Mmmm….merlot från Bordeaux!
Och lite extra vurmar jag för merlot och de delar som mer går under benämningen högra stranden. Jag skänker det en tanke då och då, när Miles i Sideways blir tokförbannad om det beställs merlot på restaurangen och att det de facto påverkade konsumenters köpvanor i USA under ett par års tid efteråt….jisses alltså, har folk inga egna smaklökar? Och att dissa merlot, det finns ju bara inte när det kan vara ett av de mest eleganta viner som finns, särskilt då om det är från Bordeaux.
Därför är det så förbaskat kul att kunna lyfta fram en mognande merlot, uppbackad av en femtedel cabernet franc, för blott 219 kronor. Dessutom från en ekologiskt skött odling, ja sedan 2011 till och med biodynamisk, något som andas framtidens Bordeaux där allt fler väljer ett mer hållbart tillvägagångssätt och inte längre fortsätter den galna bekämpning som stått regionen allt mer till last på senare år. Nuvarande tappning av Jean Faux är en relativt ny spelare på scenen, dagens ägare tog över 2002 och då var det ett nergånget slott med vanskötta marker. Idag är det en egendom som andas sunt förnuft och som ger dig strålande merlotdominerad Bordeaux i en ganska klassisk kostym även om man inte är rädd för lite fat. För Bordeaux är just fat men alltför många dömer ut vinerna som alltför ekiga när de provas i sin linda vilket är helt fel då detta är en region som aldrig kommer att ge avkall på det där med att bygga ett vin som ska lagras, kortare eller längre tid, oavsett hur ohippt det är.
Därför beställer du 2011 Jean Faux (artikel 74356 BS) , en Bordeaux Supérieur nära Côtes de Castillon, för 219 kronor och får en årgång som börjar visa läcker mognad med snyggt integrerade ekfat vilket skänker den extra nyansen och djupet till såväl bouquet som smak. Här finner du också karamelliserade körsbär, hö, örter, plommon och lakritsrot. I gommen ett finessrikt vin med precis lagom täthet, mogna tanniner, integrerad syra och balanserande bärfrukt. Det är så lätt att tycka om och får en merlotvän att fånle av välbehag.
*****
Äh, vi håller väl oss på klassisk mark ett tag till och gör ett hopp nordöst till Mâcon. 2014 är den första årgången som det buteljeras vitt hos Jules Desjourneys, en firma som ägs av Fabien Duperray och som etablerades för blott ett decennium sedan, 2007. Men vilket vin det blev -den 2014 Pouilly-Vinzelles Les Longeays som återfinns i små partier-sortimentet!
Pouilly-Vinzelles är en appellation i Mâconnais och dess storlek är blott runt 50 hektar. Att jämföra med grannen och den mer välkända Pouilly-Fuissé appellationen som är 15 gånger så stor. Men Pouilly-Vinzelles har några riktigt vassa vingårdslägen, som Les Longeays – en förlängning av sluttningen Les Quartz som blickar ut över floden Saône. Till skillnad mot den kanske mer kända Les Quartz så har Les Longeays en avvikande jordmån och dessutom är läget mer i sydöst. Lerhalten vid ytskiktet är flera meter innan kalkstenen nås, något som de äldre stockarnas utvecklade rotsystem drar nytta av. Och äldre rankor har Fabien. Läget åtnjuter mer värme och det innebär allt som oftast att Les Longeays skördas tidigare än många andra i Pouilly-Vinzelles, även om Fabien gärna söker perfekt mognad och väntar in i det sista. Trots detta är hans viner sällan höga i alkohol eller låga i syra. Au contraire.
2014 Pouilly Vinzelles Les Longeays, Mâcon, Frankrike
Här möts vi av ett ljusgult vin med ett lätt grönaktigt stänk i färgen. Bouqueten för mig osökt mer norrut i Bourgogne och det bjuds på knallpulverpistol, skolkrita, härligt mogen lime och diskreta stenfruktstoner. Det finns en oerhört fin närvaro och täthet i doften som trots sin ungdom redan börjat visa upp begynnande komplexitet. Smaken är precis med följsam och markerad limeliknande syra, våta stenar, stenfrukter och en snygg örtighet. Ett vin som andas klass och där frukten är återhållsam men ändå småfet och generös på ett sätt som bara Bourgogne kan fixa. Fabien själv säger att han vill producera en stil som för tankarna till Mersault och särskilt då underbara producenten Coche-Dury. Jag vet inte vad du kommer tycka men jag är ett stort fan och köper ambitionen/liknelsen rakt av. Dessutom, 349 kronor för denna….många vita Bourgogne svettas vid sidan om Les Longeays som har ett skördeuttag på ungefär 35 hektoliter per hektar och stockar som är drygt 60 år gamla. Vinifierat i ståltank, lagrat i ståltank under 18 månader. Minimalt med svavel. Inte mycket kvar på hyllorna men likväl värt att lyfta – och det kommer ju andra årgångar framöver…
*****
Innan jag blev en del av Livets Goda fullt ut så tog mig mitt tidigare jobb en hel del till Bryssel, något som jag inte alls beklagar mig över då den belgiska bryggarkonsten står högt upp på min lista. Tre besök blev det exempelvis till hos surölsbryggeriet Cantillon – det skvallrar väl lite om preferenserna. Men även en dubbel eller trippel är jag svag för, dessa lite starkare belgiska ales som har en komplexitet som kan vara alldeles underbar. Och man behöver inte jaga små mikrobryggerier, stå i kö hos Westvleteren för att få köpa sin ranson, utan det går alldeles utmärkt att beställa några vit Chimay, en triple som även finns som 75 cl-flaska på Systembolaget och då går under namnet Cinq Cents. En butelj som hyllar bryggeriets femhundraårsjubileum.
Cinq Cents, Chimay, Trappistöl, Belgien
Vit Chimay är en opastöriserad triple vilket innebär att den historiskt sett kom från den sötare vörtsilningen som kunde jäsa starkare men även tillsatsen av kandisocker bidrar. Öl i större flaska är som allt annat i generösare format alltid roligare. Och så håller det bättre. Cinq Cents (artikel 71436 BS, 83 kr) visar detta med besked och bjuder på en tät skumkrona som packas fint under den långsamma upphällningen. Doften är läckert omfamnande, maltig och knäckig samtidigt som det finns uppfriskande pomerans- och citrustoner samt en och annan färsk aprikos. Komplext är ordet. Smaken demonstrerar det som jag går igång på med bättre triple; den gomfyllande känslan, precis lagom humle och ett torrt anslag även om fruktigheten är härligt rik. Sitter kvar länge i eftersmaken och Cinq Cents gör sig strålande till väldigt mycket på tallriken – tjusningen med öl av denna typ som nästan har en vinös touch.
*****
Zoltán
2015 Demeter Zoltán, Birtokbor Furmint, Tokaj, Ungern
Jag minns det så tydligt, mitt första besök hemma hos Demeter Zoltán i byn Tokaj, något som jag verkligen sett fram emot – vinerna var nämligen personliga favoriter – men det började inte riktigt som jag tänkt mig. Zoltán pratade bara ungerska med mina vinvänner från Budapest och min kompis hamnade i ett läge där han febrilt försökte hänga med i diskussionen och samtidigt översätta till mig. Lite besviken var jag nog men så plötsligt efter en halvtimme så började Zoltán prata utmärkt engelska och ursäktade sig så mycket för den var inte använd på länge men ett glas vin hade stärkt självförtroendet. Och därifrån blev det en fantastisk dag med en oerhört ödmjuk känslomänniska som kämpat galet hårt för det han tror på och vi fann varandra dessutom än mer när vi upptäckte att vi bägge döpt våra döttrar till Esther.
Zoltán var mitt uppe i buteljeringen av sin birtokbor när vi kom, typ ett husvin eller Estate Wine som det heter på engelska,men bara det att hos den här killen så är det knappast av medioker kvalitet. Han for ut till buteljeringslinjen och kom tillbaka med sin torra samt halvtorra version som bägge endast upplevt hermetisk tillslutning under dryga timmen -strålande furmint x 2 i en mer lättförståelig stil.
Därför är det extra kul att se det torra birtokbor-vinet landat på Systembolagets viner, i årgång 2015 – ett bra år i Tokaj även om man fick kämpa med värmen. Här får du mycket av det som fått mig att falla pladask för regionen; gråpäron, citrus, diskret vaxighet, ett stänk ylle, blommiga undertoner och läcker örtighet. Smaken är distinkt syrafräsig men aldrig på ett sätt som närmar sig kolsyra utan här flörtas det mer med Bourgogne även om liknelsen faller lite. För furmint har sin stil och de gula tonerna tillsammans med honung, örtighet och blommighet har ett alldeles eget uttryck och jag älskar det. 2015 kostar 229 kronor (artikel 92183) men dröj inte med att beställa för mängden är inte stor.
Förresten, visste du att i Ungern tilltalas man alltid med sitt efternamn först, sedan förnamnet – Demeter Zoltán.
*****
Pedros viner är skaldjurens bästa vän!
Laddade du ner vår gratisbilaga om Vinho Verde tidigare i somras? Om inte så finns den här. Jag brinner verkligen för regionen och älskar att besöka denna lite bortglömda eller kanske mer missuppfattade del av Portugal. Om du dessutom läser vår tidsskrift så har jag en krönika i senaste numret med fokus på Vinho Verde plus att det finns en artikel med lite nya namn som är framtiden. En som varit med två decennier nu är Pedro Aráujo som äger Quinta do Ameal. Loureiro-druvans kanske främsta förespråkare, åtminstone den som lyft sorten till andra höjder under lång tid, är värd all framgång och Pedros viner är makalöst rena, lagom täta, personliga och matvänliga samtidigt som de är modesta i sin alkoholstyrka. Det om något är väl så mycket 2018 det kan bli i hipstervärlden?
2015 Ameal Escolha, Valedo Lima, Portugal
Redan på doften inser man snabbt att det är en speciell årgång för Pedros Escolha. Den främsta under 2000-talet enligt många av oss som följt regionen en längre tid. Och jodå, här får du en stor, närmast tropisk doft med inslag av omogen ananas, vit persika, grape, örter, syren och ytterst diskreta fat. Tät smak med en skön mognad i frukten som ändå är stram, markerad syra, slösande frukt och fint kryddiga nyanser från faten. Långt klingande rent avslut. Frågan är om inte denna har potentialen att bli den vassaste Escolha sedan den magnifika 2003:an – ett vin som för övrigt drickes med behag än idag. Det vänner, är ett bevis på att Vinho Verde kan lagras länge och med positivt resultat.
Nästa personliga sommartips från Niklas, #5, kommer den 10 augusti.
