Hem Musik Ur musikarkivet: Bästa album 1990

Ur musikarkivet: Bästa album 1990

av Livets Goda

Aztec Camera Stray (Warner) Roddy Frames projekt slår till med sitt bästa och mest variabla popalbum. The Crying Scene och politiska Good Morning Britain, med Mick Jones på sång, är helig mark. AC/DC The Razor’s Edge (Atco/Warner) Efter några svagare album hittade världens bästa riffrockare formen igen. Gruppens bästa sedan Back In Black. Rymde också MTV-hiten Thunderstruck. The Beloved Happiness (Warner) Dansant, klubbvänlig och syntpräglad pop kunde inte bli så mycket bättre detta år. The Beloved lyckades aldrig riktigt följa upp Happiness på allvar. Jude Cole A View From 3rd Street (Warner) ”The thinking man’s Bryan Adams”, bred, djup och finessrik på en gång. Vi la på Jude Coles debut i bilstereon och behövde inte byta på ett år. George Michael Listen Without Prejudice Vol 1 (Epic) Inte bara ett oerhört melankoliskt och vackert popalbum. Också ett album som definitivt visade att George Michael klarat av att ta steget in i den musikaliska ”vuxenvärlden”. Depeche Mode Violator (Mute) Alan Wilder trivdes fortfarande i bandet och Martin Gore vågade testa nya vägar. Mörkt och fantasieggande, samtidigt hitspäckat. Ralph Tresvant Ralph Tresvant (MCA/Universal) 80-talets svar på Jackson 5 hette New Edition. Ralph Tresvant var ett av kugghjulen. Med Jam & Lewis och Daryl Simmons bakom sig släppte han solodebut i sann New jack swing-anda och med dräpande snygga soulballader. Sen skulle det knarkas… Johnny Gill Johnny Gill (Motown) Kanske det mest begåvade kugghjulet i New Edition. Jam & Lewis fanns med i kulisserna här med, men också Babyface & LA Reid. Och ännu en lysande solodebut var ett faktum. Sen skulle det knarkas… Dive Where The River Turns To Sea (Polygram/Universal) Två svenska ynglingar med tydliga influenser från Peter Gabriel och David Sylvian gjorde sensationell debut. Wilson Philips Wilson Philips (EMI) Två tredjedelar Brian Wilsons döttrar och en tredjedel dotter till John and Michelle Phillips i The Mamas & The Papas. Och debutens snygga stämsång och popharmonier visade att inte bara föräldrarna begåvats med talang. Splittrades efter album nr 2 men återförenades senare. Human Radio Human Radio (Columbia/Sony) De kom från Nashville men spelade intelligent, lite avig pop. Ett amerikanskt XTC? Iggy Pop Brick By Brick (Virgin) Inspirerad och varierad. Iggy tog ett avsteg från neanderthalrocken och närmade sig mittfåran (John Hiatt-cover, Kate Pierson-duett) med integriteten i behåll. Jane&#39s Addiction Ritual de lo Habitual (Warner Music) En Perry Farrell i högform är alltid svårslagen. Jane’s Addiction var som bäst störiga, oberäkneliga, grooviga och intressanta. Pet Shop Boys Behavior (EMI) Ett bländande vackert album som också på riktigt allvar visade att Tennant och Lowe kunde skriva skinande vackra ballader. Jellyfish Bellybutton (Charisma/Virgin) 10cc, Wings, ELO, Supertramp, The Beatles, Fleetwood Mac… Det vimlade av referenser i San Franciscobandets musik. Ändå kändes de egna. Guy The Future (MCA/Universal) Teddy Riley´s band Guy var en av New jack swings, beteckningen på legeringen av elektrisk funk, r&b och hiphop, stora innovatörer. The Future är ett lysande tidsdokument på den eran. King’s X Faith Hope Love (Megaforce) Tredje albumet från unik amerikansk trio som redan hade gjort sig kända för att röra ihop hårdrock, The Beatles, Sly Stone och U2 i en förvånansvärt smaklig gryta. Curtis Mayfield Take It To The Streets (Curtom) Curtis var lite hängig och släppte ett ”inget hejdundrade” album. Men ”inget hejdundrande” album i samband med Curtis var lika med bra. Han var sällan dålig den gode Curtis. Lloyd Cole Lloyd Cole (Polydor/Universal) Cole var i New York för att göra promotion när han insåg att han inte ville därifrån. Första soloplattan andas NYC och har Robert Quine (R.I.P.) på sologitarr. Soul II Soul Vol II – 1990 A New Decade (Virgin) Året innan släppte detta engelska soulkollektiv en lysande och närapå stilbildande debut som visade ny väg för engelsk soul. Ingen blev besviken på uppföljaren. Engelsk soul mådde bra. Robert Plant Manic Nirvana (Atlantic/Warner) Plants mest Zeppelin-aktiga soloskiva. Hårda riff och fett, om än lite överproducerat, sound. Paul McCartney Tripping the Live Fantastic (EMI/Capitol) Paul hade förlikat sig med sin historia, live hyllade han Lennon och började dessutom framföra massa Beatleslåtar igen. Allt här dokumenterat. Prefab Sprout Jordan the Comeback (Sony) Löst hållen temaplatta som rymmer flera av låtskrivargeniet Paddy McAloons starkaste stunder. Van Morrison Enlightenment (Mercury) De ”riktiga” fansen mumlade lite blasé att ”vi har hört det förr”. Och visst hade vi det. Men Enlightenment var trots detta ett riktigt bra Van-album. Rush Presto (Atlantic/Warner) Inför 90-talet beslöt sig Rush för att förnya sig och anlitade Rupert Hine som producent. Anti-självmordslåten The Pass är en av deras mest gripande stunder. Ten City State Of Mind (Atlantic) Byron Stingly och hans bandmates flirtade väldigt med den stora massan med sin mainstreamhouse. Men det funkade bra på album nr 1 och även på nr 2 som detta album var. Jill Sobule Things Here Are Different (MCA/Universal) Fin Todd Rundgren-producerad debut från begåvad singer/songwriter. Jill håller på än. Adeva Adeva! (Chrysalis/EMI) Housiga soullåtar som I Thank You och Musical Freedom hjälpte till att ta Adevas solodebut ända upp i danshimlen, nästan. The Waterboys Room To Roam (Chrysalis/EMI) Mike Scott blev kvar på Irland efter Fisherman’s Blues och det hörs. Spelglädje! A Man Is In Love är så romantisk att man rodnar. Adrián Belew Young Lions (Atlantic) Detta är denne suveräne gitarrists svar på Bowies Scary Monster. Då inte bara menat för att Bowie själv medverkar här på den lysande Pretty Pink Rose. Toy Matinee Toy Matinee (Unitone) När Madonnas co-writer/producent Pat Leonard såg bandet Giraffe blev han impad och bildade en grupp med ledaren Kevin Gilbert. Resultat: modern, snygg och intelligent progpop. The Chimes The Chimes (CBS) Riktigt stort engelskt soulalbum där en oerhört snygg cover på U2´s I Still Haven´t Found What I´m Looking For finns med. Det blev bara ett album för The Chimes. Wendy & Lisa Erocia (Virgin) Tredje starka albumet i rad från den kvinnliga duo som enligt insiders låg bakom en betydande del av Prince sound 1984-1988. Men… vad hände sedan? Cathy Dennis Move To This (Polydor) Engelska Cathy sjöng som en Madonna, var charmig som få och debuten var full av dansanta, melankoliska popgrooves. Sen ägnade hon sig mest åt att skriva låtar och annat åt andra. Neil Young & Crazy Horse Ragged Glory (Reprise/Warner) Hans bästa med Crazy Horse sedan Zuma. Det rockades så till den milda grad att turnén gav Young hörselskador. Med akustiska Harvest Moon som följd… Ernie Isley High Wire (Elektra) Ernie goes soloartist och…soloooooooogitarr. En på något sätt smått absurd platta i sin rätt feta funkiga soul´n`rock-kostym och Ernies speedade gitarrspel. (Anders Enquist och Anders Lundquist)

image_pdfLadda ner artikeln som PDFimage_printSkriv ut artikeln

RELATERAD LÄSNING