Vinet hälls upp och framför oss har vi en gyllene uppenbarelse som nästan drar åt viss bronston. Kan det vara ett sött vin? Men nej, bouqueten, något murken initialt indikerar att det sannolikt inte kommer med sötma även om det lurar en liten honungston i bakgrunden. Instängdheten kräver dock vädring och jodå, med luftning så öppnar vinet upp och slänger ifrån sig det murriga. Istället får vi örthonung, maritima vindar, solmogen citrus, hö och modellera i en ganska komplex nos. Känslan är omedelbart den av igenkänning; något man druckit tidigare men kanske inte med åldern då. Gammelrioja? En vit Chateauneuf-du-Pape?
Vi smakar. Kraft och samtidigt vital frukt som omfamnar ommen, men det finns också en sälta som ger lite mothugg, spänning. Syra, mogna citrusfrukter, modellera igen, den man lekte med som liten och så sältan samtidigt som det finns en örtighet och lätt rökighet. Alkoholen gör sig kännbar men är ändå i balans, det är rikedom och förvånansvärt mycket frukt trots att åldern smakas. Riojan faller bort, den vita Chateauneuffen känns tveksam. Vi är på varm plats men vinet har likt förbaskat något svalt över sig. Portugal?
Åldern då? 10+ cirkulerar bland provarna och jodå, något skulle vi få rätt på – det är en 2006:a. Chefredaktörn’ visar flaskan….
Santorini från Domaine Sigalas. Poletten trillar ner – det var ju precis där sältan hörde hemma, något som inte minst dessa yngre skapelser visade för en vecka sedan. Således assyrtiko. Den tackar vi för – inte varje dag det provas viner från vulkanön med ålder och som är så pass vitala. Återigen slås vi av hur bra detta är och att Santorini förtjänar så mycket mer skriverier och omnämnanden.
Och Sigalas, denna ekologiskt praktiserande producent som levererar högklassiga viner som detta för mindre än tvåhundringen, ja han är värd en del respekt. Mer Santorini till folket! Och tack för lektionen….
Redaktionens intryck: 91/100 LGP