Det var också i början av 2000-talet som Bourgogne fick sin efterlängtade renässans, inte minst ökade uppmärksamheten på de internationella marknaderna. Men efter tio års nästan oblandad glädje har molnen nu börjat mörkna över Bourgogne. Anledningen är de små skördevolymerna. Även om årgångarna 2000 och 2001 troligen inte kommer att gå till historien som de allra finaste och mest långlivade, redan nu har många nollettor börjat mogna på sig och de enklare vinerna till och mer börjat ta sig utför, kom 2002 att bli en fantastisk årgång. Trots de allmänt kända oxidationsproblem som vit bourgogne har dragits mer, och som har skapat oro bland vinköparna, är de flesta av de bra vita nolltvåorna underbara att dricka idag, de allra bästa av dem upplevs till och med fortfarande unga och lite knutna. Årgången räknas som klassisk och hör till de som varje sann vinsamlare bör ha i sin källare, inte minst de röda vinerna. Värre blev det med 2003, som tidvis var olidligt varm och framför allt har gett röda viner av god kvalitet. Problemen fortsatte året därpå, men nu med en svalare och framför allt fuktigare årgång, där särskilt de röda vinerna kom att drabbas. Medan de som unga var fruktiga och aromatiska har de flesta av dem nu förlorat sina finaste aromer och de enklaste vinerna har till och med kroknat. De vita däremot är fortfarande att räkna med. Efter dessa två svårare år, båda med små skördevolymer, följde en svit att riktigt bra och även stora skördar. Med den toppnoterade årgången 2005 fick Bourgogne sitt stora internationella lyft och helt plötsligt ökade efterfrågan dramatiskt, samtidigt som nya marknader i framför allt Asien började visa större intresse för vinerna från Bourgogne. Detta märktes inte minst på den stora vinfestivalen Grand Jours de Bourgogne, som från och med nu fick påtagligt många fler besökare från länderna i Asien, huvudsakligen Kina och Japan. Årgångarna 2006 och 2007 var bra snarare än exceptionella, men de bästa firmorna framställde viner av god till mycket god kvalitet, men mer avsedda för förhållandevis tidig konsumtion snarare än lagring. Mer klassiskt strukturerade blev vinerna från 2008, där både vita och röda viner blev av god kvalitet, men en lite större kvalitetsövervikt år det vita vinerna, som fick en klassisk struktur med tydlig mineralitet. Förhållandet var det motsatta i 2009, som var en något varmare årgång och gav utmärkta röda viner över hela Bourgogne, men lite generösare vita viner där frukten till viss del har lagt sig över den för övrigt fina mineraliteten. En sak som alla odlare än överens om, är att kvaliteten var väldigt hög, och än bättre, att man också kunde producera en kvantitet som låg strax över genomsnittet. Idag ser man 2009 som den sista riktigt stora årgången i Bourgogne. Därefter kom 2010, förvisso en av de allra finaste och mest homogena årgångar man har sett i Bourgogne i modern tid, kanske till och med någonsin. Men trots en fantastisk kvalitet, som medförde en ökad efterfrågan och ett allt större intresse från nya marknader, var det 2010 den första i raden av små årgångar. I snitt har odlarna rapporterat omkring 15-20 procent lägre skördevolym, men det bortfallet kunde kompenseras av en prishöjning från 2009, och såklart en stor skördevolym 2009 som låg som en trygg värdedepå i vinkällarna. Så kom 2011, en årgång som rent kvalitetsmässigt också är bra, om än inte riktigt lika fantastisk som 2009 och 2010, men som också blev liten sett till volym. Det här året låg skördevolymerna någonstans kring 10-20 procent lägre än vad en beräknad normalskörd ska vara. Och med två små år i följd, började en viss oro sprida sig bland odlarna. Att höja priserna ytterligare var inget man ville göra. I Bourgogne har man, hittills i alla fall, varit eller åtminstone velat vara lojala mot sina kunder. Inte blev det bättre av att 2012 blev en av de minsta skördarna i historien. I genomsnitt över hela Bourgogne landade volymerna någonstans mellan 45 och 50 procent under normalt, men många firmor har rapporterat om mellan 50 och till och med 60 procent under det normala. Vid det här laget var många firmor ganska hårt ansatta. Nog för att intäkterna har varit goda under 2000-talet, men väldigt många firmor har också investerar stora summor i ny utrustning och nya vinerier för att möta en modern tid och alltmer krävande kunder. Flera producenter berättar för Livets Goda att de på tre år bara har skördat motsvarande två årgångar. Nu börjar det tryta i kassaskrinen, och oron är stor. Hittills har 2013 inte lugnat odlarna i Bourgogne. Tvärtom har de börjat bli riktigt oroliga. Anledningen är att våren var ovanligt kall och regnig och att blomningen har blivit mellan två och tre veckor försenad. På några håll har den precis avslutats, på andra knappt kommit igång. Med det svala väder som råder i Bourgogne nu, inte minst är nätterna och förmiddagarna en aning för svala för att blomningen ska bli fulländad, därtill faller det lite nederbörd då och då, är man väldigt osäker på hur den sena starten kommer att påverka årgången. En sak är säker, skörden kommer att bli sen, man beräknar att den som bäst kan starta i slutet av september, men mer troligt är att man kommer att börja skörda i början av oktober eller till och med i mitten. Med vetskap om hur vädret brukar kunna vara då, med kyla och regn, är oron befogad. Och då har man inte ens kommit in i juli, som brukar vara de dramatiska hagelstormarnas tid. I fjol förlorade en odlare 80 procent av sin skörd i Meursault, Volnay och Pommard på en eftermiddag, och sådana händelser hör till vardagsberättelserna här i Bourgogne.
1,1K