Lungarotti – Umbrien i ett glas

Francesco Zaganelli från Lungarotti besöker Livets Goda

Få sorter kan mäta sig med sagrantino’s tanninhalter – aglianico och tannat gör visserligen ett försök – och vinerna kunde tidigare lätt uppfattas som närmast en överkörning av gommen. Att slicka på grovt sandpapper kändes nästan lika attraktivt. Den eran är tack och lov allt mer historia då producenterna i större utsträckning lärt sig hantera druvan och upptäckt att det går att tämja tanninerna, till viss del. Främst genom att se till att druvorna når perfekt mognad för då rundas tanninerna av något och får en mer tilltalande sötma Idag är kravet minst ett år på fat och två på flaska innan en Sagrantino di Montefalco DOCG får nå marknaden.

Umbrien är tragiskt bortglömt på den svenska vinscenen även om det intressant nog skett en rejäl återplantering av just sagrantino i modern tid. Men nu är det ju inte enkom sagrantino i regionen utan även sangiovese når högre höjder här, något som inte minst Lungarottis numer klassiska Vigna Monticchio Riserva tydligt visar.

Torre di Giano

Eller vitt för den delen, vilket också är det första vinet som Francesco Zaganelli skänker när han besöker Livets Goda-redaktionen. Systersonen till Chiara Lungarotti är numer involverad i familjefirman och det vin han häller är den härligt personliga 2017 Torre di Giano, en Bianco di Torgiano på druvorna vermentino, grechetto och trebbiano. Ett vitt som tydligt visar sitt ursprung med mandlar, blommighet, päron och lime på näsan – charmerande är bara förnamnet men så snörper det ihop mer i gommen och vinet ändrar karaktär en aning, blir mer stramt och slankt samtidigt som det har den lilla bitterheten som gör sig så fint till mat. 109 kronor för 2017 (88 LGP) känns svårslaget i sin kategori och vinet lär enbart bli bättre det närmaste halvåret.

Rubesco

Näst ut är firmans 2015 Rubesco, ett vin som återfinns på nästan samtliga Systembolag i landet. Sangiovese möter colorino och lagras på ek för att sedan få ytterligare tid i flaska. Årgången har precis gått ut i Italien medan vi i Sverige snart har sörplat i oss allt som fanns till oss och istället kommer 2016 ersätta, en årgång som är något svalare i sin framtoning jämfört med nuvarande buteljering. Gillar du med andra ord solmogen frukt och rondör så är 2015 Rubesco strålande (90 LGP) och värd att samla på sig ett gäng. Kryddigt, mörkt i sin bärfrukt och med sköna tallskogsinslag samt silkiga tanniner. Dessutom med lagringspotential i flertalet år.

Francesco har med sig två årgångar av husets klassiker, Vigna Monticchio som varit med sedan slutet på 1960-talet. Man har inte justerat särskilt mycket i vinmakandet under åren utan det är främst sangiovese i vinet samt en del canaiolo. Störret fat gäller även om en viss del sangiovese numer också får tid på barrique. 2010 säljs ännu i Systembolagets beställningssortiment men 2011 står redo att ta över.

Vigna Monticchio – för sangiovesevännen

Det är två vitt skilda årgångar där 2010:an av Vigna Monticchio Riserva (93 LGP) är eleganti i sin struktur, med tät körsbärsfrukt, örtighet, blomma och läder i en semi-traditionell stil. Tanninerna är täta men smeksamma i sin framtoning, syran fenomenal på att skänka vinet precision. Börjar visa mognadstecken men här är det absolut noll brådska, ett decennium ytterligare i en bra källare är inget. Ett vin som lär appellera till Chianti-vännen. 299 kronor.

2011:an (92 LGP) är tätare, uppvisar mer kraft, frukten är mörkare och tanninerna är även de mer på hugget. Här bakas det också in mer solvärme utan att det för den sakens skull blir syltigt, men det är mer flörtig frukt. Kräver ännu ett år för att lugna sig.

Montefalco Sagrantino – 2012 finns att beställa just nu

Francesco avslutar med två förväntade tungviktare, 2012 och 2014 Montefalco Sagrantino men bägge överraskar med att slänga från sig det där rustika och robusta som lätt annars blir signum för sagrantino-druvan. Istället är det en finessrik 2014 Montefalco Sagrantino (92 LGP), onekligen märkt av en svalare årgång men som i det här fallet inneburit extra lång hängtid för klasarna och där undertecknad för första gången någonsin upplevt lusten av att vilja dricka en Montefalco Sagrantino utan mat. Violerna visar vägen, uppbackade av örtiga anslag, röda körsbär, kryddiga fat och lakritsrot. Sniffvin! Smaken är inte alls den käftsmäll som hjärnan var inställd på utan det här är riktigt fint, strävt jo men aldrig burdust, och frukten lindar in allt på ett närmast förföriskt vis. Måhända inte en långliggare a la 20 år men ibland är det skönt att inte behöva vänta en halv evighet.

2012 Montefalco Sagrantino (92 LGP) är maffigare men även här visar Lungarotti att man lärt sig handskas med råmaterialet på ett mästerligt vis och släpper istället fram en stil med mörka körsbär, mandeldroppar, ny ek och en violig parfymighet. Tanninerna greppar såklart gommen i sagrantino-anda men de är mogna och det blir aldrig smärtsamt. Ett häftigt vin onekligen med ännu ungdomliga drag men som med lagring lär finna balansen än mer. Dock, den här vill ha en rejäl köttbit…295 kronor i beställningssortimentet. Har ett långt liv framför sig.

Lungarotti importers till Sverige av Ward Wines. Mer om producenten och chefredaktörens besök på egendomen finner du som är premium >>> HÄR.