Piemonte må vara känt för sin Nebbiolo i de eleganta och lätt blommiga vinerna från Barbaresco, och de något djupare och mer strukturerade men lika eleganta vinerna från Barolo. En del vinnjutare menar att dessa viner bör lagras i minst tio år för att rundas av – må så vara – men varför lagra sönder de fantastiskt fruktiga och blommiga parfymerna, när man lika gärna (eller ännu hellre) kan servera vinerna unga till mat med krämig textur som integrerar och rundar av de massiva tanninerna. Då får man ju både full doft, och elegant smak. Den 30 hektar stora Pelissero i Treiso gör ett par riktigt fina barbarescoviner. Då de använder sig av franska ekfat kom de under 1990-talet att omtalas som modernister, men några ultramoderna viner rör det sig inte om. Istället har Pelissero lyckats väl med att intregrera ett modernt framställningssätt med full respekt för terroir och aromatisk ursprungskänsla. Nu är det inte bara barbarescovinerna man bör välja från Pelissero. De gör också ett av de allra läckraste vinerna av Dolcetto, en druva som i alla tider har ansetts vara alltför vardaglig och enkel för att ens bry sig om. Idag är det annat ljud i skällan, och deras 2007 Dolcetto d'Alba Munfrina (Nr 88623 / 114 kr / 87 LGP) är ett utmärkt exempel på hur förtjusande viner Dolcetto kan ge. Vinet kommer från den fina vingården Munfria i den del av Treiso som räknas som den mest klassiska för Dolcetto. Vinet är jäst och lagrat i ståltank – här ska ingen ek få störa den eleganta fruktigheten. Aromen är hög och intensiv, här ryms både florala nyanser och röd bärfrukt, men också en lätt reduktiv ton som enkelt vädras bort genom dekantering. Smaken är medelfyllig (traditionellt sett var vinerna glesa och bittra), läckert fruktig och frisk med en god men samtidigt silkig struktur. Söker man mer djup och i större koncentration, bör man prova 2007 Barbera d'Alba (Nr 89558 / 178 kr / 89 LGP). Efter 10 månader i franska ekfat och stora slavonska ekliggare, har det djupt körsbärsfruktiga vinet fått en fint avrundad och lätt vaniljaromatisk ton. Det är emellertid frukten som dominerar. Syran är som väntat av Barbera (en av de mest syrarika blå druvsorterna i världen) frisk, och skänker god fräschör i den långa smaken. Till skillnad från de stramt nyanserade vinerna från Barbaresco, kan både vinet av Dolcetto och Barbera drickas unga, och som de är – utan mat. De är både tillräckligt polerade och silkiga för det. Självklart är de också strålande matviner, antingen till något salta tilltugg som charkuterier och ost, eller till rätter med pasta, polenta, eller långkokta kötträtter. Varför inte en osso buco?
1,8K