Hem Vinvärlden Lär känna Lucien Le Moine som släpps på dagens webblansering på Systembolaget

Lär känna Lucien Le Moine som släpps på dagens webblansering på Systembolaget

av Livets Goda

”Årgången 2010 är en märklig paradox, en kombination av två faktorer som egentligen aldrig kan mötas, av finess och elegans tack vare den friska syran och tydliga strukturen, och djupet och kraften tack vare det låga skördeuttaget, för vår del cirka 40 procent lägre än normal”, är det första Mounir kungör medan han plockar fram glasen och förebreder oss på en omfattande och intensiv provning i den kalla fatkällaren.
Vinerna från 2010 är nämligen inte buteljerade än, hos Lucien le Moine är det två vintrar och två höstar i fat som gäller innan vinerna är färdiga att buteljera från augusti två år efter skörd.
”Jag är alltid sist att buteljera, och just när det gäller 2010 borde ingen i Bourgogne har buteljerat sina viner ännu, förutom vinet Romanée-Conti som tack vare sin unika terroir visar sig färdig för buteljering redan efter ett drygt år i fat”, lägger han till när vi besöker honom i mars 2012 för att prova igenom tiorna.  
Hos Lucien le Moine är det till och med så att ett par av de vita vinerna från 2010 (ja, du läste rätt) inte ens hade jäst helt färdig vid besöket, ytterligare ett par har precis tagit sig igenom den malolaktiska jäsningen.
”Ett av mina viner från Saint-Aubin jäser fortfarande, 16 månader efter skörd”, säger han och lägger till att det är hans kalla källare som resulterar i den långsamma processen.
Samtidigt menar han att den långsamma jäsningen och lagringen medför att hans viner blir mycket mer stabila än de flesta andra vita bourgogner.
”Vi har ett väldigt stort problem här i Bourgogne, att de vita vinerna oxiderar, men det är inte så konstigt eftersom så många odlare har börjat skörda druvorna vid hög mognad och med för låga skördeuttag, dessutom lagrar vinerna i fat alldeles för kort tid”, säger han och lägger till att deras lösning då har blivit att svavla vinerna för mycket. ”Det hjälper ändå inte, vinerna måste vara stabila i sig själv, även med mindre mängd svavel”, fortsätter han. När vi återkommer till årgången 2010, berättar Mounir att han under sina 22 år som vinmakare aldrig har sett en årgång som 2010, också att han aldrig trodde att vinerna skulle utvecklas så fantastiskt som de har gjort.
”I början kändes de röda vinerna mest som om de kom från Beaujolais, de var saftiga och fruktiga och saknade djup, och de vita vinerna påminde med sina gräsiga och blommiga toner mer om sauvignon blanc än om vit bourgogne, och jag kände knappt någon mineralitet alls”, berättar Mounir och säger att han inte alls fick någon känsla av premier crus från Bourgogne när han provade dem under det första året i faten. Först mot senhösten och vintern, då det blev kallare i källaren, började vinerna vinna djup och koncentration, och då blommade också aromerna upp.
”Idag skulle jag beskriva årgången som fantastisk, den bjuder på en underbar balans av djup och fräschör, vinerna är närmast elektriska”, säger han och ser överförtjust ut. Det har han all anledning att vara, 2010 är troligen den bästa årgången han någonsin har gjort. I den lilla källaren i utkanten av Beaune, provar vi igenom ett 30-tal viner ur faten. Då det rör sig om ett till två fat av varje vin, är de fatprover vi gör i stort sett exakt de viner som kommer att buteljeras, någon egentlig förändring i karaktär kommer inte att ske eftersom det inte kommer att röra sig om någon blandning i väsentlig mening. Det som kommer att ske under de kommande fem till åtta månaderna i faten, är snarare en sista polering och nyansering. Ändå bör man se poängsättningen på bedömda viner som en referens snarare än något exakt. Vi började med 2010 Pommard Premier Cru Les Epenots (91-92 LGP), ett vin från en liten lott med en tyngre och svalare kalkrik lerjord i den nedre delen av vingården. Vinet har en för appellationen sett ovanligt silkig textur och lena fina tanniner med en intensivt saftig och absolut ren frukt, därtill en strimma av mineral, och redan det första vinet bekräftar den känsla Mounir Saoma beskrev årgången med. Mer komplex är dock 2010 Pommard Premier Cru Les Grands Epenots (92-93 LGP), vars fina och intensiva körsbärsfrukt kompletteras med en läckert söttorkad nyans av finaste tobak, och återigen är det ett mycket mer elegant och silkigt fruktigt vin än väntat. Eftersmaken är fantastisk och lång, inte alls märkt att tanniner som man normalt sett förväntas finna i de unga vinerna från Pommard.
Med vingårdens både östliga och svagt nordöstliga exponering, har 2010 Nuits-Saint-Georges Premier Cru Les Cailles (92-93 LGP) fått en svalt och aromatiskt parfymerad doft med en intensiv sötsyrlig körsbärsfrukt, nästan överväldigande för appellationen. Smaken bjuder på samma intensiva och svala fruktighet och en nästan viskös textur, men både tanniner, som förvisso är fint mogna, syra och mineral ger ändå vinet en läcker struktur. Trots att 2010 Nuits-Saint-Georges Premier Cru Les Vaucrains (93 LGP) kommer från ett högre och därmed egentligen svalare läge (alldeles ovanför Les Cailles), är just Les Vaucrains tack vare sin mer tydligt östliga exponering en lite varmare vingård. Det märks också i vinet som har fått en djupare frukt, något mer sötmogen intensiva körsbärstoner och en lite fylligare kropp. Samtidigt är det mer märkt av både tanniner, uppfriskande syra och kittlande mineral än vinet från Les Cailles. ”Det beror på att jorden är mycket magrare och stenigare”, förklarar Mounir. Ett vin som präglas av en mångfald av geologiska och klimatmässiga faktorer, är 2010 Gevrey-Chambertin Premier Cru Lavaux-Saint-Jacques (94 LGP), ett vin som har en stor och sensuellt rik och yppig vildhallonfrukt, men också en redan nu något komplex nyans av jord, fin tobak och fuktig kalksten. ”Läget är högt, exponeringen delvis åt sydost, samtidigt drar det ner sval luft genom en ravin som löper ut mot vingården”, säger Mounir. Man kan med rätta säga att sol och vind formar det här vinet, som redan nu är formidabelt gott.
Från över hundra år gamla stockar kommer det lika fantastiska, men mer klassiskt stramt hållna vinet 2010 Gevrey-Chambertin Premier Cru Les Cazetiers (94-95 LG), ett vin som mer än det förra behöver flera års flasklagring för att rundas av till samma njutbara elegans. ”Det här är ett vin för den som älskar Les Amoureuses från Chambolle-Musigny, det är en av de allra finaste vingårdarna i Gevrey-Chambertin”, säger Mounir när vi talar om vinets stora komplexitet men just nu lite knutna smak.
Från Vosne-Romanée provades två viner, en läckert tätfruktig 2010 Vosne-Romanée Premier Cru Les Suchots (94 LGP), som bjuder på en närmast explosivt intensiv rödfruktig eftersmak där sötman spelar fint tillsammans med syran och tanninerna uppför sig nästan silkeslena. Enligt Mounir är det är en vingård som mer än andra i byn har vunnit på att det har blivit lite varmare.
”Nuförtiden är det här en vingård som presterar betydligt bättre än vad de flesta viner från Echézeaux gör, Les Suchots är helt klart en vingård på nivån bland grand crus”, säger han med eftertryck.
Han håller dock Les Malconsorts som den bästa av byns premier crus, och hans 2010 Vosne-Romanée Premier Cru Les Malconsorts (94-95 LGP) spelar väl med i hans lovord. Här förenas den för byn så typiska strukturen och kraften med en djup mörkt frukt som spetsas av en finstilt blommighet, detta trots att vinet är mer knutet idag än vad det från Les Suchots är. Av de två, är det här ett vin som troligen kommer att behöva ett par års flasklagring för att charma lika mycket som det Les Suchots gör redan idag. Med detta sagt bör man betona att båda vinerna är superba, redan nu innan de har buteljerats!

Det finns alltid en särskilt intensiv rödfruktig och ibland blommig parfym i vinerna från Lucien le Moine, samtidigt är de djupa och väl strukturerade. Just den här årgången känns ovanligt sammetslent texturerad, troligen beroende på de lägre skördevolymerna och den därmed större koncentrationen. Den ekfatskaraktär man ibland noterar i vinerna när de är unga, sticker just nu i dessa fatprover inte ut särskilt mycket, det är knappt ens man noterar den. Vis av erfarenhet vet jag att eken tar ett litet större utrymme i doften under vinets första år i butelj, men också att den ytterligare några år senare börjar ge vika till förmån för den generösa och beroende på årgång varierande grad av fruktintensitet som blommar ut. Och enligt Mounir behöver man inte oroa sig, hans säger själv att hans viner har en väldigt god potential att lagras och utvecklas.
Vi provade två väldigt fina men helt olika viner från Corton, där 2010 Corton Bressandes Grand Cru (94 LGP) var den mer stramt strukturerade och friskt körsbärsfruktiga av de två. Det fanns redan nu något väldigt elegant och läckert över både doften och smaken, något som inte alltid är vanligt med vinerna från Corton, som ofta kan upplevas till tillknäppta som unga. Klassisk elegans och ljuvligt lång och väl sammansatt eftersmak, noterade i min bok.
Det andra vinet, 2010 Corton Renards Grand Cru (93-94 LGP) var både djupare och tätare fruktigt, därmed inte lika finessrikt. Samtidigt fanns där den klassiska stringensen, syran och mineraliteten i djupet av frukten. Trots att Lucien le Moine står för en lite rikare och större stil än den man finner hos de flesta andra vinfirmor i Bourgogne, lyckas Mounir Saoma väldigt väl med sina viner från Chambolle-Musigny. Hans 2010 Chambolle-Musigny Premier Cru Les Haut-Doix (94 LGP) är ett lysande exempel på att koncentration och djup faktiskt kan möta elegans och högaromatisk parfym på ett utmärkt sätt.
”Det här vinet är så likt det från Musigny man kan komma, det har alltid en nästan sötaktigt varm fruktnyans, samtidigt en fint örtig kryddighet”, säger Mounir.
Samma silkeslena textur, men en påfallande större aromrikedom av rosor, nypon och ljusröda men sötaktiga körsbär, finner man i 2010 Chambolle-Musigny Premier Cru Les Amoureuses (94-96 LGP). Det är ett fullkomligt makalöst vin med ett närmast dansant aromspektra som ger en nerv och stor energi av den vingårdstypiska mineraliteten. Eftersmaken sitter kvar i två minuter! Steget upp till firmans grand crus är inte särskilt stort, och 2010 Clos de la Roche Grand Cru (95-96 LGP) ligger på samma nivå. Frukten i detta vin, även den med drag åt framför allt körsbär, är lite djupare och strukturen är för stunden lite mer påtaglig. Samtidigt låter den vinets frukt hänga kvar i smaken i långt över en minut. Mer jordigt, nästan animaliskt och komplext är 2010 Clos Saint-Denis Grand Cru (95 LGP), vars frukt är ytterligare lite mörkare och djupare och strukturen ännu mer markerad. Det är också ett vin som upplevs lite mer knutet och yngre och i större behov av några års längre lagring.
Riktigt lika imponerande är dock inte 2010 Charmes-Chambertin Grand Cru (94 LGP), och det beror framför allt på att det är mer återhållet och knutet strukturerat av mineral, syra och tanniner.
Däremot är 2010 Griottes-Chambertin Grand Cru (96 LGP) ett alldeles förtjusande vin. Dess frukt är djup, nästan solmoget söt och tät av både sötsyrliga körsbär och mörkt söta moreller, i munnen nästan explosivt rik av frukt och koncentration, samtidigt med en fint livfull mineralitet. Trots att det känns drickfärdigt redan nu, kommer det enligt Mounir att ha ett långt liv framför sig.
”Jag älskar det här vinet, det är lite som en Les Amoureuses här i Gevrey-Chambertin, men det är tyvärr svårt att få tag på vin, och det är väldigt dyrt att köpa”, säger han. Lucien le Moine är en av de firmor som gör pålitliga viner från den annars så kritiserade Clos de Vougeot. Sedan 2006 har Mounir köpt vin från tre lotter, en i den lägre delen, en i mitten och en i den oftast mest hyllade övre delen av den stora vingården. Det är blandningen som ger det bästa vinet, menar han, inte enskilda lotter oavsett var de ligger.
”Man kan antingen tänka att Clos de Vougeot har en tung lerjord, och att vinet borde bli tungt och brutalt, eller så kan man tänka att vingården ligger granne med Musigny och därför borde kunna bli läckert elegant”, säger Mounir.
I 2010 Clos de Vougeot Grand Cru (95 LGP) är det framför allt en elegant och något blommig fruktighet som tränger upp ur den fortfarande lite knutna doften, och smaken är elegant med ett medelfylligt djup. Bäst är att vänta några år på detta vin.
Frukten är djup och lite kryddig, en fin ton av lakritsrot och fänkål möter den rika och något sötaktiga vildhallonfrukten i 2010 Echézeaux Grand Cru (95 LGP). Vinet kommer från lotten En Orveaux, som är något svalare och därmed skänker vinet en svalkande fräschör, en viss blommighet och även kryddig nyans, och trots den lena frukttexturen är strukturen i detta unga nu påtaglig.
”Det här är den allra bästa vingården i världen”, säger Mounir upphetsat när han skänker upp det sista fatprovet av de röda vinerna, 2010 Bonnes Mares Grand Cru (95-96 LGP). Hans tappning härifrån är förvisso nästan alltid den fylligaste och mest yppiga, samtidigt lyckas han fånga sirligheten, den ljusröda frukten, de röda blommorna och den kittlande mineralsältan i vinet. Det finns en slags sensuell inneboende kraft i denna elegant, men just nu noterar man faktiskt ekfaten som en liten beska i smaken, och även det här är ett vin som bör få ett par år i viloläge innan den avnjuts. Hos Lucien Le Moine provas alltid de vita vinerna efter de röda. Årgång 2010 är ovanligt sen, därför var flera av vinerna i ett svårbedömt stadium vid besöket i slutet av mars. Därför är dessa betyg något mer preliminära än för de röda vinerna, som har kommit lite längre i sin utveckling. I sin typiska stramhet är 2010 Chassagne-Montrachet Premier Cru Les Caillerets (92-93 LGP) ett riktigt läckert vin där mineralstrukturen möts upp av en hustypiskt rik fruktighet, och i nuläget noterar man också lite fat här.
“”En av de odlare jag köper vin från i Meursault gör egentligen flera saker fel, dels skördar han lite för sent så att vinet når en högre alkoholhalt än jag vill, omkring 13.5 procent, dels beskär han så hårt att uttaget hamnar kring 20 hektoliter per hektar, vilket är alldeles för lågt för min preferens””, säger han, men lägger snabbt till att vinet blir förvånansvärt bra. I det kan man bara instämma, hans 2010 Meursault Premier Cru Charmes (93 LGP) har ett stort djup och en närmast honungslik arom och fruktsötma, som dock ges större elegans tack vare en fin blommighet och en livfull syra och mineralitet. Det finns också en liten mintighet i doften, en vanligt förekommande nyans i viner från den här delen av Côte de Beaune, särskilt om druvorna har nått en hög mognad.
Det är dock inte alls lika mineraliskt, fett och livfullt av kalksten (som att tugga på en krita) och förföriskt blommigt som 2010 Meursault Premier Cru Pérrieres (93-95 LGP), ett absolut lysande vin som verkligen uppför sig som en grand cru, en status som vingården förvisso inte har men absolut förtjänar och omtalas som om den hade.
Lika fint och storslaget är 2010 Puligny-Montrachet Premier Cru Champs Gain (94-95 LGP), som har en komplexitet som är större än den de andra vita vinerna har, och även här med en storhet som förväntas av grand crus, men som de inte alltid har. Mineraliteten är tydlig här, men kroppen är så gräddigt fet att mineralkänslan snarast kittlar tungan än ger vinet en stram smak. Det här vinet ska inte missas!
Utan jämförelsen hade 2010 Puligny-Montrachet Premier Cru Les Folatières (9293 LGP) stått sig mycket bättre, för det här är också ett underbart vin där både fruktkroppen och syran möter varandra. Initialt är frukten emellertid påtagligt koncentrerad och söt, det är nästan solsöta aprikoser man först noterar, innan citrustonerna tar över och eftersmaken efter en minut klingar av helt torr. Också detta vin kan behöva ett extra år eller två i flaska innan det njuts.

Om 2010 Corton-Charlemagne Grand Cru (94-95 LGP) kan man ha olika åsikter. Lite beroende på varifrån kullen druvorna kommer, “”ska”” det vin som buteljeras som Corton-Charlemagne vara ett av de mest kritmineraliska i Bourgogne. Den här tappningen har förvisso precis detta, vilket gör vinet knutet och lite stumt just nu, men det har också en lite fetare och rikare kropp än vad de allra flesta buteljeringar från andra producenter har. Återigen är det ett riktigt bra vin från Lucien le Moine, men den stora komplexiteten kommer nog inte förrän om ett par tre år.  
I 2010 Corton Grand Cru (92-93 LGP), som kommer från den östra sidan av kullen, är smaken djupare och något mer honungsnyanserad, även om känslan av mineralitet tränger igenom kroppen och ger vinet en stringent eftersmak. Det intressanta inslaget av citronskal och lite skållad vit mandel kommer troligen från det lilla inslaget pinot blanc. Även detta vin är lite knutet, vilket är vanligt för de bättre vinerna från Corton.
“”Det är aldrig det vackraste vinet, heller inte det trevligaste, men man måste ändå visa stor respekt för det””, säger Mounir när han häller upp provningens sista vin den här gången, 2010 Bâtard-Montrachet Grand Cru (93-96 LGP). I enlighet med vingårdens terroir har det här vinet en fetare kropp än de andra, men tack vare en god syra och även fin mineralitet, om än inte lika uttalad som i vinerna från Chassagne-Montrachet och Puligny-Montrachet, får man intrycket av fräschör. Samtidigt är vinet så pass ungt och närmast knutet, att det är aningen svårt att bedöma just nu.
Det allmänna omdömet är att 2010 är den bästa årgång som Lucien Le Moine har gjort.

image_pdfLadda ner artikeln som PDFimage_printSkriv ut artikeln

RELATERAD LÄSNING