Vinskolan Spanien del 2: Riojas Alavesa – regionens grand cru

RIOJA ÄR OCKSÅ ETT AV DE VACKRASTE distrikten i Spanien, särskilt Rioja Alavesa bjuder på ett underskönt landskap, alltid präglat av bergskedjan Sierra Cantabria som reser sig som en skyddande rygg mot regnoväder och kyliga vindar från Biscayabukten i norr. När man reser mellan de små pittoreska byarna, får man ungefär samma känsla här som i Bourgogne. Överallt ligger små vingårdslotter, en del lika små som en vanlig garageuppfart, andra något eller betydligt större. De ligger utspridda som ett lapptäcke på små platåer, sluttningar, långa remsor, eller större flackare lotter. Rankorna är överlag gamla, knotiga och hukande, och de allra flesta av dem friväxande enligt den traditionella metoden en vaso. Sett till distriktets helhet ligger vingårdarna på mellan 300 meters höjd i de sydöstra delarna av regionen, kring Alfaro i Rioja Baja, till över 700 meters höjd på sluttningarna mot Sierra Cantabria i nordväst. Bergsryggen sträcker sig cirka 18 kilometer utefter deldistriktet Alavesa och reser sig som högst omkring 1 200 meter över havet. Vingårdarna i Alta och Alavesa ligger framför allt på mellan 350 meters höjd kring Logroño och 480 meters höjd omkring Haro och upp mot 700 meters höjd kring Laguardia. Den höga altituden garanterar svala nätter, vilka är betydelsefulla för vinernas syra och aromrikedom. Sedan 1991 har Rioja landets högsta ursprungsklassificering, DOCa, men det är egentligen främst i deldistriktet Alavesa och till stor del också i Alta, som kvaliteten verkligen är så pass hög. Det är också här som tempranillo regerar och excellerar, cirka 90 procent av den drygt 11 860 hektar stora arealen i Alavesa är planterad med tempranillo. Förklaringen är dels att man på många håll i framför allt Alavesa har gamla vingårdar med högklassiga ursprungliga kloner av tempranillo, att klimatet också är något svalare tack vare höjden, dels att jordarna till större del än i andra områden i Rioja domineras av kalksten. Det senare bidrar till en livfull energi och mineralitet i vinerna. Ytterligare en aspekt gör Rioja Alavesa särskilt intressant, här finns framför allt små firmor med siktet högt ställt på kvalitet. I många år har de mest framstående firmorna inofficiellt talat om att Alavesa borde dra upp riktlinjer för och ansöka om att bryts sig ur Rioja och skapa en helt egen, fristående appellation. Det är emellertid inget som kommer att ske, eftersom det finns ett antal större firmor som till sina viner köper druvor från de andra deldistrikten. Därmed faller möjligheten att skapa en egen appellation. Oavsett vilket, Alavesa bör ses som ett eget distrikt, och det är utan större konkurrens det bästa i Rioja. I det här numret av Livets Goda är kikarsiktet därför inställt på just Alavesa. Det är som sagt där man gör de allra bästa vinerna i Rioja. Undantaget i det här numret är det eleganta vinet Cirsion från Bodegas Roda i Rioja Alta. Det har givetvis kvalat in på topplistan av tempranilloviner. De senaste årgångarna i Rioja Det första decenniet på 2000-talet har verkligen varit gott för Rioja. Redan 2001 noterade man toppårgång av historiskt slag, där vinerna fick stort djup och tydlig struktur, goda redan från dag ett men ändå med löfte om lång källarlagring. Därefter följde två svårare årgångar med den svala och fuktiga 2002 som gav något lättare viner med glesare frukt och mjukare struktur, och den varma 2003 som generellt sett har gett lite plumpa viner med mindre fräschör och lite omogna tanniner. Få viner från dessa årgångar är värda att leta efter. Sedan följde en magnifik 2004, djupa men samtidigt stramt strukturerade och nyanserade viner märkta av terroir, och den ännu tätare 2005, som också har gett fina och seriöst strukturerade, men mycket mer fruktorienterade viner. Den senare årgången spås dock inte bli lika långlivad som 2004. Även om både 2006 och 2007 har gett allt från medelbra till bra viner, är de något ojämnare årgångar där flera viner saknar intensitet och struktur (de bästa är dock riktigt fina och hos både Artadi och Contador menar man att årgången är underskattad). Det gäller också den svårare 2008, där färre viner har det djup man finner i sexorna och sjuorna. Hos de bättre firmorna har man dock gjort bra viner alla dessa årgångar. Därefter följde tre riktigt bra årgångar, toppårgången 2009 har gett djupa viner med stor mineralisk struktur och finess, och 2010 har om möjligt gett ännu mer eleganta viner, och nu senast en svår men utmärkt 2011, där våren och senhösten var varma men sommaren sval. Rioja i siffror Planterad areal: 63 371 hektar Vingårdar: ca 114 000 Antal odlare: ca 19 500 Produktion: ca 340 miljoner flaskor Kooperativ: 37 (de äger 41 procent av vingårdarna) Bodegor * ca 520 (de äger 15 procent av vingårdarna) Nederbörd: 380-500 mm per år Rött vin: ca 90 procent Vitt vin: ca 6 procent Rosévin: ca 4 procent Tempranillo: 49 936 hektar (78.8 procent av arealen) Garnacha: 6 400 hektar (10.1 procent) Mazuelo (Carignan): 1 648 hektar (2.6 procent) Graciano: 887 hektar (1.4 procent) ”Otras tintas” * 260 hektar (0.4 procent) Viura (Macabeo): 4 056 hektar (6.4 procent) Malvasia: 64 hektar Garnacha Blanca: 13 hektar * Bodegor äger mark och gör vin, men totalt sett buteljeras vin av cirka 1 190 firmor. ** Med ”otras tintas” menas experimentella druvor, såsom cabernet sauvignon och merlot. Miljöbild: Rio Ebro, med bergsryggen Sierra Cantabria i fonden, är två nyckelfaktorer i klimatet i Rioja Alavesa. Flaskbild: Årgång 2001 definierade starten på ett fantastiskt decennium i Rioja (placeras vid årgångarna)