Julien Brocard är på Sverigebesök och med sig denna runda har han en mäktig samling av Sainte Claire, Chablisvinet som firman hämtar från gamla rankor i vingården Malantes. Planterad 1942, mitt under ett brinnade andra världskrig, så har chardonnayrankorna idag uppnått en ansenlig ålder.
Vad är det egentligen som gör gamla rankor speciella, vill verkligen alla vinmakare ha dessa?
Det är lätt att ryckas med när det är tal om gamla rankor men åldern i sig är ingen garant för kvalitet. Inte minst hur dessa skötts och hanterats innan spelar en avgörande roll. Och hur jorden de växer i mår. Exempelvis en 25-årig ranka i en fullskalig kemisk miljö och som dessutom såväl maskinbeskärs och maskinskördas, detta gör stor skada på trädstammen, kommer se bra mycket äldre ut än den är och dessutom lär den inte nå särskilt mycket längre än så. Rankor i sådana vingårdar omplanteras också mycket snabbare samtidigt som deras frukt inte har samma intensitet och komplexitet som en utan intensiv kemisk inblandning. En ranka som däremot lever i en hälsosam omgivning och som inte drabbats av några sjukdomar kan leva uppåt hundra år och längre till och med.
“För gamla rankor ger stabilitet, mindre fluktuation mellan bättre och sämre årgångar.”
Äldre rankor är ofta en indikation på att odlaren tagit väl hand om dem, att han/hon dessutom då får tillgång till ett mer djupgående rotsystem som bättre uttrycker växtläget – och såklart druvor med större smakintensitet. Om det sedan är det samma som ett bättre vin kan väl egentligen inte fastställas men fler faktorer pekar i den riktningen än tvärtom. För gamla rankor ger stabilitet, mindre fluktuation mellan bättre och sämre årgångar. Och särskilt intressant med termen ’gamla rankor’ på en etikett är det vid de svaga åren då begreppet ger en hint om att vingården sannolikt inte tagit lika mycket stryk, vare sig det är en extremt varm årgång eller en blötare sådan.
Nedan finner du en kortfattad sammanställning av Brocards Chablis Vieilles Vignes Sainte Claire från 2018 till 1982. Vinerna har legat vid en jämn temperatur runt 14 C i producentens källare men som alltid med åldrande flaskor så finns det aldrig stora årgångar – bara perfekta flaskor vilket förklarar varför vi ibland kan uppfatta en på pappret sämre årgång som bättre än ett ansett år, för att korken kanske varit i bättre skick exempelvis. Så hoppa aldrig över ett år för att någon säger det är dåligt – något som denna provning visar.
Chablis Vieilles Vignes Sainte Claire kostar 199 kronor i årång 2017 och avlöses snart av 2018. Artikel på Systembolaget: 5595. Idag är vinet förslutet med skruvkapsyl så du som lagrar, låt dessa hellre stå upp.
2018 Den nya årgången har en härlig solvärme men ändå i stram skrud där citrus, örtighet och grapebeska hänger med blommighet och stenfrukter. Strukturen är lovande med bra fruktfäste och det känns som en lovande buteljering med koll på den varmare växsäsongen. Lär ha minst decenniet i sig, sannolikt mer. Urläcker! Givet köp när den landar. (91)
2015 Viss mognadsindikation här med toner av modellera, gul frukt och en hint av ylle kikandes fram. Samtidigt är det harmoni i gommen med bra syrafäste, krydda och den sköna saliverande grapebeskan. (90)
2012 Smörnötigt med skön gulfruktig fetma och krämig gomkänsla! Inte för alla kanske men det sitter snyggt samman och de rena tonerna med persika i spetsen och uppstramande avslut gör det här till en klassisk servering till vita fiskar i gräddig sås. Finns mer att hämta här. Läckert! (90)
2010 Julien häller denna från magnum och det märks för utvecklingen är långsammare än i tolvan. Ett vin som är lätt att gilla i klassisk stil med citrusfrukt, örtblommiga undertoner, spänst och läcker skalbeska i svansen. Syran är distinkt. (91)
2008 Nu börjar det hända grejer. Frukten drar mot det torkade hållet till, lovikavanten kikar fram och det hintas allt mer om ursprung i form av ostronskal och en maritim touch. Kryddigt fäste och längd. Imponerande. (92)
2006 Smörnötigt igen, precis som 2012, men här är det längre gånget och med pustar av havsbotten och torkade örter. Krämig gomkänsla, grape och ostronskal gör denna till ganska klassisk men kanske saknas det lite stoppning? (88)
2003 Hälls från magnum. Den varma årgången har varit en snackis i vinkretsar sedan starten, är det än, och många regioner runt Europa hade sina issues med att hantera den extrema värmen särsilt i slutet av växtsäsongen. Lite murrig känsla, nötighet och aningen trött gul frukt på bouqueten. Visserligen finns det liv i syran och smaken är ok men den här hade nog mått bäst av att ha varit uppdrucken. Om det nu inte var en måndagskork… (86)
2000 Färgen indikerar nu att vi närmar oss ansenlig ålder. Vackert gyllene gult! Det vilar förhoppningar över 2000 men denna flaskan infriar tyvärr inte helt detta även om den absolut inte är utan intresse. Torkade frukter fuktig tobak och lite trötta toner på nosen är väl sådär men smaken har mer bett och syran är vid god vigör. Här är känslan att flaskor som haft lyckan och förslutits med en toppkork är bra mycket bättre. (88)
1998 Vilken häftig årgång! Omfamnande i sin stil med myntatoner, fet gul frukt och komplex kryddighet. Likaså i gommen sitter det fint samman med bra grepp, fräsch syra och örtblommiga inslag som backas upp av stenfrukter. Stannar kvar länge. Vi slänger in ett wow här! (92)
1997 Nu dyker honungen upp i provningskommentarerna och den hänger med torkad aprikos och örter. Något murken och även i gommen ett vin som tappat greppet något och börjat resan mot Hades. (86)
1995 Utvecklat ja men likväl med bibehållen vigör. Torkade frukter, tobak och vinbärsblad möter en saftig gomkänsla och med en hint av tanniner. Snyggt! (90)
1992 Ok, nu kikar den normandiska cidern fram också med bokna äpplen, hö och halm i nosen. Samtidigt som ålder ger sig tillkänna så finns en intensitet i vinet och den frukt som är kvar upplevs som saftig. Inte pjåkig alls men hade nog varit godare för fem år sedan. (88)
1991 Här var det trötta drag och det har till och med smugit in sig en oxiderad ton som inte tilltalar särskilt mycket. Tobak, torkad frukt och obefintlig frukt är tillsammans inte en hit och antingen har vi en flaska med usel kork som genomfuktats eller så har det blott passerat zenit sedan länge. (Ingen bedömning)
1990 29 år gammal snart, gyllene gul färg och med en honungsslöjad gul frukt och torkad blommighet gör detta till en av provningens stora behållningar! Inte mycket frukt kvar kanske men det som finns kommer med bibehållen fräschör och syran är vital. Vegetala instick adderar till spänsten. Boom! (92)
1985 Jodå, åldern märks men det är ändå omöjligt att inte gilla 85:an för sin nötiga stil med torkade aprikoser, örter och fina tobaksfuktighet. Med den försvinnande frukten blir skaltanninerna mer närvarande men det är likväl balans och stor njutning i denna. (89)
1982 Äldst i uppställningen men bra mer vital än vissa 90-talare! Den guldgula färgnyansen är vacker bara den men doften vill inte vara sämre utan skickar ut pustar av mynta, lavendel, torkade aprikoser och vinbärsblad i en komplex skrud där solvärmen ger sig tillkänna i smaken och där det faktiskt, hör och häpna, finns frukt kvar. Imponerande minst sagt! (91)
De äldre årgångarna av Chablis Vieilles Vignes Sainte Claire lär du inte kunna finna längre men det är inte heller det som är vitsen med en presentation som denna. Istället handlar det om att demonstrera att ett vin under tvåhundringen duger alldeles utmärkt till att lagras och utvecklas under lång tid. Faktum är att de gamla rankorna-buteljeringen är bra vassare än många Premier Cru och säkerligen vissa Grand Cru till och med från andra producenter.
Så börja nu, köp på dig ett gäng i varje årgång och starta din egna resa med ett vin som gör att alla kan vara med utan att ruineras. Roligast är det om du köper minst sex flaskor så att du successivt kan börja peta på dem efter säg fyra-fem års tid. Och du, smaka alltid en i sin ungdom för att få en indikation på vad som väntar dig!