San Leonardo - en dröm för Bordeauxvänner

Niklas Jörgensen 26 Jul, 2018
Vin Blindflaska ur magnum. Den delen kring bordet som skolats in i vinets värld med Bordeaux som måttstock sitter och åååh:ar och aaah:ar samstämmigt, undertecknad inkluderad, och det är ingen tvekan om att vi har något stort i våra glas. Men, är det verkligen Bordeaux?

Min introduktion till vinets värld skedde på allvar under första hälften under 90-talet, accelererade under andra och blev högsta allvar när jag valde att prova vingarna i Köpenhamns vinbransch 1999 och inte satsa på den utbildning man kämpat sig genom på universitetet. När jag anlände till Danmark och anrika Kjær-Sommerfeldt så var jag en Bordeauxskalle utav rang, hade regionen som främsta måttstock inom vinvärlden. Med andra ord, jag stack inte ut men följde egentligen blott det vedertagna bland vinnördar, att Bordeaux var the thing.

Naturligtvis blev min kärlek till regionen inte ifrågasatt i Danmark, på den tiden var vår nabo i väst sannolikt den mest frankofila marknaden, utan istället så förstärktes allt - åtminstone initialt. Men, min arbetsgivare köpte samtidigt upp en annan importörs inventarier och dennes portfölj var rätt och slätt Italien. Från norr till Pantelleria i södern. Italien var ju ändå nummer två för mig, med studier i italienska på såväl gymnasiet och en termin på universitetet så lockade ändå stöveln mig, kanske mest maten och livet efter alla resor dit under barndomen. 

Hippt som tappt så var jag utnämnd till Italienexpert och fick sortera upp inköpet som tilldelades sin egna lilla avdelning på Gammel Mønt nummer 4, Kjær-Sommerfeldts klassiska butik i centrala Köpenhamn. Vinerna, ja många av dem var top-notch, och vi prissatte flera av dem allt för lågt. Men så var det, ingen kände till dem förutom en bevandrad liten klick, och det gick inte att kräva allt för stora summor. Själv använde jag en betydande del av lönen för att plocka på mig bland vinerna som väckte min nyfikenhet, inte minst San Leonardo från Trentino……

Första gången man smakar en äldre San Leonardo eller Sassicaia exempelvis, så far tankarna ganska omgående mot Bordeaux. Speciellt som indoktrinerad Bordeauxvän sitter man gärna där, lätt fånleendes och känner sig oerhört bekväm - man är ju liksom på hemmaplan. Men så sker något sakta men säkert - om man har en San Leonardo i glaset ; en mer uttalad örtighet utvecklas, en ytterst diskret nyans av malört kikar fram och så vecklar smaken ut en sötare kärna som inte är Bordeaux men som jag likväl misstänker att en hel del slott i regionen nog inte tackat nej till i sina viner. 

Fårö, sommaren 2018.

Jag har tillagat lammentrecôte som får sällskap av en dijon- och dragonkrämig gräddsås och min vän har dragit fram en blindflaska, en magnum som ska serveras till sällskapet. Och nog får han den reaktionen han förutspått från den del av bordet som smackat en hel del Bordeaux, innan det likväl börjar tisslas och tasslas om antingen något cabernet franc-dominerat, kanske Chinon, eller en norditalienare. Och så fort Italien dyker upp så trillar poletten ner och man känner igen stilen som landar i sin alldeles egna unika tolkning av klassiska Bordeauxdruvor. Det är en San Leonardo!

2000 San Leonardo, Trentino, Italien

I glaset ett vackert, moget vin med ännu röd kärna men med tydliga tegelnyanser i kanten. Och jodå, även bouqueten indikerar att det finns mognad för trots att vissa komponenter sticker ut initialt så är det ett komplext och sammansatt vin, på ett sätt som ungdom inte kan uppbringa. Det som sticker ut är den lilla diskreta malörten. örtstjälken, men även en körsbärskärna och ett stänk tomat. Med luft så börjar faten arbeta sig in i vinet, skänka ytterligare djup och cigarrboxen kikar fram, likaså Faber Castell-pennan. Trots att det är tropisk afton återigen så är det lik förbaskat en gåshudskänsla, jag bara älskar den här typen av vin och mognad. På något vis är det en påminnelse om varför jag sysslar med det här, varför jag älskar vin, och när det är så här bra får mig att önska fler kan få uppleva samma känsla av i grunden fermenterad druvsaft.

I gommen då? Jodå, sammetslent, inbjudande, förförande och bara sådär alldeles underbart. Ännu bra tryck i frukten och även tanniner och syra förstärker fräschören. Faten är integrerade och bjuder mer på piptobak än moderna kaffe- och chokladtoner. Örtigt, svarta vinbär och så den där lilla solmogna touchen som skvallrar om att det inte är Bordeaux utan norra Italien, närmre bestämt öster om Gardasjön. Finalen är följsam och sådär saftigt läskande samtidigt som det finns ett kvardröjande djup. Du sväljer och i samma ögonblick så bara längtar du tills nästa klunk för att få ta del av något unikt - och samtidigt uppleva hur vinet ständigt ändrar uttryck i samband med att det möter luft. 

18 år är ingen ålder för San Leonardo. Här finns uppåt decenniet kvar i vinet även om det då är en magnumflaska. Men välförvarade mini-magnums har säkerligen fem år kvar också fast frågan är ändå om det inte är som absolut bäst nu, när vinet funnit den där fasen mellan mognad och bibehållen frukt? 

Intrycket: 94 LGP

San Leonardo är en egendom nära Gardasjön, i Trentino. Alplandskapet bidrar till vinernas stil och här odlas klassiska Bordeauxdruvor samt en idag mer eller mindre försvunnen variant från Gironde - carmenère. 1982 var den första årgången för producenten som har 300 hektar mark men blott runt 25 ha är vingårdar. Och jodå, fram tills i slutet av 90-talet hade man Giacomo Tachis som konsult, samma man som var med att lägga grunden till Sassicaias berömmelse. 1999 tog Carlo Ferrini över, sannolikt Italiens mest kända konsult idag och som bland annat bistår med råd till Castello di Fonterutoli i Chianti Classico, Pietradolce på Etna och driver sitt eget Podere Giodo i Brunello. Knappast en försämring utan istället så har San Leonardo fortsatt att vara ett av Italiens absolut främsta cabernetviner som dessutom hållit en konsekvent stil utan att anpassa sig till rådande trender. Tidlöst helt enkelt.

San Leonardo som idag är mest cabernet sauvignon uppbackad av merlot och carmenère, brukar dyka upp då och då på Systembolagets hyllor och är väl värt att investera i. Trots att det visar sin storhet även under den ungdomliga fasen av livet så är det med ålder som poletten trillar ner och det på allvar demonstrerar sin kapacitet. 

För mer information, besök importörens hemsida.

Imorgon; starkvin i värmen, funkar det?


Nu lanseras den i Sverige - Louis Roederer Cristal 2008

Vin Efter tio års omsorgsfull lagring har VinUnic nu glädjen att…
16 Aug, 2018

Alkoholfri bärs – mer populärt än någonsin

Whisky och Bourbon Allt fler svenskar dricker alkoholfri öl och under den varma…
15 Aug, 2018

Bank Hotel

Mat och Restaurang Nu öppnar Stureplansgruppen sitt nya boutiquehotell – Bank Hotel. Hotellet…
15 Aug, 2018

Frida Ronge blir ambassadör för hållbart fiske

Mat och Restaurang Genom den internationella organisationen MSC, Marine Stewardship Council blir Frida…
14 Aug, 2018

Nils Oscar Kellerbier är topp tio i världen

Whisky och Bourbon Nils Oscar Bryggeri och spannmålsföretaget Warbro Kvarn har sedan i…
13 Aug, 2018

Portia Roble - Omfångsrikt vin med med skönt kompspel och finurliga soloslingor

Vin Portia Roble är producerat av Bodegas Portia, som är det…
10 Aug, 2018
Artikelarkivet