Hem Vinvärlden PREMIUM: Michel Laroche i nytt format i Chablis

PREMIUM: Michel Laroche i nytt format i Chablis

av Livets Goda

Det är en idag grånad och livserfaren man vi möter, vis av både livets och vinodlingens vedermödor. Men passionen till vinet, vingårdarna och för distriktet Chablis har han kvar, idag precis som då han bara 21 år gammal började ta större ansvar för den vinproduktion som hans far hade startat i liten skala. Det var just tack vare den unga Michels engagemang som Domaine Laroche inte bara kunde växa som vinproducent, utan också vinna ett rykte som en mycket bra sådan.
”På den tiden gick det knappt att försörja sig på vinproduktion, det var hårda tider och Chablis var långt ifrån det välmående och omtalade vindistrikt det är idag”, berättar Michel.
Hans familj hade förvisso odlat vin i fem generationer sedan Jean-Victor Laroche köpte en liten vingård 1850, men det rörde sig enbart om vin för eget bruk, någon riktig vinfirma i ordets rätta bemärkelse var det inte fråga om. Efterföljande generationer utökade innehavet av vingårdar något men arealen var fortfarande på 1960-talet så liten att familjen inte kunde klara sig bara på vinet. Dessutom var det få som fullt ut vågade satsa på vinodling eftersom frosten om våren utgjorde ett stort hot mot skörden, därmed också inkomsterna.

Medan vi åker runt i hela den centrala delen av Chablis och tittar på de vingårdar som har status som premier cru tar Michel med oss på en berättelse genom i historien, hela vägen tillbaka till 1700-talet.
”I slutet av 1700-talet täckte vingårdarna bara 900 hektar, men revolutionen skulle ändra detta dramatiskt, när klostren kollapsade banades vägen för mindre, privata markägare att ta över och det skulle successivt göra att arealen utökades”, berättar Michel, men lägger också till att det på 1820-talet bara var 22 familjen som ägde vingårdar i hela regionen.
Med tiden skulle detta ändras och det markant. På 1880-talet hade arealen nämligen utökats till hela 40 000 hektar, vilket kan jämföras med de 4 845 hektar vingård som fanns 2011 och de 5 359 hektar som är planterat idag. Till saken hör dock att nästan all befintlig mark var planterad med vin i slutet av 1800-talet, bra såväl som sämre, och regionen omfattade totalt 80 byar, i stort sett alla av dem belägna utanför det som idag är Chablis.
En intressant detalj som flera odlare berättar är att det faktiskt inte fanns någon definition av hur ett chablisvin skulle vara, den övervägande volymen vin som gjordes på den här tiden var faktiskt rött. Inte heller var chardonnay den enda druvsorten för det vita vin som gjordes, en hel del av det vita vinet gjordes nämligen av druvsorten gouais blanc, en av föräldrarna till dagens chardonnay.

Historien skulle dock ändra på allt det Chablis var. När vinlusen drabbade regionen mot slutet av 1890-talet skulle vingårdsarealen att minska drastiskt och efter både första världskriget (byn Chablis förlorade över hundra män i kriget) och det andra (tyskarnas bombning av trakten förstörde 247 av den lilla stadens hus) var vinodlingen och vinproduktionen nästintill helt tillintetgjord.
”Ett försök till nystart togs 1949 genom en vinfestival, som möjligen kunde ses som en slags renässans för Chablis, men fortfarande vid mitten av 1950-talet fanns det bara omkring 500 hektar vinodling kvar här och det var egentligen ingen odlare som levde av vinet”, säger Michel nästan uppgivet. Han berättar vidare att vinet bara var en liten del av inkomsten hos de få familjer som fortfarande odlade vin. Majs och spannmål var betydligt säkrare grödor och stod på den tiden för ungefär en tredjedel av jordbruksarealen i Chablis. Ytterligare en tredjedel av arealen användes för boskapsuppfödning. Den stränga frost som drabbade regionen i april och maj 1957 skulle decimera det årets skörd med hela 90 procent och att odla vin var således inget som lockade de redan ansträngda vinodlarna och jordbrukarna i Chablis att satsa fullt ut på vinproduktion.
Det var här, i dessa svåra tider för Chablis, som Henri Laroche skrev historia. Han var nämligen en av dem som utvecklades ett system för att skydda de ömtåliga vinrankorna mot vårfrosten, som kunde slå till så sent som fram till mitten av juni. Tack vare aggregat som eldades med diesel kunde luften värmas upp i vingårdarna, men man började också spreja vinrankorna med vatten så att en skyddande ishinna kunde bildas på de ömtåliga knopparna. Båda dessa metoder visade sig vara så pass effektiva att det helt plötsligt fanns en ekonomisk möjlighet att satsa på vinodling här i Chablis. I detta var Michel Laroche trots sin ungdom högst delaktig.

Allt det här är numera historia och för Michel Laroche hör också Domaine Laroche till hans dåvarande liv. När han sålde sina andelar i det stora företaget 2009 hade han först tänkt ta det lugnt, leva ett mer stillsamt liv som pensionär, segla mer, ägna mig åt sovmorgnar och härliga middagar med goda vänner. När Michel Laroche besökte Stockholm direkt efter försäljningen berättade han i och för sig att han ville assistera sina barn med kunskap och råd om de i framtiden skulle ta över familjens vingårdar i Chablis och själva börja göra vin. Nu skulle det inte bli barnen som började göra vin, utan Michel själv.
”När jag väl bestämde mig för att återigen satsa på vinproduktion i Chablis var namnet givet eftersom vi utgår från de vingårdar min far köpte och delvis planterade, jag ville hylla honom genom att uppkalla firman efter honom””, förklarar Michel.
Det blev nämligen möjligt när arrendet som Domaine Laroche hade på familjens vingårdar gick ut och Michel åter fick kontroll över vingårdarna. När han grundade Domaine d’Henri hade han åtta hektar vingård för generisk chablis och ett par lotter i den utmärkta premier cru Fourchaume.
”Vi fick en bra start med de fina vingårdar vi började med, men till 2019 får vi tillbaka kontrollen över ytterligare sju hektar vingårdar för Petit Chablis och premier cru Beauroy och däremellan har jag också köpt lite andra vingårdar”.

Den första årgången för Le Domaine d&#39Henri blev 2012, men mer än 24 fat eller motsvarande 7 200 flaskor blev det inte då. Vinerna gjordes då hos Domaine Laroche, där Michel fortfarande är inblandad som delägare men utan att ha någon som helst operativ roll, och även året därpå kunde han göra vinerna där. Under 2013 och 2014 har han låtit bygga ett litet vineri bara ett stenkast från Domaine Laroche. Det kommer att ta i bruk till skörden 2014, men när vi tittar in och jag konstaterar att det mer eller mindre är som ett större garage, betonar Michel att det nya vineriet bara är för vinerna på nivån premier cru.
”De andra vinerna producerar vi i ett vineri i en annan by”, lägger han till.
Michel Laroche är själv inte involverad i den direkta vinifieringen. Istället har han anlitat en ung men skicklig vinmakare, Thibaud Baudin.
”Jag frågade mina kolleger på Domaine Laroche om de kände till något ung och lovande vinmakare som kunde jobba med mig och de rekommendera Thibaud, som då var 26 år och arbetade hos Domaine Laroche och han tackade ja till erbjudandet”, säger Michel och är uppenbart nöjd. Det har han all rätt att vara, premiärårgången blev i allra högsta grad utomordentlig.
Vinerna från Le Domaine d’Henri är utsökta, de har tydlig känsla för sina respektive terroir, en renhet och fin kropp med stor fräschör och är befriade från allt vad ek och neutral frukt heter. Det är riktigt lovande, långt mer förfinade än de viner som görs hos Domaine Laroche. Framställningen är traditionell med jäsning i ståltankar och äldre små ekfat, någon fatkaraktär är Michel inte ute efter, och alla viner försluts med skruvkapsyl för att bevara den absoluta renhet och fräschör som Michel strävar efter.

I premiärårgången gjordes fyra viner, med en ståltanksjäst och absolut ren 2012 Chablis (nr 74027 / 180 kr / 89 LGP) från två små vingårdslotter vid byn Maligny med omkring 20 år gamla stockar. Doften är mild, svalt fruktig och elegant med en fin blommighet och smaken upplevs en lätt till medelfyllig med en frisk syra och lätt kittlande mineralitet. Det hela är ytterst aptitretande.
Efter en av de svåraste växtsäsonger som Michel har upplevt får man ändå säga att hans 2013 Chablis (86 LGP) ändå är förvånansvärt god, men den typiska skärpan man önskar av en chablis är inte lika uttalad. Istället upplevs doften något mer vegetal och gräsig och smaken är en aning rundare och mer fruktaccentuerad, förvisso fin och god men inte skolboksmässig. Samma känsla möts man av i så gott som alla chablisviner 2013.
Man får nästan en känsla av druvsorten grüner veltliner i den förvisso goda men inte alls distinkt områdesstringenta 2013 Chablis Premier Cru Fourchaume (88-89 LGP), även den med en lite fetare kropp som till viss del skymmer den mineraliska struktur man vanligen finner i vinet. Mineraliteten och strukturen står dock i första rummet i den föredömliga 2012 Chablis Premier Cru Fourchaume (nr 74419 / 240 kr / 90-91 LGP) som har vunnit lite i kropp det senaste året. Druvorna till den här tappningen kommer från en lott planterad i slutet av1990-talet samt ytterligare en lott i Fourchaume, en av de finaste av premier crus i Chablis. På den här nivån låter man omkring tio procent av musten jäsas i neutrala 228 liter stora ekfat för att ge vinet en extra fin textur och ökad längd. Det hela är mycket lyckat och den mineraliska komplexiteten, som omfattar nyanser av ostron, ligger kvar i den fokuserade eftersmaken. Det här är ett vin som troligen har bortåt fem till sju år kvar innan det har visat sin fulla potential, därefter kan det förutspås ha ett lika långt liv till framför sig.

Till skillnad från de flesta producenter i Chablis låter Michel Laroche särbuteljera tre olika tappningar från Fourchaume. Från en lott planterad 1970 i vingården l’Homme Mort, en av fem premier crus som sammanfattas i den övergripande vingården Fourchaume, kommer 2012 Chablis Premier Cru Fourchaume Vieilles Vignes (nr 75657 / 280 kr / 92-93 LGP) som liksom den vanliga buteljeringen har vuxit till sig i bredd, djup och längd det senaste året och idag upplevs mer sammansatt. Till den här lite rikare och djupare fruktiga cuvéen har man låtit omkring 20 procent av musten jäsas i ekfat, men inte heller i detta vin noteras annat än en lite krämigare textur från ekfaten. Trots den svåra årgången har 2013 Chablis Premier Cru Fourchaume Vieilles Vignes (90-91 LGP) ändå ett djup och komplexitet som årgången i övrigt inte har bjudit på i överflöd. Att just den här tappningen har blivit så lyckad beror enligt Michel på att han detta år offrade allt vin från den allra finaste vingårdslotten för att blanda i detta vin.
”Normalt sett använder vi alltid de här druvorna till vårt mest exklusiva vin”, säger Michel och visar ett par knotiga och väderbitna rankor i ett par rader längt bort i l’Homme Mort. De planterades 1937 av Michels far.
”Från den här lotten har vi valt ut ett antal stockar som är särskilt bra, till en början 300, från vilka vi har renodlat sticklingar i en plantskola för att se vilka som är bäst, och kommit fram till att 199 av dessa stockar är rena från virus och de allra bästa”, lägger han till.
Vinet 2012 Chablis Premier Cru Fourchaume Héritage (nr 76474 / 350 kr / 94 LGP) är minst sagt fantastiskt, lite mer koncentrerat än de andra men med samma mineraliska finess och livfullhet. Det som gör det speciellt, och som Michel förklarar med just de äldre stockarna, är alla de finstilta och subtila nyanser som växer fram i lager på lager i den långa och nästan krämigt texturerade eftersmaken. Också det här vinet har vunnit på ett extra år i flaska, men det upplevs fortfarande ungt och har troligen ett minst tio till 15 års vidare liv av utveckling framför sig.

Idag har Michel Laroche totalt 17 hektar vingård, från 2015 ytterligare två hektar. Sedan han grundade Domaine d’Henri har han köpt vingårdsmark som en producent i Champagne ägde. ”Helt ärligt var vingårdarna helt fel skötta, beskärningen och uppbindningen ger alltför stora skördar och dessutom använde de så mycket kemiska bekämpningsmedel att jordarna var döda”, säger han när vi går runt i en av vingårdarna. Det är en 1.75 hektar stor vingård på en brant sydvästligt exponerad och högt belägen vingård alldeles intill grand cru Blanchot, bara en liten bit längre in i dalen. Vingården är klassificerad som chablis, men läget är fantastiskt och Michel har stora förhoppningar om att den här vingården blir bra med några års ekologiskt odling.
Senaste tillskottet i vinlistan (från årgång 2014) är instegsvinet Petit Chablis, för vilket man har 2.10 hektar på platån mellan premier crus Vau de Vey och Montmains. Det som är lite unikt med den här vingården är att den ligger på en sluttning, vilket är ovanligt för petit chablis. Jorden är mager och stenig, förvisso av typen portlandian liksom för all annan petit chablis och läget är aningen sydexponerat.
”Det här kommer att bli en riktigt bra vingård, den är tyvärr också dåligt skött och kommer från samma köp av champagneproducenten”, berättar Michel. Den planterades 2004 och kommer, enligt Michel, kunna ge ett vin med mer typisk karaktär av chablis än av petit chablis. 

Det är lätt att imponeras av Michel Laroche, flera gånger under vår färd genom Chablis tänds gnistan i hans ögon och munnen dras ut i ett varm leende. Känslan av att det är samma glöd i den nu åldrade Michel som den som brann i honom när han som 21-åring tog en aktiv roll i familjefirman är uppenbar. Michel älskar Chablis, han älskar den region och det vin som gav honom en livslång karriär och ett världsrykte.
”Jag älskar att vara nära vingårdarna, att arbeta i dem, jag är ute i vingårdarna hela tiden, det är precis det här jag vill göra”, säger han när vi stannar upp i en vingård och går ur bilen.
Även om han per definition har pensionerat sig och, enligt planen i alla fall, ska leva ett stillsamt liv med golfen, seglingen och sina vänner, finns vinet alltid med honom,
”Så fort jag reser någonstans, vet mina vänner var jag ska och att jag har alltid har massor av gott vin med mig”, säger han och skrattar. En timme efter att vi skiljs åt sitter han åter i bilen, som nu är fullpackad med vin från den privata vinkällaren. Ett par veckors semester på västkusten stundar, sedan bär det tillbaka till Chablis för skörd och en ny årgångs födelse.   
Svensk importör är Albert & Lily, www.albert-lily.com

RELATERAD LÄSNING