Hem Vinvärlden Unga, fräscha 21-åringar!

Unga, fräscha 21-åringar!

av Livets Goda

Precis så brukar kännare beskriva sina upplevelser av de röda vinerna från Bordeaux och därför brukar man också lagra sina bordeauxviner i många år, gärna flera decennier. Riktigt så låter det inte när bordeauxälskaren beskriver cabernetvinerna från Napa Valley, som istället sägs vara så rikt fruktiga och alkoholstinna att de inte klarar av lagring, utan att de måste drickas unga. Om de ens ska drickas alls. I själva verket är det ingen större skillnad i lagringspotential mellan bra viner från Bordeaux och bra viner från Kalifornien. Som unga är de kaliforniska vinerna nästan alltid mer fruktmättade än de franska vinerna, men de har också en god och ofta större tanninstruktur och till det en högre syra och även en livlig mineralitet (inbäddad i frukten) som bidrar till en god lagringspotential. Med lagring i omkring sju till tio år börjar allt detta rundas av och är det ett mer klassiskt orienterat vin kommer det efter låt säga 20 års lagring utveckla precis samma typer av karaktärer som man kan finna i mogna viner från Bordeaux. En av de främsta årgångarna i Napa Valley på 1990-talet är 1994, många vinproducenter menar till och med att det är en av de allra bästa årgångarna någonsin i modern tid (1991 och 1992 är andra bra kandidater till den titeln). Vintern bjöd på en lite lägre nederbörd än i genomsnitt, vilket ledde till en lite mindre växtkraft och fruktsättning är normalt. Blomningen blev lyckad och tack vare att både våren och sommaren var förhållandevis sval med bara ett par riktigt varma dagar (upp mot 35-38 grader) den första veckan av juni och i mitten av augusti, kom växtsäsongen att bli utdragen med hög arombildning, god syra och en god men fin tanninstruktur som resultat. Det som vållade odlarna en del oro, var att veraison (druvornas början till mognad, då de skiftar färg och socker börjar bildas i dem) blev ojämn och lite utdragen i augusti, men det justerades genom att man beskar rankorna hårt och reducerade antalet druvklasar så att återstående mindre mängd druvor mognade fint. Med det reducerades också skördevolymen och vinerna vann därigenom en något större intensitet. Redan som unga var vinerna fantastiskt goda, men med åren har de vunnit allt större komplexitet. Nu, vid strax över 20 års ålder, var det dags att göra ett återbesök hos ett dussintal viner för att se hur de har utvecklats. Samtliga viner öppnades och dekanterades för att avskilja fällningen (det var väldigt lite fällning i nästan alla viner) ungefär en och en halv timma för provningen drog igång. Denna luftning skulle visa sig vara av godo, samtliga viner blommade upp och fortsatte till och med att växa och utvecklas i glasen i med än totalt sett fyra timmar. Detta är anmärkningsvärt och lägger ytterligare tyngd till årgångens pondus! Groth Vineyards är en klassisk och centalt i dalgången belägen firma, men inte en av de mer kända. Deras viner är överlag bra, men sällan imponerande. I den här provningen hade vi deras bästa vin, 1994 Cabernet Sauvignon Reserve (90 LGP) som har en relativt lätt och fint mogen doft med en liten gräsighet och en nyans av järnoxid och läder. Det är rätt trevligt och trots att jag har läst flera tidigare recensioner om vinet som har gjort gällande att vinet är intorkat och skulle ha druckits ur för fem år sedan, växte vinets doft i glasen under de två timmar det stod där. Just det var faktiskt rätt överraskande. Smaken är medelfyllig, fint sträv med en god men inte frisk syra, en liten mineralton, en fortfarande fin och något mognadssöt frukt och viss längd, men det saknas lite spänst precis i slutet. Med detta sagt är det ett gott vin nu och ett par år framöver. Det finns ett större djup i 1994 Cabernet Sauvignon Reserve (92 LGP) från Robert Mondavi Winery och en läcker mognadston av cigarrtobak och ceder, men fortfarande också en liten ungdomlig nyans av bärfrukt och därtill en svagt vegetal nyans. Förvisso känns doften något lågmäld, men komplexitet finns det gott om. Smaken är medelfyllig, här finns fortfarande en god struktur med fint sandiga tanniner, en god syra och en ganska livlig mineralitet (den är typisk för vinerna från To Kalon Vineyard, varifrån majoriteten av druvorna till det här vinet kommer). Också det här vinet bjuder på en fin klassisk struktur och det känns spontant inte som att det är bråttom att dricka det. Mellan fem och tio år till klarar det här vinet tveklöst av. Blint hade jag satt det i Bordeaux, av god årgång! Ett vin som verkligen sticker ut i provningen är 1994 Rutherford Hillside Cabernet Sauvignon från Flora Springs Vineyards, som är påtagligt fruktsöt i en rätt gammaldags stil. Tonerna av torkade plommon och dadlar är ganska framträdande och ger inte alls samma elegans i vinet som i de övriga. Nej, det här var ett trött och lite fruktsött vin, kanhända en dålig flaska till följd av för varm förvaring någon gång sedan det släpptes ut på marknaden, men det känns också (och är även ganska troligt) som att druvorna var övermogna när de skördades och att det är därför det nu saknas fräschör. Det är inget vin att rekommendera, men det kan också röra sig om en dålig flaska, därför har vinet inte poängbedömts. Merryvale Vineyards var tidigare en riktigt intressant och bra firma, den grundades av Bill Harlan (som 1990 grundade Harlan Estate, och 1999 Bond och 2010 den nya kvalitetssatsningen Promontory) och Robin Lail, dotter till den legendariska vinmakaren John Daniel Jr. Robin skulle senare även grunda Dominus Estate tillsammans med Christian Moueix. Den 1994 Cabernet Sauvignon Profile (90 LGP) vi nu hade har en mycket elegant och fint mogen doft, men frukten är vital och ren och vinet känns inte alls som en mogen 20-åring. En svag nyans av torkad frukt och en elegant ton av tobak skänker komplexitet. Smaken är lite mer solmoget rik än de tidigare, men det finns en tydlig tanninstruktur som skänker en torr finish, i vilken aromer som mörka bär, torkade frukt och även en stenig mineralitet dröjer sig kvar. Det är rätt gott, utan att vara stort, och ska man klaga på något är det möjligen att frukten börjar torka in mot slutet av smaken. Det är intressant att notera hur omvärlden ser på de mest klassiska vinhusen i Napa Valley. Det är som att prestigen försvinner i deras stora volymer av enklare viner och att de därmed nästan glöms bort i det stora hela. Så är det för den anrika jätten Beringer Vineyards, som producerar en ocean av billigare instegsviner, ytterligare en ocean av halvtorr White Zinfandel, men också ett antal riktigt fina och långlivade kvalitetsviner. Deras 1994 Cabernet Sauvignon Private Reserve (94-95 LGP) är ett utmärkt exempel på det senare. Det är en riktigt elegant druvren cabernet från ett flertal vingårdar i Napa Valley (i den här årgången kom 44 procent från Home Ranch uppe i St Helena och 29 procent från State Lane Vineyard) och det är också ett vin som i många årgångar med mognad vunnit en bordeauxliknande finessfull karaktär och komplexitet. Smakmässigt är denna 21-åring fortfarande välstrukturerat, det har en vital frukt och antydan av vinbär och även en gräsig nyans av vinbärsblad, därtill en fin fräschör och viss mineralitet. Inte heller det här vinet känns direkt moget, den upplevs till och med lite dämpat och knutet och det finns gott om tanniner, mineralitet, frukt, spänst och kraft kvar. Fem till tio år till är ingen överdrift på lagringspotentialen. En annan av klassikerna i Napa Valley är Chappellet Vineyards uppe på Pritchard Hill. Deras 1994 Cabernet Sauvignon Signature (94 LGP) är ett väldigt gott vin med stor komplexitet, fortfarande med en förhållandevis rik frukt, ett stort djup och en sensuell balans mellan frukt, jordighet, mineralitet och mognad. Smaken är lite torrare, ganska stram och mineralisk (det här är ett typiskt bergsfruktvin) med en stor fräschör och här kan en vidare utvecklingskurva på minst tio men troligen 15 år till, eller mer. Det har ännu äldre årgångar provade nyligen vittnat om med besked. Helen Turley (idag Marcassin Vineyards) var vinmakare på La Jota Vineyard när deras magnifika 1994 Cabernet Sauvignon Anniversary Release (96 LGP) från magert vulkaniska jordar uppe i Howell Mountain har ett större djup och mörkare frukt än de föregående vinerna, men det finns också en typisk och påtagligt stenig mineralitet som ger vinet en riktigt fin komplexitet. Det här vinet behövde tid i glaset, nästan mer än många av de tidigare, det har en god koncentration med intensiv men inte söt frukt, här finns gott om vinbär och körsbär, krossad vulkanisk sten och mineralitet, det är ett vin med stor bordeauxliknande finess men med ett stort djup och fantastisk längd. Det finns också en liten alkoholvärme i slutet, men den balanseras av tanniner, fräschör och mineralitet. Spontant känns det som att vinet faktiskt fortfarande behöver mer tid för att nå full mognad. Spottswoode Winery uppe i St Helena kom i gång i början av 1980-talet och imponerande egentligen aldrig förrän tio år senare. Deras 1994 Cabernet Sauvignon (90 LGP) är väldigt elegant, men det har inte riktigt det djup eller den intensitet i frukten man noterade i flera av de föregående vinerna. Nu är inte kraft allt, vinet är subtilt och ytterst delikat och i den jordiga och lite järnoxidnyanserade doften finns det fortfarande kvar lite fin vital frukt. Smaken är mogen, även om det fortfarande finns en fin struktur i vinet har det inte det djup och den livlighet som de bästa vinerna i provningen har, dessutom finns det en ton av mognad och till och med ett första tecken på mognadsoxidation i slutet av smaken. Det här nog helst bör drickas inom ett till två år från nu. Ett av dalgångens allra tidigaste prestigeviner var bordeauxblenden Insignia från Joseph Phelps Vineyards, som skapades av Joseph Phelps och hans vinmakare Walter Schug redan 1974. Den 1994 Insignia (98 LGP) vi hade i den här provningen är en av deras första riktiga fullträffar av väldigt många toppårgångar som senare skulle komma och fortfarande kommer (andra fantastiska årgångar av det här vinet är 1995, 1997, 2001, 2002, 2004, 2007 och 2012). Här finns det stor intensitet, en mörk och tät frukt med fint nyanserade mognadstoner men fortfarande så mycket kraft kvar att man inte kan tala om tydlig mognad ännu. Smaken är verkligen fantastisk, den är fyllig utan att vara tung, len utan att vara slapp, intensiv utan att tappa finess, den bjuder mognadsnyanser utan att kännas som annat än ung! Det här är ett enastående läckert vin och det är lika gott idag som det var för tio år sedan … och det kommer troligen vara precis lika bra om tio år. Så gott som samtliga personer av den 16 personer starka skaran som deltog i den här provningen höll det här vinet som provningens allra bästa. Seavey Vineyards har sitt säte i en liten dalgång i östra Napa Valley och när 1994 Cabernet Sauvignon (94 LGP) skördades var det den franska vinmakaren Philippe Melka som gjorde vinet. Idag är han en av dalgångens mest omtalade och eftertraktade vinmakare. Det här vinet har både en klassisk och tydlig bordeauxinfluens (Melka rekryterades från Bordeaux för att göra vin hos familjen Moueix på Dominus Estate här i Napa Valley), men det finns också en djupare och lite mer solmogen fruktighet som tangerar torkade plommon men också har en hel del vitalitet. Vinerna från Seavey Vineyards behöver alltid tid, de är stramt strukturerade och som unga inte särskilt charmerande. Det här är fortfarande tydligt strävt och mineraliskt, det är förvisso riktigt gott, men det känns också lite svårfångat. Ett råd är att ge vinet lite mer tid för lagring. Dessvärre var 1994 Estate Cabernet Sauvignon (95 LGP) från Chateau Montelena i den norra och varmare delen av Napa Valley korkdefekt i den här provningen, därför kommer noteringen från en ungefär ett år tidigare provning. Då var vinet fortfarande ungdomligt strukturerat, även det här vinet brukar nämligen behöva upp mot 20 års lagring eller mer för slipas av och öppna upp sig i en mer mogen skepnad. Det finns alltid något klassiskt och bordeauxliknande i doften och smaken, nyanser av grafit och det vulkaniska grus som dominerar jorden har helt klart satt sina spår, men här finns också en generös och ganska djup mörk bärfruktighet som avslöjar att det inte rör sig om ett vin från Bordeaux. Vinet är gott och drickfärdigt redan idag, men baserat på hur fint de äldre årgångarna har utvecklats och bevarats, finns det starka skäl att anta att också det här vinet har en utvecklingskurva som fortsatt pekar uppåt de närmaste tio åren. Idag ägs Araujo Vineyards av Château Latour, men när 1994 Cabernet Sauvignon Eisele Vineyards (96-97 LGP) producerades var det en av de första årgångarna som Bart och Daphne Araujo gjorde sedan i sin tur hade köpt vingården av familjen Eisele. Det här är ett makalöst läckert vin, djupt och rikt med en generös fruktighet som trots solvärmen också bjuder på en elegans och även små röda stråk. Det har, som så ofta, också en intressant sötbrödig nyans som av fina kakor, exakt var den kommer från vet jag inte men den brukar finns där. Smaken är lite fylligare och yppigare än den i de andra vinerna i provningen, frukten är mörk med en nyanserad solmättad fruktsötma och det finns både diskreta nyanser av tobak och av torkad frukt, men det är gott, väldigt gott, och det känns inte som någon stress att dricka vinet nu även om det är en ren fröjd att dricka. Tillsammans med 1994 Insignia var det ett av provningens allra bästa viner. Clos du Val är en av de klassiska vingårdarna i Stag’s Leap District i sydöstra Napa Valley. De grundades 1972 och hade liksom andra av dåtidens firmor hämtat sin inspiration från det klassiska Napa Valley och från Bordeaux. Deras 1994 Cabernet Sauvignon Reserve (94 LGP) hörde inte till de kraftigare vinerna i provningen, men det var subtilt i sin finlemmade och mörka bärfrukt, det hade en fin nyans av grafit och ceder och är som intentionen var ganska bordeauxlikt. Man kan också skönja en diskret gräsighet i doften, en aning påminnande om den karaktär vinerna av cabernet franc kan bjuda på, men just här handlar det om en typicitet för de kloner av cabernet sauvignon man har, kloner som sällan når hög mognad och med det sötaktiga frukttoner. Jag tycker väldigt mycket om den nyansen i vinet (andra personer klagar på den), men jag måste ändå medge att jag blev väldigt positivt överraskad det här vinets underbara doft och smak. Drick det nu och låt säga fem sex år framöver. Andra exceptionella (tidigare provade och druckna) viner från 1994: 1994 Harlan Estate, Harlan Estate (100 LGP) 1994 Dominus Estate, Dominus Estate (98-100 LGP) 1994 Maya, Dalla Valle Vineyards (98 LGP) 1994 Screaming Eagle, Screaming Eagle Vineyards (98 LGP) 1994 Cabernet Sauvignon, Philip Togni (96-97 LGP) 1994 Cabernet Sauvignon Hillside Select, Shafer Vineyards (94 LGP)

image_pdfLadda ner artikeln som PDFimage_printSkriv ut artikeln

RELATERAD LÄSNING