Hem Vinvärlden Ur arkivet – sommarläsning med Livets Goda.se: En studie i Sine Qua Non

Ur arkivet – sommarläsning med Livets Goda.se: En studie i Sine Qua Non

av Livets Goda

””Vi ser varje vin som en unik skapelse, och vi uttrycker det genom att ge varje vin en unik etikett och ett individuellt namn som aldrig upprepas – precis såsom en mor inte ger sina barn samma namn, såvida det inte är George Forman som är far till barnen, eller det är tillräckligt många fäder inblandade för att ge barnen tillräckligt många personligheter trots att de har samma namn”, säger Manfred när han förklarar idén bakom alla olika namn. ”Vi försöker inte göra de största eller mest kraftfulla viner vi tekniskt sett skulle kunna göra, men vi tycker verkligen om dem när de blir så”, förklarar Manfred och lägger till att han inte bara söker den söta kaliforniska frukten. ””Jag tycker i och för sig om generös frukt, men vill nå en mer intellektuell balans i vinet med en god syra- och tanninstruktur”, förklarar han och lägger till att vinerna ska vara silkiga, men också måste ha en god stoppning. Vinerna från Sine Qua Non lämnar ingen oberörd, alldeles oavsett man uppskattar dem eller inte. Då allokeringarna är små, är åtgången strykande så fort de släpps till försäljning och att priserna är höga har ingen betydelse. Nylanserad kostar en flaska omkring 1 700 kronor, men som vanligt trappas priserna upp ordentligt på de flaskor som säljs på andrahandsmarknaden. Allra helst de årgångar som av Parker har getts perfekta 100 poäng (2002 och 2005). Att dricka en flaska vin från Sine Qua Non hör inte till vanligheterna, att prova i stort sett hela historien (förutom 1994, som inte verkar gå att få tag på ens på andrahandsmarknaden) är än mer sällsynt – det har faktiskt aldrig tidigare hänt. Den här provningen är därför den första och den största i sitt slag som har gjorts. 2008 B-20 95 LGP I flaskan: 92 procent syrah, 6 procent grenache och 2 procent viognier som till hälften kommer från den egna Eleven Confession Vineyard (syrah och all grenache) i Santa Rita Hills och resten från den egna nya Cumulus Estate Vineyard i Ojai, Bien Nacido Vineyard och White Hawk Vineyard. Druvorna skördades vid en mognad av mellan 24.0 och 28.3 Brix. Manfred lät avstjälka 97 procent av druvklasarna, och musten jästes sedan i små öppna jäskärl med en skalkontakt mellan tio och 14 dagar. Vinet drogs sedan över till franska ekfat, cirka 60 procent nya och 40 procent ett till fyra år gamla, för att genomgå malolaktisk jäsning och lagring i 26 månader. Vinet har en alkoholhalt kring 15.4 procent och en syra på cirka 6.4 gram per liter. Det här året gjorde man 1 320 lådor om sex samt 180 magnumflaskor. I glaset: Färgen är ung, purpur och kompakt, såsom unga viner från Sine-Qua-Non alltid är. Doften är stor, absolut ren med en massiv men ändå finstämt bärfruktig som är packad av blåbär, mörka körsbär och kokta björnbär, även en kolanyans. Det vilar en typ av svalka över det här vinet jämfört med äldre årgångar, vilket bidrar till en viss elegans, och den typiska exklusiva fatkryddigheten finns där, såklart, men frukten sväljer den fint. Trots det saknas lite av den magiska spetsen, åtminstone idag, doften är nästan för polerad. Smaken är fyllig, intensiv och initialt lite varm av alkohol, men den med luftning växande frukten hjälper till att balansera alkoholen, därefter kommer syran och tanninerna och stramar upp smaken och ger vinet en fin, ung och rätt fast struktur som ger eftersmaken en torrare känsla. Här finns både kraft, rondör som yttrar sig i en silkighet, därtill också en god längd, men också en ungdomlig yvighet som leder till slutsatsen att ett par års lagring är av godo. Dessutom är ekfaten något framträdande med både vaniljkryddighet och en lätt fatbeska mot slutet. Återigen, tålamod ett par år lönar sig, men frågan är om vinet med några års mognad når samma komplexitet som i de föregående årgångarna. Manfred: ””Det här blev den första kalla årgången av fyra i följd, vi skördade faktiskt inte förrän den 24:e november””, säger Manfred och undrar varför alla talar om global uppvärmning. Den ovanligt sena skörden till trots, menar han att det finns en stor vinst i den. ””Fördelen är ju att det blir en extraordinärt lång hängtid för druvorna, därför en superhög fysiologisk mognad utan, med kaliforniska mått mätt, för hög sockermognad””, säger han. Han menar att vinet blev ljuvligt och komplext, och att det kanske kommer visa sig allra bäst efter några års extra flaskmognad. 2007 Labels 96-97 LGP I flaskan: 89 procent syrah, 7 procent grenache och 4 procent viognier, främst från de egna Eleven Confession Vineyard i Santa Rita Hills och den nya egna Cumulus Vineyard i Ventura County, men också till liten del från Bien Nacido Vineyard (17 procent av all syrah) i Santa Maria Valley och White Hawk Vineyard (tack vare sandjorden är stockarna oympade, även härifrån 17 procent av all syrah) i Santa Ynez Valley. Vinet har mognat i franska ekfat, 65 procent nya, och lagrats under 22 månader. Vinet har en alkoholhalt kring 15.3 procent. I glaset: Om Raven, syrahvinet från 2006, är svårbedömt ur nyanssynpunkt, är nollsjuan Label i exakt samma position. Det är till och med snarlikt, både i kvalitet och i stil. Frukten är nästan gombedövande rik, slösaktig i sin solmognad, lika korpulent som tjurigt återhållen på ett svårförklarligt sätt. Nog för att doften är söt och märkbart koncentrerad med sina tydliga toner av koka blåbär och crème de cassis, de visar i nuläget nästan bara på sina primära kvaliteter (därför tjurigt knuten), ändå finns där en stilfull silkighet och mjukhet över smakupplevelsen. Med luft, detta vin liksom alla andra i den här provningen hade provats först direkt nyupphällda och sedan efter två timmar och slutligen efter 5-6 timmars luftning, kom mer nyanserade toner av krossad vitpeppar, violpastiller och även lite sötkryddiga ekfat, att blomma upp. Att vinet var alldeles för ungt för att verkligen visa sina allra finaste och mest komplexa sidor, stod klart – inte minst när man samtidigt kan jämföra vad dess äldre syskon visar upp. Smaken är fyllig, rikt fruktig, yppig och viskös med ett uns av ungdomlig beska från ekfaten och stjälkarna, men frånsett dessa ungdomliga vresigheter är det pur njutning som blommar upp ut vinet vid varenda liten klunk munnen frestas med. Labels är ett vin för framtiden, vänta till 2014 eller 2015 med första flaskan, och fram till 2030 med din sista – om det nu finns flera i förvar. Manfred: ”Jag började göra en etikett när jag plötsligt kom ihåg att jag verkligen hatar etiketter”, säger Manfred och förklarar att den ursprungliga idén var att etiketterna måste vara unika och säljande, men också speglas den absoluta passionen och glädjen kring vinet. ”Årgång 2007 blev absolut förtjusande, vinerna är rika och yppiga utan att vara överdrivet koncentrerade”, menar han. 2006 Raven 97 LGP I flaskan: 93 procent syrah, 5 procent grenache och 2 procent viognier, allra mest från den egna Eleven Confession Vineyard i Santa Rita Hills. Vinet har mognat under 21 månader i nästintill helt nya franska ekfat, en del av dem 600 liter stora. Alkoholhalten ligger på 15.3 procent. I glaset: Nog för att det är svårt att finna de finstilta nyanserna i så unga viner som detta, men redan på de grovhuggna penseldragen ser man vinets storhet. Egentligen ligger storheten i att Manfred som så ofta har lyckats vinifiera och blanda sina viner på ett sådant sätt att det storslagna aldrig blir för övermäktligt. Som i en våghalsig balansakt lyckas han maximera fruktkoncentrationen och bruket av nya dyrbara ekfat, utan att vinerna blir vulgära – något som bara ett fåtal vinmakare är kapabla till. Tätheten är uppenbar, men ändå lyfts en läckert vitpepprig kryddighet upp ur frukten, och möjligen är det också en försiktigt vegetal ton ur stjälkarna som alltjämt noteras. Smaken är fyllig, rikt fruktig och närmast viskös av den täta och koncentrerade frukt som har packats in i vinet, men det finns också både kryddiga (peppar), blommiga (violpastill och aloe vera) och bläckiga kvaliteter som gör vinet minst sagt intressant. Eftersmaken dröjer sin kvar i över en minut, ändå blir man sugen på en ny liten klunk innan den förra har klingat ut. Ändå finns det något, kanske instinktivt inom en, som säger att det här vinet kommer att upplevas allra bäst, mest nyanserat och komplext om 5-6 år. Idag är det nämligen bara en nyförlöst, vacker och älskvärd men långt från utvecklad personlighet. Om 15-20 år vet vi vinets verkliga storhet. Manfred: I sitt nyhetsbrev, som alltid är intressant att läsa, skriver Manfred Krankl en lång essä om korparnas förträfflighet och intelligens, och hans beundran över dessa svarta fåglar har lett till att årgångens viner av både syrah och grenache har fått bära deras namn. Liksom i föregående årgång, blev det tre olika etiketter för respektive druvsort. ”Framför allt har jag inspirerats av alla de otaliga berättelser om hur genuina och trogna korparna är, och hur mycket de verkar älska livet”, säger Manfred. 2005 Atlantis 1 Fe2O3 97-98 LGP I flaskan: Det här är en cuvée av 93 procent syrah, 5 procent grenache (enbart från Eleven Confession) och 2 procent viognier. Drygt 40 procent av druvorna kommer från den egna vingården Eleven Confession, 28 procent från White Hawk, 21 procent från Alban och 8 procent från Bien Nacido. Omkring 75 procent av druvorna avstjälkades och jäsningen skedde i små open top fermenters med en kombination av pigeage och remontage. Beroende på druvsort och vingård sträcker sig skalkontakten mellan tio och 17 dagar. Vinerna dras över till ekfat, två tredjedelar nya och resten ett till tre år gamla, av vilka 90 procent är franska fat och tio procent amerikanska. I dessa genomgår vinet malolaktisk jäsning och sedan lagring under 22-22 månader. Alkoholhalt cirka 15.7 procent. I glaset: Redan vid första närmandet, upptäcker man att det här vinet skiljer sig från de andra. Förvisso är vinet ungt och stort fruktigt, mörkt åt det sötmogna, men det har också två toner som man inte funnit i de tidigare. Det ena är den vegetala, örtiga och lite beska nyansen som är sprungen ur de stjälkar som börjat införlivas i jäsningen, det andra är en tydligt framträdande ton av nykrossas vitpeppar. Mitt i dessa kryddiga toner, bjuder vinet på intensiva toner av mörka, nästan kokta körsbär samt blåbär och svarta vinbär – fruktkoncentrationen är uppenbar. Vinet verkar inte reagera nämnvärt på luftning, förrän efter 5-6 timmar i karaff, men inte ens då upplevs den unga och täta primärfrukten särskilt avmattad. Det här är helt enkelt ett vin med imponerande stor kraft, ett vin där frukt och glycerol närmast lindar in vinets unga tanninstruktur, rent smakmässigt också den bitterhet som är sprungen ur de stjälkar som samjästs med druvorna – den kryddigt aromatiskt stjälkdoften följer dock tillsammans med vitpeppartonen doften och smaken i flera minuter. Som vanligt lämnar eftersmaken i vinerna från Sine Qua Non inte tid och utrymme för annan eftertanke än just förundran. Hur lyckas Manfred Krankl fylla sina viner med så mycket liv? Visst, det här är försvinnande gott redan nu, men för största upplevelse för vinet ändå förses med kyskhetsbälte i minst tre till fyra år till. Framtidsutsikterna sträcker sig nog minst 16-18 år framåt i tiden, och det är mycket möjligt att det här blir en framtida klassiker. Manfred: ”Rent stilistiskt skulle jag nog placera den här årgången mellan 2003 Papa och 2004 Poker Face, men inte lite fyllig som den senare”, resonerar Manfred. ””Det här var första gången jag gjorde tre olika etiketter för varje vin””, lägger han till. (Kommentar: På den amerikanska andrahandsmarknaden har priset på en låda med de tre olika etiketterna skjutit i höjden – samlarvärdet är enormt!) 2004 Poker Face 98-99 LGP I flaskan: 96 procent syrah, 2,5 procent mourvèdre (från Alta Mesa Vineyard) och 1,5 procent viognier. Ungefär en tredjedel av druvorna kommer från den egna vingården Eleven Confession, resten från vingårdarna White Hawk, Alban, Bien Nacido och Alta Mesa Vineyard (all Mourvèdre). Varje druva och lott är jäst separat, totalt 17 fat blev det den här gången. Vinet mognar i ekfat, 90 procent nya och nästan alla av fransk ek, under hela 27 månader. Det buteljeras utan att filtreras. Alkoholhalten ligger på 15.5 procent. I glaset: Som de andra unga vinerna, är detta närmast opakt, oförlöst och fruktmassivt i en stil som märkligt nog också bjuder på stor elegans. Kanhända är det de finstilta violblommiga stråken i doften som gör den mörksöta körsbärsfrukten så lättsam och som förlåter varje drag av träkryddiga, vaniljiga och baconrostade dofter som är sprungna ur ekfaten. Det hela är faktiskt anmärkningsvärt. Smaken är lika koncentrerad av förföriska körsbärs-, slånbärs- och hallonfruktiga aromer som violblommiga och lakritssalta kryddtoner, och såväl tanniner som syra ger vinet en seriös ryggrad som borgar för ett intressant och ständigt utvecklande liv som troligen sträcker sig fram till 2025, allra minst. Drucket redan nu, kommer det behängas med superlativ just för sin märkvärdiga balans mellan ren kraft och förföriskt kropp och arom, men med tiden kommer mer komplexitet springa ur den täta primärfrukten. Den friska syran ska inte underskattas i det långa livslöftet. Poker Face är ett fantastiskt vin! Manfred: Det här vinet har fått sitt namn efter en man som en gång räddade Manfred från att nästan drunkna när han snorklade, kom för långt ut och fick vatten i luftrören. Denna man visade sig dela flera intressen med Manfred – vin, mat, musik, konst, litteratur, resor – och de kom senare att bli goda vänner. ”Med allt som händer i våra liv, och det geografiska avståndet mellan oss, ses vi tyvärr allför sällan, men vi håller kontinuerligt kontakten brevledes, och jag ser honom idag som en bror, varken han eller jag har riktiga syskon”, säger Manfred. Han lägger till att vinet är uppkallat efter honom, denna gigant (som han själv kallar honom), men att han inte vill röja hans namn. ”Jag avslöjar det inte, jag håller mitt pokeransikte”, säger Manfred och ler hemligt. 2003 Papa 96 LGP I flaskan: 97 procent syrah, 2 procent mourvèdre och 1 procent grenache från vingårdarna White Hawk, Alban, Bien Nacido, den varma Shadow Canyon Vineyard, Alta Mesa och även för första gången lite från den egna Eleven Confession i Santa Rita Hills. Vinet mognar i ekfat, 90 procent nya och av fransk ek, under 27 månader. Det buteljeras utan att filtreras och alkoholhalten ligger på 14.0 procent. I glaset: Tät, ungt purpur, opak. Och i stort sett lika massiv i doften. När man provar igenom alla viner från (nästan) första början, inser man att Manfred Krankl är mästerlig på att trolla bort faten, men i de yngre årgångarna börjar fatens sötma, vanilj, lätt brända och kryddiga toner smyga sig på den söta, täta och koncentrerade frukten. Koncentrationen är dock stor, frukten söt och mogen och ytterst ren, den i unga årgångar typiskt blåbärs- och björnbärsmörka frukten har dock små stråk av solsöta vildhallon, och det finns också en ljuvligt violkryddig ton som drar tankarna åt Läkerol. Trots att smaken är tät och koncentrerad, fyllig och av frukt, alkohol och glycerol närmast silkeslen, finns här tillräckligt med syra, mineral, tanniner och även eldighet från alkoholen, som ger vinet en god nerv. Det är inte tillnärmelsevis moget, inte ens fem timmars dekantering polerade eller öppnade upp vinet helt. Två till tre års lagring till gör susen, men därefter har vinet minst 15 års roligt liv framför sig. Och då kommer nog betyget kännas snålt satt. Manfred: ”Det här vinet valde jag att tillägna Matias Krankl, en vanlig man som växte upp i det som idag är Tjeckien, under svåra och fattiga omständigeter i något som kom att kallas det Första världskriget””, berättar Manfred. Mathias tvingades sluta skolan efter sex årskurser, tog lärlingsjobb hos en skomakare, arbetade i en kolgruva och lyckades slutligen få ett lugnare och säkrare jobb som chaufför. ””Han gifte sig ung med en fantastisk kvinna, och blev bara 22 år gammal min far””, säger Manfred. 2002 Just For The Love Of It 99-100 LGP I flaskan: 96 procent syrah och 2 procent vardera av grenache och viognier som köptes från Alban Vineyard i Edna Valley, Bien Nacido Vineyard i Santa Maria Valley, Stolpman Vineyard och White Hawk Vineyard i Santa Ynez Valley samt lite från Shadow Canyon Vineyard i Paso Robles. Som vanligt har vinet mognat i nästan uteslutande franska ekfat, cirka 90 procent nya. Alkoholhalten ligger på 15.2 procent. I glaset: Det har alltid varit något alldeles speciellt med det här vinet. Redan när jag provade ett antal komponenter ur fat, insåg jag att Manfred Krankl med den här årgången hade placerat sig på en nivå bland världens allra största stjärnor. Alla fatprover vi gjorde var enastående, men Manfred sa att de inte var fulländande förrän de hade blandats. Och så blev det – det allra finaste vinet som någonsin lämnat det anspråkslösa skjulet i Ventura. Vinet är ungt, fortfarande purpurdjupt och tätt, och doften är stor och intensiv med en ljuvligt söt men samtidigt syrlig och fräsch ton av körsbär, kokta vildhallon och jordgubbar – det är så intensivt fruktigt och djupt, närmast jordigt komplext, att det nästan kan liknas vid en förbluffande superoktanig cuvée av bästa tappning från Chambertin Grand Cru stärkt av den finaste arom som kan lyftas ur ett rent grenachevin. Smaken är fyllig, explosiv på samma gång som elegant, fint syrlig men knappast frisk, dock livfull i sin fruktmättade stil. Av eken finns bara ett spår, om ens det. Mer stillfullt än så här går det knappast att balansera ett vin på den kraftnivå det ändå befinner sig på. Hur bär han sig åt? Det finns egentligen bara en enda anledning att inte dricka vinet idag, och det är att det faktiskt har potential att utvecklas i 10-15 år till. Manfred: ””Genom åren som vinodlare och vinmakare mött alldeles för många uppblåsta vinhandlare som är allt annat än genuina och som saknar passionen för vin””, säger Manfred. ””Men vi har såklart också mött otroligt många fantastiska, varmhjärtade och till och med excentriska artister i dryckesvärlden, bland dem den nu bortgångne Jacques Reynaud från Château Rayas och den italienska grappagurun Romano Levi””, lägger han till. ””Det här vinet, eller rättare sagt namnet på vinet, är tillägnat alla genuina, passionerade, inspirerande och hängivna vinälskare, de som verkligen lever från sitt hjärta””, säger Manfred. (Kommentar: Det här vinet är en historisk milstolpe i södra Kalifornien då de blev det första vinet att få 100 poäng av Robert Parker) 2001 Midnight Oil 97-98 LGP I flaskan: 96 procent syrah, 2,5 procent grenache och 1,5 procent viognier som köptes från Bien Nacido Vineyard, Stolpman Vineyard, Alban Vineyard och White Hawk Vineyard. Alkoholhalten ligger på 14.9 procent. Som vanligt var produktionen liten, 950 lådor blev det totalt. I glaset: Tio år gammal, fortfarande ung, purung! Doften är stor och tät, välpackade med mörka och sötmogna bär och nästan kokta blåbär och plommon, men också med en riktigt fin ton av lavendel. Jämfört med de äldre årgångarna, börjar det dyka upp en första hint av de fat i vilka vinet har uppfostrats, men någon mer tydlig fatkaraktär än en skugga av vanilj och grillad bacon (just den tonen försvinner efter en halvtimma i karaff, och ger istället näsan fullt fokus på den magnifika frukten). Smaken är lika läckert fruktig, men fortfarande något strävt hållen av tanniner och den fina syra som ger frukten en vibrerande energi. Det går inte att komma ifrån, att denna midnattsolja är ett av de finaste smörjmedel som Manfred Krankl har gett sin vintörstande skara av anhängare. God redan nu, trots ungdomen, men med några års lagring till kommer en lite mer polerad balans att infinna sig, och livet från dags dato sträcker sig minst 15 år framåt. Manfred: ”Namnet beskriver att skönheten i vinmakningen, och precis tvärtemot var många marknadsföringsklyschor att vinmakaren inte gör vinet, att det gör sig själv, är det faktiskt vi vinmakare som gör vinet, och att vinmakningen kräver minutiös noggrannhet och kontroll dygnet runt”, säger Manfred och menar att druvorna i sig inte har en aning om det är dag eller natt, om det är vardag eller helg, om det krävs fyra eller 16 timmars arbete om dagen, och att de inte bryr sig det minsta om huruvida man som vinmakare är trött eller pigg. 2000 In Flagrante 96-98 LGP I flaskan: 88 procent Syrah, 10 procent Grenache och 2 procent Viognier. Druvorna kommer från Alban Vineyard i Edna Valley, Bien Nacido Vineyard från Santa Maria Valley samt White Hawk Vineyard och Stolpman Vineyard i Santa Ynez Valley. Musten jästes i rostfria ståltankar och vinet drogs sedan över till franska ekfat 72 procent nya, för att genomgå malolaktisk jäsning och lagring totalt 19 månader. Alkoholhalten ligger på cirka 14.9 procent. Totalt gjordes 725 lådor av detta vin. I glaset: Djupt tät, mörkt purpurfärgad och fortfarande ung, men med det lite oklara som vittnar om att vinmakaren har undvikt att filtrera vinet av smakbevarande skäl. Doften är tät, djupt fruktig med massiva toner av mörka körbär, både syrliga och söta, och med en nästan medicinsk nyans med inslag av lakritsrot och lavendel, och även om vinet är ungt och packat med djup och mogen frukt, finns här också en komplext jordig nyans. Kroppen är tät, på något sätt viskös av frukt, glycerol och alkohol, och det dröjer mer än två timmar efter dekantering innan doftens och smakens intensitet har mött varandra. Att vinet fortfarande är ungt och oförlöst, noteras inte minst av just det. Med luftning växer det fram en komplex ton av chark och torkat kött, men frukten är alltjämt i dominans. Om absolut kraft och stilfullt syrlig elegans lyckas finna varandra, brukar samarbetet resultera i ett vin av den här digniteten. Ett par timmars luftning i karaff är att rekommendera, men hellre bör vinet få mogna till sig i flaskan ett par år till, men dess liv sträcker sig troligen bort mot 2025. Manfred: ”Det här vinet visade verkligen årgångens saftigt rika och nästan vulgära fruktighet, det är mörkt, silkigt och förföriskt”, säger Manfred. 1999 The Marauder 97 LGP I flaskan: 100 procent Syrah som köpts från Alban Vineyard (40 procent) i San Luis Obispo, Bien Nacido Vineyard (36 procent) i Santa Maria Valley och Stolpman Vineyard (24 procent) i Santa Ynez Valley. Musten jästes i ståltankar och vinet drogs sedan över till helt nya franska ekfat för att genomgå malolaktisk jäsning och lagring under 17 månader. Vinet buteljerades utan att klaras eller filtreras. Det har en alkoholhalt på cirka 14.9 procent. I glaset: Först var vinet lite blygt, färgen djup och tät med tydligt ungdomliga purpurdrag ger sken av att vinet fortfarande räknas som ett ungt vin (en svagt slöjig fällning finns dock, men inte lika grovkornig som i de äldre tappningarna). Doften är stor, med luft tilltagande och absolut ljuvlig med en både ungdomligt primärfruktigt söt och initialt blåblommig aromprofil. Söta vinbär, sötsyrliga körsbär och även nyanser av solmogna björnbär står skrivet tillsammans med en finstilt syra, en fast och bestämd men samtigit mogen och av fruktkropp balanserad tanninstruktur. Som så många nittionior, visar detta vin att årgången är storartad och ännu inte är i närheten av att steget in i mognad. Det är till och med så att vinet har en viss knutenhet och blommar ut ordentligt först sedan det har fått lite luft, men då är det i gengäld exemplariskt läckert! Ett till två år till i källaren är dock av godo, mest för att ytterligare polera tanninerna, och det kommer sedan att hålla sig utmärkt till strax efter sin tjugoårsdag. Manfred: ””Den här året var naturen särskilt stingslig och snål och skörden blev liten, den minsta sedan 1995”, säger Manfred och avslöjar att produktionen uppgick till 333 sexpack, inalles 1 998 flaskor. Direkt efter attackerna mot World Trade Center auktionerade Manfred och Elaine Krankl ut några flaskor av detta vin till medlemmarna på sin mejllista, och lyckades på så sätt få in 85 000 dollar som de skickade ””The New York Firefighters 911 Disaster Relief Fund””. 1998 E-raised 96-97 LGP I flaskan: Det här är en cuvée av 95 procent Syrah och knappt 5 procent Grenache och ett litet inslag av Viognier. Druvorna kommer framför allt från Alban Vineyards i Edna Valley, Bien Nacido Vineyard i Santa Maria Valley och Stolpman Vineyard i Santa Ynez Valley. Musten jästes i rostfria ståltankar och vinet drogs sedan över till helt nya franska ekfat för att genomgå malolaktisk jäsning och lagring under 20 månader. Det buteljerades utan att klaras eller filtreras och har en alkoholhalt kring 14.0 procent. I glaset: Tack vare den kalla växtsäsongen, har det här vinet en utsökt syra som skapar en fin och livgivande struktur. Frukten är ljusare, nästan lite vildhallonlik och elegant, och faktiskt nästan oförlöst vilket ger vinet en stor elegans, och gör det lite annorlunda än de flesta andra i uppställningen. En läckert kryddig ton av fänkål och lakritsrot skänker extra komplexitet. Tack vare den lite lättare kroppen, noteras en viss alkoholvärme, samtidigt är vinet så elegant och friskt fruktigt att vinet ändå upplevs elegant. Liksom i alla äldre årgångar, är känslan av ekfat närmast obefintlig, och med luft upplevs rödfrukten lyftas, och eftersmaken bjuder då på en ännu sötare, elegantare och finare ton av vildhallon. Rent arommässigt är en blandning mellan högklassig bourgogne och stilfull grenache ingen långsökt beskrivning. Det som i allmänhet beskrivs som en svag, eller till och med dålig årgång för röda viner i Kalifornien, har här utvecklats till en elegant, fruktaromatiskt och syrligt strukturerad godsak! Ett liv i utveckling fram till minst 2020 känns logiskt. Manfred: ”Årgång 1998 gav oss en mycket sen och liten skörd”, säger Manfred. Angående vinets namn, säger Manfred Krankl att E står alltid för Elaine, hans hustru, den ena av de två vingar som får Sine Qua Non att flyga. ”Det är hennes omtanke, kärlek och varsamma guidning av M, mig allstå, som gör att vinerna får den själ vi alltid strävar efter”, säger Manfred försiktigt. 1997 Imposter McCoy 93 LGP I flaskan: 95 procent Syrah och 5 procent Grenache från Alban Vineyards, Stolpman Vineyards och Bien Nacido Vineyard. Det här året var skördeuttagen små, till och med mindre är året innan, dessutom sorterade man druvorna och även faten så hårt att produktionen blev ytterst liten. Alkoholhalten ligger på 14.9 procent. Totalt gjorde cirka 2 900 flaskor. I glaset: Årgången brukar hyllas som utmärkt, till och med fenomenal, i Napa Valley och Sonoma, men nere i Santa Barbara hör 1997 till en av de svårare årgångarna i mannaminne. Även här var det varmt, och även här tog man ut ovanligt stora skördar, vilket resulterade i viner som både är lite glesare och snabbare mognande. Det märks också på det här vinet, som förvisso börjar stort och fruktätt, närmast primärfruktig, och som till och med växte till sig lite i glaset med luft. Med tiden i glaset började frukt och struktur emellertid att falna lite – och även om vinet landade på en nivå som i andra sammanhang skulle beskrivas som riktigt bra, är 1997 ett av de få svagare korten i uppställningen. Frukten är både söt, påminnande om körsbärslikör med lite sötare toner av blåbär och björnbär, ungefär som ett prioratvin, men med luft börjar frukten torka in och därmed upplever man att strävheten blir något mer kärv än i de andra vinerna. Ändå finns här tillräckligt mycket intressanta dofter och smaker för att vinet ska vara riktigt bra. Det finns likheter med storslagna viner från Châteauneuf-du-Pape som har nått en slags mellantid i sina liv. Drick det nu och fram till 2015, eller något i den stilen. Manfred: ”När vi döpte det här vinet, gjorde vi det med lite ironi för att vi alltid får höra att våra viner är riktigt bra, djupt fruktiga och rika, men att de aldrig lika bra och fina som de från Côte-Rôtie och Hermitage och bla bla bla”, säger Manfred och menar att det retade honom och hans hustru Elaine. 1996 Against The Wall 97 LGP I flaskan: 92 procent Syrah från Alban Vineyards, Stolpman Vineyard och Bien Nacido Vineyard och 8 procent Grenache från Stolpman Vineyard. Musten jästes i ståltankar med sin naturliga jäst, och vinet drogs sedan över till nya franska och amerikanska ekfat för att genomgå malolaktisk jäsning och lagring under 19 månader. Det buteljerades utan att klaras eller filtreras. Alkoholhalten ligger på 14.5 procent. Totalt gjordes 3 576 flaskor. I glaset: Utseendet röjer förvisso en svag nyans av mognad, men färgen är tät och ändå med en djup och nästan purpurfärgad kärna. Doften är stor, utvecklad på ett sätt som många provare brukar beskriva som bordeauxlik, men det finns fortfarande en tillräcklig kraft och intensitet kvar i frukten, som är både djupt mörk och lite rödsyrlig, för att man ska uppleva att vinet har mer kvar att ge. Nyanser av fänkål och salmiak i doft såväl som smak gör vinet ytterst komplext. Tanninerna är vitala men upplevs närmast silkiga tack vare den fina, lätt sötaktiga frukten, och syran är livlig snarare än frisk och dröjer sig kvar i eftersmaken och bidrar därmed till vinets elegans. Det här är ett ytterst elegant vin som till en början upplevdes nästan grenachelik, men som med luft i glaset växte till stor elegans. Det torde både leva och utvecklas positivt fram till ungefär 2018. Manfred: ”Det här blev ett svårt år för oss, vi kände oss utsatta, tillbakapressade, och pressade mot väggen så att säga – och därför döpte vi namnet just till det”, säger Manfred. (Kommentar: Det här var den första årgången som såldes i Sverige.) 1995 The Other Hand 94 LGP I flaskan: 94 procent Syrah och 6 procent Grenache från Alban Vineyards, Stolpman Vineyards och Bien Nacido Vineyard. Vinet mognade under 18 månader i franska ekfat, av vilka 70 procent var nya. Alkoholhalten ligger på 13.5 procent, den lägsta i historien om Sine Qua Non. Totalt gjordes 2 100 flaskor, som såldes i fem stycken tillsammans med en flaska av firmans grenachevin i sexpack. I glaset: Utseendet är fortfarande djupt rubinröd med spår av purpur, nästan som om vore ungt. Doften är stor, intensiv och initialt fruktdriven med toner av både mörka bär och röda frukter, men med lite luft växer mer sekundära och lätt knäckiga, jordiga och till och med något som kan beskrivas som första bordeauxliknande mognadsnyanser fram. En intressant, nästan fänkålslik kryddighet och till med en blommig nyans finns fortfarande kvar och skapar spänning. Smaken är medelfyllig, mörkt bärfruktig och lite syrlig med en svagt blåblommig nyans, och tanninerna är mogna men ger fortfarande den svagt söta fruktkroppen ett lite motstånd och ett tillsammans med syran torrt slut. Märkligt nog förenas ungdom och mognad på ett sätt som gör att man inte riktigt vet varthän vinet tänker gå – men fram till 2015 eller möjligen ytterligare några år känns som ett rimligt drickfönster för den som om möjligt finner en flaska. Manfred: ”Den här årgången var riktigt bra, men skördeuttagen var ytterst små”, säger Manfred Krankl.”

image_pdfLadda ner artikeln som PDFimage_printSkriv ut artikeln

RELATERAD LÄSNING