Skotsk maltwhisky i fokus

Whiskyvärlden delades i det läget i två läger där man i det ena fann samtliga marknadsförare på skotska whiskyföretag, som jublande insåg att man på detta sätt kunde mångdubbla antalet märken. I det andra fann man puritanerna som tyckte att detta, var att manipulera smaken på whiskyn. Dessvärre för puristerna fanns det en hel del whiskyexperter som stödde hanteringen med dubbellagring och idag är det ett vedertaget bruk att dubbellagra skotsk whisky och på detta sätt få fram nya spännande varianter av välkända whiskysorter. Det skall erkännas att som i alla andra sammanhang när man hittar på något nytt, så finns det de som missbrukar detta och det har förekommit att skrupelfria whiskyföretag, tagit ett mindre bra fat och dubbellagrat whiskyn i detta för att dölja en mindre bra kvalitet. De flesta är dock medvetna om vikten att kvaliteten är det som ger deras varumärke stabilitet och strävar efter att göra så bra saker som möjligt. Det vanligaste har alltifrån början varit att dubbellagra på fat som innehållit något som haft en högre alkoholhalt som ”fortified wines” till exempel sherry, portvin och madeira. Man har även lagrat på romfat, samt naturligtvis även på olika typer av amerikanska bourbonfat. Det är dock inte så många som gått in för att slutlagra på vinfat. Med det stora undantaget Bruichladdich som har en hel del sådana och Glen Moray och Glenmorangie, så är det mycket få destillerier som slutlagrar på vinfat. Det finns dock ett flertal oberoende buteljerare som gör detta och i detta nummer har vi granskat några av dem här.Urvalet är gjort så att vi skall dels ta ifrån olika buteljerare och det är bara Douglas Laing som levererat två stycken. Dessutom har vi försökt välja så olika typer av whisky som möjligt med en spridning över whiskyregionerna. Vad vi kunnat konstatera är att de vinfats slutlagrade whiskysorter vi testat, håller en ganska bra standard i varje fall i detta test. De når dock inte upp till den högsta divisionen utan håller sig ett snäpp under. Samtliga sorter har testats blint och poängsättningen är ett vägt resultat där vi tagit bort det högsta och det lägsta betyget och använt medeltalet. I panelen: Anders Enquist, Anders Gjörling, Erik Dahlström, Micke Nilsson, Anders Melldén, Jerry Lindahl, Anna Henning-Moberg och Marina Häll. Auchentoshan Wine Finish, Malts of Scotland 1991 Chateau Montrose NR:86197 / 1 249 KR / 59,3 % / 83 P Auchentoshan är ett av de få kvarvarande destillerierna i lågländerna och ligger strax utanför stadsgränsen i Glasgow. Namnet är gaeliska och betyder i hörnet av fältet troligen en vägbeskrivning från den tiden då Auchentoshan var ett illegalt lönnbränneri. Idag är Auchentoshan känt för att vara det sista låglandsdestilleriet som fortfarande tillämpar trippeldestillering vilket förr i tiden var mycket vanligt bland dessa i likhet med destillerierna på Irland. Destilleriet ägs tillsammans med Bowmore på Islay och Glen Garioch på östkusten utanför Aberdeen av det stora japanska whiskyföretaget Suntory. Denna flaska är inte buteljerad av destilleriet utan av det fristående buteljerarföretaget Malts of Scotland som trots sitt namn är tyskt. Företaget ligger i Paderborn och drivs av Thomas Ewers som har en stor passion för skotsk maltwhisky och som i sitt magasin idag har flera hundra fat från över 60 skotska destillerier. 2009 lanserade han 11 st maltwhiskies varav denna är en. Förutom att buteljera speciella maltwhiskies så medverkar man även till att sälja fat till dem som är intresserade av ett eget fat ifrån något skotskt destilleri. Just denna whisky destillerades den 20 feb 1991 och buteljerades i mars 2009. Fatet har nr 492, buteljen är nr 27 av totalt 301 st. Panelens omdöme: Doft: Frisk sötma dock något artificiell. Lite jordiga toner samt en viss spritig ton som gör att helheten inte känns helt elegant. Smak: Whiskyn vinner i smaken som känns söt och lite brödig med en del vegetariska inslag. Ganska mycket sötma som känns ganska frisk även om den inte är så komplex. Eftersmak: Ett torrt fästande avslut med lite fatiga inslag och en del vinösa toner. Macallan Wine Finish Old Malt Cask 20 years old 1988 NR 87732 / 1 094 KR / 50% / 87 P Macallan är kanske ett av de mest kända maltwhiskydestillerierna och destilleriet ligger i Speyside. Under många år var Macallan kända för att lagra all sin whisky i sherryfat och whiskyn hade en överväldigande sherryton som framförallt tilltalade dem ville ha whisky istället för sherry efter maten (en gammal brittisk tradition). Sedan några år buteljerar Macallan dock inte bara sherryfatslagrad whisky utan även bourbonfatslagrade whisky under namnet Macallan white oak. Macallan ägs idag av Edrington Group som är ett av de större whiskyföretagen med bland annat den kända blend whiskyn Famous Grouse. Denna butelj är dock buteljerad av buteljeringsföretaget Douglas Laing som funnits sedan 1948. Whiskyn destillerades i juni 1988 och buteljerades i oktober 2008. Den lagrades först i en refill Hogshead och avslutades i ett vinfat av ej angiven typ i ej angiven tid. En av totalt 274 buteljer. Whiskyn ingår i serien Old Malt Cask där man valt att alltid buteljera vid 50%. Panelens omdöme: Doft: En mjuk och lite mineralig doft med tydliga söta inslag, här finns både torkad frukt och engelsk marmelad samt en del mandeltoner. Smak: Smaken är söt och strukturerad med strama inslag av karamell och toffee. En mycket mjuk och fin munkänsla. Eftersmak: Eftersmaken är förhållandevis lång med en elegant finess. Old Pulteney Sauternes Wood Finish Private Collection 1994 NR 86967 / 730 KR / 45,0% / 88 P Pulteney är det nordligaste destilleriet på det skotska fastlandet och har funnits där sedan 1826. Det har dock inte varit igång under långa tider då man på 1930-talet hade ett totalförbud av spritförsäljning däruppe efter en lokal folkomröstning. Detta förbud som inte så många känner till upphävdes inte förrän efter andra världskriget och tillverkningen återupptogs 1951. Idag ingår Pulteney i Inver House Group som ägs av det stora thailändska spritföretaget Pacific Spirits tillsammans med destillerier som Balblair och AnCnoc. Pulteney är ett ganska stort destilleri och producerar 3 miljoner liter whisky varje år. Denna butelj kommer ifrån buteljeringsföretaget Gordon & MacPhail. Gordon & MacPhail är det äldsta buteljeringsföretaget i Skottland och bildades 1896. En av företagets policies är att man alltid använder egna fat som destilleriet får fylla med new make spirit. Detta fat tar sedan antingen och mognar på destilleriet eller i G&M’s egna magasin i Elgin. Whiskyn destillerades den 10 aug 1994 och buteljerades i maj 2007. Buteljen har nr 454 av totalt 2050 och ingår i serien Private Collection. Panelens omdöme: Doft: En syrlig citrussötma men en del blommiga vinösa inslag. Smak: Smaken är mild och torrt elegant med tydliga inslag av frukt, choklad och honung fast det finns också en liten bitter ton. Eftersmak: Eftersmaken är medellång, bra balanserad men lite sträv. Springbank Claret Wood 12 Years NR 10267 / 670 KR / 54,4% / 89 P En gång i tiden var Campbeltown en livlig industristad helt dedikerad till att göra whisky. Det fanns över 30 destillerier i staden och man hade en egen färja till Irland dit man fraktade whiskyn för vidare transport till hamnarna i Dublin och Cork för export ut i världen. Idag finns det förutom Springbank bara destilleriet Glen Scotia och det nybyggda Glen Gyle kvar av storhetstiden. Men den whisky som tillverkas på Springbank som ägts av familjen Mitchell ända sedan storhetstiden, håller fortfarande för kvalitetsgranskningar. På Springbank gör man faktiskt tre helt olika typer av whisky i samma utrustning Springbank, Longrow och Hazelburn. De två sista uppkallade efter nedlagda destillerier i staden. I och med att man har tillgång till egen buteljeringsanläggning och även äger buteljeringsföretaget Cadenheads så har man stora möjligheter till unika spännande buteljeringar. Denna whisky är destillerad juli 1997 och buteljerad i februari 2010. Man har totalt givit ut 2360 buteljer av whiskyn som har legat 9 år i refill bourbon barrells och därefter 3 år i first fill claret casks. Panelens omdöme: Doft: En förhållandevis lätt doft som mest är söt men även innehåller lite rökiga toner. Smak: En torr silkig smak med en ren och rak framtoning. Här finns citrus, nötter en lite pepprig ton samt choklad. Eftersmak: Eftersmaken är återhållsam men ren och snygg och håller länge. Caol Ila Wine Finished Old Malt Cask 17 years old 1990 NR 86502 / 1 249 KR / 50,0% / 87 P Det är onekligen en imponerande syn om man kommer till Caol Ila via båt och seglar in i sundet mellan Islay och Jura. Plötsligt så ser man fönstren i pannrummet blänka i solskenet och de vitmålade magasinen som ligger längs stranden påminner om en gammal korsfararborg i det heliga landet. Så här såg det dock inte alls ut 1846 när Caol Ila byggdes i dåtidens typiska viktorianska stil. För ett destilleri som ligger vid stranden och är utsatt för den milt sagt hårdhänta behandlingen av väder och vind på Islay så slits byggnaderna enormt och på 1970 talet fick man inse att man var tvungen att göra något radikalt. Mar rev därför hela destilleriet utom magasinen och byggde upp det på samma plats där det åter öppnade 1974. Man passade samtidigt på att utöka kapaciteten på destilleriet rejält och idag kan det tillverka närmare 4 miljoner liter per år vilket gör det till det absolut största destilleriet på Islay. Denna whisky är även den buteljerad av det Glasgowbaserade buteljerarföretaget Douglas Laing som idag drivs av Douglas söner Fred och Stewart Laing. Serien Old Malt Cask togs ursprungligen fram till företagets 50 års jubileum vilket är en av anledningarna till att alla whiskies buteljeras vid en styrka av 50 %. En annan hävdar bröderna är att deras far berättat att det tidigare fanns whiskykonnässörer som relaterade till 50 % som ”The Golden Strength” mest lämpad för whisky. Whiskyn destillerade i mars 1990 och buteljerades i december 2007 och det finns 346 buteljer totalt. Det framgår inte vilket typ av vinfat som använts eller hur länge den legat där Panelens omdöme: Doft: En rökig sötma i doften som känns rätt rå men samtidigt lite spännande. De vinösa inslagen känns dock inte helt integrerade. Smak: Torr elegant syrlighet med såväl jord, sälta och torvrök parad med fruktiga söta toner som dock inte känns hänga ihop riktigt. Eftersmak: Ganska bra avslut som är synnerligen torrt med lite inslag av läder.