Det var dock inte primärt vinet som lockade den unga Maya, hon vill gå sin egen väg och premierade både bartender- och baristautbildning och skulle sedan arbeta på först nattklubbar och sedan i cocktailbarer. Maya är i och för noga med att poängtera att hon faktiskt parallellt gick sommelierutbildning, men det var spriten och bartenderyrket som intresserade henne mest. Efter säsong i cocktailbaren på Sand i Båstad, fick Maya erbjudande att bli barchef på Peppes Bodega intill, ett uppdrag som innefattade full kontroll över sex permanenta barer och under tennisveckorna även tre mobila barer. Intresset för vinet kom successivt att växa när hon tidigare arbetade med servering och som hovmästare. I alla år arbetade Maya parallellt mellan restaurangjobben och på familjeföretaget Vinkällan, men sedan hon slutade på Peppes Bodega efter säsongen 2012 är det heltid på Vinkällan som gäller. Det senaste året har Maya genom sina fina insatser som tävlande sommelier blivit ett välbekant ansikte även för branschen utanför Vinkällan. Den största framgången är såklart vinnare i den kvinnliga sommeliertävlingen Årets Lily för en tid sedan, men i meritlistan står också vinst i sommeliertävlingen Freestyle i Malmö i år, en tredje plats i Svenska Mästerskapen samt två tredjeplaceringar i sommeliertävlingar i Estland och Polen. Vi har också sett Maya presentera vin i morgonsoffan på TV4, dessutom har hon börjat skriva om vin och resor. Maya är nämligen en person full av energi och entusiasm och en inte alltför vågad gissning är att vi kommer att se och höra mycket mer om henne i framtiden. Nu på måndag får vi också reda på om hon blir Årets Framtidslöfte på Restauranggalan, en fin titel som hon har nominerats till. Vilket är ditt första minne av vin? Oj, det är svårt att svara på. Det finns ju en hel del saker som har berättats för mig som jag kanske själv inte minns, men som ändå har blivit minnen. Jag tror inte ens jag var två år fyllda när min mamma och pappa tog med mig på min första skörd. Det har berättats att jag mest satt och åt druvor hela dagen. När mamma senare ville bjuda mig på druvor hade jag förätit mig och var inte alls sugen. Det var nog första kontakten med vinvärlden. Vinet skulle dröja ett tag till innan jag smakade. (Maya skrattar) Minns du vilken typ av vin du allra först blev förtjust i? I början tyckte jag faktiskt allra mest om halvtorra och halvsöta tyska rieslingviner, de var lätta att gilla tack vare den fina sötman och den härliga syran. Samtidigt har jag alltid tyckt om mousserande viner. Rödvin tog det mycket längre tid för mig att uppskatta, det berodde väl kanske på att de var sträva. Jag kan inte påstå att jag verkligen tyckte om alla de viner jag fick prova en tesked av som riktigt ung när familjen gjorde vingårdsbesök, det var mest något som mina föräldrar sa att jag i framtiden skulle uppskatta att ha provat. (Maya tänker ett litet tag) Däremot har jag alltid varit väldigt förtjust i Campari. Jag tror det beror på att vi ofta serverades grapefruktjuice och att jag tyckte jättemycket om det och hos min älskade mormor stod det alltid en flaska Campari i kylen. Än idag älskar jag verkligen Campari och såklart har jag också alltid en flaska i kylen. Hur har din vinsmak förändrats genom åren? Om jag tidigt var inne på lite mer sötfruktiga viner, gick jag alltmer bort från dem ju mer vin jag provade. Helt plötsligt skulle allt vara snustorrt. Nu har jag börjat hitta tillbaka till de söta vinerna igen. En annan vinstil som jag numera uppskattar, men som jag inte alls var inne på förr, är viner med oxidationstoner. Jag är väldigt svag för olika typer av sherry och även i mogna viner från Rioja. Rent allmänt är jag mer förtjust i mogna viner idag. Och när vi pratar om röda viner har jag såklart inte några problem med den strävhet som tidigare besvärade mig, den har jag vant mig vid. Känner du att du har några svaga sidor i vinets värld, något du verkligen vill fylla på med mer kunskap och förståelse? Absolut, vi har alla svagheter. Min styrka har alltid legat i det teoretiska, jag har lätt att lära mig fakta och tycker att mina kunskaper om appellationer, regler, druvor och vinstilar är rätt goda. Det jag däremot tycker att jag saknar är producentkunskap, där skulle jag behöva fylla på med mer mycket mer kunskap. Man ska inte glömma att jag faktiskt bara har arbetat ordentligt med vin i några år, tidigare har det alltid varit spriten som har varit i fokus. Och så kanske jag borde lära mig laga mat ordentligt. Okej, vilka resor skulle du vilja göra för att fylla på med den kunskapen? Jag har ju faktiskt varit i många av de klassiska franska distrikten som Bordeaux, Bourgogne och Champagne, men tyvärr var jag både yngre och inte lika kunnig inom vin då som nu. Spanien har jag också varit en del i det senaste året, men samma sak där. Jag skulle gärna resa till Baskien, men kanske lite mer för matens skull. Två länder jag verkligen vill åka till är Australien och Nya Zeeland, både för länderna som sådana och för deras viner. En annan resa jag gärna vill göra är till Kuba, men då främst för rommens och cigarrernas skull. Berätta mer om ert utbildningsföretag Vinkällan Det är ett familjeföretag, vi arbetar framför allt med våra sommelierutbildningar som sträcker sig över 21 dagar plus ett par dagar till för te, kaffe och andra drycker. Dessutom har vi flera kurser som sträcker sig över allt från ett par timmar som provningar till en eller tre dagar med djupare kurser. Vi finns framför allt i Stockholm, Malmö och Göteborg där vi har kurser varje år, men också i Sälen och på Öland där vi sätter igång kurser ungefär vartannat år. Vi har också kurser på tre håll i Danmark och har även planer för utbildningar i Singapore från och med nästa år. Det vi siktar på är att arbeta väldigt personligt så att alla elever blir sedda och hörda. För oss är det viktigt att alla trivs och har roligt under utbildningen, då lär man sig allt bättre, därför lägger vi väldigt mycket möda på det. Vilken är din roll i det hela? Min pappa är rektor och leder utbildningarna och min mamma är vd, men eftersom det är ett familjeföretag är min roll väldigt blandad. Jag har till stor del arbetat med marknadsföring och med personalen, men jag föreläser också en del. Det känns som att du har väldigt många järn i elden, är det att driva Vinkällan som gäller i framtiden eller har du andra idéer med arbete inom exempelvis restaurang eller vinbranschen? Visst har jag massor av tankar, men allt jag gör och kommer att göra utgår från engagemanget i Vinkällan. (Maya tänker ett litet tag) Det är alldeles för svårt att säga var jag gör i framtiden, jag har väldigt lätt att hoppa på saker, men det beror inte på att jag för snäll, utan för att jag verkligen vill och tycker det är roligt. Det jag känner just nu med alla sommeliertävlingar jag är med i, är att jag behöver öka erfarenheten och rutinerna genom lite mer restaurangjobb. Men, som sagt, allt utgår från Vinkällan. Vad var det som fick dig att börja tävla? Jag har alltid varit en tävlingsmänniska. Det började redan när jag var liten, jag har tävlat i allt från schack till gymnastik. Ett tag tävlade jag som bartender, men jag saknade kravet på teoretisk kunskap, det handlade mest om att blanda drinkar som skulle bedömas utifrån smaken. Efter ett tag tröttnade jag på det, jag ville ju plugga inför tävlingarna, jag gillar verkligen teoridelen. Att jag började tävla som sommelier handlade först om att många av våra elever frågade mig hur tävlingarna går till och när jag inte kunde svara dem bestämde jag och min bror Filip oss för att ställa upp i en tävling 2013. Det vi också ville visa var ett det inte behöver vara så prestigeladdat. Men det har ju gått väldigt bra, ett par fina vinster och många bra placeringar. Vad är det roligaste med att tävla? Att utmana sig själv. Jag vill få bekräftat hur stor mina kunskaper är, därför tävlar jag hela tiden mot mig själv för att se hur jag hela tiden blir bättre. En annan sak jag tycker mycket om är att stå på scenen, jag känner samma sak när jag föreläser. Många som tävlar berättar hur nervösa och pressade de känner sig, hur är det ställt med dina nerver? Jag har inga större problem med nerverna. Visst är man alltid nervös inför en tävling, nog rusar det till lite adrenalin, men det är bra för koncentrationen. Jag tror att en av mina styrkor är att jag inte blir så värst nervös inför en tävling. Det svåraste och värsta är faktiskt all väntan efter tävlingen innan man vet hur det har gått. Visst gillar jag att vinna, men jag är faktiskt inte särskilt rädd för att förlora. Är det något du tycker är särskilt svårt eller till och med tråkigt med tävlandet? Det svåraste är nog att läsa in all teori, det är ju så oändligt stort. Hur ska man läsa in allt och vad ska man läsa in? Ska man lära sig alla druvor, synonymer, floder, berg, restauranger och sommelierer? Ibland kan man läsa om ett ämne i flera dagar för att sedan få en enstaka fråga eller ingen alls om det. Men eftersom jag tycker om att plugga och har rätt lätt för det, känns det inte alls tråkigt, bara svårt. Något tråkigt kommer jag faktiskt inte på. (Maya tänker ett tag) Jo, föresten, precis inför en tävling kan jag känna mig helt slut efter allt pluggande och provade, det kan kännas som att jag aldrig mer vill göra det. Men så fort jag kliver in i tävlingen är alla sådana tankar som bortblåsta, då är allt bara roligt. Tror du att Vinkällan som företag har haft nytta av dina tävlingsframgångar? Det är jag helt övertygad om. Med all uppmärksamhet jag har fått i exempelvis intervjuer, har ju också Vinkällan lyfts fram. Vad har du för visioner och ambitioner med tävlandet framöver? Drömmen är såklart att vinna världsmästerskapen. Nu närmast tror jag att Arvid Rosengren och Robert Andersson har stora chanser att vinna, men för nästa mästerskap vill jag vara där. Det är dags att en kvinna vinner. Men närmast gäller att ställa upp i svenska mästerskapen. Tyvärr missar jag Moët Challenge i november, då är jag upptagen med tävling i gymnastik. Det har alltid nästan bara varit killar som har ställt upp i sommeliertävlingar, men nu helt plötsligt är det väldigt många tjejer som tävlar. Vad beror det på? Det kan vara så enkelt att det alltid har varit en brist på tävlande tjejer och att pendeln nu har slagit över mot oss tjejer. En annan faktor som spelat in tror jag är tävlingen Årets Lily, som bara vänder sig till tjejer och har fått ett stort genomslag. Jag tror också att föreläsarna på sommelierskolorna har inspirerat och övertygat fler tjejer att tävla. Jag är också säker på att Beatrice Becher har haft en betydelse, hon är ung, hon tar för sig och hon är väldigt duktig. Jag tror att hennes framgångar har sporrat andra tjejer. Jag är lite nyfiken på din personliga smak, har du någon favoritdruva eller något ursprung som du är mer förtjust i än annat? Jag måste säga att jag är väldigt förtjust i alla typer av sherry och även viner med mognad. En vintyp som jag tycker är helt fantastiskt är klassisk vit rioja, det vita Viña Tondonia är ett sanslöst gott vin. Som jag berättade innan var mogna och oxiderade viner inget jag alls tyckte om förr om åren, men nu är jag väldigt förtjust i stilen. Det är ju extremt populärt med vinerna från Bourgogne bland sommeliererna och även om jag tycker att de kan vara fantastiska väljer jag alla dagar i veckan hellre ett riktigt bra vin från Bordeaux. Men det är ju tyvärr inget vardagsvin direkt. Finns det något drömvin du verkligen skulle vilja dricka? Oj, vad skulle det kunna vara? (Maya tänker ett tag) Det skulle i så fall vara något vin som man tror att man aldrig mer skulle kunna få ta på. Men vilket vin det skulle vara har jag inte tänkt på. Jag kanske till och med har provat det, jag har ju en pappa som hela tiden har låtit mig prova fantastiska viner som han sa skulle vara bra att ha provat. (Maya skrattar) Det kanske inte är något drömvin ur den aspekten, men något jag verkligen skulle vilja prova är viner av andra druvfamiljer än Vitis vinifiera. Jag har provat av Vitis labrusca, men det finns ju druvor som exempelvis Scuppernong i familjen Vitis rotundifolia som lär ska ha en riktigt säregen doft som av rosor. Lite nördigt kanske, men rätt intressant. Okej, slutligen, om du skulle skämma bort dig själv en kväll med riktigt god mat och goda viner, vad skulle det då bli? Till att börja med skulle jag nog hyra in en kock som kan laga riktigt god mat, jag kan tyvärr inte laga mat. Sedan skulle jag satsa på vinet och så kanske slå upp någon god sherry, antingen en lätt manzanilla eller en god palo cortado, som är min favorittyp. Eftersom jag inte är så duktig på att laga mat, brukar jag ofta servera ostar och charkuterier och det passar riktigt bra till sherry. En annan fördel med sherry är att de faktiskt håller bra i öppna flaskor i kylen. En sak som jag själv alltid gör och verkligen kan rekommendera är att servera två eller tre viner bredvid varandra till maten, på så sätt kan man ju göra jämförelser mellan vinerna.
1,4K