Timo Mayer – en personlighet utöver det vanliga

Timo Mayer är ursprungligen tysk och bördig från Württemberg-regionen där hans föräldrar och tidigare generationer odlat vinrankor i hundratals år. Men traditioner är till för att brytas och Timo hade inte minsta lust att bli bonde. Istället drog han ut på galej i världen och jobbade sig fram inom olika branscher, njöt av dykning och hade ett tämligen bekymmersfritt liv. Det var då, under första halvan av 1990-talet som han och hustrun Rhonda fick sitt första barn och livet blev helt plötsligt på riktigt. Hustrun som han träffat i USA, var från Australien och Melbourne, så de bestämde sig för att flytta dit där – närmre hennes familj.

Timo som även om han inte var sugen på att bli vinbonde i Württemberg tidigare, hade ändå inte släppt vinet utan det hade alltid varit en naturlig del av honom. Så väl i Melbourne begav han sig ut i de närliggande vinregionerna och föll pladask för Yarra Valley nordöst om storstaden. Men trots familjens fyrahundraåriga CV som vinmakare så kunde han inte tillräckligt utan satte sig helt enkelt ner, i skolbänken, och skaffade sig en examen i önologi vid universitetet i Wagga Wagga (Jo, det heter faktiskt så.) Japp, Timo blev vinbonde.

Yarra Valley

Med en utbildning i bagaget så började han jobba i Yarra Valley och gick i lära hos Steve Webber vid De Bortoli. Mycket av den kunskap och vinmakningsteknik som Timo idag drar nytta av lärde han sig just hos Steve. Och att en man som Timo förr eller skulle stå på egna ben, ja det inser man ungefär 30 sekunder efter man träffat honom. Samtidigt som han hade startat upp som chefsvinmakare vid Gembrook Hill så hade han 1998 köpt egen mark på en plats där tidigare endast fåren hängt.

Marken som Timo köpte var uppe på kullen, i en rejält sluttande del och det dröjde inte länge innan han visade att han varit down under ett tag och med Strine-humor döpte kullen till Bloody Hill. Ni vet, den omisskännliga aussie-engelskan. Att ta sig upp och ner var mödosamt, särskilt då skördetid, men han ville inte vara nere på slättlandet, det som han kallar Disneyland, där alla stora vinerier är och dit Melbourneborna åker på helgutflykter. Och så hade han såklart inte råd, kullen var billigare och ingen på den tiden ville liksom ha sluttande vingårdar. Det var då det.

Från Steve vid De Bortoli hade Timo lärt sig tekniker som lockade fram växtläget och detta applicerade han på sitt eget där första årgången var 2004. Minimal intervention i vingården och likaså i källaren. Troféjägarna som dominerade i Yarra Valley hade han inte mycket till övers för, extraherade viner och generöst med ek passade överhuvudtaget inte regionens klimat. Det passade inte Australien alls utan Parkereran stoppade upp mycket av landets sanna potential, något som idag exploderat i flera vinerier som söker växtlägets uttryck. Timo gjorde det motsatta mot rådande stil när han startade sitt vineri och hans viner var transparenta, eleganta och friska skapelser med blott ek som komplement. “No more oak f-cked wines” som han själv uttryckte det. Naturlig jäst var självskrivet och han startade även att jäsa med stjälkar och hela klasar, något som fick många vinmakare i Australien att le lite överseende med honom. Tills de provade vinerna.

Idag vill vinproducenterna upp på kullen. Det är mer välägnat vinodling helt enkelt, om nu inte koncentrerade baktunga viner är idealet. Men det nya intresset för områden som Bloody Hill har också resulterat i viss oro. Nere på slättlandet har phylloxera, vinlusen, fått fäste och helgströmmarna av besökare som tar sig till Yarra, besöker de stora vinerierna och beger sig sedan till Bloody Hill och riskerar sprida ohyran. Timo Mayer har redan börjat förbereda sig för detta genom att plantera nya rankor med en annan rotstock mellan raderna. Även om lusen som livnär sig på rötterna inte nått Bloody Hill än så vet han att det är en tidsfråga och då ska han stå redo, med resistenta rotsystem.

Timo Mayer i årgång 2017

Timo Mayers produktion är ännu relativt liten men stor nog för att den svenska importören Johan Lidby Vinhandel ska lyckas få en årlig allokering till Sverige. Sök även vinerna på landets restauranger. Vid Timos besök på Livets Goda-redaktionen nyligen så visade han upp följande viner:

2017 Gamay (91/100 LGP)

Precis som ofta är fallet med Timos viner så är färgen ljust transparent och blekt rubinröd. Sin gamay jäser han delvis med kolsyremetoden vilket här ger en initial, lätt funky doft med inslag av hö och läder. Men några varv i glaset får snabbt luftat bort detta och istället kikar blommigheten fram samtidigt som det bjuds torkade örter, hallon och körsbär i en charmerande näsa. Mer solvarm än Beaujolais men ändå aldrig yppig. Väldigt, väldigt lätt att gilla. Smaken då? Jodå, skönt parfymerad med hallon och körsbär om vartannat samt ett syrligt stråk som följer med hela vägen. Den lilla solsöta kärnan i vinet skänker djup och det är bara att applådera.

2017 Bloody Hill Pinot Noir (91/100 LGP)

Instegsvin på den här nivån skulle man gärna vilja se mer av. Ok, det är inte gratis vinet men att visa upp Bloody Hill först indikerar att det som komma skall är ett steg upp i kvalitet – och då blir man liksom imponerad. Underbart djup i doften, aromatiskt närmast, med jordgubbar, kompost, örter, kryddhylla och ett stänk eukalyptus. Omedelbart när vinet äntrar gommen så kittlar det till, som en kolsyrekänsla, innan sensuell rödbärig frukt, frisk syra och ett kärnkärvt, lätt stjälkigt avslut tar vid och för vinet i mål. Än bättre om ett halvår sannolikt.

2017 Granite Pinot Noir (93/100 LGP)

Samtliga pinot-viner uttrycker mer eukalyptus i 2017 jämfört med året innan men det hålls ändå i schack och vänds till en fördel. Som i Granite, kanske den i nuläget mest förföriska av vinerna på druvan. Här är det full gas från första sniff och det dyker upp kryddiga nyanser där då eukalyptus är en del av paketet men det finns också mer finessrika rostoner och läckert mogna blodapelsin och jordgubbsinslag. Det som tämligen omgående slår en i smaken är vinets precisa syra som håller frukten i handen hela vägen, trots den senares generositet, och Granite imponerar verkligen med sin ljusröda transparens och örtiga stil. Saftigt men ändå med struktur.

2017 Mayer Pinot Noir Close Planted (94/100 LGP)

Alltså, vilket vin, denna tätt planterade pinot där det blott är 75 cm mellan rankorna. Allt för att öka konkurrensen. Runt hälften av druvorna jäser här med stjälkar. Timo varken klarar eller filtrerar förresten. Close Planted i 2017 är generös i sin framtoning, ger dig omgående en bamsekram på näsan och visar upp allt från smultron, röda körsbär, humus, vegetala instick till kryddhyllan och eukalyptusdropparna. Smaken är en gomsmekning i burgundisk anda utan att kunna tas för just detta. Istället är det blommiga inslag, tänk rosenblad, smultron, röda citrusfrukter och stenkross samtidigt som ett kärvt drag smyger upp bakom en, skänker det extra djupet. Tätheten är där, finessen likaså och avslutet stannar till vår stora glädje kvar länge i gommen.

2017 Dr. Mayer Pinot Noir (94/100 LGP)

I Dr Mayer så använder sig Timo av så kallad ‘whole cluster fermentation’ – han jäser med hela druvklasar. Och stilen skiljer sig markant från Close Planted med mer funk, läder och krydda men också en stjälkig parfymighet som visar upp blodgrape, körsbär och blomnyanser i ett. Tanninerna känns mer, är ’grövre’ men inte på ett negativt vis. Rivigare kanske. De gröna inslagen finns i bakgrunden men tar aldrig fatt i taktpinnen utan låter den aningen mörkare bärfrukten styra och den distinkta syran snörper ihop allt i en skön finale som lovar gott för framtiden. Timos främsta bredvid Close Planted och sannolikt det mest karaktärsfulla vinet.

2017 Yarra Valley Bloody Hill Syrah (92/100 LGP)

Onekligen så har Timo fascinerats av den saftiga syrah-våg som sveper genom Rhône och som skalar ner druvan till ett slankt och rent uttryck. Här är alla markörer på plats, typiska för en rhônsk minimal intervention syrah men herr Mayer adderar intensitet och solvärme till det. Violpastillen finns, slaktarbänken, pepparkryddorna och lika delar svarta vinbär och körsbär och som får sällskap av lite baconrökighet. Smaken är juicy men ändå med lite kärva inslag som ger djup åt bygget, örtstjälkiga nyanser, ren mörk bärfrukt och silkiga tanniner. Torrt avslut trots rikedomen.

2017 Yarra Valley Nebbiolo (91/100 LGP)

Bara för att han kan, och vill, så har Timo också planterat nebbiolo vid Bloody Hill. Sticklingar som ursprungligen kommer från firma de Bortoli som var först ut i regionen med Piemontes stora druva. Förra årgången hade en hel del sylttendenser men det tycks Timo ha fått bukt med i 2017 som bjuder på en hel del nebbiolomarkörer. Eller vad sägs om nypon, lakrits, kompost, tobak och ett lätt volatilt drag som för associationen mot målarfärg. I gommen visar sig nebbiolotanninerna omedelbart och att jäsa allt ’whole bunch’ med stjälkarna då ger ju såklart extra tryck i strävheten. Ändå lyckas vinet charma en del med sina jordgubbstoner, svart te och småblommiga anslag.

2017 Cabernet Sauvignon (92/100 LGP)

Vinet som alla vinmakarkollegor gapskrattade åt när han berättade att cabben skulle få jäsa om hela klasar med hela stjälkregistret närvarande. Idag gör grannarna likadant. Timo beskriver sin cabernet sauvignon som en ’cabernet for pinot drinkers’ och när man sitter med vinet i glaset så köps påståendet rakt av. Visst är druvtypiciteten på plats men det finns också andra drag som sticker iväg lite från mallen (tack och lov!) såsom röda äpplen, blodapelsin och båtfärg. Tobak, svarta vinbärslikör och örter kompletterar. Tanninerna är kompakta vilket ger ett kärvt intryck och snörper ihop smaken rejält, gör vinet oerhört matvänligt. Samtidigt är frukten generös och det finns även lite kryddighet från tiden på fat. Det den måhända saknar i finess plockas istället in på maxad rustik charm.

Avslutningsvis, om du tycker att Timo Mayers etiketter liknar en av Bourgognes främsta producenter så har du helt rätt. När Timo såg Rousseau‘s etikett för första gången bestämde han sig för att något liknande villle han ha i framtiden, allt guld och glitter. Och Rousseau, jodå, han tycker det är coolt.

Om du vill veta hur du får tag på vinerna, kontakta importören för mer information.  Vissa erbjuds endast via importörens medlemsforum.