Ur arkivet – sommarläsning med Livets Goda.se: Då och nu – Château Haut-Bailly

I vanlig ordning så associerar jag detta vin med en stor renhet, kristallklar och mineralig cabernet med sin anstrykning av cassis, stilrent blandad med aningen rundare och fläskigare merlot, fuktig tobak, läder och snyggt integrerade fat som bidrar med en lätt rökighet. Smaken är en stilig balansgång och det är just denna balans som gör att jag inte kan hålla tillbaka min entusiasm över detta vin. Det är alltid rikt, koncentrerat och fruktigt utan att vara plumpt, det är alltid elegant och finessrikt utan att vara grönt eller ogint, vinet har en stor längd och smakintensitet utan att bli tungt. I nuläget är alla bitar på plats – bortsett från att ungdomen gör sig påmind, det behöver ännu några år innan man bjuds den där perfekt utvecklade, lena och silkiga strukturen. Vi talar dock om en alldeles utsökt potential här – en alldeles utmärkt årgång som länge var sträv inåtvänd och knuten. Nu börjar det hända saker men jag uppfattar trots allt 2006 Haut-Bailly som aningen mer slutet idag än för ett halvår sedan. 1966 40 år tidigare. Det var en annan epok, mycket har ändrats, men ändå inte. Få av de tekniker vi talar om idag, existerade vid denna tidpunkt. Det är trots allt samma terroir, och ambition fanns det gott om. 1966 har bjudit på många godsaker under åren även om den sällan klassas som något enastående. Visst finns det en tydlig igenkänningsfaktor här, frukten har börjat torka ut och bjuder på söta, kryddiga toner, läder och tobak är ytterst närvarande och i vanlig ordning är det svårt att dissekera ett moget vin för att hitta alla enskilda aromer. Vinet är helt klart utvecklat och i mitt tycke på väg utför, så länge man vet vad man dricker så tror jag att man kan njuta i fulla drag, av den komplexa kryddigheten, den mycket lena och mjuka strukturen, den alldeles utmärkta längden. Dock så ska vi inte bli överromantiska bara för att ett vin är gammalt – smaken har börjat glesna och variationen mellan flaskorna har för mig varit stor, ett intressant men ej storartat exempel. 1995 (extranummer) Som en liten kompromiss till ungdom och ålder så kunde jag inte låta bli att kasta in detta prima exempel som kombinerar det bästa av två världar. Vinet bekräftar återigen att majoriteten av stora bordeauxviner, i de flesta fall är perfekt drickmogna efter 15 år. Här bjuds vi ännu på läckert mörk och mogen frukt och min älskade fuktiga kubanska cigarr, däremot har intensiteten och komplexiteten växt avsevärt. Smaken kan jag inte beskriva som annat än förnäm… det är precis vad den är, vi bjuds fortfarande en fyllighet och relativt hög koncentration men alla beståndsdelar har smält ihop till en läcker harmoni, silkig, len, mjuk och mycket lång eftersmak, oerhört drickvänligt, snyggt…