Quinta do Ameal visar loureiro-druvans sanna potential

 

Det säger sig väl egentligen självt; vissa vinregioner har det mer förspänt än andra. Producenter i välkända områden har inte samma mödosamma resa framför sig jämfört med någon som verkar i en för många okänd appellation. Det blir enklare att rida på vågen, även om man är en ful fisk och mest vill dra nytta av ett etablerat namn. Annat är det om du är en kvalitetsproducent, kommer från Vinho Verde och ska tampas med den gängse uppfattningen att alla regionens viner är lätta, kolsyrepigga och ämnade att drickas unga. Inte underlättar det om du har ett skördeuttag som ligger runt en tredjedel av snittet, är certifierad ekologiskt, jobbar med regionens främste vinmakare och producerar kvalitetsviner som betingar prislappar en bra bit över vad som anses vettigt att betala för Vinho Verde.

Men skam den som ger sig. Idag, efter nästan 20 års arbete med Quinta do Ameal, så har han börjat få lön för mödan. Inte minst så har Mark Squires, Robert Parkers utsände i Portugal, hyllat vinerna under flera års tid och nu senast fick årgång 2015 rekordhöga betyg. Livets Goda bestämde sig för att prata lite mer med Pedro; om Quinta do Ameal, loureiro, Vinho Verde och livet i största allmänhet.

Berätta lite om dig själv; vem är Pedro Araujo? 

Oj, svårt det där utan att bli för långrandig! Men vad som är värt att veta och som jag på något sätt hoppas återspeglas i mina viner är att jag är en person som går helhjärtat in i vad jag än företar mig. Samtidigt lägger jag stor vikt vid att uppskatta det lilla i livet, vardagens små stunder. Jag är övertygad om att det är vägen till lycka. Vid Quinta do Ameal kan naturen skänka mig mycket av detta, bara man är observant och villig att lyssna och se.

Du kommer från en klassisk vinfamilj, eller hur?

Det stämmer. Adriano Ramos Pinto var min farfarsfar; ett av Dourodalens största namn. Dessutom var han en av de första med att producera bordsviner i regionen. Och att marknadsföra dem! Där gick han i bräschen inte bara för Portugal utan hade idéer och tankar som han var bland de första med i världen. Ända sedan jag var liten grabb så besökte vi honom varje år under skördetid på Bom Retiro, en av hans Quintas i Douro. Jag har än idag väldigt klara och kära minnen från lördagsmiddagarna på Bom Retiro. Det lagades mat i massor och när portvinet öppnades så var det kvällens höjdpunkt. Det dracks med andakt och konversationerna och berättelserna runt portvinet flödade.  

Och när kommer Quinta do Ameal in i bilden? 

Det var faktiskt min far som köpte egendomen runt 1990, precis efter att familjen sålt företaget Ramos Pinto till Louis Roederer. Min far investerade i Ameal, en egendom han spanat på i många år, och påbörjade projektet samt gav sig i kast med en total omplantering av vingården. När han gick i pension, 1998 så tog jag över och har sedan dess drivit egendomen. Vi släppte förresten vårt första vin 1999. 

Ni planterade mer eller mindre bara loureiro? Varför satsa på en druva som ingen utanför Portugal hört talas om?

Tro mig, mer än en kallade oss galna för det till och med på hemmaplan! Och säkerligen var det bra många fler som tänkte det för sig själva. Men min far hade en tydlig strategi redan från starten; vi skulle producera ett högkvalitativt vitt vin för nischmarknaden. Och eftersom vi var i Limadalen, sannolikt den plats där loureiro når sitt främsta uttryck, så blev valet ganska enkelt. I början planterade vi även lite arinto för att kunna göra ett mousserande vin. Druvans syra lämpar sig väl för detta.

Escolha 2007. Ett strålande och perfekt moget vin.

Vi har provat dina viner ner till början av 2000-talet. Din 2003 Escolha är ju än idag fullt vital och hur spänstig som helst. Hur kommer det sig att loureiro är så lagringsduglig?

Det här är något jag också minns mycket väl när jag började producera vin. Att folk omkring mig sade att loureiro inte är en bra druva och att den maximalt håller i sex månader. I sex månader! Först gjorde det mig besviken för jag är verkligen en vän av äldre viner och ville ha ett vin som kunde utvecklas. Men jag och min far trodde på detta och redan efter fyra-fem årgångar så insåg jag att vinerna hade en fantastisk utvecklingskurva. Efter 10 år så förstod jag att jag var på rätt väg. Idag när jag presenterar mina viner så passar jag också på att visa upp äldre Quinta do Ameal. Det blir lättare för en utomstående att då förstå mina ambitioner; att producera kvalitetsviner. Hur många producenter i Vinho Verde kan göra det idag? Det blir mest senaste årgången.

Men för att förklara varför druvan är lagringsduglig så vill jag dra till med en klassiker, terroir. Vi befinner oss i Vale do Lima, inte för nära havet, inte för långt ifrån. Avståndet är perfekt för vingårdarna drar nytta av Atlanten. Jordmånen är granitrik och vi har även hjälp av de omgärdande bergen. Utöver det så har druvan loureiro utmärkt syra och om man håller nere skördeuttaget så är det även tydligt att strukturen finns. Dessutom är jag övertygad om att du måste odla med respekt för vinmarken. Quinta do Ameal är sedan 2009 certifierat av Ecocert.

Fatlagring?

Ja, det var också ett nytt grepp när jag och Anselmo Mendes lät Escolha, mitt premiumvin på loureiro, såväl jäsa som lagras på franska ekfat. Använda fat ska tilläggas och bara under sex månader. Det ger en nyans extra och druvan har visat sig hantera det ypperligt, även med ålder. Fast åldras väl gör även min vanliga loureiro, den gula etiketten, som jäser och lagras enbart på ståltank.

Och numer har du även en loureiro med minimal intervention i portföljen. Berätta om vinet och vad som drev dig till att producera Solo Unico.

Det stämmer. Solo Unico släpptes 2014 och är mitt senaste experiment. Efter 12 år med ekologiska odlingsmetoder så ville jag ha ett vin som på egen hand kunde vara ett uttryck för växtläget. Solo på portugisiska betyder just jord. Valet föll på en speciell del av vingården och i källaren så pressade vi bara druvorna och lät resten ske naturligt, utan nämnvärd mänsklig interaktion. Naturlig jäst, jäsningen började och slutade för egen räkning. Den malolaktiska omvandlingen inträffade och ingen kontroll av temperatur har varit fallet. Minimalt med svavel. För mig är det inget naturvin utan ett minimalistvin och en hyllning till vår terroir och livet som omgärdar det.

Sött vin gör du också; en passito?

Precis. Och det följer en linje. Quinta do Ameal var först med att fatlagra loureiro, först med att producera en minimalistversion på druvan och först med att producera ett sött vin enligt passitometoden. Men tro mig, det var inte lätt. Jag tror vi experimenterade i mer än 8 år innan vi fick till det. I grund och botten använder vi oss av en teknik vi själva utvecklat men som tar avstamp i passito, det vill säga, druvorna torkas. Men det svåraste var att finna rätt druvor i vingården för vinstilen ifråga.

Berätta om ditt mousserande vin som fick en välkänd internationell vinskribent att jämföra med Bollinger!

Först och främst vill jag bara säga att detta är ett vin som jag endast avser producera vid speciella tillfällen. Det är med andra ord inget som konstant finns i portföljen. I början, när vi startade upp, så hade vi även arinto i vingården. Den passar bra till mousserande tack vare druvans naturligt höga syra som accentueras än mer i Vinho Verde. Det första vinet producerades 2002 men jag släppte det 2010. 85 % arinto, resten ekjäst loureiro. Tanken var att vinet skulle vara matvänligt, inget simpelt aperitifvin, så det fick drygt sju års lagring. Tre år i ståltank på fällningen och sedan fyra år på flaska innan degorgering. Förebilden var mogen Champagne med små bubblor och brödighet. Nästa vin som når marknaden blir 2006:an. Jag tror faktiskt den är redo i år.

Du har sedan starten arbetat med Anselmo Mendes. Berätta om ert samarbete; ni kommer uppenbarligen bra överens?

Jag är verkligen glad över min fars önskan om att arbeta med Anselmo, något som han beslutade precis innan jag tog över. Jag håller Anselmo Mendes som den sannolikt främsta vitvinsmakaren i Portugal, definitivt i vår region. Ingen kan Vinho Verde lika bra som Anselmo. Vi tänker likadant och det underlättar onekligen arbetet. När vi träffas kan vi sitta i timtal och prata vin!

Tror du att loureiro har potential om den planteras utanför din region? 

Svårt att leverera ett exakt svar där för vi har fram tills nyligen egentligen inte försökt. Och ännu på för få andra ställen för att kunna säga ja eller nej. Men i grund och botten tror jag på den naturliga selekteringen av druvsorter i Portugal; varför vissa trivs bättre eller sämre på olika platser. Det är ingen slump att varje region har unika sorter utan urvalsprocessen har tagit lång tid, ibland ett par hundra år. Men för att ta loureiro som exempel så är skillnaderna stora bara inom regionen. Druvan presterar som bäst där vi är, mellan Ponte de Lima och Ponte de Barca. Nära Lima-floden, lagom avstånd till havet och med skydd från landskapet. Plus då granitjorden. Jag hade inte fått samma resultat om jag planterat alvarinho.

Rött vin då? Får vi se en röd Quinta do Ameal I framtiden?

Tanken har funnits där i många år. Men jag vill ha ett vin som är väldigt annorlunda från de vi redan har i regionen. Elegans är ju ändå ledordet för Quinta do Ameal! Så jo, tanken finns och jag vet faktiskt redan hur jag vill producera det, det kommer bli intressant. Men mer säger jag inte just nu!

Och så den oundvikliga frågan; hur ser det ut i din vinregion om 20 år?

Du vet, det där är alltid en kontroversiell fråga för mig. Eller kontroversiell, allt sedan starten i slutet av 1990-talet så har jag varit tydlig med vad jag tycker och tänker om Vinho Verde. Det här är landets främsta region för vita viner enligt mig, inte alla subregioner såklart, men rent generellt. Men tyvärr så marknadsförs regionen på fel sätt och kommunikationen som går ut håller fast vid fördomen. Däremot både tror och hoppas jag att framtiden är desto mer positiv, mycket då tack vare kvalitetsproducenternas envetna arbete. Att kommunicera kvalitet ger resultat till sist. Titta bara på antalet bättre producenter sedan Ameal startade upp. Vi tjänar alla på det; regionen i stort, producenter, odlare och konsumenter såklart.

Du tar emot besök vid Quinta do Ameal? 

Självklart! Vi tar väl hand om våra besökare och visar dem gärna runt på egendomen. Dessutom är det utan tvekan det bästa sättet att prova våra viner. På plats. För två år sedan började vi att renovera ett av husen på egendomen. Vinturismen är ännu i sin linda i regionen men den är viktig för oss kvalitetsproducenter. Numer finns det fem mindre lägenheter att hyra och vi har även byggt en simbassäng med utsikt över en av våra vingårdar. 

Har du några nya projekt på gång?

Egentligen inga nya utan fokus ligger på att få igång vinturismen vid Ameal. Vi har många idéer kring detta. Och så är vi på gång med att plantera ytterligare tre hektar loureiro. 

Ok, du är hemma och har precis hällt upp ett glas av din loureiro. Vad sätter du på för musik? 

Jag är beroende av musik. Så pass att jag sett till att våra gäster på Ameal kan streama musik vart de än är i huset, till och med i utomhusduschen! Själv så är jag svag för bossa nova; passar perfekt tillsammans med mitt vin.

Om du inte var vinmakare, vad skulle du då sysslat med i livet? 

Inredning och arkitektur har alltid stått mig varmt om hjärtat. Kanske jag hade blivit inredningsarkitekt? Men skriv istället professionell vinsörplare; det låter roligare!

 

Ett urval av provade viner från Quinta do Ameal

Pedro Araújos viner kan upplevas som aromatiska, friska och lätta viner i sin absoluta ungdom; viner utan större djup. Men skenet bedrar. De fläskar till sig med ålder, komplexiteten ökar men viktigast av allt, den svårslagna renheten i vinerna kvarstår. Tipset är med andra ord att våga lagra vinerna, även den gula etiketten som finns i Systembolagets beställningssortiment har tio år i sig en bra årgång. Just nu är det den fina 2016-årgången som gäller. Passa även på att beställa 2015 av Escolha, kanske det främsta som Ameal producerat! Belöningen är påtaglig om du lagrar även om det är gott ungt också.

Mousserande

90 2002 Espumante (inte tillgängligt) Mogen bouquet med stenfrukt, citrus, musselskal och viss svampighet. Tät smak med elegant mousse, viss jästighet, citrus, gröna äpplen och örtbukett. Knastertorr, sval karaktär med rent syrligt avslut. Imponerande vin och nog finns det likheter med originalet.

Gula etiketten

91 2007 Ameal Loureiro (inte tillgängligt) Gul färg. Stor mogen bouquet med toner av vax, tång, gröna äpplen och fuktiga stenar. Härlig munkänsla med fetma, sälta, grapefrukt och stenfrukter i örtigt avslut. På toppen nu men lär hålla. Ett elegant vin som lär attrahera vänner av Chablis.

90 2010 Ameal (inte tillgängligt) Loureiro En viss mognad börjar infinna sig i tian och i Ameals fall betyder det ofta att citrustonerna allt mer drar åt lime. Viss blommighet kvar, vax, persika men även stenfrukter. I smaken är vinet ännu piggt med grapefrukt, lagerblad, svag honungston och stenfrukt. Kan lagras vidare för den som gillar mognad men läget nu, mellan mognad och livlighet, är svårt att värja sig mot.

91 2016 Quinta do Ameal (artikel 79843 BS, 139 kr) Renhet i sitt esse. Tropiska nyanser samsas med jasmin, stenkross, örter och grape. Smaken är trots endast 11,5% fylld med smaker. Exotisk men ändå knastertorr, härlig syra, lätt parfymerad smak och långt örtigt avslut. Lätt att detta försvinner en varm sommardag men den med tålamod belönas. 10 år är inga problem.

Escolha 

93 2003 Ameal Escolha (inte tillgängligt) Föreställningen startar redan på det visuella planet. En gyllene gul färg med ett tydligt grönaktigt skimmer. Mogen bouquet med stor komplexitet; lime, persika, stenfrukter, våta stenar, en delikat kryddighet från faten och ett vaxigt drag. I gommen en närmast viktlös känsla även om smakintrycken är många. Honung, stenfrukter, aprikos, örter och återigen en lätt vaxig ton. Syran är pigg, frukten finns där än och eftersmaken är lång och klingande ren. Provad två gånger med samma intryck.

92 2009 Ameal Escolha (inte tillgängligt) Nollnian har potentialen till att bli en av de mer långlivade Escolha. Än idag är vinet oerhört piggt såväl i doft som smak. Citrusfrukter, blommor och mineral dominerar. En mineralton som bäst beskrivs som en sommargrusväg där dammet yr. I munnen har det en tydlig syrastruktur. Stram stenfrukt, grapefrukt, vax och en liten kryddighet. Inte lika yppigt som 2003 och lär tillfredsställa de som gillar slanka skapelser. Långt liv i denna.

93 2015 Ameal Escolha (artikel 78260 BS, 199 kr) Redan på doften inser man snabbt att det är en speciell årgång. Den främsta under 2000-talet enligt många. Stor, närmast tropisk doft med inslag av omogen ananas, vit persika, grape, örter, syren och fat. Tät smak med en skön mognad i frukten som ändå är stram. Markerad syra, slösande fruktsyra och fint kryddiga nyanser från faten. Långt avslut. Frågan är om inte denna är vassare än 2003:an när den lugnat sig något. 

Minimal intervention

91 2015 Solo Unico (inte tillgängligt) Ljus, klar färg. Försiktigt tropiska nyanser, grusdamm, jasmin och ett stänk grapefrukt. Skön viktlös känsla i gommen, närmast dansant syra. Stenfrukter, persika och grapefruktskal. Rent, långt och örtigt avslut där druvans namn, loureiro betyder lagerblad, gör skäl för sitt namn.

Sött

93 2010 Late Harvest (inte tillgängligt) Pedro har endast släppt ett fåtal årgångar av sitt dessertvin och samtliga håller en hög nivå. Druvorna som torkas enligt passito-metoden ger här ett vin i lätt bärnstensfärg. Kvitten, äpplen, aprikoser, honung och blommor i en skön doftmix. Smaken är oerhört koncentrerad men samtidigt elegant. Simmig äpplig sötma, uppbackande syra och ett parfymerat avslut med torkade frukter. Blott 9 % och tankarna går till såväl trockenbeerenauslese i Tyskland som Constantia i Sydafrika.

 Fotnot: Quinta do Ameal importeras till Sverige av Handpicked Wines.