1897 hade John Hopkins hittat platsen i hjärtat av Speyside som han ansåg vara perfekt för att göra en whisky så som han ville ha den. Platsen var Granty Burn, en biflod till floden Spey som flyter förbi destilleriet med vatten av hög kvalitet och läge avskilt i en dal. Där skulle han etablera sitt destilleri och tillsammans med sin bror Edward påbörjades bygget av Speyburn.
John och Edward Hopkins. Att bröderna ville dra igång produktionen just då hade at göra med att drottning Victoria firade sitt 60-åriga tronjubileum samma år. den 15 december 1897 skred man till verket, trotsade en stundande snöstorm och destillerade den första batchen av Speyburn för att hedra drottningen. Det är lätt att förstå valet av plats när Euan visar mig det porlande vattnet från källan Granty Burn – en biflod till floden Spey som flyter förbi destilleriet. Än idag används samma vatten till mäskningen medan kylvattnet till kondensorerna tas från en annan närliggande källa. Hopkins-bröderna anlitade den berömda whiskyarkitekten Charles Chree Doig – bland annat känd för skapandet av det kinesisk-inspirerade pagodtaket – för att se till att destilleriets stenfasader skulle passa in på höjden snarare än på bredden i den natursköna omgivningen.
Speyburn Single Malt Scotch whisky har under hösten i år genomgått en varumärkesförnyelse där den nya kollektionen omfattar en helt ny whisky: Speyburn Rum Cask Finish. Utöver det byter en gammal favorit namn från Speyburn Bradan Orach till det tydligare Speyburn Bourbon Cask. I samband med denna uppdatering så har även Speyburns kollektion fått en ny visuell uppdatering av etiketterna, där ett exempel är denna Speyburn 18 Years.
Chefredaktör Enquist om Speyburn 18 Years, 46%
Highlands / Skottland / Speyburn / 700 / 143 / 999 kr / 93p
Speyburn har funnits i 126 år och har lyckats bra med att hålla sig mer bakom än framför kulisserna. Visst har destilleriet haft svackor med åsikter om whiskyn som billig och lättsmält (inklusive undertecknad), men de senaste låt oss säga framför allt 10-12 åren, har man etablerat en mer respektabel husstil, eller helt enkelt hittat harmonin i sitt utförande. Att producera kraftfulla, dynamiska whisky alternativt rökigt blossande akter har inte varit grejen.
En ambition av sofistikerat driv med substans och lager i hållningen för att prata vinspråk, är något man utvecklat, och lyckats bra med. Denna 18-åring är ett fullgott exempel på det. Lagring i amerikansk ek och spanska sherryfat ger strukturen både silkig finess och kryddigare gunst. Torkade fikon, sultanrussin och citrusfrukt med dragning åt det oranga samsas med karamelliserade äpplen och körsbär. Vanilj, toffée, lakrits med viss sälta och choklad lägger sina smycken i generna, och en utsökt cigarrton i avslutets vindar där även faten visar med cederinriktad skrapning som spänner bågen och ger avslutande tanninenergi. Det är en bra Speyburn.