Hem Vinvärlden Premium: KÖPTIPS – Louis Moreau i Chablis vässar skärpan

Premium: KÖPTIPS – Louis Moreau i Chablis vässar skärpan

av Livets Goda

Vissa producenter håller sig strikt till jäsning i ståltankar, Domaine Louis Michel och Domaine des Hâtes är exempel på det, medan andra helt och hållet förlitar sig på ekfat, men mestadels äldre och därmed neutrala. Exempel på den senare hållningen är Domaine Vincent Dauvissat och Domaine François Raveneau. 
Det allra vanligaste är dock att man arbetar med en kombination av ståltankar och ekfat, ståltankarna framför allt för de lättare instegsvinerna och ekfaten som en del av jäsningen och lagringen på nivån premier cru och grand cru.
”Från och med årgång 2012 använder vi inga fat alls, jag vill att våra viner ska vara eleganta, bygga på mineralitet och fräschör”, säger Louis Moreau när vi träffas på hans domän och kommer att prata om traditioner och trender i Chablis.
Då vi tillsammans provar igenom ett antal både äldre och yngre årgångar märks förändringen rätt tydligt, inte så att de äldre årgångarna hade en ekfatskaraktär, snarare att de saknade lite av den skärpa och finess som vinerna från 2012 har. En annan anledning till att han slutade använda ekfat var för att han upplevde att vinerna inte utvecklades lika bra med lagring som han önskade.

Den 2010 Chablis Grand Cru Les Clos (94 LGP) vi provade tidigare i vår är ett fantastiskt välsmakande vin, stilfullt och absolut rent med den årgångstypiska transparens som gör tiorna till de finast balanserade avseende koncentration och mineralitet i modern tid. Någon ek står inte att finna, men så var bara 15 procent av faten nya den här årgången. Vinet är ännu stramt hållet och behöver sin tid i glaset för att blomma ut och det är, enligt Louis, ett vin som har framtiden för sig. 
Samma fatfilosofi gällde också för 2011 Chablis Grand Cru Les Clos (93 LGP), som inte heller den egentligen har någon annan karaktär av faten annat än den lite mer mjukgörande textur som vinet får i mötet med den lilla mängd syre som faten släpper igenom, dessutom den i fat större kontakt med jästfällningen än vad samma vin i tank hade fått.
Med 2012 Chablis Grand Cru Les Clos (94-95 LGP) har ingen ek använts alls, istället är musten helt och hållet jäst i ståltankar och vinet har en annan skärpa, en försiktigt mer uttalad mineralitet och inte riktigt samma textur. Ännu, ska tilläggas, vinet är alltjämt för ungt för att man ska kunna bedöma dess verkliga potential. Så är det oftast med reduktivt framställda viner. Ett till två år till kommer att behövas för att öppna upp doften och bredda smaken något, men briljansen är det sannerligen inget fel på.
Den totalt 3.61 hektar stora ägan med cirka 55-60 år gamla stockar i grand cru Les Clos är familjefirmans finaste. En 0.41 hektar litet lott i Clos des Hospices som man är ensamägare till är en av fyra lotter här. Den tillhörde det gamla klostersjukhuset Hospice de Chablis och köptes 1904 av Jean-Joseph Moreau.
”Vi har gjort upp att vi får använda oss av namnet Clos des Hospices om vi inte blandar i vin från någon annan del av vingården”, förklarar Louis och säger att det sällan blir mer än 2 400 flaskor om året av det här vinet, som är firmans mest sällsynta och det högst prissatta.
I Les Clos har man annars tre lotter, en högst upp där jorden är mager och stenig och vinet får en uttalad mineralitet och stramhet, en i mitten av sluttningen som har mer märgeljord och ger ett vin lite större kropp och en finare textur och slutligen en lott längst mot vägen, där jorden är djupare av lera och vinet får en tätare fruktighet.
”Det är just blandningen som gör vinet så bra”, säger Louis.

Ett vin som i all sin enkelhet faktiskt imponerar är 2012 Petit Chablis (88 LGP), uteslutande jäst i ståltankar och därför kristillklart till sin lätta och mineraliska men ändå hyggligt djupa frukt. När jag kommenterar vinets för sin appellation ovanligt fina kropp och smak förklarar Louis att det handlar om vingårdarna.
”Vi har fyra hektar för det här vinet, framför allt i vingårdar i Beines som planterades 1987, men också från en liten vingård med gamla stockar och högt läge ovanför Valmur och Les Clos”, säger han och förklarar att det framför allt är vinet från den senare vingården som bidrar med både ett större djup, en rikare textur och tydligare mineralitet i den slutliga cuvéen.
Till och med 2013 Petit Chablis (86 LGP) har klarat sig undan de största problemen i denna svåra årgång och upplevs fint mineraliskt, detta trots en lite rikare och något mer grovhuggen frukt än i tolvan.
Även 2012 Chablis (89 LGP), firmans största vin med en normal årsproduktion på cirka 100 000 till 120 000 flaskor från de 24 hektar man har i byarna Beines och Chablis, är ett riktigt bra och absolut rent vin med stor energi och tydlig mineralitet. I 2013 Chablis (88 LGP) är frukten årgångstypiskt lite rikare och drar faktiskt mer åt persika än grönt äpple och citrus, men liksom firmans petit chablis är det här för årgången ett oväntat bra och rent vin.
”Vi hade stora problem med fukt och röta vid skörden 2013, men tack vare en strikt sortering, volymen landade på ungefär 80 procent mot ett normalår, tycker jag att vi lyckades rätt bra”, förklarar Louis när vi provar igenom årgångens viner.

Bortsett från den svåra årgången 2013 noterar man en skärpevinst i och med att man till fullo gått över till ståltanksjäsning 2012. Inte för att de tidigare vinerna egentligen upplevdes ekiga, men en viss nötig och svagt utvecklad nyans finner man i vinerna från exempelvis 2009, som exempelvis 2009 Chablis Grand Cru Vaudésir (92-93 LGP) som förvisso också har en läckert jordigt mineralisk nyans och 2009 Chablis Grand Cru Blanchot (92-93 LGP), också den mineralisk och något fet, men här med en lite mer kännbar nyans av ekfaten.
I Vaudésir har man en 0.46 hektar stor lott planterad 1970 i ett högt läge på den västra och därmed något mer soligt exponerade sluttningen.
”Det här är alltid en vingård man måste vara försiktig med, det är lätt att göra för mycket när man vinifierar”, säger Louis när vi talar om vinet, särskilt efter att ha provat 2010 Chablis Grand Cru Vaudésir (91-92 LGP), då han fortfarande jäste en del av vinet i ekfat och det hade fått en rätt tydlig ton av eken. I de nyare årgångarna är vinet mycket renare och mer elegant, friskt och mineraliskt med ett visst djup och god längd.  
I Blanchot har man bara en 0.10 hektar liten lott som planterades 1986. Ett normalt år ger den här lilla vingårdslotten bara två fat.  

Totalt sett äger man 120 hektar vingård, däribland ett par fina ägor i tre premier crus. Av dessa är den 10 hektar stora ägan i Vaulignot den mest betydelsefulla.
”Det här är en premier cru man inte talar särskilt mycket om, vilket är synd, den ger alltid viner med en fint stram och klassisk struktur”, säger Louis, men lägger till att rankorna i hans lotter, som ligger på den brantaste delen av sluttningen, planterades 1976 och märkligt nog fortfarande ses som lite för unga för att ge ett vin med större djup och komplexitet.
Vi provar deras 2011 Chablis Premier Cru Valignot (91 LGP), som bjuder på en fin och klassiskt mineralisk struktur som ger uttryck av en nästan ostronlik sälta och en torr och stram smak med återhållen fruktighet med ett friskt inslag av citrus, därtill en svagt vegetal örtig kryddighet som känns lockande. Louis lyfter gärna fram 2011 som en mycket bra årgång, men den har tyvärr fallit lite i glömska mellan mer hyllade årgångar som 2008, 2010 och 2012.
”Som ungt är det här vinet alltid klassiskt drivet av mineralitet, men med några års lagring brukar det vinna lite större djup och densitet”.

I en dalgång innanför Monts Milieu på den nordöstra stranden av La Serein ligger den mindre kända premier cru Les Fourneaux. Här har man en tre hektar stor lott som köptes 1994, och den 2011 Chablis Premier Cru Les Fourneaux (92 LGP) vi provade vid besöket i somras har en god fruktintensitet med inslag av gul stenfrukt och en nästan briocheliknande smörighet. Louis förklarar att den sydliga exponeringen medför att vinet härifrån alltid får en större rondör och rikare frukt, där till och med sötmogen aprikos kan ingå i doftbilden. Det hela lättas upp till exemplarisk fräschör av en god syra och en livfull mineralitet och eftersmaken är torr och närmast stram.
Från 60 år gamla stockar i totalt tre hektar i fem av de vingårdar som bildar premier cru Vaillons kommer den utomordentligt fina 2011 Chablis Premier Cru Vaillons (92-93 LGP). Här möts man av både en med Chablismått mätt god kropp som ges spänst och balans av en fin syra och livfullt stenig mineralitet. Doftmässigt finner man både blommighet, citrus och en slags rökig jordighet. Att vingårdarna har en stor kvalitetspotential och att Louis Moreau och hans vinmakare hanterar odling och vinkällararbetet med varsam hand noteras också i 2012 Chablis Premier Cru Vaillons (93-94 LGP). Jämfört med elvan är det här vinet aning djupare och fruktigare, men det har inte samma generösa fruktighet som vinet från Fourneaux, däremot har det en större intensitet och energi. Även här upplever man en somrig blommighet i doften, därtill en liten örtighet och den sedvanligt mineraliska jordigheten.

Domaine Louis Moreau är i sin nuvarande form en 20 år gammal firma, grundad 1994 och sedan dess långsamt utvecklad till att nu det senaste decenniet ha positionerat sig i toppen i Chablis. Det senaste draget är att Louis Moreau från 2012 har beslutat att sluta använda ekfat för jäsning och lagring. Det första intrycket har visat att idén var klok, inte så att kvaliteten har skjutit i höjden, men i både i den klassiska årgången 2012 och till och med i den mycket svårare och betydligt mer fruktdrivna och inte alls lika stringenta årgången 2013. Det ska bli intressant att över de kommande årgångarna följa firmans viner ur just den här aspekten.
Odlingen sköts så naturligt som möjligt och man undviker att använda alla typer av kemiska preparat i den utsträckning det går. Då arealen är stor och det inte är möjligt att sköta allt ekologiskt har man sedan 2004 valt att arbeta helt ekologiskt för alla vingårdar med status premier cru och grand cru. Det är, enligt Anne Moreau, en bra början. Dessa vingårdar skördas också för hand, medan alla vingårdar som ger viner på nivån petit chablis och villages skördas maskinellt. 
Sedan 2004 har man ett samarbete med en plantskola som driver upp särskilt utvalda sticklingar från firmans grand crus för att använda när man ska plantera om en lott i någon vingård.

Att Louis Moreau har ett lite öppnare sinne än många av sina kolleger står att finna i hans bakgrund. Han utbildade sig inom oenologi vid Fresno University i Kalifornien och tillbringade sedan många år som vinmakare på Roederer Estate i Anderson Valley i Kalifornien, där man tillverkar mousserande viner. Först därefter blev det dags att ta plats hemma i Chablis, där familjen Moreau har varit verksam i sex generationer. Hans erfarenheter i Kalifornien har gjort honom stark och även orädd för nya grepp, som ibland kan vara svåra att ta när man sitter fast i en gammal tradition. Ett exempel på hans ovanligt öppna syn på vinodling smyger fram när vi en kväll sitter och diskuterar möjligheten att plantera andra druvor än chardonnay i Chablis, något som enligt regelverket såklart inte är tillåtet och direkt skulle klassificera vinet som Vin de France.
”Det skulle vara intressant att se hur, låt säga, sauvignon blanc skulle uppföra sig här i Chablis, jordarna och klimatet är ju i alla fall passande, och det kanske skulle finnas andra typer av druvsorter som också skulle kunna fungera”, säger han. Även om så troligen aldrig skulle bli, är han åtminstone öppen för att introducera en status som Vin de Pays för viner tillverkade utanför appellationsreglerna. Tanken är lockande och de ligger där latent inom honom. Men viktigast av allt är ändå att han fokuserar på det han är bäst på, att odla och tillverka klassiska chablisviner.
Svensk importör är Spring Wine & Spirits, www.springwine.se

image_pdfLadda ner artikeln som PDFimage_printSkriv ut artikeln

RELATERAD LÄSNING