Hem Vinvärlden Pinotage – den fula ankungen som kanske ändå inte var så gräslig

Pinotage – den fula ankungen som kanske ändå inte var så gräslig

av Livets Goda

Pinotage närmar sig hundra års ålder då den skapades 1925 av Abraham Izak Perold, Stellenbosch-universitetets första professor i vitikultur. Han korsade helt enkelt pinot noir med cinsaut, i Sydafrika då kallas Hermitage. Tanken var att kombinera det kvalitativa som Bourgognedruvan erbjöd med cinsautdruvans motståndskraft samt lättodlade egenskaper.

Foto: Hendrik Holler

Det första vinet på pinotage dröjde något, till 1941 och 1943 lanserades det första kommersiella exemplaret av druvan. Men uppmärksamhet och utökade planteringar kom först senare och mycket tack vare att Bellevue Estate med sin pinotage lyckades ta hem titeln i South African Young Wine Show, en tävling som arrangeras varje år sedan 1800-talet. Det följdes upp av Kanonkop 1961 och att en pinotage kunde segra över klassiska sorter blev något av en sensation i landet. Planteringar tog vid och många var de som ville odla pinotage.

När en grupp brittiska Masters of Wine besökte Sydafrika 1976 så levererade de dock något av en dödsdom i lightversion till druvan och gav den föga uppmuntrande framtidsförutsättningar. Något som gav upphov till att den började ryckas upp även om det fanns de som ännu trodde på druvan. Som Beyers Truter vid Kanonkop som 1987 vann ett respekterat pris för sin pinotage och som följde upp detta med att utses till årets vinmakare 1991 av International Wine and Spirits Competition. De negativa britternas åsikter glömdes bort och druvan fick återigen en boost som sedan dess gjort den mer respekterad.

Kritiken mot pinotage har kanske mer kunnat relateras till vinindustrin i stort i Sydafrika när bladrullsviruset var så utbrett att många viner led av de gröna tonerna och gummiaktiga, rökiga inslagen. Dessutom, i och med att druvan varit relativt lättodlad, så blev den en del av bulkvinerna som exporterades och dessa led ofta av bladrullvirusets effekter. Pinotage blev något av syndabock men samtidigt fanns det kvalitetsproducenter som tog druvan på allvar och behandlade den med samma respekt som de mer ansedda och klassiska sorterna.

Welgevallen. Vingården där Moresôn hämtar druvorna till sin MKM

Pinotage idag

Numer är kunskapen kring druvan på en helt ny nivå; när man ska skörda för optimal mognad, hur lång tid den behöver med skalkontakt, vilken temperatur man ska jäsa vid och om pinotage gör sig bäst som bushvine eller annat planteringssätt i vingården.

Som förekomsten av isopentylacetat, en ester som kan ge en frän doft som drar åt målarfärg eller ättika. Denna fann man i unga rankor av pinotage men också att estern försvann när rankan lämnat det juvenila stadiet alternativt beskärs hårt så att rankan inte producerar lika mycket.

Det har också visat sig att rankan är relativt värmekänslig, särskilt om den växer i områden där vattenstress kan bli ett återkommande inslag. Istället trivs den bäst i regioner där värmen inte drar iväg alternativt att vinmakaren skyddar klasarna med bibehållet lövverk. Det intressanta med druvan är också att hålla nere jästemperaturerna vilket lockar fram mer nyanser av den ena föräldern, pinot noir. Något som inte minst visar sig i David & Nadias pinotage som hade en tillfällig lansering tidigare i år på Systembolaget. Här blir det rödbäriga mer transparent och silkigt och smaken har även den en ‘pinosity-känsla över sig.

Vinmakaren vid Môreson Wine Estate i Franschhoek, Clayton Reabow, har även han funnit att druvan excellerar om den jäses i amfora, innan fatlagring tar vid. Något som han visat med husets strålande MKM, Moraka Klaas Maffa, en pinotage från Welgevallen vineyard i Stellenbosch. Ett pampigt vin med mer betoning på den plommonfrukt som druvan uppvisar när skörden hålls nere.

Och kanske är det just det som är tjusningen med pinotage; dess närmast kameleontliknande egenskaper att kunna generera vin i helt olika stilar. Kanonkops nuvarande vinmakare, Abrie Beeslar, demonstrerar också detta med sin Black Label, en pinotage från en enskild vingård planterad 1953. Här är det återigen mer kraft och dessutom lagras vinet ett och ett halvt år på nya franska ekfat. Och det fungerar strålande för mer koncentrerat druvmaterial tycks ha förmågan att äta ek till frukost – det blir aldrig någon parodi. Dessutom har Black Label idag ett renommé som medfört att vinet kommer med en prislapp som endast klassiska druvor och etiketter kan åtnjuta.

Dåtidens vinmakare, Duimpie Bayly & Beyers Truter, presenterar mogen pinotage i Kapstaden

Åldrar graciöst

Även om kunskapen kring pinotage anno 2018 är på en annan nivå än i dess linda så är det ett druva som åldras med behag. Under Livets Godas vistelse i Sydafrika blev detta bekräftat under en minnesvärd provning som tidningen blev inbjuden till. I en provningslokal med ett fåtal inbjudna öppnades under stor andakt mogna pinotage från 1965 till 1975. Inte minst den klassiska kägelformade flaskan Lanzerac öppnades i fyra årgångar; 1965, 1967, 1968 och 1969 där samtliga utvecklades fint i glasen med röd syrlig frukt, trätoner, tobak och charmerande druvsötma. Blommiga men även peppriga drag kikade fram med luft och det fanns ännu en strimma av tanniner. Än vackrare var Libertas från 1973 med närmast Bordeauxliknande drag, något som säkert kan förklaras med att kravet på minst 75% av druvan som anges på etiketten kom till först 1984 i landet.

Pinotage är utan tvivel en druva som i rätt händer har alla förutsättningar att lyckas. Ge den med andra ord en chans men snåla inte för de bästa exemplaren kommer från producenter som arbetar aktivt med skötseln av vingården och undviker rankor som drabbats av bladrullviruset.

Sju pinotage som sticker ut

2015 Bosman Vineyards, Wellington, Paarl (artikel 74118 BS, 229 kr) Bosman är en familjeangelägenhet som gått i bräschen för såväl klonurval som fairtrade där arbetarna också äger en del av egendomen. Men just arbetet med kloner har gett dem en plantskola modell större och ett virusfria rankor. Och det märks i denna fina 2015, ett stort år i Sydafrika, som bjuder på mörk, kryddig björnbärs- och plommonfrukt, rostade fatinslag och en diskret blommighet. Struktur finns det också med täta tanniner, syra och stram frukt som bärs upp av ekkryddighet. Ge den ett par år till men underlag för positiv utveckling i flera år, ja det finns. 92/100 LGP

2017 Diemersdal Pinotage Reserve, Durbanville (finns inte på Systembolaget, importör The Wine & Spirits Collective) Vi möter Diemersdals vinmakare på plats och imponeras av dennes skalmacererade och strålande sauvignon blanc – samt denna pinotage. Här är det kraften som ges utrymme och man bör nog vara på det humöret när en flaska öppnas. Samtidigt är det violblommigt, smeksamt generöst i frukten och tätheten blir aldrig burdus. När eken lugnat sig något, om ett år eller två, så lär denna mörfruktiga pinotage imponera på många. 91/100 LGP

2016 Meerendal Heritage Block Pinotage, Cape Town (finns ännu inte på Systembolaget) Även om den inte har en lång historia, den första buteljeringen av Meerendals enskilda vingårdsläge av pinotage kom till 2005, så smakar detta ändå aningen mer old-school. På ett bra vis då. Rankorna är planterade 1955 och det märks i vinets struktur då det finns gott om stoppning, tanniner och även uppfriskande syra. Det maritima inflytandet ger också en fräschör till vinet som har mer av plommon, kryddhylla och karamelliserade körsbär över sig. Kryddig ek i bakgrunden skänker djup. Här finns potential för decenniets lagring utan tvivel. 91/100 LGP

2015 MKM Moraka Klaas Maffa, Môreson, Stellenbosch (finns inte på Systembolaget) Ok, mängden som buteljeras av MKM är knappast stor men det förtar inte dess storhet på något vis. Vinmakaren Clayton Reabow drar dessutom fram flaskan till en klassisk Braai, BBQ, och då levererar den än mer imponerande. MKM kommer från Welgevallen-vingården i Stellenbosch och druvorna har han valt att macerera och jäsa i amfora, innan fatlagringen sedermera tar vid. Resultatet är ett vin som andas och hanterar eken strålande samtidigt som den mörka björnbärsfrukten får mer utrymme. Täta tanniner och närvarande syra skänker struktur och det är bara att hoppas denna dyker upp på hemmaplan. På plats, cirka femhundringen. 94/100 LGP

David med sin pinotage

2017 David & Nadia Pinotage, Swartland (finns inte på Systembolaget, importör Quaffable Wines) En producent som levererar idel skönheter och kanske mest av allt världsklass-chenin blanc men David & Nadias pinotage är också något av en ögonöppnare. Här läggs fokus på pinot-föräldern i druvan och vinet är rödbärigt transparent med syrliga körsbär, blommighet och örtiga inslag samtidigt som det är saftigt läskande med en syrlig struktur. Älskvärt och när man efter en stund låtit vinets mer omedelbara charm lugna sig så finns det även struktur som indikerar klass. Håll koll på om vinet dyker upp igen på Systembolaget. 92/100 LGP

2015 Lyngrove Platinum, Stellenbosch (artikel 71579 BS, 279 kr) En ganska ung vingård planterad 2000 skulle kunna ställa till med problem – om man nu inte skötte den optimalt vilket är fallet här. Från Helderberg i Stellenbosch med influenser från havet och hållbar skötsel så får man här ett snyggt och rikt vin med härlig bärmognad. Strukturen går åt det generösa hållet till med en del kryddig ek, amerikansk bland annat, men de svarta körsbären och björnbären möter upp bra. De som gillar jänkaren Charles Smiths viner lär älska denna. 92/100 LGP

2016 Kanonkop Black Label, Stellenbosch (finns inte på Systembolaget, importör Nigab) Kaxigt vin på alla sätt och vis. Dels med en prislapp som landar på över tusenlappen men också för sin kompromisslösa stil. Kraft, sensuell mörk frukt, lyxig ek och kompakta men superläckra tanniner ger ett vin som lär åldras ytterst värdigt och än mer – servera denna blint och många lär få sig en knäpp på näsan. 95/100 LGP

Du vet väl att Livets Goda och Whisky & Bourbon finns på Instagram? Följ oss gärna på @livetsgoda_magazine

 

image_pdfLadda ner artikeln som PDFimage_printSkriv ut artikeln

RELATERAD LÄSNING