Valle Reale med perspektiv

Det skulle dock dröja flera år innan de, tillsammans med den berömda vingårdskonsulten Attilio Schienza, hade lärt känna sina vingårdar tillräckligt väl för att anta utmaningen att göra ett prestigevin av Montepulciano. Hösten 2000 kände man sig redo och resultatet blev toppvinet San Calisto. Druvorna, uteslutande Montepulciano, kommer från en svag sluttning på ungefär 350 meters höjd som planterades 1970, och tack vare att skördeuttaget ligger på låga fem ton per hektar, får vinet ett djup och en längd som saknas i de flesta andra motsvarande viner. Att satsningen är seriös och högt flygande märks inte minst på att vinet uppfostras i helt nya franska ekfat, och att lagringen sträcker sig över 18 månader. Även om premiärårgången gav ett bra vin, är det först med den bättre årgången 2001 som ägaren Leonardo Pizzolo började känna sig nöjd. ”Det beror på att vi drog ner skördeuttagen lite mer 2001, vilket gav vinerna lite mer intensitet och parfym”, förklarar han och lägger till att det man söker är doft och arom före struktur. Vid hans besök i Stockholm förra veckan mönstrades sex årgångar av det intressanta vinet. Att det har en fin utvecklingspotential märktes inte minst genom 2001 San Calisto som trots en diskret antydan om oxidation precis i slutet av eftersmaken hade en god körsbärsfrukt och även visade på en nästan bordeauxliknande komplexitet med nyanser av tobak och kakao. Samma grundpaket av dofter och smaker bjöd 2002 San Calisto på, men eftersom årgången var svalare var vinet mindre koncentrerat. Nog för att vinet är gott, men i eftersmaken vek frukten ner sig lite mer än i andra årgångar. Då var 2004 San Calisto bättre. Det har idag en trevlig körsbärsfrukt med svag antydan av sötma, men också en riktigt läckert jordig nyans av tryffel. Den svala årgången gav förvisso ett gott vin, men det rår inte på den tydligt bättre årgången 2005. ”Det är heller inte så märkligt, med 2005 hade vi äntligen hittat vår stil och gått ifrån våra tidiga idéer om att San Calisto är en Montepulciano d’Abruzzo, och började istället se San Calisto som ett helt eget vin”, förklarar Leonardo. Med större självförtroende och mindre extraktion (16-18 dagar med pigeage och även delestage) under jäsningen, har 2005 San Calisto höjt sig flera poängsteg från sina äldre årgångar. Det är till och med så att årgången upplevs påtaglig yngre än nollfyran. Trots vinets kraft och djup, som sånär som en lägre alkoholhalt har smärre likheter med finare viner från Priorat, bjuds fortfarande elegans. Här finns också en försiktig fatkryddighet, men Leonardo påpekar att man har dragit ner på fatinfluenserna genom att från 2005 framför allt lagra vinerna i 600 liter stora ekfat. Just nu är 2006 San Calisto aningen mer tillgängligt och något mer komplext, dock utan att ha samma intensitet och kraft som nollfemman. Det vinet vinner på är dock elegansen och de fina aromerna av mandel, kakao och skogsvegetation som skapar spänning till den lite söta körsbärsfrukten. Det är dock inte tvekan om att det stora numret är 2007 San Calisto, ett vin som just nu är massivt, ungt och oförlöst men som har både renare och mer intensiv frukt och större precision i förhållande fruktkropp och struktur. Att årgången är tätare än de andra beror delvis på att vinet är yngre, men det känns som att man med nollsju har tagit vinet San Calisto och druvsorten till ännu en högre nivå. Det är också 2007 San Calisto som i juni kommer att lanseras på Systembolaget. Hela 800 flaskor släpps, och det är väl värt att köpa upp sig på några flaskor. Har du tänkt dricka vinet ungt, dekantera det minst två timmar före servering – det här vinet vinner nämligen på att luftas! Importör är The Wine Agency, www.vingruppen.se/wineagency