Hem Vinvärlden Sju år senare – Clos des Lambrays från 2004 & 2011

Sju år senare – Clos des Lambrays från 2004 & 2011

av Livets Goda


Clos des Lambrays är en Grand cru i Morey-Saint-Denis och hamnade i mångas blickfång 2014 när domänen som ägde största delen såldes till LVMH. Inte själva försäljningen måhända, eller köparen för den delen då Louis Vuitton Moët Hennessy är ett av världens största inom lyxproduktbranschen. Nej, snarare var det prislappen som landade på mer än en miljard kronor vilket är uppseendeväckande med tanke på att det blott produceras runt 35,000 flaskor årligen från Clos des Lambrays. Alltså runt 28,500 kronor per flaska. Vilket är imponerande då en Clos des Lambrays inte kostar mer än drygt 2,000 för senaste årgången (den svenska importören tar 2,295 kr för 2015).

Att det är en anrik mark med historia som kan spåras långt tillbaka i tiden råder det ingen tvekan om. Clos des Lambrays nämns redan 1365 och är då under cisterciensernas ägo, munkarna vid klostret Citeaux. Precis som fallet var med mycket mark i Bourgogne och Frankrike vid revolutionen så delades läget mellan 74 ägare och allt blev en enda röra. Men Albert Rodier lyckades restaurera egendomen under mitten av 1800-talet och drev den med sina två söner innan den 1938 såldes till en god vän till familjen, Renée Cosson. Clos des Lambrays hamnade i ett slags vakuumtillstånd under decennier och det hade gått så långt att man fick smeknamnet Clos Délabré i folkmun. Typ, den förfallna domänen. Mycket var illa skött och många rankor var sjukdomsdrabbade, något som fick nästa ägare som äntrade scenen 1979, Fabien och Louis Saier, att rycka upp en fjärdedel av alla rankor. Dessutom fann man vin från sex-sju år gamla årgångar som ännu låg i fat och dessa hade man inte mycket hopp om utan deras öde blev till Fine de Bourgogne – sprit helt enkelt.

Med Saier och investeringar så kom vändningen samtidigt som Grand cru-utnämningen godkändes 1981. När Saier sålde till paret Freund 1996 så var det en välmående egendom och vinmakare från Saier-tiden följde med och fortsatte sitt jobb, Thierry Brouin. Och även 1996 när domänen såldes till Günther & Ruth Freund så hängde Thierry med som vinmakare. Freund fortsatte arbetet med att investera i vingården och källaren men när Günther gick bort 2010 så blev läget osäkert och Ruth som nått hög ålder hade ingen i familjen som naturligt kunde eller ville fortsätta verksamheten. Således såldes Clos des Lambrays för dryga miljarden 2014, till LVMH. En intressant utveckling sedan 70-talets bedrövliga skick minst sagt.

Clos des Lambrays ligger på mellan 250 och dryga 350 meters höjd och sluttningen är den brantaste i kommunen. Från toppen blickar man ut över Clos de Tart nedanför, också det ett läge som såldes för astronomiska summor för inte allt för länge sedan. Grand crun Clos des Lambrays är uppdelad i tre parceller med olika terroir; allt från mer lerrik mark, till solexponerad och väldrenerad. Järnhalten är hög vilket skänker vinet en märkbar elegans. Man närmar sig nu två decennier utan besprutning och målet är att driva marken så hållbart som möjligt.

Thierry Brouin följde med som teknisk direktör även under LVMH som inte har velat ändra något märkbart på domänens stil utan vill att man fortsätter i samma anda. Priset har gått upp men det beror snarare på att Clos des Lambrays varit en i sammanhanget allt för billig Grand cru tidigare.

Livets Goda-redaktionen grävde fram två flaskor ur samlingen från domänen, en magnumputell från 2004 samt en från 2011, året då herrarna Anders Enquist och Erik Dahlström besökte egendomen och Thierry Brouin.

2011 Clos des Lambrays

Trots det myckna regnandet 2011 och många klagovisor som yttrats här och där så är detta inget vin som gör en besviken. Visst, det är en lättare stil men likväl är de ljusa röda bären pigga och det är snarare örtighet än stjälkvarning på bouqueten. Snygg fanthantering, delikat stenrökighet, viol och ett stänk lakritsrot i den relativt djupa näsan som börjar äntra nästa fas i mognaden. I gommen en dansant känsla, begynnande mognad, silkiga tanniner och en lätt grönska. Den senare kan nog snarare härledas till Thierrys fäbless för att gärna inkludera stjälkar än årgångens svårigheter. Syran är alert, mellanspelet visar viss intensitet och så är bären av smultron och kärsbärskaraktär. Fräscht avslut med den finess man gärna vill ha i läget. Ganska förträfflig här och nu även om den håller.

Intrycket: 93/100 LGP

2004 Clos des Lambrays, magnum

Vin blir ju som roligast när man får jämföra vilket får chefredaktörn att leta fram en äldre flaska bland inventarierna. En magnum blev det till och med. 2004 har vissa likheter med 2011 och har väl aldrig tillskrivits de stora orden, eller långvarig lagringsförmåga. Well, den som sade det har inte provat 2004nClos des Lambrays nu vid 14 års ålder. Ok, magnum men här får vi ändå ett alldeles förtjusande vin vid spänstig vigör och det är inbjudande direkt från start med nyanser av rosblommighet, körsbär och jordgubbar men även läckert hanterade fat som drar åt sandelträ. Älskvärt ligger nära till hands att säga och det är onekligen en inbjudande bouquet som utvecklas vackert i glaset. Smaken har årgångens mer syradrivna karaktär men den transparenta rödbäriga frukten står emot fint och balansen är där. Stendamm, kryddighet och finess i den ganska saftiga och subtila eftersmaken.

Noterbart är att flaskan som ställs i kylskåp ett dygn fortsätter dagen senare att visa upp sin repertoar utan tecken på trötthet. Det, om något, är applåderbart i ett år som tydligen inte skulle hålla så länge…

Intrycket: 94/100 LGP

För den som vill prova Clos des Lambrays så finns ett fåtal flaskor kvar av 2015 för 2,295 kr. Klicka >>> HÄR för att finna vinet. Importören säljer även 2013 till restaurang, för 1,859 kr. Kontrollera möjligheten även för privatimport. Länk till importören och 2013 >>> HÄR.

Fotografier från vingården tagna november 2011 av Livets Godas Erik Dahlström.

image_pdfLadda ner artikeln som PDFimage_printSkriv ut artikeln

RELATERAD LÄSNING