Banrock Station har förutom att producera ett populärt vin i över ett decennium, arbetat med att restaurera våtmarkerna som omger den egna vingården. Men engagemanget sträcker sig långt utanför hemmaplan. Vinhusets filosofi är att stödja lokala organisationer runt om i världen som har kompetens och erfarenhet av att genomföra våtmarksprojekt och sprida kunskap. Tillsammans med Svensk Våtmarksfond har det australiensiska vinhuset återskapat över 270 hektar svensk våtmark. Många fågelarter har återvänt och våtmarkerna har blivit populära utflyktsmål för ornitologer och naturintresserade. – Banrock Station är ett av få viner i Sverige som har ett fokuserat och genuint miljöengagemang. Sedan starten 1995 har vinproducenten investerat över fem miljoner australiensiska dollar i 95 olika miljöprojekt i 13 länder, säger Yvonne Wener, produktchef, Philipson Söderberg. Banrock Stations vingård ligger vid floden Murray River i sydöstra Australien. 250 hektar av totalt 1800 är planterade med vindruvor, resterande mark är en del av det kretslopp som är viktigt för rankornas och druvornas välbefinnande. Ansvarig vinmakare är Paul Burnett. – Banrock Station är inte bara prisbelönt för sina våtmarksprojekt utan får även år efter år bra recensioner av vinjournalister. Nu kan man sitta i goda vänners lag och njuta av ett glas vin och faktiskt göra något gott samtidigt, säger Yvonne vidare. Vad är en våtmark? Våtmark är enligt våtmarksinventeringens definition (Löfroth 1991) mark där vatten stora delar av året finns under, i eller strax över markytan. Till våtmarker räknas också vegetationstäckta vattenområden. Minst 50 procent av vegetationen ska vara hydrofil (vattenälskande) för att den ska betecknas som en våtmark. Våtmarker i Sverige indelas i myrar, stränder, kärr, mossar och övriga våtmarker. Några kända, svenska våtmarker är: Florarna, Muddus, Kristianstads vattenrike och Store Mosse. Som en följd av att arealen våtmark minskar i Sverige får en rad fågel- och grodarter samt växter svårt att överleva. I Skåne räknar man med att mellan 80-90 procent av alla blöta eller fuktiga ängar dikats ur, vilket lett till att bland annat storken har mycket svårt att klara sig i Sverige. Andra arter som påverkats negativt av markavvattningar är skärfläcka, brushane och svarthakedopping. För mer information se http://www.philipsonsoderberg.se/
1,1K