Det personliga mottagandet hamnar ofta högt på listan när gäster beskriver sina upplevelser av Östermalmshallen. Saluhallens magasin har träffat flera handlare som under åren personifierat den genuina omtanken och det professionella bemötandet – en av dessa är Lisa Elmqvists restaurangchef och delägare Ninna Elmqvist.
Ninna Elmqvist, restaurangchef och delägare på Lisa Elmqvist
NINNA ELMQVIST
Det ska böjas i tid det som krokigt ska bli. För Ninna Elmqvist som är restaurangchef på Lisa Elmqvist föll det sig ganska naturligt att inleda sin yrkeskarriär i företaget som bär sitt namn efter hennes farfars mor. Ninna var bara tio år när hon började arbeta på lördagar i butiken i Östermalmshallen.
– Jag hjälpte till i köket, sålde salladskrabbor i butiken, lade in strömming och pumpade såser på burk och sådana lite ”enklare” saker. Sedan fortsatte det under helger och sommarlov.
Efter avslutad skolgång var Ninnas egentliga plan att byta bana och istället ägna sig åt sjukvårdsbranschen.
– Jag skulle bara säsongsjobba hos pappa en sommar, men det var så roligt så ett par månader blev fyra år innan jag bestämde mig för att ta ett litet break…
– Jag var runt och jobbade på några andra krogar i stan, uppe i fjällen och ute i skärgården.
Under den här perioden passade Ninna på att prova några andra yrken och var också mammaledig ett tag. 1997 kände hon dock att det var dags att vända åter till fadershuset.
– Jag gick som hovmästare ute på Lisa på Torget den sommaren, sedan blev det en tjänst ledig inne på restaurangen och på den vägen är det.
Så du har verkligen inte glidit in på en räkmacka?
– Nej då, jag har gjort allt från disken och kallskänken till servicen. När pappa Christer gick i pension blev jag också delägare och det innebar självklart att jag kände en större delaktighet att vilja att stanna i företaget och hjälpa till att förvalta det.
De andra två delägarna i rörelsen är storebror Ulf Elmqvist som är VD och huvudägare och lillebror Peter Elmqvist som arbetar i butiken och sköter inköpen av all fisk. Ninna trivdes jättebra i den tillfälliga hallen, som hon tycker var otroligt välgjord. ”Många av våra gäster var skeptiska när de fick reda på att vi skulle flytta ut, sedan tyckte de flesta att det blev fantastiskt”, säger hon.
Lisa Elmqvists restaurangchef tycker dessutom att publiken har föryngrats. ”Det var många som inte hittade in i saluhallen tidigare, det kändes kanske mer lättillgängligt i den tillfälliga skepnaden. Nu har det blivit jättefint när vi återvänt till den anrika byggnaden igen och vi har sett fram emot återflytten”.
– Den gamla hallen har en helt annan historia och helt annan känsla, fortsätter Ninna, som såklart har fullt av minnen att dela med sig av.
– Tänker man tillbaka till åttiotalet rent generellt så var de lite mer bus än vad det är nu. Idag är det mer ordning och reda, men vi har fortfarande kul på jobbet.
Som exempel på hur busigt det kunde gå till på ”den gamla goda tiden” anger Ninna Elmqvist den avskedsritual alla trotjänare motvilligt fick gå igenom sin sista dag på jobbet.
– De fick sig ett dopp i kalla vattenbad och det hände till och med att de åkte ner i ålbassängen vi hade nere i källaren.
– Ja, den var fylld av levande ålar. Nej, så gör vi inte längre!
Det är förmodligen lika bra att alla besökare hållits ovetande om vad som kunde försiggå i de gamla källarvalven under deras fötter.
Då är det frågan om till exempel den legendariska amerikanska modellmamman Eileen Ford varit där så ofta som hon faktiskt var.
– Eileen var återkommande kund hos oss. Hon handlade alltid av min farfar på den tiden och brukade specialbeställa varor som flögs hem till hennes våning i New York.
– Vi har haft många roliga kända gäster. Ert speciellt minne är när Svensk Filmindustri ringde och beställde bord. Det var Timothy Dalton som var i stan för att vara med på premiären för en av de Bondfilmer han medverkade i.
Men han är inte den ende James Bond som haft vägarna förbi saluhallen?
– Nej, Roger Moore också. Han satt uppe på ”hyllan” på Gerdas.
Trots att Sickan Carlsson aldrig spelade med i någon Bondrulle hade hon för många äldre generationers svenskar en stjärnstatus på minst lika hög nivå som sina ovan nämnda brittiska kollegor.
– I den gamla hallen finns en spiraltrappa i ett hörn, under den hade vi vårt lilla lunchrum, ett krypin med snedtak där man fick sitta och huka sig. Sickan kände också farfar och när hon handlade hos oss kom hon ofta in och fikade med oss i personalen i det där lilla lunchrummet.
. . .
Ur artikeln ”Handlarna minns” från Östermalms Saluhall Magasin 2019. Text: Claes Kanold. Foto: Magnus Elgquist.