Om det inte är Tyco Brahes namn som automatiskt för tankarna till Ven, så är det med stor sannolikhet Flicka från Backafall. Sången som bygger på en dikt av den lokala poeten och författaren Gabriel Jönsson blev till en film med samma namn och visst dök den då överallt närvarande Edvard Persson upp i rollbesättningen. Som Silla-Sven.
Flicka från Backafall, Briggen Tre Bröder
kryssar ikväll i Karibiska sjön,
medan en landvind från kusten i söder
stryker som sunnan därhemma kring ön.
Luften är kryddad av tusende salvor,
men jag ger bort dem varendaste en
mot att få vandra bland Backafalls malvor
– allt medan månen går vakt över Hven.
Gabriels text tonsattes av Gunnar Turesson och Flicka från Backafall har framförts mer än en gång vid Skansens allsång. Just backafall är ett av Vens klassiska landmärken, de drygt 40 meter branta stupen som omgärdar stora delar av den 7,5 km² lilla platån ute i Öresund. Med mindre än fem kilometer till det svenska fastlandet och drygt åtta till den danska sidan så har Ven ett unikt mikroklimat. Här odlas sedan många år durumvete med lyckat resultat och det har gjorts försök med vinrankor. Dessa blev dock alltför populära bland fåglarna så projektet är lagt i malpåse.
Dagens Ven har inte mer än drygt 350 bofasta men besökarna är tiotusentals årligen. Det fanns en tid då ön var betydligt mer befolkad och det har hängt samman med utvinningen av lera, moränlera för att vara exakt, och denna fick stor betydelse för tegelbruksindustrin. Köpenhamn blev en betydelsefull kund. Men bruken lades ner och befolkningstoppen på runt 1300 personer sjönk successivt. Dagens venbor är inte många men de är aktiva, något som antalet företagsregistreringar tydligt visar. Ändå är uppfattningen bland besökare att tiden närmast står still på Ven, eller att den vridits 50 år tillbaka. Visst finns lugnet här, mañanakänslan, men det handlar snarare om venbornas behagliga mentalitet än att de skulle vara lata. Tvärtom så är det driftiga människor med entreprenörsanda, något som blir extra tydligt när Backafallsbyn och Spirit of Hven står på programmet.
Paret Molin
Anja och Henric Molin tog över Backafallsbyn 1998 och påbörjade då arbetet med att omvandla den lilla stugbyn till hotell. Det blev till konferensanläggning också, bättre restaurang och så byggde Henric en av världens mest imponerande whiskybarer med hundratals listningar. Bara den värd en omväg. Hans dryckesintresse hade redan då blivit till en passion men gradvis sköts det från vin till whisky. Och så föddes såklart tankarna om ett eget destilleri. Från tanke till igångsättande tog det några år, pragmatiker som han är, men det fanns även en annan fördel med att skynda långsamt; paret behövde inte förlita sig på externa finansiärer – och ville inte heller. Istället kunde de forma destilleriet utifrån sina egna preferenser. 2008 stod så Spirit of Hven redo, som Sveriges första och enda ödestilleri.
I och med att Spirit of Hven kan klassas in som ett av världens minsta pot still destillerier, på den kommersiella sidan, så har verksamheten inte enkom fokuserat på whisky utan Anja och Henric producerar även ekologisk gin, akvavit och vodka. Även här är strävan efter högsta tänkbara kvalitet ledordet och den övriga starkspriten spelar naturligtvis också en viktig roll för ett fungerande inkomstflöde. Inga krav på att vänta minst tre år med en vodka, innan den kan släppas till försäljning.
Henric Molin är utbildad kemi-ingenjör, något som märks tämligen omgående i samtalet. Kemikunskapen är stor och sannolikt också helt oumbärlig om man har ambitionerna att driva ett destilleri. Spirit of Hven har byggt upp ett imponerande laboratorium för att kunna säkerställa och styra whiskyns sensoriska egenskaper dit man vill. Labbet har idag kunder över hela världen som önskar ta del av Henrics och dennes stabs kunskaper; allt för att i sin tur kvalitetssäkra sina egna produkter. Den romantiskt lagda har säkerligen invändningar mot tillvägagångssättet men det är svårt att bortse från slutproduktens jämnhet och ärligt; om din whisky doftar allt för mycket get och djurpäls, skulle du inte vilja ha möjligheten att kunna åtgärda detta? Som en relativt ny spelare på marknaden så får Spirit of Hven inte särskilt många chanser att visa upp sig; är det ojämna produkter och inte bra från början så riskerar uppförsbacken bli för brant. Den tekniska aspekten till trots, Henric Molin har en synnerligen skicklig känsla för dofter och smaker och kompletterar labbanalyserna med att helt enkelt lita på sina egna intryck.
Ett destilleri med identitet
Att Anja och Henric Molin kan säkra driften av destilleriet tack vare sin hotell- och konferensanläggning Backafallsbyn är av stor betydelse. Det innebär att de själva kan skapa sitt signum utan allt för många viljor ska tycka till. Och visst har Henric skapat en whisky med egen identitet, något som främst kan tillskrivas två faktorer; den långa jästiden samt valet och behandlingen av fat.
Spirit of Hven arbetar med fler olika jäststrängar i skapandet av sin alldeles egna profil. Dels varianter av Cerevisiae och Bayanus men även Uvarum, Pombe och den för många bekanta Brettanomyces som associeras med suröl. Henric Molin hör till skaran som jäser osedvanligt länge, ofta uppåt fem dagar även om det i slutänden beror på receptet. Lång jästid innebär ökad doft och smak men det gäller att ha koll på temperaturen. Varmare främjar utvecklingen av viss fenolkaraktär men den stressar även jästen. Lägre temperaturer kan då vara att föredra men detta hämmar till viss del skapandet av aldehyder. En lösning är då att tillsätta ytterligare en jäststräng under fermenteringen och dra ut på det. För Spirit of Hvens Seven Stars-serie så har vörten jäst till runt 8,2 %, innan den sedan överförs till första destilleringspannan. Vattnet som används är från Bolmen i Småland, den sjö som förser många skånska kommuner med vatten sedan ett par två-tre decennier. Det mjuka vattnet är att föredra framför det lokala men renas likväl vid destillerats egen reningsanläggning för att passa respektive slutprodukt.
Fatens betydelse för whiskyn
Förutom den långa jästiden så har Henric Molin satt sitt signum på Spirit of Hven med fatens hjälp. Just ekens betydelse för whiskyns utveckling är den avgjort viktigaste faktorn och Henric har under lång tid studerat hur olika ekslag och varierande behandling av densamma påverkar drycken. Blir det för dominant, för bittert, för pepprigt? I sökandet har han utvecklat en fäbless för den amerikanska Quercus Muehlenbergii från Missouri och denna kompletteras framförallt med fransk ek, Rober och Petraea. Svensk svartek, delvis från de gamla ekskogarna på Visingsö, tycker han inte lämpar sig till whiskyfat då de har mer tanniner. Den amerikanska Muehlenbergii är således den enskilt viktigaste eksorten hos Spirit of Hven. Genom att först fylla de lufttorkade Missouri-faten med sin egen vodka för lagring så får Henric Molin en annan textur när det väl är whiskyns tur. Faten blir inte lika påträngande i sin karaktär jämfört med Bourbonfat, mindre kokos och mandel/marsipanton. Att sedan balansera den amerikanska eken mot främst olika franska varianter som oftast är mer peppriga i sin karaktär, är jobbet för en master blender och inget som något laboratorium kan fixa. Och där har Henric Molin hittat sin nisch och Spirit of Hvens stil.
Förutsättningar för en fin framtid
Framtiden ser onekligen lovande ut för destilleriet. Dels för att ägarparet har visat upp en skicklighet i att driva ett mikro pot still destilleri och ändå få ekonomi i det, men även det faktum att Henric Molin börjar bli varm i kläderna spelar in. Just all sidoverksamhet i form av sensorikkonsultation, övrig starkspritsproduktion samt Backafallsbyn hotell- och konferensanläggning ger destilleriet förutsättningar som få andra. Och nu flyttar Spirit of Hven buteljeringsanläggningen till Landskrona under hösten, efter att deras expansionstankar på Ven stött på hinder. Trots att allt framöver inte kommer vara samlat under ett tak så innebär flytten säkerligen att logistikkostnaderna kan pressas. Fastlandet är trots allt ett prisargument. Och någonstans är det kanske än viktigare för att svensk whisky på allvar ska kunna etablera sig på hemmaplan, och inte mestadels gå på export. För priserna måste hitta en balans som även lockar svensken till köp. För en sak är säkert, bra grejer är det och fler lär överraskas positivt när de exempelvis har Seven Stars Alioth i glaset.
Seven Stars
Att Spirit of Hven skulle blicka upp mot himlavalvet när deras olika whisky skulle namnges är väl föga överraskande. Tyco Brahes inflytande är starkt på ön, trots att det är mer än 400 år sedan han gick ur tiden. Serien Seven Stars kommer, när den sista buteljeringen släpps 2019, innehålla sju olika single malt. Namnet syftar på de sju starkast lysande stjärnorna i stjärnbilden Karlavagnen, en del av Stora Björn. Anja och Henric Molin har släppt en varje år sedan 2013 och i nuläget är de fem till antalet; Dubhe, Merak, Phecda, Megrez och Alioth. Nästa års lansering har Henrik indikerat en lite speciell tappning då det är tal om en dubbelstjärna. Whisky & Bourbon har följt Seven Stars under åren men att prova samtliga bredvid varandra visade på en tydlig röd tråd rakt igenom, kalla det en husstil, även om det är fem distinkt olika whisky.
Utöver Seven Stars så har Spirit of Hven producerat några specialbatcher samt en introduktionswhisky i Tycho’s Star. Första utgåvan var en tre-åring men i takt med att lagret fått ålder så har Tycho’s Star numer en snittålder på sex år. Precis som destilleriets alla andra buteljeringar är den tappad i den e-kolvsliknande flaskan och är även ekologisk. Än så länge har Spirit of Hven inte kunnat arbeta fullt ut med lokalt korn utan de etiketter som innehåller korn från Ven är specialbatcherna.
Provningsintryck
Seven Stars No.1 Dubhe (slutsåld)
Lagrad på främst amerikansk ek men även fransk och spansk ek ingår. Dubhe har ingen åldersangivelse på etiketten men är drygt fyra år gammal. Buteljerad vid 45 % utan kol- eller kylfiltrering, inga färgämnen eller andra tillsatser. Ekologiskt certifierad. 10,250 flaskor producerade.
Ljust, bronsfärgat utseende. Inbjudande, fint vinös bouquet med inslag av citrusfrukter, hösthonung, saltlakrits, vaniljfudge och ett försiktigt medicinalt drag. Ungdomlig, rättfram smak med initial sälta, fruktiga toner, päron företrädesvis, Odense marsipan, lakritsrot och ett stänk vanilj. Ren kvardröjande fruktbetonad eftersmak. Ärlig och okomplicerad. Skönt när ungdom levererar. 84 p
Seven Stars No.2 Merak (slutsåld)
25 fat har använts för att blanda Merak. De är främst amerikanska men även franska och spansk ek ingår. Buteljerad vid 45 % utan kol- eller kylfiltrering, inga färgämnen eller andra tillsatser. Ekologiskt certifierad.
Ljust bronsfärgat utseende, endast en nyans mörkare än Dubhe. Stor, expressiv bouquet med fint integrerad och delikat rökighet, ett stänk vanilj, tobak, lädersoffa, mjölkchoklad och blommighet. Behaglig, snyggt balanserad rökig smak med citrusfrukter, främst apelsin, lakritsrot, vanilj och finsk tjärpastill. Har en trögflytande gomkänsla vilket skänker en extra kick till helheten. Härligt efterhängsen tjärnyans i eftersmaken. Viss komplexitet vilket imponerar för ungdomen. Utspädd så blir Merak mer vinös i sin karaktär. 85 p
Seven Stars No.3 Phecda (inte tillgänglig längre, dåvarande pris 795 kr)
Endast 12 fat har använts för Phecda-blenden. Faten är främst Quercus Muehlenbergii från Missouri, en ekart som Henric Molin håller högt, och resterande har lagrats i Quercus Petraea från klassiska Allier i Frankrike. Buteljerad vid 45 % utan kol- eller kylfiltrering, inga färgämnen eller andra tillsatser. Ekologiskt certifierad.
Bronsfärgat utseende, i paritet med Merak. Ganska stort doftspektrum med inslag av julkryddor, främst ingefära, en rökighet som minner om mescal, apelsinchoklad och fuktigt läder. Snyggt! I gommen en fin täthet, behagliga fatnyanser, en ytterst svag sötma, tjärpastill, mörk choklad och apelsin. Kvardröjande kryddighet med ett uns bitterhet. Jämfört med Dubhe och Merak så lyfter denna ett snäpp och bjuder på en skön resa. 86 p
Seven Stars No.4 Megrez (slutsåld)
2,940 flaskor buteljerade. Två tredjedelar har vilat i amerikansk ek, Muehlenbergii och resten i frank ek, främst Robur men även en del Petraea. Därefter har det hela rundats av i 500-liters sherryfat som innehållit den söta Pedro Ximénez. Buteljerad vid 45 % utan kol- eller kylfiltrering, inga färgämnen eller andra tillsatser. Ekologiskt certifierad.
Bronsfärgat utseende. Inbjudande bouquet med inslag av bränt socker, orientaliska kryddor, jodkänsla, torkade frukter och Valrhona. Tät smak med nyanser från sherryfat, tobak, balanserad rökighet och fin rondör. Lång, kvardröjande svans. Begynnande komplexitet och fint djup. Med Megrez börjar det hända grejer på allvar. 87 p
Seven Stars No.5 Alioth (inte tillgänglig längre, dåvarande pris 795 kr)
3,167 flaskor buteljerade. Ungefär två tredjedelar har vilat i amerikansk ek, Muehlenbergii och resten i frank ek, främst Robur men även drygt 10 % Petraea. Därefter har det hela rundats av i 500-liters sherryfat av spansk Robur, fat som innehållit en torr Oloroso. Buteljerad vid 45 % utan kol- eller kylfiltrering, inga färgämnen eller andra tillsatser. Ekologiskt certifierad.
Mörkt bronsfärgat utseende. Expressiv näsa med tydliga citrustoner, vinös känsla, vaniljsocker, russin, torkade aprikoser, färska valnötter och pyrande eldstad. Förhållandevis intensiv gomkänsla med pigga apelsintoner, choklad, nyanserad rökighet och fuktigt trä. Upplevs helt torr, något som säkert kan tillskrivas finishen på Olorosofat. Långt och snyggt avslut utan någon som helst bismak. Årets release är också Spirit of Hvens främsta så här långt. En av de bättre svenska på marknaden, Alioth. 89 p
Seven Stars No. 6:1 Mizar (artikel 40165, 50 cl, 795 kr)
Transparent, ljus bärnstensfärg. Doften bjuder på en moderat rökighet, syrliga citrusfrukter, fatkryddor där främst vanilj, kola, kakao och pomerans kommer fram och det hela sitter fint samman i en relativt komplex näsa. I gommen en fin maltsötma som backas upp av syrlig frukt, medel rökighet, kryddhylla där främst vaniljen lyser genom, mynta, fudge, fuktigt läder och ett avslut som bjuder på torra tanniner – något som säkerligen kan relateras till rödvinsfaten. Snyggt inarbetad alkohol. 45%. Slutfinish på fat från Premier Cru-slottet Chateau Margaux. 90 p
Seven Stars No 6:2 Alcor (artikel 40256, 50 cl, 795 kr)
En halvår lång förlängd fatlagring på rödvinsfaten från Chateau Margaux i Bordeaux har gett Alcor. Jämfört med 6:1 så är faten mer närvarande i denna buteljering och det bjuds på rökiga nyanser a la Skillingarydsalva, rostade fat, vanilj, fudge, körsbär, mjölkchoklad, fuktig tobak och örthonung. Smaken har en fin rondör med läcker sälta men lider lite av ekdominans där kryddiga toner från träet har en viss tendens till dominans. Likväl är det fin balans, maltsötma, delikat rökighet, röda citrusfrukter och syrliga inslag där intensiteten sitter fint. En god whisky men 6:1 håller vi som mer skärpt. 89 p
WBP Spirit of Hven Tycho’s Star (artikel 472, 50 cl, 495 kr)
Varje ny batch som numer släpps består av 42 fat. I den senaste pendlade åldern mellan fyra och åtta år vilket gör den till en sexåring. Ungefär tvåtredjedelar lagras i hårt rostad amerikansk ek och resten i fransk ek som pendlat mellan hård och medium rost. Tre olika maltkorn används, orökt pale ale malt, ett stänk chokladmalt och så rökig whiskymalt. Buteljerad vid 41,8 % utan kol- eller kylfiltrering, inga färgämnen eller andra tillsatser. Ekologiskt certifierad.
Gyllene mörk bärnstensfärgad. Stor, tydligt rostade fatnyanser med inslag av julkryddor, brasved, hav, mörk choklad och valnöt. Charmig men inte utan motstånd. Smaken har fin intensitet, rökiga toner, inslag av torkade frukter och pomerans, fatnyanser samt en lätt bitterhet i avslutet. En whisky med såväl åldersnyanser som lite bångstyrig ungdomlig frukt. En skön resa i gommen. 86 p
Destilleriet besöker du enkelt genom dagliga båtturer från Landskrona. Högklassiga övernattningsmöjligheter erbjuds, likaså restaurang och whiskybar med stort urval erbjuds.
|
Följ oss gärna på Instagram |