Många viner provas också när vi reser och besöker vinregioner och producenter. Det är ofta intensiva dagar från tidig morgon till sen kväll. Vin hinner man knappt ens konsumera utan det handlar om att samla intryck, bygga på förståelsen och väl hemma igen, ja då är känslan snarare; jag behöver semester. Så hur glassigt det än må verka, det är ett ganska tufft jobb att samla information, ta till sig av det konstanta informationsflödet från vinmakarna, prova, prova igen, gräva i jorden och vara på hugget dag ut och in under resorna.
Ni gick inte på det va?
Nä, jag trodde väl inte det. Ok, det är party på varje resa, sena nätter och sovmorgon varje dag. Grymma luncher, än grymmare middagar och allt tillsammans med de människor vi älskar att spendera tiden med.
Producenter i Douro & Vinho Verde berättar sin story för Livets Goda
Skämt åsido; just människorna vi möter under alla besök är det kanske enskilt mest givande och samtidigt den punkt där man som skribent lär sig mest. Vin är historier berättade av människor för människor och alla har sin unika story att förtälja. Vinet blir en avspegling av skaparen. Genom att lyssna och ta till sig så lär vi oss när vi provar med vinmakaren. Av samma anledning besöker vi också vingårdarna och blir för varje besök lite klokare.
Eller mer förvirrad kanske är ett bättre ordval för ju djupare man dyker i vinets värld desto större blir insikten om hur lite man de facto vet. Annat var det när det ungdomligt kaxiga styrde och de nyvunna teoretiska kunskaperna fick en att tro man hade full koll på det där med vin. Det var då resandet startade och successivt insåg man att frågorna var fler än svaren. Och det är sannolikt just därför som vin är en outtömlig inspirationskälla och en sagolik mix av dofter och smaker, kultur, människor, geografi, politik, meningsskiljaktigheter…kort och gott, vin är civilisation. Och det är förbannat svårt men det är också därför vi älskar det och ständigt vill ackumulera kunskap.
Så, vad har då, i min lilla värld, varit bäst under 2018? Och kanske också sämst?
Årets insikt: Att Sydafrika producerar högklassiga viner visste jag men att det fanns sådan mångfald, nyfikenhet och självförtroende hos alla dessa Young Guns därute, ja det hade jag nog inte insett. Sällan har jag rest hem med så mycket nya intryck och så många nya favoriter!
Årets röda: A sense of place säger britterna och det är ett bra uttryck för att beskriva känslan av ursprung i ett vin. Och där klår få Chapoutiers 2015 L’Ermite Rouge som har allt man kan önska i ett rödtjut.
Årets vita & söta: Om ett vin ger mer gåshud än d’Yquem i en blindprovning så är saken biff; 2015 Vin de Constance från Klein Constantia är inget annat än ett mästerverk. Köp när den väl släpps nästa år!
Årets förstärkta: Maggropskänslan säger att 2016 Vintage Port blir större än de hyllade 2011:orna. Och på toppen tronar 2016 Taylor’s Vintage Port.
Ben & Nick
Årets träff: Storytellers av rang och frågan är om jag någonsin haft så kul och skrattat så kopiöst som när Barossa-snubbarna Ben Glaetzer och Nick Keukenmeester höll hov. Bra viner och humor ska aldrig underskattas.
Sämst #1 2018: Alla som just tar vin på för stort allvar och glömmer bort att det inte är det viktigaste i livet. Koppla av mannen (för det är oftast en man).
Sämst #2 2018: Vad förnekaren Trump än säger, klimatförändringarna är på riktigt. Fråga bara valfri vinmakare världen runt.