Halvholländaren Linda är uppvuxen i Stockholm i en extremt kreativ familj. En jazzmusiker till pappa och humanist till mamma gjorde att Linda läste humanistisk linje på Södra Latins Gymnasium och pluggade massor av språk. – Min enda restauranganknytning då var att jag jobbade extra på Mc Donald’s och sedan fortsatte på NK’s kafé, berättar hon. Dragen till jazzmusiken började Linda sedan som servitris på jazzklubben Fashing där hon också hamnade i baren sena kvällar. – Det var en otroligt härlig miljö och jag gillade verkligen att blanda drinkar, fortsätter hon. Därför började jag arbeta på söderbaren WC som var riktigt inne då. I samma veva så började Linda också på Stockholms Universitet där hon läste kulturgeografi. – Då stod jag i ett vägskäl i livet där jag å ena sidan ville ta det där med drinkblandandet till en ny nivå, samtidigt som jag ville läsa något ordentligt. Lösningen blev att söka Restauranghögskolan Grythyttans treåriga utbildning till sommelier och måltidskreatör och därmed flytta ut i skogen. – Min styvfar har alltid sagt till mig att gör vad du vill men gör det ordentligt och det var han som tipsade mig om Grythyttan. I samma veva såg jag ett roligt TV-program med Carl-Jan Grankvist och tyckte han var intressant. Den både praktiska och teoretiska utbildningen i Grythyttan passade rastlösa Linda perfekt. Hon älskade skolan och sörjde rejält när examen var klar och alla skulle splittras. – Vi var nio tjejer där som läste tillsammans och som fortfarande har jättebra kontakt. Redan under studietiden på Grythyttan började Linda att arbeta inom den högre skolan av restaurangvärlden och pendlade till Stockholm på helgerna för att servera på Esperanto. Efter examen fick hon jobb på Pontus Catering där hon arbetade som projektledare för stora fester. Det var i stort sett jobb dygnet runt som gällde vilket hon älskade men efter ett år saknade hon finliret. – Då ringde Ulrika Karlsson mig och lockade mig till Mathias Dahlgren, berättar hon och beskriver tillvaron på Sveriges bästa restaurang. – Att jobba under en person som Mathias som har koll på allt är jättespeciellt. Jag är så utsvävande som person och ville arbeta mer kreativt. Men tiden där var en av de mest lärorika i mitt liv och det han gör är och var fantastiskt. Linda bestämde sig för att prova på fler infallsvinklar av fine dining. Det blev ett halvår på Mistral och sedan en period på Stefan Eriksson Matstudio. – Jag hade en liten paus i livet där kan man säga. Jag funderade verkligen på vad jag ville göra och kom fram till att det var det kontrollerade men ändå kreativa matsalsarbetet som lockade mig mest. Då hörde Nicolai Breschi av sig. Lindas gamla kollega från Esperanto. Han undrade om hon inte ville återvända till brottsplatsen. Som restaurangchef den här gången. – Esperanto är en romantisk och teatralisk restaurang, beskriver hon stolt. Det vi gör är ju en typ av teater och hos oss tänker vi mycket på rörelse och att allt ska vara vackert. Linda själv har sin vinfilosofi djupt rotad i Frankrike men på restaurangen bygger hon vinutbudet på grundtanken ”Gott”. – Vi vill att allt vi serverar ska vara producerat i samklang med naturen men vi tänker öppet och fritt. Esperanto är ett världsspråk och vi har det namnet för att vi ska representera hela världen. Vi vill gärna få in någonting nytt och spännande hela tiden. Hon tillägger också att hon föredrar en mindre och extremt levande vinlista som hela tiden omsätts. Dessutom jobbar hon hårt för att kunna hålla nere priserna för gästerna. – Vi har en sådan härlig blandning av gäster här och jag vill att alla ska kunna unna sig riktigt gott vin. Det är absolut mycket affärsmän på vardagar men på helgerna är det många som kommer hit festklädda och firar något roligt. När Linda tar sommarlov försöker hon alltid synkronisera semesterresan med vinupplevelser. Oftast styr vindistrikten även resmålen. – Sedan har jag läsperioder då jag fördjupar mig i vin men just nu följer jag mest vinbranschen via nätet och vinmagasin. Dessutom går jag på provningar så mycket som jag hinner och jag älskar att prata vin. Hon lovordar David Svensson som är sommelier på Esperanto och Lindas bollplank. Tillsammans arbetar de fram ett dryckesutbud som ska tillfredsställa gäster som oftast har väldigt höga förväntningar. – Idag vill gästen att det ska hända saker när de går ut och äter. Dessutom blir de allt mer kunniga och jämför oss med andra ställen. Många reser mycket och har själva väldigt bra koll och höga krav. Ett ytterligare projekt som håller linda stimulerad är den nystartade föreningen Sveriges Sommeliergille där hon ingår i styrelsen. – Just nu håller vi på att utforma våra roller och jag hoppas att min blir att arrangera event såsom tävlingar och coachingprojekt. Det kommer att hända massor på den fronten framöver. Hemma hos Linda finns det alltid god sherry i vinkylen och en hel del öl. – Min sambo är också sommelier och extremt ölintresserad. Själv är jag tokig i Champagne men den dricks upp så fort, säger hon och skrattar. Men jag köper alltid Champagne när jag får chansen. Trots att hon trivs som fisken i vattnet på den plats i livet hon är just nu, när Linda en liten dröm om det alldeles egna stället någon gång framöver. – Någonstans vill jag ju skapa något helt eget från början men jag vill också skriva och resa massor, avslutar hon. För Livets Godas läsare rekommenderar Linda tre härliga viner att möta ljuset med i vår: Guy Charlemagne Grand Cru Blanc de Blancs Réserve Brut (nr 77281) 299 kr Côte-Rôtie (nr 98404) 524 kr Chateau d'Arlay Macvin Rouge (nr 76123) 199 kr För mer information om Restaurang Esperanto se www.esperantorestaurant.se