Karaktärsfulla George!

“Missa inte chansen att gå på djupet med distriktet, dess historia, geografi och klimatmässiga förutsättningar. Du får också bekanta dig med distriktets främsta producenter och företrädare för pinot noir, de klassiska och de nya, de stora och de små. Och de mest personliga. Till den senare kategorin för tveklöst George Levkoff, en producent jag har valt att bara ge en flyktig presentation i bilagan för att istället ge dig den lite fylligare versionen här. Som ett lockbete, som en försmak på bilagan om pinot noir från Russian River Valley, som en känsla för de personligheter man finner i distriktet och specialnumret. George Levkoff är milt uttryckt en av de största karaktärerna bland vinmakare i Russian River Valley. Han växte upp strax söder om New York, utbildade sig inom ekonomi och juridik vid universiteten i Pennsylvania, Chicago och Houston och flyttade sedan till Los Angeles för att arbeta inom finansvärlden. Där skulle han stanna kvar i 14 år, och jobbade mer eller mindre ihjäl sig. “”Jag gick upp fem på morgonen, började jobba vid sex och kom inte hem förrän sent på kvällen””, säger han. Det som fick honom att lämna sin karriär blev en lunch på Joe&#39s Restaurant i Venice, där han drack två pinotviner från Williams Selyem, 1991 och 1992 av Pinot Noir Rochioli Vineyard. “”Visst hade jag druckit vin innan det, men för mig var vin bara en dryck precis som öl eller vodka””, berättar George. Vinerna från Williams Selyem blev en så stor upplevelse för George, inte minst att de kompletterade maten på ett så fantastiskt sätt, att det mer eller mindre direkt väcktes en dröm om att en dag flytta till Sonoma och börja producera förstklassiga viner av Pinot Noir. Fyra år senare sålde han sitt hus och flyttade till Healdsburg i Sonoma. “”Jag hade lika gärna kunna ha flyttat till Santa Barbara, det hade ju varit mycket närmare Los Angeles, men jag gillar inte druvorna därifrån så jag valde att flytta till Sonoma””, säger George. Fångad av vinerna han hade provat, kontaktade han Williams Selyem och fick jobbet som alltiallo där, en position som han höll mellan 1999 och 2002, innan han kände sig någotsånär mogen att börja göra egna viner. Det var också där han formade hela sin filosofi om hur han skulle göra sina viner. Han arbetade också en kort tid hos Brogan Cellars, ett mindre vineri som till sin karaktär låg mycket närmare den typen av produktion han själv siktade på. “”Jag gjorde mitt första egna vin 2003, det blev 150 lådor vin av pinot noir som jag fick köpa från Block 3A och Block 4A i Hirsch Vineyard ute i Sonoma Coast””, berättar han och lägger snabbt till att vinet uppmärksammades av sommelierer på restauranger i Las Vegas och New York. Därmed fick George Levkoff en drömstart på sin egen vinfirma. De två första åren gjorde George sina viner ute hos David Hirsch, men det blev för långa resor dit ut, så han tröttnade. “”Det var helt okej att göra vinerna där, men att behöva över två timmar i varje riktning för att två gånger i veckan behöva göra något som tog tio minuter var inte särskilt roligt””, säger han. Till skörden 2005 flyttade han till det vineri som Moshin Vineyards precis hade byggt utefter den södra delen av Westside Road. Några egna vingårdar har han inte, istället köper han druvor, enbart pinot noir, från odlare i Russian River Valley. Från familjen Martinelli köper han druvor från deras Ceremonial Vineyard, en före detta äppellund mitt emot deras vineri på River Road som de år 2000 lät plantera om till en vingård. “”Men jag skördar mina druvor två till tre veckor före Martinelli, och de tycker nog att jag är dum i huvudet som gör det, men det rör mig inte i ryggen, jag tycker ju att de är dumma i huvudet som skördar sina druvor så sent””, säger George på fullt allvar. Det här vinet, , som säljs i Sverige, är ytterst seriöst och har liksom alla viner från George en alkoholhalt som landar kring 13.5 procent (eller lägre), och trots att den är uppfostrat i helt nya ekfat är det inte eken som står i första rummet. Istället är det en medelstor, läckert körsbärsfruktig och närmast klassisk doft och smak med ett jordigt inslag som skänker komplexitet, det har en lång och nyanserad eftersmak med frisk syra, en viss mineralton och en nästan bourgogneliknande energi. Att George mer eller mindre enbart arbetar med helt nya ekfat kan tyckas vara lite märkligt med tanke på att han söker elegans och mindre av allt i sina viner, men det finns en poäng med det. “”Jag vill ha absolut rena fat, helt utan bakterier eller annat som kan förstöra vinerna, jag är ett litet vineri, jag gör inte mer än cirka 40 fat vin om året, och jag har inte råd att förlora ett enda fat med vin på grund av något bakterieangrepp””, säger han. “”Jag gillar inte när vinerna får för stor koncentration av frukt, när de påminner om hostmedicin, därför skördar jag druvorna tidigt då de ger viner med elegant frukt, låg alkohol och hög syra””, säger George och förtydligar att hans viner måste passa till mat, och gärna till fisk. “”Det finns så många vinmakare går på vinskolor och lär sig göra vin med massor av tekniker och syror, enzymer, kommersiella jässtammar, ekchips och allt annat, jag förstår inget av det, allt som behövs finns ju redan i druvorna””, säger han och skakar på huvudet. “”I grund och botten är jag en extrem kontrollfreak, men när det gäller jäsningen låter jag naturen göra precis som den vill””, säger han. “”Mitt jobb är att få ner druvorna i flaskorna, inte att leka kemist””. Till en början arbetade George en del med hela druvklasar, men slutade med det eftersom han inte tyckte vinerna blev bättre av det. “”När jag började avstjälka druvorna, gjorde jag det till en början för hand, jag hade ju inget annat för mig så jag kunde gott sitta där och dra druvorna från stjälkarna för hand i tolv timmar om dagen””, säger han, faktiskt utan att skratta åt det. Bland andra vinmakare i trakten cirkulerar det historier om hur George klev in i jäskaren och avstjälkade druvorna direkt däri. Det mest udda vinet är Pinot Noir Hansen Vineyard, också det från Russian River Valley. “”Det här vinet antingen älskar eller hatas av dem som provar det, det har definitivt en säreget jordig karaktär som högst troligt beror på närheten till familjen Hansens boskapsranch””, säger han. Nog stämmer det, det här vinet har den allra jordigaste karaktären av dem alla, dessutom stick av brettanomyces, det har samtidigt en god rödfrukt som förvisso inte är lika uttalad som i de andra vinerna. Strukturen av syra och tanniner är i stort sett densamma och man finner också stråk av mineralisk energi i vinet. Det är dock, som George själv säger, inte allas typ av in. “”Det är inte särskilt många här i Kalifornien som uppskattar vinet, men det gillas i Texas, och det beror väl på att de är vana vid lukten av boskap där””, lägger han till. Fortfarande utan att skratta. Då är Pinot Noir Leras Family Vineyard ett mer tillgängligt och charmerande vin, till och med det finaste vinet av dem alla. Dess doft är lite större, den bjuder på en lite mer parfymerad pinotfrukt än de andra, här står hallonen och körsbären i första rummet, men det finns fortfarande en stilfullt jordig nyans i doften, och texturen är len och syran föredömligt uppfriskande. Det har också en lätt örtig nyans, som enligt George kommer från läget. Det fjärde vingårdsbetecknade vinet, Pinot Noir Maratella Vineyard provades inte vid Livets Godas besök hos George i somras, däremot provades två årgångar av Sonoma Coma, en lite lättare cuvée från de andra vingårdarna. Det framställs exakt som de andra vinerna, men George tillsätter lite av det finaste pressvinet i denna cuvée. Vinet har en fin, lätt och elegant rödfrukt i klassisk stil med nyanser av söta hallon och syrliga körsbär, en fin textur och frisk syra och en ytterst fin eftersmak. För att vara ett andravin är det riktigt elegant och står inte på något sätt efter vingårdsvinerna, det är bara något lättare i stilen. “”Det här är alltid en cuvée av de vingårdslotter och fat jag tycker har en lite lättare smak som är goda att dricka direkt, men kanske inte kan lagras lika länge som de vingårdsbetecknade vinerna””, säger George och lägger lite försiktigt fram att han också behöver göra lite vin som är något billigare än hans vingårdsviner. Mer än cirka 300 lådor årligen blir det dock inte. Den årliga produktionen för George Levkoff ligger på cirka 1 000 till 1 200 lådor. Vinerna importeras i Sverige av Vinopia, www.vinopia.se”