Hem Vinvärlden Krönika Michel Jamais: Hej Stefan Löfvén, har du tid en stund?

Krönika Michel Jamais: Hej Stefan Löfvén, har du tid en stund?

av Livets Goda

Exempel 1 – Jag tror fan i mig att han inte hade en blekaste aning om vad jag frågade om. Trots att jag var på en stor hotellanläggning med tusentals europeiska turister kunde servitören knappt ens säga ”welcome” på engelska. Bara det tyder på en totalt felaktig anställning inom turistnäringen. Tyvärr är det på turistorter vanligt att personalen inte kan språk, vet vad de ska göra och hur, eller ens varför, och framför inte hur en gäst kan komma att uppleva och trivas med det man gör. Ordet service kan inte vara översatt till särskilt många språk. Förklaringen av ordet till än färre. Att han sedan inte kunde svara på några frågor om menyn var såklart än mer störande. När jag frågade hur fisken var tillagad och fick till svar ”Fish, come from sea” insåg jag att jag hade ett smärre äventyr med oviss utgång framför mig. Att han dessutom avvisade ett tjugotal gäster från den nästan tomma restaurangen för att han inte orkade servera dem var ytterligare ett tecken på katastrofen just här. Eller på tusentals eller kanske tiotusen restauranger på turistorter i södra Europa. Exempel 2 – Restaurangerna i Frankrike ser ofta så trevliga ut, lite pittoreska och så typiskt franska att man tror att de är en karikatyr på sig själva. Och karikatyr på restaurang är just vad ungefär tre av fem franska restauranger är. Det finns en märkligt felaktig uppfattning att Frankrike är ett bra restaurangland. Varifrån den villfarelsen kommer har jag faktiskt ingen aning om, men sluta för Guds skull tro att fransmännen är duktiga på att driva restaurang. Eller att de ens kan särskilt mycket om vin eller för den delen om vin och mat i kombination. Där bottnar de bottenligan just för att de är fransmän och tror att de är oantastliga. Maten kan däremot emellanåt till hyggligt ofta vara riktigt bra och genuin – så länge det är fransk mat de franska kockarna lagar. Något annat kan franska kockar inte laga. Vinlistorna hör till de sämsta i den civiliserade delen av världen, vare sig årgång och ursprung eller producent och ens korrekt namngivet vin hör till viktigheterna. Dessutom är fransk ”service” något av den sämsta och mest arroganta man kan uppleva. ”Du ska fan inte komma här och störa mig på mitt jobb, gästjävel”, typ, följt av ett himlande med ögonen för att bekräfta att gästen är en idiot. Exempel 3 – Jag förstår varifrån den grundläggande kvaliteten kommer. Uppfostran i duktig nordisk anda att passa tider, stå vid sitt ord, göra sitt jobb noggrant, respektera andra människor, inte vara förmer än andra, stå i kö där kö bildas, inte slänga skräp på marken och att i alla lägen göra rätt för sig. Sådant smittar av sig, även om generationerna från 1980- och 1990-talet verkar ha blivit vaccinerade mot en del i konsten att var duktig och göra rätt för sig. Men därifrån någonstans kommer det ändå, det som har lett till dem står där i sina fint strukna kritvita kockrockar med gulblå kragar och lyfter sina nobla medaljer till allmän beskådan. Och de gör det gång efter gång, så ofta att en hel gastronomisk värld vet att vi i Sverige är bland de allra bästa på matlagning i hela världen. Det är såklart det svenska kocklandslaget jag talar om. Och det är precis samma ordningsamma, noggranna, målmedvetna, envetet strävande och passionerade konstitution som gjorde att de stod där, i sina svarta förkläden och blankpolerade skor och lyfte bucklan i skyn som kungjorde att de var världens bästa sommelierer. Svenskar såklart! Exempel 1 och 2 är jag sedan länge utled på och någon större förhoppning om snar förbättring där hyser jag inte även om jag i båda fallen vet exakt vad som krävs för att nå nivån godkänt. Exempel 3 får jag aldrig nog av, det är berömvärda insatser vi talar om. Och det beror inte på att jag är svensk, tycker att svenskar är bättre än andra människor eller att jag har andra fördomar, det beror på att jag innerligt brinner för kvalitet, genuinitet, service och gastronomiska upplevelser där gästen alltid står i centrum. Exempel 3 ger ringar på vattnet. Det verkar faktiskt gå som tåget för svenska restauranger. Man hinner knappt höra talas om ett nytt ställe förrän ytterligare en ny restaurang öppnar någonstans. Och när man börjar titta närmare på restaurang nummer ett, har nummer två varit öppen i några veckor och fått lysande recensioner och ytterligare ett par till har hunnit öppna. För att inte tala om alla restauranger som är på gång att öppna till vintern och våren och sommaren 2017, man talar till och med om hotell och restauranger som ska öppna under 2018. Med andra ord, restaurang- och hotellbranschen känns som en bransch i medvind, en framtidens bransch, en bransch att satsa på om man vill ha garanterat jobb. Vi skriver hösten 2016 i våra dagböcker och arbetslösheten i Sverige ligger någonstans kring 6.6 till 7.0 procent av den arbetsföra och inte sjukskrivna befolkningen beroende på hur man räknar (att sifforna varierar verkar bero på hur man mer exakt definierar vad som är en arbetslös person – alla hundratusentals nyanlända flyktingar räknas knappast in i statistiken). I den allmänt svajiga ekonomin kanske det är att betrakta som lågt, ändå är arbetslösheten en av vår tids viktigaste frågor. Vissa branscher är särskilt känsliga för svängningar i ekonomin och tunga arbetsgivare inom industrin tvingas lägga ner stora enheter eller till och med går i konkurs i den hårda konkurrensen. Det slår såklart fruktansvärt hårt på de drabbade familjerna och ibland också hela samhällen. Men den delen av arbetslösheten lägger jag mig inte i, jag har ingen aning om hur man löser den. Däremot vet jag hur man fixar 50 000 nya jobb inom ett år. Och det vet alla arbetsgivare inom restaurang- och hotellbranschen också. För 50 000 nya jobb är ungefär det som kommer att behövas inom den näringen de kommande åren om vi inte illa kvickt antingen ska tvingas dra ner på takten av nyöppnade hotell och restauranger, eller än värre stänga befintliga ställen som till och med är riktigt bra. Redan för 25 år sedan sa Erik Lallerstedt att det inte gick att få tag på bra kockar, man fick helt enkelt anställa dem som var bäst av de sämsta. Idag finns det inte ens ”bäst av de sämsta” att anställa, vi får helt enkelt anställa de sämsta redan med en gång, om vi ens får tag på någon alls. Och till kockarna kan vi sälla servispersonal. Så akut är läget, krisen är så uppenbar att vi förmodligen måste se exempel 3 här som historia och istället rikta in oss på att bli precis lika dåliga som turistanläggningarna i södra Europa och de franska restaurangerna. Om vi inte gör något åt problemet snarast! Helt ärligt Stefan Löfvén, är det så du vill att vi ska presentera Sverige för vår egen befolkning och för alla de affärsresenärer och turister som kommer till fantastiska Sverige? Stefan, jag tar bara drygt tusen kronor i timman, lite mindre om vi kommer överens om ett mer omfattande konsultuppdrag, och låt säga att jag under 2017 får uppdrag motsvarande 500 timmar, då blir både jag som företagare och restaurangälskare glad och du får massor av ovärderlig hjälp hur du ska styra företaget Sverige AB. Du och dina chefskompisar verkar ju faktiskt ha tappat greppet om det och på något märkligt sätt lyckats få underskott i finanserna trots att vi just nu ser något av en högkonjunktur i det trots allt krisdrabbade Europa. Mitt primära mål med vårt samarbete är att rädda en av världens bästa och mest kvalitativa restaurangkulturer till dagens och framtidens gäster, men på köpet kan jag samtidigt lova dig ett stort tillskott i statsfinanserna. Tro mig, det är inte särskilt svårt, man måste bara veta hur. Låt oss börja på gräsrotsnivå. Gör det mer lönsamt för svenska bönder och producenter av råvaror så att de kan inte bara kan överleva, utan också leva drägligt. Alla bra kockar vill arbeta med svenska råvaror i den utsträckning det går. Se sedan till att momsen på all mat – råvaror såväl som tillagad mat i butik och på restaurang, hålls måttlig. Tolv procent känns rimligt eller kanske till och med lägre om det gynnar producenter och förädlare. Att betala 25 procent moms på lagad mat på restaurang är ju fullkomligt korkat, med tanke på att de blir så pass mycket dyrare för att privatpersoner och turister att gå på restaurang då. Det gör – om du inte har räknat ut det själv – att färre går på restaurang och att Sverige får ett rykte om sig att vara ett dyrt land. Med minskad turism som bonus på det. När du ändå håller på att rädda restaurangbranschen och med det hela Sverige, kan du ju gå tillbaka till lägre arbetsgivaravgifter för unga, låt säga under 25 år eller så. Det gör – om du inte har räknat ut det själv – att fler restauranger har råd att anställa fler personer. Och för Guds skull, låt oss få reformera restaurangutbildningen så att de unga tjejer och killar som går ut efter tre års skola är så kunniga att de känns attraktiva för landets krögare. Så är det tyvärr inte idag, skolan har inte alls hängt med till 2000-talets krav och det kan kanske till viss del förklara att vi har halverat antalet intagna elever på restaurangprogrammen. Och när du har fått upp ångan skulle du kunna hjälpa till att uppdatera kollektivavtalen så att alla fantastiska människor som arbetar i branschen känner sig uppskattade även när lönekuvertet kommer. Glöm inte bort att vi arbetar som mest när alla andra vill vara lediga, det vill säga kvällar och nätter och helger och helgdagar. Till ett låglönepris som till och med skulle imponera på Ryan Airs verkställande direktör. Tror du att det lockar fler medarbetare till vår bransch? Ska vi ta det igen, så att allt blir glasklart? Restaurangen slukar tusentals och åter tusentals unga människor som inte alls är rädda att jobba. Vi kan anställa 50 000 personer på momangen, säg bara till när du vill att vi ska börja. Har vi restauranger med hög kvalitet, hög servicegrad och attraktiv prisbild kommer det obönhörligt att locka till sig mängder av turister som är nyfikna på vårt fantastiska land, och med turisterna kommer såklart nya friska pengar att rinna över gränserna. Och importerar man andra länders pengar till Sverige måste det ju ändå vara bättre än att tillverka egna pengar som du och dina kompisar i chefsgänget i alla fall gång på gång slarvar bort på fel sätt. Och såklart får ju Sverige AB massor av nöjda underleverantörer i form att framgångsrika småföretagare som kan anställa massor av nya medarbetare så att du, ditt chefsgäng och Sverige AB slipper skänka pengar till alla arbetslösa medborgare utan att få något enda litet i gengäld. Dessa arbetslängtande medborgare är framför allt unga och personer med invandrarbakgrund och av alla typer av kön, religion och sexuell uppfattning. Och vi välkomnar dem alla att börja arbeta hos oss i restaurangbranschen. Jag kan hjälpa dig sätta ihop en snabbutbildning på låt säga ett par månader för massor av nyanlända, där de lär sig precis det som krävs även språkligt för att de ska bli duktiga hos oss. Och jag vågar nästan garantera dig att vi sätter 100 procent av våra elever i betalt arbete direkt efter kursen. Hundra procent. Om du har hållit din del av avtalet enligt ovan vill säga. Kom igen nu Stefan, du är ju ändå capo di capo, bossarnas boss. Du kan väl höra av dig till mig så kan vi rädda restaurangbranschen och Sverige tillsammans. Det vore grymt!

image_pdfLadda ner artikeln som PDFimage_printSkriv ut artikeln

RELATERAD LÄSNING