Hem Vinvärlden KÖPGUIDE: Cornas årgångar 2010 & 2011 börjar bli drickvänliga – här nedan följer en genomgång av de viktigaste producenterna att ha hemma på vinhyllan

KÖPGUIDE: Cornas årgångar 2010 & 2011 börjar bli drickvänliga – här nedan följer en genomgång av de viktigaste producenterna att ha hemma på vinhyllan

av Livets Goda

Cornas är ett vackert litet vindistrikt som reser sig på branta sluttningar från 100 till nära 300 meters höjd upp intill den lilla byn Cornas. Tar man sig upp på sluttningen, är utsikten milsvid österut, och på flacklandet nedanför ser man floden Rhône och precis bortom flodens krökar den stora staden Valence.
Ur ett geografiskt vinperspektiv ligger Cornas mellan den södra delen av Saint-Joseph och det oansenliga och nästan helt förbisedda vitvinsområdet Saint-Péray. Trots att Cornas är ett så litet distrikt, är det fyllt av olikheter och unika aspekter. Det är minst sagt ett unikt distrikt.
”Titta bara på vegetationen, här går gränsen mellan Medelhavsfaunan och de växter man finner i centrala och norra Frankrike”, säger Laure Colombo när vi vandrar upp- och nerför bitvis branta vingårdar högt uppe i Cornas.
Att man ens kom på idén att odla vin häruppe fascinerar. Förr i tiden var man minsann inte rädd för hårt och krävande arbete, och tack och lov har även de mest utsatta och branta vingårdarna levt kvar till våra dagar. Idag vet odlarna att det är just från branterna, terrasserna och de magra och steniga jordarna som de allra bästa vinerna kommer. Trots att arbetet är hårt och kostsamt.
”Min mamma snavade i en av våra vingårdar och bröt benet när hon ramlade ner branten”, berättar Laure när vi talar om riskerna med arbetet här uppe på branterna.

I Cornas domineras jorden till drygt 80 procent av vittrad granit som vilar på en lager av närmast massiv granit, något som ger ytterst magra och krävande förutsättningar för vinrankorna. På sina håll är den magra toppjorden inte mer än 50 centimeter djup. Endast granitjordar tillåts för att vinerna ska få bära appellationsstatus som Cornas, i annat fall klassificeras vinet som Vin de Pays de l&#39Ardèche. En hård men rättvis dom, och samma sak gäller faktiskt om stockarna är yngre än fem år gamla. Cornas ska borga för kvalitet och en tydlig känsla för läget och stenjordarna, och det finns inga genvägar dit.  
Allt arbete måste ske för hand i de ofta extremt branta vingårdarna. Odlarna här måste lägga många fler arbetstimmar jämfört med odlare som har sina vingårdar på flackare land. På samma tid en arbetare kan sköta om en hektar vingård i Cornas, kan densamma sköta om fem hektar nere på flackt land. Hos Alain Voge uppskattar man varje hektar kräver upp mot 1 000 arbetstimmar per år om man ska göra bra viner och även ta hand om markarbetet och renovering av terrasser. Det är såklart en kostnad man måste lägga till vinernas priser, något som alltför många både vinskribenter och konsumenter inte verkar begripa när det talar om vinernas priser.
En lustig detalj för appellationen är den speciella uppbindningsmetod som används (rankorna växer sig höga och smala och kvistarna böjs sedan ner mot jorden så att de bildar en båge), vars syfte är att ha ett stort lövverk och därmed en förbättrad fotosyntes. De magert steniga och väldränerade jordarna ger i regel ett skördeuttag på cirka 20-30 hektoliter per hektar (reglerna tillåter maximalt 40 hektoliter per hektar), ibland till och med mindre än så. Årgång 2003, som var mycket varm och torr, kunde Alain Voge ta ut 19 hektoliter per hektar, medan man 2004 fick ut cirka 38 och 2005 omkring 34 hektoliter per hektar.

Under en eftermiddag i mars i år, dukades en omfattande provning av viner från 2010 och 2011 upp särskilt för Livets Goda. Syftet var dels att vi skulle få en känsla för vilka producenter som lyckas särskilt väl här, dels stämma av årgångarna 2010 och 2011, båda hyllade för kombinationen av kvalitet och känsla för terroir.

Ett besök hos Domaine A Clape, som har sin cave bakom en knappt synbar dörrskylt mitt i byn Cornas, är en given utgångspunkt för att lära känna av årgångarnas karaktär. Här gör man sina viner på traditionellt vis, med hela druvklasar och äldre ekfat, vilket ger vinerna större prägel av vingården, druvorna och växtsäsongen än genom sitt eget hantverk. Transparensen är total. När man stiger ner i de mörka, fuktiga och trånga källarvalven, är det som att göra en resa tillbaka i tiden.
””Årgång 2011 var till viss del ett besvärligt år, inte minst på grund av den värmebölja som sköljde över oss under en vecka i augusti””, berättar Pierre-Marie Clape och lägger till att det var mellan 35 och 38 grader varmt flera dagar i sträck.
””Det medförde att rankorna närmast gick i dvala, att fotosyntesen stängde ner och att den fenoliska mognaden hämmades””, säger han och summerar att han rankar årgång 2011 som medelgod, som bättre än 2008 men inte på samma höga nivå som 2009 och 2010.
Från de lite yngre stockarna gör familjen Clape sitt instegsvin, och den 2011 Cornas Renaissance (90-91 LGP) vi provar från tank och som ska buteljeras tre månader senare, har inte alls samma djup och struktur som firmans bästa tappning. Trots värmen mot slutet av sommaren upplevs det här vinet elegant, det har en härlig fräschör och inslag av sura körsbär, och tanninerna är fina och upplevs förvånansvärt polerade för vinets unga ålder.
Av alla viner från 2011 vi provade under dagarna i Cornas i våras, var 2011 Cornas (93-94 LGP) härifrån det bästa. Jämfört med Renaissance är det här vinet djupare och har en tätare och mörkare frukt, dessutom de mer stenigt komplexa nyanserna som är signum för vinerna från Cornas. Frukten är förvisso rik och solmogen, men den är inte söt och har inga tydliga tecken på sensommarvärmen. Även i detta vin balanseras frukten av en god fräschör. 

Pierre-Marie och sonen Olivier håller tveklöst 2010 som den bättre av de två årgångarna, och denna känsla bekräftas i de viner vi provar. Deras 2010 Cornas Renaissance (92 LGP) är riktigt läcker, och samtidigt som det vilar en klassiskt rustik känsla över doft och smak, det är en av alla positiva aspekter i familjens viner, och strukturen av tanniner och stenig mineralitet är så framträdande, är frukten intensiv med tydliga inslag av mörka och mogna, men samtidigt uppfriskande bär.
””Det här vinet uppför sig nästan som en riktig cornas””, säger Pierre-Marie, skrattar och förklarar att han tycker att den rätta känslan av terroir kommer fram först när stockarna har blivit minst 25 år gamla. Och just det här vinet bygger på både yngre stockar och upp mot 50 år gamla. De äldre stockarna, och framför allt de bättre vingårdslotterna, ger firmas finaste vin.
Det är också ett vin som ofta hyllas som det finaste i appellationen, och 2010 Cornas (96 LGP) är tveklöst också det bästa vin vi provar under dagarna här. Även det har en stor koncentration, eller snarare intensitet av mogen och djupt smakande mörk frukt, är det inte ett kraftfullt vin. Här är det elegans, mineralitet, komplexa nyanser av grafit och krossad granit som gäller, och eftersmaken är ytterst fint sammansatt och elegant med en förnimmelse av söta bär men ändå med ett absolut torrt slut. Det är ett vin som med största sannolikhet kommer att utvecklas positivt i minst 25 år till, men dricks det ungt inom ett par år från idag, rekommenderas en god timmas luftning i karaff.
I min anteckningsbok noterade jag att årgång 2010 här hos Clape har lite mer av precis allt, men utan att bli högljutt eller att något tar över. Det är minst sagt en imponerande årgång.

En annan firma som sticker ut med sin utmärkta kvalitet är Domaine Vincent Paris, som lite grand har kommit att bli den nya tidens stjärna här i byn. Vincent Paris är född och uppvuxen här i Cornas, där hans familj har odlat vin i flera generationer.
”När jag var liten, redan i tioårsåldern, var jag med i vingårdarna och hjälpte till, och trots att det var jobbigt var det kul”, säger han. 
Även om han lärde sig mycket av sin farfar och far, skolades han sig grundligt inom vinodling och vinframställning i Mâconnais mellan 1991 och 1993. Sina första viner gjorden han 1997 tillsammans med sin farbror Robert Michel, som hörde till de bästa odlarna i appellationen Cornas.
”Då hade jag bara en hektar att jobba med, därefter har jag ärvt och köpt till mer vingårdsmark”, säger han och berättar att de vinodlingar han äger och i tillägg till det arrenderar av sin farbror, täcker idag totalt 7.10 hektar. I ett par av vingårdslotterna är stockarna upp mot 100 år gamla.
Från ungefär 80 år gamla stockar på 500 meters höjd i Cornas gör Vincent omkring 4 000 till 5 000 flaskor årligen av ett alldeles utmärkt vin, och 2011 Cornas Les Geynale (91-92 LGP) har precis den fina balansen mellan mörk och generös men inte sötaktig frukt och den steniga mineralitet och fasta men mogna tanninstruktur man önskar av ett vin från Cornas.
Något djupare och mer nyanserat är 2011 Cornas Granits 30 (93 LGP) från ett par lägre belägna vingårdslotter med 20 till 50 år gamla stockar. Trots att Vincent låter en del av druvklasarna vara intakta under jäsningen är det ingen örtighet eller bitterhet som noteras i doft och smak. Istället är frukten generös, mörk till tonen och som vanligt här fint stenkrossmineralisk.
Dessvärre fick vi ingen möjlighet att prova det småskaligt producerade vinet Cornas Granite 60 Vieilles Vignes, från tre små lotter med omkring 20, 60 och 100 år gamla stockar. Det brukar vara det vin som imponerar mest, men vid vårt besök var det slutsålt.

Liksom Domaine A Clape och Domaine Vincent Paris är Domaine Courbis ett av de starka och säkra korten i Cornas. Om dem och deras viner läser du i en separat artikel i detta nummer.
Firman Paul Jaboulet Aîné har en självklar position i vinkulturen i Rhônedalen, inte minst har de gjort en del närmast legendariska viner förr om åren. Dessvärre falnade stjärnglansen och vinerna var under lång tid oinspirerade och till och med orena och dåliga.
Tiderna har dock ändrats, tack och lov, och med nya friska tag har man lyckats lyfta kvaliteten ganska ordentligt nu en bit in på 2000-talet.
Numera är det en helt annan kraft i vinerna, och 2011 Cornas Domaine Sainte Pierre (90 LGP) har en tät frukt med nyanser av både bläck och grafit, men just nu är både tanniner och ekfaten lite väl framträdande, vilket vi tycker är lite underligt med tanke på att man enligt uppgift bara har 15 procent nya fat. Med tiden, låt säga ett par års flaskmognad, kommer de detaljerna rundas av en aning, så det är inget att oroa sig för på sikt.
Samma nya hustypiskt modernt rika frukt finner man i 2010 Cornas Domaine Sainte Pierre (91 LGP), men här sitter detaljerna bättre även om faten fortfarande noteras, och balansen är därför mer förfinad.

Domaine du Tunnel stod också ut i den stora provningen med sin 2011 Cornas (91 LGP), som bjöd på en förhållandevis stor och mörkt fruktig doft som trots kraften var väldigt elegant och fint nyanserad med toner av krossad sten och en försiktigt köttig komplexitet. Rent strukturellt var vinet ungt på gränsen till lite knutet i eftersmaken, men tanninerna är fin kvalitet och behöver bara ett till två år till på sig att rundas av ytterligare. Druvorna kommer från gamla stockar, vilket förklarar vinets djup, och framställningen är klassiskt försiktig med lagring i neutrala 228 liter stora ekfat under 14 månader.
Den här firman är inne på sitt tjugonde år, den grundades 1994 av den då bara 20-årige Stephane Robert. Idag har han 7.50 hektar vingård, av vilket 3.00 hektar ligger i Cornas och 2.50 hektar i Saint-Joseph. Idag hör han till de bättre producenterna här och hans viner säljer snabbt ut.  

Den biodynamiskt fokuserade firman M Chapoutier är mer känd för sina viner från Hermitage och även de från Saint-Joseph, men gör också en alldeles utsökt 2010 Cornas Les Arènes (92 LGP). Finessen och balansen mellan fruktdjup och tanniner finner man som anligt i vinerna från Michel Chapoutier, och den mörka frukten kompletteras både bläckighet och fina nyanser av grafit och stenmineral.
Om det här vinet bygger på klassisk komplexitet och elegans, och dessutom har en väldigt fin balans som gör det fullt njutbart redan idag, är 2010 Cornas Les Vires (91 LGP) från Caves Yves Cuilleron ett till kroppen och frukten större vin, på sitt sätt lite med charmerande och inbjudande, men inte lika komplext. Dessutom har det en för stunden mer påtaglig struktur av tanniner.
Delas Frères är en firma som gör en svit riktigt fina viner, och deras 2010 Cornas Chante Perdrix (90 LGP) är ett av dem. Det kommer från flera små lotter som alla har en lite mer sydlig exponering än merparten av vingårdarna här i Cornas. Det märks i en lite yppigare frukt och något mer förfinade tanniner, men samtidigt är strukturen och den steniga mineraliteten där, precis som önskat. Delas äger totalt 30 hektar vingård i norra Rhône, men i Cornas har man faktiskt inga ägor. I samband med att familjen Delas sålde firman till champagnehuset Deutz 1997 (sedan 1993 är det Louis Roederer som äger firman), valde man att inte köpa alla vingårdar, något man inofficiellt idag ångrar när det kommer till just Cornas. Just den 0.60 hektar stora vingårdslotten man ägde, ligger högt upp på sluttningen, alldeles intill en av de finaste lotterna som Domaine A Clape äger. Idag vill man köpa tillbaka den, men priset är alldeles för högt. Istället köper man druvorna till det här vinet från en odlare man har ett långsiktigt kontrakt med.

Flera firmor visade sig göra fina viner som hamnat i poängspannet 88 till 90 poäng, bland dem Domaine Guy Farge, vars 2011 Cornas Harmonie (90 LGP) har en finstämd mörk frukt med en liten sötma men också fin mineralitet. Ett annat är 2010 Equis Cornas (89-90 LGP) från Maxime Graillot och hans firma Domaine de Lises. Maxime är liksom sin far Alain Graillot etablerad i Crozes-Hermitage, men köper druvor till detta småskaliga vin från tre vingårdslotter. Det har en fin och förhållandevis len struktur och en ganska generös fruktighet med toner av mörka körsbär och med en lätt animalisk komplexitet.

En av den lilla appellationens mest framstående ambassadörer och producenter är Jean-Luc Colombo, en firma som har 17 hektar vingård av vilka 12 ligger i Cornas. Firmans mest kända vingård är den en hektar stora ägan med 80 till 100 år gamla stockar i Les Ruchets, högt uppe på en östsluttning ovanför byn. Vingården består av flera små och lite bredare men sluttande terrasser, i vilka de gamla knotiga stockarna på sina håll kryper utefter den vittrade granitmarken. Nuförtiden täcker man marken med ett barkliknande flis för att förhindra att ogräs får fäste, men också för ett till viss del motverka erosion. 
Hos familjen Colombo sköts odlingen i så stor utsträckning som möjligt helt ekologiskt, men man har inga ambitioner att gå över till biodynamisk odling.
”Nej, det är mest fånigt, mer av marknadsjippo än något som verkligen ger resultat, men jag använder aldrig kemiska bekämpningsmedel och inte heller några ogräsmedel”, säger Jean-Luc, och lägger till att han inte heller bevattnar sina vingårdar.
”Om man använder vatten i vingården, kommer man att förvränga årgångens karaktär”, menar han.
Den senaste vingården man har köpt, 2005, och sedan dess även expanderat, är den allra högst belägna Le Vaillon de l&#39Aigle. Den ligger högt upp alldeles nedanför en platå med fin sydlig exponering, täcker bara 0.40 hektar och består av tre små terrasser.
””Det äldsta stockarna är över 70 år gamla, men vi har också de senaste åren röjt mer mark, byggt nya terrasser och 2010 låtit plantera mer Syrah här””, berättar Laure, Jean-Lucs dotter som sedan 2010 har tagit en aktiv roll i firman, både inom odling och produktion och försäljning.
””Härifrån gör vi några fat om året, men bara de bästa åren, av vår mest exklusiva cornas””, lägger hon till.
Just det vinet gavs ingen möjlighet att prova, produktionen är alldeles för liten för det, däremot provade 2010 Cornas Les Ruchets (91-92 LGP) som annars är firmans finaste vin. Det är dock jämfört med många andra tior vi provade fortfarande aningen knutet, men har en stor och ganska generöst mörkfruktig doft med en liten pepprig kryddighet snarare än stenig mineralitet.
En viss knutenhet finner man också i 2010 Cornas La Louvée (91 LGP) från en 0.45 hektar liten vingårdslott som ligger intill kapellet uppe på platån av appellationen. ””Tack vare den svagt sydliga exponeringen här uppe får druvorna en extra solmognad, vilket brukar ge vinet en fin fruktighet””, berättar Laure. Visst är frukten charmerande och tillgänglig och smaken bjuder på en len textur och även god fräschör, och även om tanninerna inte är utmärkande är det här ett vin som fortfarande är ungdomligt återhållet.
Ett till två års vidare flaskmognad gäller också det litet lättare strukturerade 2010 Cornas Les Terres Brûlées (90 LGP), som har en fin syra och viss energi i smaken, men också en lite enklare och mer modernt mörkt blåbärs- och plommonfruktig arom med en aning vaniljsötma från ekfaten.
Vinerna från Jean-Luc Colombo är välgjorda och sprungna ur fin terroir i olika lägen i den lilla appellationen. Den invändning man kan ha mot dem, har man i regel de första fem åren, då de upplevs mer fruktiga och ekfatiga än komplext kryddiga. Men med tiden, vanligen vid en ålder på cirka sju till tio år från skörden, utvecklar de mer nyanserade dofter.  

 

De bästa vinerna 2011
2011 Cornas (Domaine August Clape)                                                     93-94 LGP
2011 Cornas Granite 30 (Domaine Vincent Paris)                                        93 LGP
2011 Cornas Les Geynale (Domaine Vincent Paris)                                91-92 LGP
2011 Cornas Sabarotte (Domaine Courbis)                                              91-92 LGP
2011 Cornas Champelrose (Domaine Courbis)                                             92 LGP
2011 Cornas Les Eygats (Domaine Courbis)                                                 91 LGP
2011 Cornas (Domaine du Tunnel)                                                                91 LGP

De bästa vinerna 2010
2010 Cornas (Domaine August Clape)                                                          96 LGP
2010 Cornas Champelrose (Domaine Courbis)                                        93-94 LGP
2010 Cornas Sabarotte (Domaine Courbis)                                                   93 LGP
2010 Cornas Renaissance (Domaine August Clape)                                     92 LGP
2010 Cornas Les Arènes (M Chapoutier)                                                      92 LGP
2010 Cornas Les Ruchets (Jean-Luc Colombo)                                       91-92 LGP
2010 Cornas La Louvée (Jean-Luc Colombo)                                               91 LGP
2010 Cornas Chante-Perdrix (Delas)                                                             91 LGP
2010 Cornas Les Vires (Yves Cuilleron)                                                       91 LGP
2010 Cornas Domaine de Sainte Pierre (Paul Jaboulet Aîné)                       91 LGP

image_pdfLadda ner artikeln som PDFimage_printSkriv ut artikeln

RELATERAD LÄSNING