som jag tyckte var jättebra. Vodka kan jag dricka ren med några isbitar – då tycker folk inte att jag är klok. – Ett annat whiskyminne är från när jag och en kompis gick ner och upp i Grand Canyon på en dag. Det var hur varmt som helst, och när vi kom upp ville vi ha varsin whisky. Men vi var i Utah och eftersom de är mormoner blev det världens stök. Det slutade med att vi fick betala väldigt mycket för en Johnnie Walker Red Label som smugglades in i en handduk. Men sammanhanget gjorde att den smakade fantastiskt. SOM UNG I HÄSSELBY VAR DET annars häxblandning i en återanvänd sirapsflaska som gällde. – Eller att man smög ut i garaget och tog någon folkis … Första vodkan jag köpte var Explorer. Och Marinella, finsk vinaperitif – inte särskilt god. Och man provade Stroh rom i alperna. Det gick ju någon myt om att den klassades som lätt narkotika. Jag klarar inte av sånt som jag i ungdomen druckit för mycket av. Nu har jag istället lärt mig sitta och njuta med en whisky och lira poker. Whisky nummer tre blir därför spader knekt, Jack of Spades från japanska Hanyu som fått sjutton år i fat. Vi pratar en del om whiskyns utseende, om viskositeten, färgen etcetera. Doftar, funderar … – Det är mer trä i doften än tjära. Mmm, nja. Jag gillar inte eftersmaken, det kanske är en svindyr whisky men den har en träig beska som jag personligen inte går igång på. Att eken känns så länge i eftersmaken är så klart meningen men det är inte min påse. Plus dock för snygg flaska och etikett. Spelar du poker? – Helt kass är jag väl inte, jag spelar en del med lite gamla ekonompolare. Betnér är bra på riktigt, vi har ju varit i Las Vegas några gånger. Men jag kommer inte in i det riktiga pokerrummet på Bellagio i Las Vegas. Står utanför med magväskan, haha. Om du dricker whisky hemma, vad blir det då? – Lagavulin, Bowmore … jag gillar lite rökigt och får mycket sådana flaskor i present. Folk vet att jag gillar whisky. Jag dricker aldrig whisky med vatten, tycker den är godast som den är. Då har vi en sort som kanske faller dig i smaken. Måns Möller smuttar länge på den fjärde whiskyn som är Ardbeg Galileo. En tolvårig whisky som buteljerades i begränsad upplaga. Whiskyn föddes 1999 när utvalda marsala- och bourbonfat lades undan för lagring. Buteljeringen skedde sedan vid 49 procent, utan kylfiltrering. Namnet kommer sig av att Ardbeg 2011 bjöds in av ett amerikanskt rymdforskningslaboratorium i Houston, Texas. Inbjudan gällde ett två år långt experiment där man jämförde mognadsprocessen i fat som legat på Jorden, med gravitation, och fat som ligger på en internationell rymdstation i mycket låg gravitation. Experimentet pågår fortfarande och resultatet får vi först njuta av i framtiden, Galileo är alltså enbart en hyllning till projektet. – Den här är ju rökigast hittills, jag har säkert druckit den tidigare. Jag gillar den, det är mer min smak. Så de har samma ägare som Glenmorangie? Då ligger jag plus minus noll då med tanke på att jag dömde ut Signet … Ja, den här är god, och tillräckligt rökig. DET SISTA GLASET RYMMER Strathisla 1967, buteljerad 2004. Sherryfatlagrad speysidewhisky i klassisk stil med ordentlig mognad. – Den är mörk i färgen. Är alltid lite skraj för jättemörk whisky – har fått för mig att jag blir mer bakfull av den. Måns Möller doftar, smakar och funderar igen. – Mera beska i smaken, återigen. Nej, jag tycker fortfarande att Galielio var schysstast, mer i min smak. Det här är för mycket trä. Vi har alltså utkristalliserat Måns Möllers whiskysmak. Han gillar när det är lite rökigt, men går inte igång på det långlagrade. Det är ju det som är fördelen med sprit, att man får tycka vad man vill. Det är väl som med komiker. Man har olika smak, olika åsikt om vem som är roligast eller bäst? – Precis! 10 snabba med Måns Möller Reser: Till Asien med sonen på vintern. Till alperna åker jag till exempel med kompisen och musikern Stephen Simmonds och min kollega Patrik Larsson. Jag åker alpint och gillar naturupplevelsen. Kläder: Hade ofta fluga tidigare, men det blev modernt så nu har jag slutat med det. Jag försöker absolut att skilja mig från mängden. Det gör det ju också lättare för andra att parodiera på mig. Bil: Ja, jag tycker det är skitkul med bilar, var nyligen nere i Falkenberg för att köra Merca AMG för att köra snabbt – utan att bli av med körkortet. Sist jag köpte bil åkte jag till Tyskland och hämtade en Mercedes. Skulle gärna ta licens för banracing om jag hade tid. Läser: När jag flyger läser jag en del, och på semestern. Önskar jag hade läst mer, då hade jag kanske varit lite smartare. Ser: Ja, när jag är barnledig sticker jag iväg och kollar på olika kollegors shower och på teater. Lyssnar på: Jag är oerhört analog så jag är inte bra på att ladda ner musik, det är min tjej som gör. Jag skulle helst se CD-skivans återkomst. Skrattar: När det inte är meningen att det ska vara kul. Gråter: När Bajen spelar fotboll gråter jag ofta, tyvärr. Det är sorgligt. Krogpärla i landet: Baksidan av Societeten i Varberg. Jättelitet ställe som är svårt att hitta. Där käkar jag skaldjursplatå. Whisky: Helst rökig single malt. Måns Möller Född: 1975. Bor: Lilla Essingen, Stockholm. Familj: Sonen Viggo sedan tidigare förhållande. Sambon Olivia Secher. Öl Helsinge Pilsener Nr.89811 / 26,30 kr Crooked Moon IPA Across the Universe Restaurangsortiment XBeeriment #44 Smoked Stout Nr.89694 / 59,90 kr Whisky Blanton’s Gold Edition Bourbon Nr.557 / 499 kr Glenmorangie Signet Nr.86107 / 1 499 kr Hanyu Jack of Spades Restaurangsortiment Ardbeg Galileo Nr.85482 / 799 kr Strathisla 1967 Nr.86723 / 4 150 kr