Hem Whisky & Bourbon Ur arkivet – sommarläsning med LivetsGoda.se – En intervju med Brian Kinsman, master blender Glenfiddich

Ur arkivet – sommarläsning med LivetsGoda.se – En intervju med Brian Kinsman, master blender Glenfiddich

av Livets Goda

Hur kommer det sig att du hamnade i whiskybranschen? – Jag utbildade mig till en början till kemist och arbetade först inte alls i whiskybranschen utan jobbade med att ta fram material till tandläkare, fyllningsmassa och liknande. 1997 fick jag dock ett erbjudande ifrån William Grants och började arbeta i deras utvecklingscentrum på grainwhiskydestilleriet Girvan. Det jag framförallt jobbade med var studier av kvaliteten på den nya spriten (New Make Spirit) men jag gjorde även studier på hur lagringsprocessen i faten fungerade. Det var under den tiden som mitt intresse för utvecklingen av mognadsprocessen startade vilket ledde fram till det jobb som jag har idag. Skall jag sammanfatta vägen hit så rörde det sig mest om att jag hade den rätta utbildningen och erfarenheten och dessutom fanns på rätt plats vid rätt tid då William Grants chefsblender David Stewart började närma sig pensionen. Man började då se sig om efter en ersättare och jag fick då glädjen att arbeta med honom i åtta år innan jag tog över förra året. Vad är enligt din åsikt Glenfiddich huvudsakliga karaktär? – De är inte lätt att beskriva den med några få ord men om man ser på karaktären på vår ”New Make Spirit” så är den mest fruktig med lite gräs- och spannmålstoner, inte den tyngre maltiga spannmålskänslan utan den lätta friska. Exemplet som jag brukar använda är att om man tar den 12-åriga, 18-åriga och 30-åriga som är grunden i vårt utbud så hittar man i alla en lätt fruktighet med inslag av päronsötma. I 12-åringen är det dock absolut päron och där hittar man även lite av de gräs och spannmålsinslag som finns i New Make Spirit. När man sedan ser på 18-åringen så är den rikare och fruktigare med en känsla som mer påminner om stekta äpplen eller kokt frukt. Slutligen så har 30-åringen en strakare fruktighet med en tydlig ton av torkad frukt. Faktum är att den fruktiga tonen genomsyrar samtliga varianter av Glenfiddich och när man ser på Soleran och 21-åringen så finns ursprunget där och dubbellagringen innebär bara att vi puffar dem i en annan riktning av sötma och fruktighet.Soleran har lite mer ek-känsla och kryddighet medan 21-åringen har mer vanilj och den nya Rich Oak som vi just släppt har en intensivt kryddig ek-känsla. Om man ser på äldre whisky tycker du att den tenderar att bli mer ekig ju längre whiskyn lagras? – Jag tycker att det varierar beroende på fatet. Om man ser till exempel på tre olika fat som fyllts vid samma tillfälle och lagrats bredvid varandra så kan ett av faten ha starka tydliga ektoner som man inte kan finna i de andra medan ett annat fat kan uppvisa en fruktighet som inte finns i de andra och så vidare. Om vi ser på vår 40-åriga whisky så är den väldigt intensiv vilket bland annat beror på att den domineras av sherryfat, mycket tanninrika och intensiva fat. 50-åringen däremot är betydligt lättare och har visserligen en del ekighet men inte alls dominerande. Allt detta tyder enligt min åsikt på att det helt beror på de individuella faten. Tror du att utvecklingen i faten kan ändras under åren så att de först går upp och sedan ner för att sen gå upp igen, eller har whiskyn en mer rak utvecklingskurva? – Jag anser att utvecklingen inte är linjär utan om man testar en New Make direkt efter destilleringen och sedan efter sex månader så kan det faktiskt vara så att den är sämre än när den var nydestillerad. När man sen kontinuerligt testar så ser man ofta att kvaliteten minskar under de första åren för att sedan gradvis öka igen för att slutligen planas ut. Det finns faktiskt en del fat som kollapsar vilket bäst beskrivs som att smaken blir ”ihålig” det vill säga att det saknas djup och intensitet . Andra fat däremot uppvisar inga svagheter alls utan blir bara bättre hela tiden. Varför detta händer med enstaka fat kan jag faktiskt inte svara på, det bara är så. Ni har ju haft en del fat som varit unika som till exempel Glenfiddich 1937, var det så att detta var ett av dessa speciella fat och fanns det andra ifrån samma period som inte var bra? – Jag kan inte säga om det fanns några ifrån samma tillverkning men vi har testat många mycket gamla fat som dessvärre kollapsat utan att jag rent kemiskt kan förklara varför. Det märkliga är att det mest är strukturen som faller isär. Smakerna finns fortfarande där, men de hålls inte tillsamman längre som de gör på väl fungerande fat . Om man skall beskriva känslan så är det som om det inte längre finns något liv kvar i ett kollapsat fat, bara en skugga av vad som har varit. Återigen något som inte går att förklara i rent kemiska termer. Vad beror det på enligt din mening att Glenfiddich är världens mest sålda maltwhisky? – Jag tror att smaken spelar en stor roll eftersom vi lyckats få destilleringskaraktären att slå igenom i den färdiga whiskyn. Jag tror också att en mycket viktig del är det engagemang som familjen Grant har visat och gör än idag. Om man ser längre tillbaka så var de ett av de första familjeföretagen som lyckades distribuera en blended whisky utanför Skottland. Detta gjorde de genom en genomtänkt policy att inte bara etablera sig på alla världsmarknader utan även se till att kontrollera sina distributionskanaler antingen genom att äga dem helt eller ha majoritet i dem. Detta gör att man har en helt annan möjlighet att styra över den kvalitet som säljs än om man varit beroende av andras godtycke. Troligen hade man aldrig kunnat vara först med att sälja buteljerad maltwhisky utanför Skottland, som man startade med redan 1963, om man inte haft full kontroll av sina säljkanaler. Det talas ju ofta om vikten av destillerikaraktär kontra lagringspåverkan, vad är din åsikt om detta? – Mycket, mycket svårt att säga något entydigt om detta. Generellt brukar man säga att 30 – 40 % av den slutliga smaken beror på destillerikaraktären och resten kommer från lagringen och jag håller fullständigt med om detta. Men de bästa ekfaten i världen kan inte rädda en dålig destillerikaraktär. Så om du häller upp ett glas whisky och känner på smaken, så visst är det kanske 60 % av denna som kommer ifrån faten. Om whiskyn som helhet däremot är bra, beror till 100 % på om destilleriet gjort en bra produkt ifrån början. Detta verkar naturligtvis även åt andra hållet. Om man gör en bra whisky och sedan lagrar den på dåliga fat så blir slutprodukten inte bra heller. Så det hela är en kombination av olika saker där man även måste tänka på att det inte bara är en fråga om smaken beror på olika faktorer utan om den som helhet är bra också. Det finns ju bra och mindre bra whisky och där är frågan om vad som påverkar smaken kanske inte lika intressant som hur helheten har lyckats. Har whiskyindustrin förändrats på något sätt sedan du började? – När det gäller tillverkningen har ingenting förändrats egentligen. Vad man ser på senare år är att det kommer fler och fler nische-produkter. Det byggs också en del nya destillerier och det har också kommit fler oberoende buteljerare. När jag började var det mest stora företag i whiskybranschen med det nu dyker upp många små företag som hittar sina egna nischer på marknaden. Jag tror också att industrin blivit mer medveten om betydelsen av bra ek. Alla har i och för sig varit medvetna om detta men det blir fler och fler slutlagringar på olika fatvarianter. Man talar mer om ekfat och ser till att de som köper whisky blir mer och mer medvetna och kunniga om betydelsen av olika fattyper. Sverige är där ett föregångsland där många konsumenter är mycket välinformerade om de olika faktorer som påverkar whiskyns slutliga smak. Tror du att det finns risk för samma överproduktion som orsakade krisen i whiskybranschen på 1970-talet den så kallade ”Whisky Loch”. – Nej det tror jag inte. Jag tror att alla aktörer i whiskybranschen är alldeles för medvetna om vad som hände då för att tillåta en återupprepning. Som whiskybranschen jobbar idag så har vi det ständiga problemet med att saker som vi tillverkar idag inte kommer att säljas förrän om 12–15 år och med gäller maltwhisky och ca 5 år om det gäller blended whisky. Detta gör att det kan fluktuera mellan tillverkning och försäljning men vi kommer nog aldrig mer att se en sådan överproduktion som den som skedde på 70-talet. Stämmer det att intresset för maltwhisky även har gjort att intresset för att dricka blended whisky har ökat på senare år? – Jag kan inte säga att det skulle vara så, men fortfarande så går ca 90 % av all tillverkad maltwhisky till blended whisky. Om man ser till utbudet av maltwhisky och besöker, till exempel Gordon & MacPhails butik i Elgin, så tycker man att det finns ett enormt utbud av maltwhisky där. Om man däremot ser på den totala försäljningen av whisky i volymer, så ser man att detta stora utbud endast är en mycket liten del av all såld whisky. En sak man ofta glömmer är att intresset för ren maltwhisky har kommit de senaste 15–20 åren och att fortfarande så är många av de äldre maltwhiskies som säljs ursprungligen tillverkade för att ingå i olika blended whiskies varför kvaliteten varierar en hel del. Ni har inga planer för närvarande på att ge ut några maltwhiskies ifrån era nya destillerier Kininvie och Ailsa Bay? – Nej inga alls. Vi sparar visserligen en del whisky ifrån det äldsta av dessa, Kininvie men vi har inga planer för närvarande. Om du får jämföra Glenfiddich med andra whiskies på marknaden vad tycker du då? – Det är självklart en svår fråga för mig som jobbar med Glenfiddich, men jag anser att Glenfiddich är en av de bästa maltwhiskysorterna som finns på marknaden. För det första så är det en typisk Speyside whisky och dessa har alltid varit uppskattade. När man sen ser på hur Glenfiddich jämförs med andra Speyside whiskies så har den alltid legat i toppen av dessa.Vi kan också se på reaktionerna hos konsumenter som inte provat Glenfiddich på länge och som alltid brukar bli lika förvånade över vilken fantastisk kvalitet whiskyn håller idag. Detta gäller framförallt standardbuteljeringen på 12 år som idag är betydligt bättre än många liknande produkter. Om man tänker på att detta är kvaliteten på standardbuteljeringen så blir det bara bättre ju högre upp man kommer i vårt utbud. Tror du att det finns dem som fortfarande lever kvar i uppfattningen att Glenfiddich ligger kvar på samma nivå som när den bara var 8 år eller inte hade någon åldersbeteckning? – Ja, det är en av de saker som det är svårt att komma ifrån. Marknadsledande produkter får också av naturliga skäl utstå en hel del kritik både befogade och obefogade samt angrepp från olika håll. Andra som till exempel whiskykonnässörer, vill kanske inte ses dricka världens mest populära maltwhisky för att för dem skulle detta vara ett svaghetstecken. I deras roll försöker man kanske hellre hitta någon ovanlig whisky som ingen annan dricker för att upprätthålla sin status. Vad vi försöker framhålla som ett bevis för kvaliteten på vår whisky, är att den under senare år tilldelats guldmedaljer vid ett flertal tillfällen på världens ledande whiskytävlingar, bland annat International Wine and Spirit Competition (IWSC). Jag tror faktiskt att som märke har Glenfiddich vunnit fler medaljer än någon annan whisky. Så vad tror du om Glenfiddich framtid? – Jag tror att vi kommer att fortsätta som vi börjat. Vi har alltid haft ett bra fokus på innovation. En sådan innovation var till exempel Soleran där vi skapade något som var både nytt och helt unikt. Även 21-åringen med slutlagring på romfat var också något som var banbrytande. Vi har just släppt vår nya Rich Oak som förhoppningsvis kommer att visa vägen för nya liknanden satsningar. I Rich Oak har vi använt oss av erfarenheter ifrån Solera produktionen där vi använt helt ren ny ek, fast inte amerikansk utan spansk. Vi jobbar där med att få djupa tanniner ifrån amerikans ek och kryddiga vaniljtoner ifrån den spanska eken. Jag tror att när vi får ut den här ordentligt på marknaden kommer många att se mer på användningsområden för ny oanvänd ek i skotsk whiskylagring. Kommer ni att göra några Single Cask Bottlings? – Vi fortsätter med att göra Vintages. Varje år väljer vi ut en årgång som vi buteljerar och det har vi faktiskt gjort i tio år nu. Kommer ni att göra något liknande som ni gjort med den 17-åriga Balvenie (ge ut en ny slutlagingstyp varje år red. anm.) – Jag tror inte riktigt det konceptet passar för Glenfiddich utan det är nog en typisk Balvenie sak. Vi är visserligen fokuserade på innovation och tar gärna och ligger i täten när det gäller detta. Vi vill dock inte göra innovationer för innovationernas skull, utan det måste passa in i Glenfiddich karaktär. Detta är det viktigaste enligt min mening. Sverige är ju känt för att vara ett ”rökigt land” där vi gillar rökig whisky. Tidigare har ni ju haft Caoran Reserve som var rökig men som försvinner nu. Varför? Är det så att ni inte längre får använda slutlagring på Islay fat? – Nej det ligger inte till på det sättet. När vi skapade Caoran Reserve var tanken att återskapa en Glenfiddich som den smakade på 1940-talet när vi fortfarande rökte vår malt betydligt mer än idag, vilket man gjorde över hela Speyside. Om man ser på hur vi profilerat resten av vårt utbud så har vi en helt annan policy när det gäller smaken med lätta toner, fruktighet, päron mm. Vi kände helt enkelt att Caoran Reserve inte passade längre. Har ni några andra planer på att skapa en ny rökig maltwhisky? – Nej, vi vill bara koncentrera oss på att göra Glenfiddich på det sättet som den uppfattas, det vill säga en typisk Speyside maltwhisky. Vi har gjort en del experiment med rökig malt men det har inte lett till något konkret som vi velat satsa på. Skall man vara helt ärlig så är det dessutom bara en eller två marknader i hela världen där rökig whisky har en större andel och ingen av dessa är särskilt stor.

image_pdfLadda ner artikeln som PDFimage_printSkriv ut artikeln

RELATERAD LÄSNING