Om Katharina ska nämna någon röd tråd i sin musik så är det hennes egen röst. Den är mörk, suggestiv och spännande. – Jag kan göra något galet och skitigt, en ballad eller en poplåt och på grund av rösten sitter det ihop. Sedan finns det en textmässig tråd, som handlar om att göra upp med saker. Relationer, möten, kärlek – det gamla vanliga. Och någon sorts längtan. Jag var noggrann med texterna den här gången. Melodierna också. Ville ha ett enkelt uttryck. Det låter som om du lyssnat på David Bowie? – Jag har lyssnat väääldigt mycket på Bowie, skrattar hon. Men hörs det verkligen i ackorden? Jag tänkte sångmässigt. Frasering, vibrato. Sättet att börja och avsluta en ton. Dramatiskt utan att vara teatraliskt. – Det tar jag som en komplimang! Framför allt det sista du nämnde är en svår balansgång. Han är en av mina stora idoler. En riktigt stor konstnär. Han är intresserad av sitt inre uttryck. Vilka skivor tror du att du lyssnat mest på genom åren? – Jag har haft olika perioder. Jag var syntare i början, när man varantingen hårdrockare eller syntare. Mycket Depeche Mode, Ultravox, Erasure. Sedan Bowie, som min pappa lyssnade mycket på. Jag upptäckte även ELO genom honom. Nu kan jag även gilla saker som AC/DC. Jag ber henne berätta om det nya albumet Turn Me On [Novoton]. Hennes tredje och klart starkaste. – Det är svårt att beskriva det man ”gjort i nuet” – sina egna reflektioner. Det är ju perioder i livet som beskrivs, precis som fotografier, men under en lite längre tid, kommenterar hon. Vi talar i stället om låtskrivarprocessen. – Det där är olika. Vilka kommer av sig själv och andra ”styr man upp” för att man vill vrida dem åt ett visst håll. Min basist, Lars och jag, skrev musiken till några av låtarna ihop. Och vi bestämde att vi inte skulle sitta med en gitarr eller ett piano. I stället gick vi till replokalen, spelade trummor och bas och utgår ifrån en idé. Och det var spännande. Det blev helt andra saker. Andra gånger är det en händelse eller en känsla som hon vill uttrycka. – Men det kan också vara så att man får en melodi i huvudet när man sitter på bussen, eller letar sig fram på ett instrument. Man kan få lite ångest när man inte skrivit på länge, skrattar hon. Men under vissa perioder har man ju fullt upp med andra grejor. Katharina skriver även instrumental musik. – Att skriva filmmusik är en stor passion för mig – faktiskt mycket större än det här med ”artisteriet”. Det här med musik till bilder. Sedan är jag lite av en teknikfreak. Från början var jag inte alls intresserad av sladdar och mikrofoner, utan det hade sin grund i att jag kände mig låst av att vara beroende av andra. Så jag gick en del utbildningar i inspelningsteknik och nu tycker jag att även det tekniska är jätteintressant. ”Vad händer med ljudet om man kör den där grejen genom den där”? Eller byter ut ett trumset mot ett sopset? Det är också ett sätt att uttrycka sig.
717