Vinskolan Spanien del 5: Magikern Benjamin Romeo

“BANJAMIN ROMEO, FÖDD 1964, var mellan 1985 och 2000 vinmakare hos Juan-Carlos Lopez de Lacalle på Artadi, och hade då en stor det i att Artadi nådde världsrykte. Redan på den tiden gjorde han sig känd för sitt sinne för minsta detalj i hela framställningsprocessen, och i än större grad för hur vingårdarna sköttes. Personer som arbetade med honom lär ha beskrivit honom som besatt, och det kan man förstå när man möter honom och kör runt i de vingårdar som idag hör till hans firma Contador. Det är inte ovanligt att han stannar upp vid en enskild vinstock och studerar hur den mår, eller nästan fångas i sitt inre när han blickar ut över någon av de mest spektakulära vingårdslotterna. Det hela började med att hans far Andrés Romeo, som ägde 7.50 hektar vingård i San Vicente de la Sonsierra men sålde alla druvor till det lokala kooperativet, nämnde att han tänkte dra sig tillbaka. Då vände sig Benjamins intresse till faders vingårdar. Det tog inte lång tid innan han bestämde sig för att satsa fullt ut och göra exklusiva viner under eget namn, Vinos de Benjamin Romeo. Hade det gått på Artadi, skulle det lika väl kunna gå att göra det även här, resonerade han. Därför började Benjamin att 1995 analysera varje vingårdslott som fadern hade ägt, och beslöt sig för att sälja de som inte levde upp till hans egna mycket högre ställda krav. Det var också anledningen till att han började köpa till ett par små lotter med minst 20 år gamla stockar på sluttningar med kalkstensjord, långt bortom de alluviala och alltför bördiga jordarna nära flodstränderna och på botten av dalarna. Benjamin köpte också två små lagringskällare, så kallad calados (eller cuevas), uppe i byn San Vicente de la Sonsierra. Den här typen av källare användes tidigare som förråd för bland annat spannmål, torkade frukter och grönsaker, vatten och pälsar eftersom temperaturen här var perfekt för ändamålet, dessutom konstant över årets alla årstider. Då det också är perfekta för lagring av vin, fungerade de då liksom idag som vinkällare. I den enda källaren har man idag ett dussintal fat, i den andra ett litet lager med lådor av äldre årgångar. Någon större samling är det inte, den första årgången gjordes 1997 och produktionen var de första åren minimal. Inte ens idag, tolv år efter att Benjamin har satsat fullt ut och även byggt ett stort vineri i byn, är den totala produktionen större än 150 000 flaskor om året. Av toppvinet Contador gör Benjamin dock bara 500 till som mest 5 000 flaskor om året, beroende på årgång. IDAG ÄGER BENJAMIN 30 HEKTAR VINGÅRD, fördelat över 80 små vingårdslotter belägna på små platåer och sluttningar på cirka 500-600 meters höjd omkring byn San Vicente de la Sonsierra i den norra delen av Rioja Alavesa. Det är i stort sett enbart tempranillo i Benjamins vingårdar, men då en del vingårdar, som den fina El Bombon som ligger en kilometer från vineriet, har kalkstenslerjordar med högt pH-värde, har man valt att plantera om döda tempranillostockar med graciano för att få ett vin med en bättre syrabalans. Det hela är noga uträknat. “”Graciano har alltid en högre syra än tempranillo, och den ger ett utmärkt uppfriskande inslag i vinet””, förklarar Benjamin. Den här tekniken tillämpar han i flera vingårdar, bland annat den 3.50 hektar stora La Viña de Andrés, en av hans fars ursprungliga vingårdar på den andra sidan byn. Vingården ser ut som tagen från Châteauneuf-du-Pape, knotiga gamla stockar (planterade 1964) tränger upp och kryper över ett stort fält täckt med stora runda kalkstenar. “”För att par år sedan köpte jag en grannlott med precis samma förutsättningar men med lite yngre stockar, så nu är vingården fyra hektar stor””, berättar Benjamin. Man skulle kunna tror att det är av sentimentala skäl som Benjamin har valt att vinifiera och buteljera vinet härifrån separat, men han är mycket mer beräknande än så. Terroir driver honom mer än sentimentalitet. Det blir så tydligt i 2010 La Viña de Andrés (93-95 LGP), en ren tempranillo som till skillnad från hans andra viner uppvisar en mer burgundiskt snarlik rödaktig fruktighet, men som i likhet med de andra vinerna har en kittlande mineralitet och en livfull syra. Tack vare den lite lättare kroppen upplevs vinet dock mer mineraliskt, även stramare, och den här unga årgången bör helst ligga till sig ett par år till. Lite mer moget mjuk struktur finner man i 2006 La Viña de Andrés (94 LGP), vars tanniner med några års lagring har rundats av och släpper fram en mer silkeslen rödfrukt med hög aromatisk profil. Båda vinerna har jästs i små ekjäskar och mognat i helt nya franska 225 liter små ekfat under 18 månader, men eken är ytterst väl integrerad i de båda. Denna nollsexa är ett superbt vin som kommer att utvecklas till en än mer förfinad balans med några års ytterligare lagring. VINERNA FRÅN BENJAMIN ROMEO har ett stort åtråvärde och hittar sällan till vinbutikerna, annat än i andra hand. Då är priserna oftast skyhöga, för toppvinet Contador (som egentligen kostar cirka 155 euro) får man ofta betala 400-700 euro flaskan, oavsett man finner det i butik någonstans i Spanien eller på restaurang. Här i Sverige finns 2007 Contador (Nr 90379 / 2 995 kr / 96 LGP) fortfarande kvar att beställa. Vinet är stort, generöst mörkfruktigt och finstämt kryddigt med inslag av viol, lakritsrot och fänkålsdill, det har en fortfarande ung och oförlöst frukt som just nu upplevs lite sötaktig, men som mot slutet av smaken är helt torr och lyfts av en fin syra och mild mineralsälta. De största årgångarna som har gjorts av Contador är 2001 och 2004, båda i försvinnande liten mängd och idag skyhögt prissatta om man stöter på dem. På högt satsande restauranger i Spanien finner man just nu möjligen 2008 Contador (96-98 LGP) till ett förvisso högt men mer anständigt pris. Vinet är liksom nollsjuan ungt och tätt och det behöver en ordentlig luftning för att blomma ut och visa den storhet det redan har, och den ännu storhet det ruvar på. Det är ett ytterst stilfullt kraftpaket med en sensuell kryddighet av örter, lakritsrot, salvia och fänkål, men också med en mer komplex nyansbredd av bläck, grafit och ceder. Vinets prakt förstärks av en synnerligen välavvägd struktur som just nu skärps av en fin stramhet och en välsmakande kalkstensmineral. Vid de tre tillfällen vinet har provats, har det behövts cirka 30 minuter i karaff innan skönheten visar sig full ut. Sedan har det fortsatt att växa i karaff och i glas. CONTADOR ÄR I REGEL ALLTID EN REN TEMPRANILLO, men vissa årgångar smyger det sig in lite graciano. Det är alltid en noga genomtänkt toppselektering av druvor från de bästa av de äldsta stockarna i de bästa vingårdarna. “”Basen utgörs alltid av druvor från omkring hundra år gamla stockar i Viña El Bosque””, berättar Benjamin när vi på en närmast farligt ojämn väg utefter en sluttning, som ger känslan av att bilen ska kantra, tar oss till den gamla vingården. Väl framme förstår man mödan med att ta sig till den knappt en hektar lilla vingården, belägen på en bitvis brant sluttning ner mot floden Ebro inte långt från byn San Vicente de la Sonsierra. Den gamla vingården är glest planterad med ett par meter mellan stockarna, men på sina ställen har några vinstockar dött utan att de har ersatts med nya stockar. “”Vi kan inte plantera in nya stockar här, de skulle inte ta sig i den magra, bara 40 centimeter grunda toppjorden”, förklarar Benjamin och lägger till att man måste vänta till dess hela vingården måste planteras om. De knotiga, både höga och lågt krypande stockarna, ger vingården ett pittoreskt utseende. Då jorden är så mager får druvorna en fyllig smak, vilket gör att det alltid kvalar in till toppvinet Contador, men märkligt nog får druvorna förhållandevis tunna skal, och ger därför en silkighet till vinet. “”Det är en unik vingård, och jag hoppas att den kan ge oss druvor i minst 20 år till””, säger Benjamin. Vid senaste besöket på bodegan provades också 2010 Contador (97-98 LGP) som är buteljerad men ännu inte är lanserad. Det här är den elegantaste årgången av de vi har provat, det har en underbart läcker mörk bärfrukt med en förtjusande blommighet och en krydda som förenar lakrits, salvia, fänkålsdill och violpastill med en diskret nyans av vanilj men i övrigt inget som röjer lagringen i de nya ekfaten. Renheten, som är signumet i Benjamins viner, är absolut. I enlighet med årgångens typiska beskrivning finner man en stor fräschör, en tydlig mineralitet och en ung men fint mogen och därför närmast len tanninstruktur, dock en liten tanninbeska från ekfaten. Den ska man inte oroa sig för, vinet för i alla fall ligga till sig i ett par tre år till, och kommer såsom alla grand vins att fortsätta utvecklas i minst ett eller kanske rent av två decennier till. Contador är absolut ett av Riojas, och Spaniens, allra bästa viner! OM CONTADOR ÄR ETT EXKLUSIVT och sällsynt vin, finner man lättare andravinet La Cueva de Contador, ett rent tempranillovin som kommer från ett flertal av de egna vingårdarna kring byn San Vicente de la Sonsierra, men också från vingårdar vid Briones och Labastida. Vinet framställs precis som Contador med malolaktisk jäsning och ungefär 18 månaders lagring i helt nya franska ekfat, men det jäses i något större ekliggare. Det här vinet har Benjamin gjort sedan 1999 och numera gör han någonstans mellan 6 000 och 7 500 flaskor årligen av det. Genom Systembolaget kan man fortfarande beställa 2007 La Cueva de Contador (Nr 90041 / 445 kr / 94 LGP), som är ett utmärkt vin som på bästa sätt men till måttligt pris presenterar storheten hos både tempranillo, Rioja Alavesa och Benjamin Romeo. Vinet är som en lite lättare version av Contador, dess frukt är djup och mörk med inslag av blåbär och söta körsbär, tempranillotypiskt kryddad med en släng av lakritsrot, viol och även lite lavendel, och med en mjukt vaniljsöt ekfatston. Smaken är drygt medelfyllig, rent fruktig och rättfram med en uppfriskande syra, polerade tanniner, en fin mineralton och en lång, fräsch och elegant avklingande finish. Jämfört med Contador känns vinet redo att serveras redan nu, men det finns gott om framtidslöften här och en liggtid på ytterligare tio år ses snarast som en fördel om man söker mognadskomplexitet snarare än ungdomlig frukt. Ett större vin är den djupt och inbjudande fruktiga 2009 La Cueva de Contador (95 LGP), som i den mörka körsbärs- och blåbärsfrukten också har de ursprungs- och hustypiska dragen av lavendel och violpastiller, samt i doften men än mer i smaken en tydlig känsla av mineral. Om nollsjuan är fullt drickfärdig redan nu, känns finishen på den här årgången ännu lite stram av syra och i och för sig fina tanniner, men denna årgång bör man lagra ett par år till för att vinet ska få den sammetslena finess som är så förförisk. FÖRST 2000 VAR BENJAMIN SÅ SÄKER på sin sak att han lämnade anställningen hos Artadi, och har sedan dess gjort ett tydlig avtryck i det alltmer modernt orienterade distriktet Rioja. Under flera års tid hade han gått i funderingarna att han måste har ett eget, funktionellt vineri. Under två års tid från 2006 planerade han och lät bygga sitt nya vineri i San Vicente de la Sonsierra, som stod färdigt att tas i bruk i juni 2008. Trots att det ligger in mot en kulle, sticker det ut genom sin nästan råa arkitektur i rå betong. Det är sannerligen inte det vackraste vineriet i Rioja. Som alla andra moderna vinerier är det byggt enligt principen gravitation. De små lådorna med druvor körs uppför en ramp till övervåningen där de vägs och sorteras ytterligare en gång. Därefter avstjälkas de och sorteras ännu en gång, den tredje i ordningen. Alla röda viner jäses i tankar av ek, man har nio medelstora tankar om 9 000 till 10 000 liter för firmans röda vinet. Toppvinet Contador jäses dock i tre små halvöppna jästankar av ek med en rymd av två ton druvor, samt tre små ekfat om 900 kilo druvor. Genom en svagt sluttande ledning utefter väggen kan man tappa ner vinet till ekfatshallen en halvtrappa ner. Här genomgår vinerna malolaktisk jäsning och den första tidens lagring, innan de dras om till rena fat på våningen under. Här får vinerna mogna den sista tiden innan de blandas och buteljeras. Lagringskällaren har en luftfuktighet på cirka 67-70 procent och en temperatur kring 14 grader. EFTER ATT UNDER NÅGRA ÅRS TID HA FÖLJT Benjamin Romeo, och även besökt honom i vineriet och hans fina vingårdar ett par gånger, känns det inte främmande att utmåla honom som en av de allra bästa producenterna i Rioja, lite som distriktets motsvarighet till Peter Sisseck på Dominio de Pingus, därmed också i hela Spanien. Vinerna har alltid ett stort djup med mogen och tät frukt, men alltid med en fräschör och en syra som ger dem en utsökt balans. Finner man La Cueva de Contador och de exklusiva Contador som alldeles för dyrbara och svåråtkomliga, bör man söka efter instegsvinet Predicator, som kostar cirka 25 euro. Det görs till cirka 90 procent av tempranillo och resten garnacha och för syrans skulle även lite av den gröna viura. 12 månaders lagring i ett till två år gamla franska ekfat ger vinet en nästintill inte kännbar fatkaraktär, snarare en känsla av faten. Det här vinet har man gjort sedan 2004 och utgör idag med cirka 90 000 flaskor årligen cirka 60 procent av firmans produktion. Benjamin Romeo gör också en alldeles utsökt vit Predicator Blanco som inte bör missas, men det är en helt annan historia. Importör är Grapestyle Scandinavia, www.grapestyle.se”