Hem Vinvärlden PREMIUM: Köptips och årgångsguide till Chablis på 2000-talet

PREMIUM: Köptips och årgångsguide till Chablis på 2000-talet

av Livets Goda

Köptips från 2011, 2012 och 2013

2011 2011 Chablis Grand Cru Les Clos (Pascal Bouchard) 94 LGP 2011 Chablis Grand Cru Vaudésir (Dom. Louis Michel) 94 LGP 2011 Chablis Grand Cru Grenouilles (Dom. Louis Michel) 93-94 LGP 2011 Chablis Grand Cru Bougros Côte Bougerots (William Fèvre) 93-94 LGP 2011 Chablis Grand Cru Les Clos (Dom. Louis Moreau) 93 LGP 2011 Chablis 1er Cru Montée de Tonnerre (Dom. Louis Michel) 93 LGP 2011 Chablis 1er Cru Fôret (Dom. Louis Michel) 92-93 LGP 2011 Chablis 1er Cru Vaillons (Dom. Louis Moreau) 92-93 LGP 2011 Chablis 1er Cru Les Fourneaux (Dom. Louis Moreau) 92 LGP 2011 Chablis Grand Cru Valmur (Dom. Jean Collet) 92 LGP 2011 Chablis Grand Cru Preuses (Simmonet-Febvre) 92 LGP 2012 2012 Chablis Grand Cru Les Clos (Dom. Vincent Dauvissat) 96 LGP 2012 Chablis Grand Cru Les Preuses (Dom. Vincent Dauvissat) 95-96 LGP 2012 Chablis Grand Cru Les Clos (Dom. Louis Michel) 95 LGP 2012 Chablis Grand Cru Les Clos (Dom. Louis Moreau) 94-95 LGP 2012 Chablis Grand Cru Les Clos (Dom. J-P et Benoit Droin) 94-95 LGP 2012 Chablis Grand Cru Vaudésir (Dom. J-P et Benoit Droin) 94 LGP 2012 Chablis Grand Cru Blanchot (Pascal Bouchard) 94 LGP 2012 Chablis 1er Cru Fourchaume Héritage (Dom. d’Henri) 94 LGP 2012 Chablis 1er Cru Côte de Léchet Réserve (Dom. Bernard Defaix) 94 LGP 2012 Chablis 1er Cru Butteaux Vieilles Vignes (Dom. Louis Michel) 94 LGP 2012 Chablis 1er Cru Montée de Tonnerre (Dom. Louis Michel) 94 LGP 2012 Chablis 1er Cru Fôret (Dom. Vincent Dauvissat) 94 LGP 2012 Chablis 1er Cru Montée de Tonnerre (Dom. J-P et Benoit Droin) 94 LGP 2012 Chablis Grand Cru Blanchot (Pascal Bouchard) 94 LGP 2012 Chablis 1er Cru Les Clos (Dom. des Malandes) 94 LGP 2012 Chablis 1er Cru Vaudésir (Dom. des Malandes) 94 LGP 2012 Chablis 1er Cru Vaillons (Dom. Louis Moreau) 93-94 LGP 2012 Chablis 1er Cru Vaillons (Dom. Vincent Dauvissat) 93-94 LGP 2012 Chablis 1er Cru Fouchaume Vieilles Vignes (Pascal Bouchard) 93-94 LGP 2012 Chablis 1er Cru Mont de Milieu (Pascal Bouchard) 93-94 LGP 2012 Chablis 1er Cru Montmains Vieilles Vignes (Pascal Bouchard) 93 LGP 2012 Chablis 1er Cru Fourchaume (Dom. J-P et Benoit Droin) 94 LGP 2012 Chablis 1er Cru Séchet (Dom. Louis Michel) 93 LGP 2012 Chablis 1er Cru Fôret (Dom. Louis Michel) 93 LGP 2012 Chablis 1er Cru Mont de Milieu (Dom. des Malandes) 93 LGP 2012 Chablis 1er Cru Mont de Milieu (La Chablisienne) 93 LGP 2012 Chablis Grand Cru Château de Grenouille (La Chablisienne) 92-93 LGP 2012 Chablis 1er Cru Montée de Tonnerre (La Chablisienne) 92-93 LGP 2012 Chablis 1er Cru Fourchaume Vieilles Vignes (Dom. d’Henri) 92-93 LGP 2012 Chablis Grand Cru Bougros (Dom. Bernard Defaix) 92-93 LGP 2012 Chablis 1er Cru Butteaux (Dom. Pattes Loup) 92-93 LGP 2012 Chablis 1er Cru Beauregard (Dom. Pattes Loup) 92 LGP 2012 Chablis 1er Cru Les Lys (Dom. Bernard Defaix) 92 LGP 2012 Chablis 1er Cru Côte de Léchet (Dom. Bernard Defaix) 92 LGP 2012 Chablis 1er Cru Montmains (Dom. des Malandes) 92 LGP 2012 Chablis 1er Cru Côte de Léchet (Dom. des Malandes) 92 LGP

2013 2013 Chablis Grand Cru Les Clos (Dom. François Raveneau) 94-95 LGP 2013 Chablis Grand Cru Valmur (Dom. François Raveneau) 94-95 LGP 2013 Chablis Grand Cru Blanchot (Dom. François Raveneau) 92-93 LGP 2013 Chablis 1er Cru Butteaux (Dom. François Raveneau) 92 LGP 2013 Chablis 1er Cru Montée de Tonnerre (Dom. François Raveneau) 92 LGP

Petit Chablis och Chablis att satsa på 2012 Chablis (Dom. Vincent Dauvissat) 90-91 LGP 2012 Chablis (Dom. Pattes Loup) 90 LGP 2013 Chablis (Dom. Louis Michel) 89 LGP 2013 Chablis Les Truffières (Jean Collet) 89 LGP 2012 Chablis Les Vénérable Vieilles Vignes (La Chablisienne) 88 LGP 2012 Chablis Vieilles Vignes (Dom. Hamelin) 88 LGP 2012 Petit Chablis (Dom. Vincent Dauvissat) 88 LGP 2012 Petit Chablis (Dom. Louis Moreau) 88 LGP 2013 Petit Chablis (Dom. Bernard Defaix) 87 LGP 2012 Petit Chablis (William Fèvre) 87 LGP 2012 Petit Chablis (La Chablisienne) 87 LGP 2013 Petit Chablis (Simmonet-Fèbvre) 87 LGP

 

Årgångarna

Nu närmast har vi att förhålla oss till årgång 2013 som i de enklare kvaliteterna petit chablis och chablis har spridits på marknaden. Oavsett vem man än talar med i Chablis får man samma svar, 2013 var en mycket svår årgång där det största problemet var den gråröta och botrytis som spred sig i vingårdarna. Erfarna odlarna med en flera decennier lång historik i Chablis säger att de aldrig någonsin har sett så mycket röta som 2013. ”Rötan spreds sig så snabbt att man kunde se skillnaderna på ett par timmar”, säger Michel Laroche på Domaine d’Henri som har närmare fem decenniers minnen och erfarenheter från vingårdarna i Chablis. ”Jag vill minnas att min far pratade om en och annan fruktansvärd årgång när jag var barn, men något liknande som 2013 har jag aldrig sett eller hört talas om”, säger han. Det är ord och inga visor. Lyne Marchive på Domaine des Malandes har precis samma historia att berätta och ju fler vinproducenter Livets Goda besöker under rundresan i juli, desto mer cementeras det besvärliga med 2013. Nästan ingen odlare förskonades från detta och i de allra flesta viner kan man känna spår av den både rikare frukten och inslaget av röta. Inte så att vinerna i sig är dåliga, bra producenter lyckas alltid göra bra viner, men väldigt många av de långt över hundratalet viner från 2013 som Livets har provat liknar snarare viner av grüner veltliner från norra Österrike än klassisk chablis. En lite rikare och något sötaktig ton av gul stenfrukt förstärker detta uttryck, samtidigt har vinerna en god mineralitet (om än mindre uttalad än i mer klassiska årgångar) och en god men inte markerad fräschör. Tekniska mätvärden visar att vinernas syranivå ligger ungefär tio procent lägre mot det normala. 

Vissa producenter verkar ha klarat sig något bättre. En av dem är Domaine François Raveneau, vars viner som vanligt är eleganta och bjuder på både djup och fräschör, men Isabelle Raveneau är allt annat än nöjd. ”Vinerna är redan nu när det fortfarande ligger i fat betydligt mer öppna än vad de brukar vara, de har en lite rikare frukt än vi normalt sett söker och har inte alls den stramhet, fräschör och mineralitet vi är kända för att ha i våra viner”, säger hon lite lågmält. Riktigt så illa är det dock inte, vinerna från Domaine François Raveneau hör (inte oväntat) till de allra bästa från 2013 och till den skaran kan man också räkna in bland andra Domaine Bernard Defaix, Domaine Louis Moreau, Domaine Pascal Bouchard och Domaine Louis Michel. Didier Defaix på Domaine Bernard Defaix är positivt överraskad över hur bra vinerna trots allt blev, det hade han aldrig räknat med veckorna innan skörd. Troligen var deras vingårdar av någon anledning inte riktigt lika illa utsatta, några direkta toner av botrytis står inte att finna i deras viner, men han förklarar det med att det var tur att de kunde maskinskörda allt på bara sex dagar mot mer normalt sett två veckor. ”Däremot var den totala volymen nästan bara hälften mot normalt”, säger han.

Problemen började dock redan i maj då det regnade 27 dagar av 31, och kring blomningen, som blev störd av en tre dagar lång ordentlig värmebölja mellan 6 och 9 juni som brände och torkade sönder många blommor, vilket resulterade en mindre fruktsättning än normalt. Det var en av orsakerna till att skördevolymen blev så liten 2013. En annan betydande orsak var rötan, som tvingade odlarna att utföra extra beskärning och sedan ytterligare sortera druvorna vid skörd. För att motverka problemen var många odlare extra snabba vid skörden. En regnstorm den 15 oktober utgjorde också ett stort problem för de odlare som ännu inte hade skördat, det föll nämligen 14 millimeter regn på ett par timmar. Väl inne i vinerierna var det extra viktigt att göra en noggrann sedimentering av musten för avlägsna fruktpartiklar i druvmusten som skulle kunna påverka vinet negativt. De som gjorde detta lyckades också överlag bättre än de flesta andra vinproducenter. Många odlare fick 2013 bara ut motsvarande 50-80 procent av vad som kan beskrivas som en normal skörd, således kommer tilldelningen på de bästa vinerna vara väldigt liten 2013. Även om årgången var svår för odlarna och problemen hopade sig på varandra, är vinerna inte direkt dåliga. Däremot saknar de flesta av dem den stringens chablisvinerna är så kända för. Ser man bort från det kommer man att hitta många viner som är goda, och framför allt många viner som är goda att dricka unga. Alltså en rätt acceptabel restaurangårgång.    

Eftersom chablisviner av kvalitet är utmärkta lagringsviner, de finaste på nivåerna premier cru och grand cru bör till och med lagras i minst ett par år från lansering för att visa sina fulla uttryck, kan det vara bra att blicka tillbaka på de årgångar som Chablis har bjudit på den senaste tiden. Generellt sett har 2000-talet varit gott för vinodlarna i Chablis och resten av Bourgogne. Årgångar som 2002 har gett utmärkta klassiskt strukturerade viner som var goda redan som unga och idag har byggt på sig en riktigt fin komplexitet i flaska. Idag är vinerna från 2002 helt perfekta att dricka. Det gäller både viner på nivån villages och på de högre kategorierna premier cru och grand cru. Årgången präglades av en lyckad blomning men en svag andra hälft av sommaren. Det som räddade den årgång som många odlare i början av september var orolig över var en solig och fin höstmånad, där druvorna nådde en fin mognad med total balans mellan fruktighet, syra och mineralitet.

Med årgång 2003 såg det emellertid inte alls lika lyckat ut, det sällsynt varma sommarvädret gav druvorna en extra stor fruktkoncentration som lade sordin på den annars så fina transparensen och mineraliteten. De mest lyckade vinerna var de som hade särskilt mycket att vinna på ett större djup, framför allt villages och vissa premier crus hos bra firmor (till de som lyckades bäst hör Domaine François Raveneau, Domaine Vincent Dauvissat och Domaine William Fèvre), men har man inga nolltreor i sin vinkällare kan man lika bra vara utan dem. Det är heller ingen årgång man bör köpa på restaurang, då vinerna från andra årgångar är mer typiska och distinkta för distriktet.

Med 2004 är det annorlunda. Årgången kom tidigt att sågas runt om i Frankrike på grund av den kärva på gränsen till ogina grönörtiga tonen i dem. Särskilt röda viner ratades, men även vita viner i Bourgogne (inklusive Chablis) och Alsace kan bära på den vegetala nyansen. Det här är dock en årgång som gav transparenta viner, där tydligheten i ursprung och mineralitet står en bra bit över fruktkroppen. Ur vinproducenternas synvinkel var det här en ytterst svår årgång som krävde extraordinära insatser i vingårdarna, bland annat med beskärning och reducering av skördevolymerna. Tack vare en fin september kunde skörden räddas och ge viner av god kvalitet, men det kommer aldrig vara en verkligt klassisk årgång. Vinerna från de bättre producenterna är fortfarande vitala och har en bit kvar innan de börja vända neråt.

Precis som nere i Côte de Beaune gav 2005 vita viner med tyngd och kropp, men med en bevarad ursprungskänsla. Många odlare vi har talat med genom åren hyllar årgången som en skänk från ovan. Till att börja med hade man ingen frost på våren, man fick en fullgod blomning och i stort inga skador av sommarregn eller hagel (bara två byar blev till liten del drabbade). Skörden kunde bärgas i utmärkt väder och volymerna var riktigt goda. Om vinerna från 2002 och 2004 var goda att dricka direkt vid lansering fanns det större skäl att lägga 2005 åt sidan ett par år. Idag har de öppnat upp sig och börjar bjuda på större komplexitet, men det är fortfarande ingen brådska att dricka dem.  

En årgång som överlag räknas som ojämn och inte till de säkrare korten på 2000-talet är 2006. Det kan till stor del förklaras av lite mer extrema väderleksförhållanden under växtsäsongen. Inte minst skulle det varma vädret i juni störa blomningen något och reducera skördevolymen, värmen höll i sig under juli månad och många odlare befarade att man skulle få en ny värmeårgång som 2003. Tack och lov blev augusti sval och med det kom en del av problemen att justeras. Dessvärre föll det också en del regn, vilket återigen oroade odlarna, men de kunde pusta ut i och med ett riktigt fint, torrt och soligt väder i september. Kombinationen av först värme och sedan kyla och regn medförde att skörden kunde inledas redan i mitten av september. Vinerna är av blandad kvalitet, en del viner är riktigt bra, men överlag har vinerna inte riktigt den fräschör och stringenta mineralitet som verkliga fina chablisviner är kända för att ha. Alltför många viner, oavsett kvalitetsnivå och producent, har varit besvikelser och ett gott råd är att inte spara vinerna för länge, särskilt inte av de enklare kvaliteterna. 

Liksom 2006 har 2007 kommit att beskrivas som ett varmt år och precis som i Côte d’Or brukar odlarna här i Chablis säga att sommaren kom redan i april då temperaturerna låg långt över det normala. Aldrig någonsin tidigare var antalet soltimmar större i april än 2007 och totalt sett var antalet soltimmar närmast det dubbla sett över hela växtsäsongen. Värmen gjorde att både blomningen och fruktsättningen kom tidigare än normalt. Sommaren skulle dock bli både svalare och mindre nederbördsrik än i genomsnitt, vilket bromsade upp växtkraften. Tack och lov blev september solig och varm och vädret var stabilt fram till mitten av oktober. Skörden kunde därför bärgas i perfekta förhållanden från början av september och under resten av månaden. På sina håll rapporterades skördevolymer på 20-30 procent lägre mot normal full skörd. Vinerna speglar sina vingårdslägen mycket väl, till en början var vinerna dock något rustika och till och med en aning skarpa i syrorna och det tidiga allmänna omdömet var att årgången var av medelgod kvalitet och att vinerna inte skulle vara lagringsdugliga. Det har dock visat sig att de överlag är bättre, mer nyanserade och mer hållbara än de från 2006. Idag, med sju års mognad, är omdömet snarare att vinerna är klassiska. Det är dock troligen ingen årgång som kommer att bli en långliggare i vinkällarna.

Vill man lagra sina chablisviner är det istället årgången 2008 man ska satsa på. Det här är en av de mest klassiska och föredömliga årgångarna på 2000-talet. Den kom dessutom välbehövligt. Efter två mer eller mindre problematiska år kunde odlarna i Chablis andas ut och bärga en skörd av fantastisk och skolboksmässig kvalitet. Mot slutet av växtsäsongen svepte en torr nordanvind genom Chablis och bidrog till att koncentrera musten i druvorna, ändå var skördevolymerna på sina håll relativt goda. Vinerna är mycket typiska sina ursprung, vill man studera känslan av terroir i de olika vingårdarna är 2008 en riktigt bra årgång att göra det med. Nyanserad stram frukt, mineralitet och jordighet står före fruktaromer och kropp i vinerna, men här finns ändå substans nog att utvecklas i par med strukturen under minst tio år till, längre för de bästa premier crus och grand crus. De bästa vinerna känns fortfarande något oförlösta, därför bör man vänta med dem ett par år till.   

Om vinerna från årgång 2008 allra bäst beskrivs som klassiskt strama och mineraliskt tydliga, är vinerna från 2009 lite rikare med större densitet men utan samma mineraliska uttryck, även om ett sådant också finns där. Vintern bjöd på rikligt med nederbörd, vilket var efterlängtat efter ett par år med lite lägre total nederbörd än i genomsnitt. Nu kunde de naturliga reservoarerna av vatten i marken fyllas på. Våren och början av sommaren bjöd på ett lagom varmt och torrt väder för att knoppning och senare blomning och fruktsättning skulle fortlöpa problemfritt. Även resten av sommaren var solig och torr utan vare sig enstaka oväder eller värmeböljor. Det ledde till att skörden kunde börja bärgas redan omkring den 10 september och odlare över hela Chablis rapporterade med stor glädje att alla druvor var inne i vinerierna innan höstregnen föll. Precis som i Côte d’Or var druvorna i perfekt skick och behovet av sortering var minimalt, på så sätt kan 2009 därför beskrivas som en optimal årgång. Vinerna är generellt sett väldigt fina, rent fruktiga och eleganta och de har enligt odlarna i Chablis också en god lagringspotential. Mer strikta fantaster av chablisviner kritiserar dock årgångar som 2009 (och 2003) för att ha varit för varma och att vinerna därför inte är riktigt lika strama och transparenta. Söker man mer stringens och mineraltoner i sina viner är därför både 2008 eller 2010 att föredra.  

En av de verkligt fina årgångarna i Chablis (och resten av Bourgogne) är 2010, vars viner kan betecknas som klassiska och transparenta med djup kropp och tydlig mineralisk stringen. De är fortfarande att betrakta som unga och kommer liksom 2005 och 2008 vara en årgång med ett långt liv och stor potential för lagring. Vintern var kall och kylan dröjde sig kvar en bra bit in på våren, ända in i maj var vädret svalt och mulet. Först i början av sommaren kom solen och värmen, men kylan kom tillbaka under blomningen vilket ledde till en ojämn fruktsättning och en liten potentiell skörd. Sommaren skulle sedan vara ojämn, ömsom solig och varm (juli), ömsom svalare, men från och med början av september var vädret stabilt. Sånär som på ett par områden i Chablis, där man riskerade problem med botrytis, kunde odlarna skörda druvor av fantastisk kvalitet. De bästa vinerna från 2010, framför allt premier crus och grand crus, bör man vänta på ett par år för att låta dem blomma ut och bjuda på en mer öppen och komplex karaktär.

Det är inte lätt att följa inpå en så fin årgång som 2010 och 2011 fick ingen bra start. Efter en torr vinter och vår var odlarna oroliga att vingårdarna skulle drabbas av vattenstress under säsongen. Denna oro stärktes av att senvåren bjöd på sommarvärme och när sommaren inleddes var vinrankorna ungefär tre veckor före sin normala utveckling. Sommaren var däremot svalare och juli bjöd på en hel del regn, man hade till och med lite hagel på vissa ställen i nordöstra Chablis, men de flesta vingårdar klarade sig bra. Mot slutet av sommaren kom värmen (i mitten av september var det upp mot 30 grader varmt) och bidrog till en fin druvmognad med god balans mellan fruktaromer, socker och syra. Många viner från 2011 är riktigt goda, de förenar fruktighet med stringens och mineralitet och även om många av den ges höga poäng för att de är så utsökta, verkar ingen odlare tro att 2011 kommer att vara en årgång att lagra. En del viner har något av den vegetala och lite kartiga nyans som man finner i vinerna från 2004, men den är inte alls lika uttalad. De flesta viner bör drickas inom några år från idag, men bättre premier crus och grand crus och viner från de bästa producenterna kan mycket väl utvecklas positivt i tio år till.

Både sett till odlarnas berättelser och hur vinerna uppför sig kan man sammanfatta 2012 som en riktigt bra och klassisk årgång. Gör man en generell övergripande beskrivning av vinerna skulle den vara att fruktigheten drar åt den man finner i årgång 2009, dock utan att vara lika djup, men att struktur och mineralitet mer påminner om årgångarna 2008 och 2010. Resultatet är riktigt läckert och många viner från 2012 är skolboksmässiga och utsökta att dricka redan idag, även om de bästa av dem har en bra bit över ett decennium framför sig att utvecklas. Även om odlarna var mycket nöjda med kvaliteten har man här i Chablis precis som nere i Bourgogne haft bekymmer med kvantiteterna. Vårfrost under april var en av orsakerna till att skördevolymen blev någonstans mellan 25 och 40 procent lägre än normalt, men även mjöldagg och andra fuktrelaterade sjukdomar till följd av regnen under juli bidrog till att man tvingades till ett omfattande sorteringsarbete. ”Ett tag var vi väldigt oroade”, berättar Lyne Marchive på Domaine des Malandes när vi talar om årgången, som hos henne till slut blev väldigt lyckad. Tack vare en solig, torr och förhållandevis varm augusti kunde odlarna pusta ut och mot slutet av september, vilket är sent, bärga en skörd av utomordentlig kvalitet.

image_pdfLadda ner artikeln som PDFimage_printSkriv ut artikeln

RELATERAD LÄSNING