Vingården ligger avlägset, vare sig någon mer omfattande bebyggelse eller andra vingårdar ligger i den direkta närheten. Det kändes därför lite märkligt att vår stora buss styrde rätt ut i egentligen ingenting annat än naturen, för att sedan svänga in på en liten väg uppför en slänt, där en vingård låg vackert grönskande. Mitt första möte med firmans viner blev ett svalt tempererat glas av deras Riesling, till vilket de köper druvorna från en vingård med 40 år gamla stockar. I sig ingen märkvärdigt ålder, men Oregon för 40 år sedan var långt ifrån etablerat som en riktig vinregion. Alltså måste 40 år gamla stockar ses som väldigt gamla.
”Jag skulle gärna vilja ha en egen vingård med så gamla stockar av riesling, men det är ju omöjligt, än så länge i alla fall”, säger Scott Neil som tillsammans med sin hustru Lisa grundade Coeur de Terre och gjorde sina första viner 2002.
Det ståltanksjästa vinet har en rent fruktig och tydligt citrusfruktig arom med en liten blommighet och smaken är lätt till medelfyllig och helt torr med en stram fruktsyra och medellång eftersmak.
Scott växte upp i ett jordbrukssamhälle i Minnesota. Familjen odlade allt möjligt från spannmål till majs och bönor och Scott kom tidigt att älska livet på landet, ändå utbildade han sig till ingenjör, men utvecklade i vuxen ålder en smak och ett djupt intresse för vin.
”I mitt barndomshem dracks det aldrig vin, och när jag var ung var det mest öl som gällde”, säger han och skrattar.
När han flyttade till Colorado träffade han Lisa och med tiden skulle drömmen om en egen vingård växa sig allt starkare.
”Vi visste inte så mycket om vin på den tiden, med vi visste att det var pinot noir vi var allra mest förtjusa i, och därför tog vi helt enkelt och reste runt i Willamette Valley för att se om vi kunde hitta någon egendom som var till salu, och som passade oss”, säger Lisa och berättar att de en dag nästan hade kört vilse i trakten kring McMinnville, när de i en dalgång bortom alla vingårdar såg en skylt att en egendom på sluttningen var till salu. De kontaktade mäklaren, tittade på egendomen och gjorde under fyra dagar ett antal analyser av framför allt jordarna. ”Sedan slog vi till och köpte egendomen”, säger Scott, som var extra lycklig eftersom han hade börjat längta tillbaka till livet på landet.
De röjde den obrutna marken och började det mödosamma arbetet med att plantera sina första vingårdslotter. Någon djupare kunskap om vinodling eller vinframställningen hade man inte, men man frågade andra odlare och vinmakare och fick mycket goda råd av dem. I början arbetade Scott också hos Raptor Ridge Winery, där de också gjorde sina första viner mellan 2002 och 2004 och arbetade också en tid på De Ponte Cellars.
”Jag valde två vinerier som jag själv tycker väldigt mycket om”, förklarar han och lägger till att det två utöver arbetet hos de två vinerierna är så gott som självlärda.
”Vi har gjort våra misstag på vägen och lärt oss av dem”, säger han.
Till skörden 2005 kunde man dock flytta in i det egna lilla vineriet, som ligger på en liten platå mitt i vingården, dit bussen alltså förde mig.
Vingården täcker 9.30 hektar, den ligger på en sluttning som reser sig från 85 upp till 180 meters höjd i en liten dalgång väster om McMinnville, vid foten av den bergskedja som skiljer Willamette Valley från havet.
”En stor fördel med läget, är att vi inte har några grannar som odlar vare sig vin eller andra grödor”, säger Lisa och berättar att det därför är mycket lättare att hålla sig till ekologisk odling.
Det här är ett av de svalare lägena i Willamette Valley och man har ett antal olika jordtyper representerade på sluttningen, från mer sedimentära sandjordar i de lägre blocken till mer vittrad vulkanisk jord högre upp på sluttningen, och det är utifrån jordtyperna som man har delat in vingården i flera olika block.
Vingården är till 8.50 hektar planterad med pinot noir, och när det första blocket planterades 1998 valde Lisa och Scott att köpa åtta olika kloner av från en plantskola, bland dem två typer av Wädensvil, klonen Pommard samt ett antal olika Dijonkloner.
”Vi hade ju ingen aning om vad som skulle fungera, så vi bestämde oss för att plantera olika kloner på det här blandade viset”, säger Scott, men berättar att man först planterade amerikanska rötter själv och sedan ympade sticklingarna på dessa, ett arbetskrävande sätt.
Deras Estate Pinot Noir kommer från de olika blocken i de egna vingårdarna och det är ett något mer nyanserat och komplext vin än det vin som buteljeras som Willamette Valley Pinot Noir, som till viss del görs av druvor man köper från andra odlare. Framställningen är densamma, fullständig avstjälkning, ett par dygns cold soak och jäsning i öppna jästankar med odlad jäst och regelbunden men försiktigt remontage och pigeage, följt av lagring i 228 liter stora franska ekfat under ett knappt år.
Ambitionen att låta vinets ursprung tala för sig finns här liksom hos väldigt många odlare och vinmakare i Oregon idag. Från ett litet block med stockar planterade 1998 och 1999 gör man omkring hundra lådor årligen av Pinot Noir Reserve Renelle’s Block. Det har en lite djupare och mer intensiv fruktighet än den vanliga tappningen, men elegansen och strukturen är densamma och det är ett riktigt fint vin.
Man gör också en mer exklusiv buteljering, Sacre Coeur Pinot Noir, som också det kommer från de egna vingårdslotterna.
”Det här är en toppselektering som vi gör under lagringen, då vi regelbundet provar fat efter fat, och när vi hittar sju till åtta fat som vi gillar särskilt mycket, gör vi en speciell cuvée från dem”, berättar Scott.
Det har ett större djup och en rikare och även en mörkare frukt än de andra, det har en god syra och en aning mer uttalad tanninstruktur, men tack vare intensiteten upplevs vinet lent och förhållandevis mjukt.
I ett av de lägre blocken har man lite syrah som inte alltid når full mognad men ger ett vin med stram och nästan franskt kryddig komplexitet, och man har också tre rader med viognier som samjäses med syrahdruvorna. Scott berättar att man också har planterat lite grüner veltliner som kunde skörda första gången 2014.
Odlingen sker helt ekologiskt, men man är inte certifierad och kommer heller inte att söka certifiering.
”Jag tror inte alls på det biodynamiska, det känns mest som en religiös övertygelse, men jag begriper inte hur lite växter som vispas i vatten åt först ena hållet och sedan andra skulle kunna ge ett verkande extrakt, däremot tror jag nog att månens dragningskraft kan påverkar en del”, säger Scott när vi talar om biodynamisk odling innan vi skiljs åt.
”Det känns mest som någon slags marknadsföring”, säger han avslutningsvis.