Att gammal whisky skulle vara bättre eller godare än vanlig standardwhisky är en missuppfattning. Världens bästa whisky rör sig i åldrarna 10 till 18 år. Det är ju där vi helst väljer vår maltwhisky. Eken dominerar men destillatet gör skillnad och definierar karaktären.
Gammal whisky är en helt annan kategori där smaken skapas av eken allena. Om aromerna till 95 % dras ur eken förstår vem som helst att fatmaterialet måste vara top-notch. Hemligheten bakom en lyckad långlagrad whisky är utan tvekan exceptionellt bra fat. Att nå dit kräver en ängels tålamod och förmodligen en stor portion tur. Blendern tar ju alltid en risk genom att avvakta och vänta ut vissa fat. Det är inte säkert att aromerna fortsätter att utvecklas, eken kanske överskuggar estrarna och kväver uttrycket. Men oftast lyckas blender-kollegiet, i alla fall i de stora whiskyhusen där faturvalet är tillräckligt stort. Vi talar inte om hundratals fat i en utgåva, det gäller för standard- och premium-utgåvor. I höga åldrar handlar det snarare om dussinet valmöjligheter för en given årgång. Fast en 30/40-åring innehåller i regel även äldre fat vilket bättrar på oddsen att lyckas.
Panelen bestående av chefredaktör Anders Enquist, whiskynäsan Henrik Aflodal och vinoraklet Andreas Larsson var lite tagna av stundens allvar. 25 rariteter i en sanslös blindprovning, somliga flaskor orimligt dyra, andra utdöda och urdruckna – WB:s dyraste whisky-test någonsin. Vi tog tid på oss, ingen stress utan alla kunde i lugn och ro simma runt bland ålderstigna estrar och tilltufsade aldehyder och fascineras av de ibland väldiga ek-skuggor som försökte begrava det ljusa och fräscha. Att panelen är frikostiga med poängen är denna gång ofrånkomligt. Det är svårt att hålla igen när toppskiktet upprepar det ”omöjliga” – att servera perfekta felfria fat. Det är givetvis ek-tungt men blir sällan bittert eller dämpat/dött. Estrarna hindras inte, ek-energin spritter. Vitalitet och komplexitet är nyckelbegrepp ihop med originalitet för att nå den absoluta toppen. Testet föll ut i två halvor. I topp överraskande många extraordinära åldringar som klarar balansakten mellan ek-avgrund och pigg livskraft. Under 90 poäng samlas tappningar som måste kämpa i ek-motlut.
Sherry-ekens betydelse för lyckosam gammelwhisky kan inte överskattas. En överväldigande majoritet av flaskorna i testet kommer ur sherry-trä. Förklaringen är enkel, det söta starkvinet begränsar de ek-skador som annars uppstår bortom 20-årsstrecket då bittra träämnen anrikas, vineken vänder på förloppet och istället förtätas sherry-karaktären ihop med att sötman rundar av de bitter-skarpa kanterna. Därför är det alltid nervdallrande att få en whisky tagen ur refillfat i glaset. Blendern har ju valt att sätta fatet i butelj för att det har en positiv berättelse bortom slitsam bitterhet eller förlamande faddhet. Det borde vara bra? Sällan nås dock samma höjd i prestationen som hos sherry-diton men överraskningarna och kontrasterna är oftast större. Det är mer spännande att bryta upp en refill-pava eftersom konfrontationen med hotfull ek alltid blir tydligare än hos en sherrydresserad variant.
Testet toppas intressant nog av en lagom gammal 30-årig Benriach som mestadels legat på vanlig ek men mixats med ett duktigt sherryfat. Ett rendezvous mellan motpoler kan bli lysande, som här, om man väljer individuella högpresterande komponenter. Tyvärr är buteljen bortsopad från jordens yta, de 1 400 flaskorna hittas inte ens på nätet. Både Glenfarclas och Highland Parks 40-åring upprepar framgångsreceptet genom att grunda med refill-ek och spetsa till det med sherry-trä, likaså Tomatins nya 36-åring. Glen Grants 50-åring är undantaget i toppen, här är det 1st fill sherry som gäller men karaktären av blåmögelost är obeskrivlig och kan bara förklaras av åldrandets magi. Bäst av all whisky från plain vardaglig ek är förstås en rökare. Inte från Islay utan fastlandsrökaren Benriach vars 35-åring i sammanhanget framstår som brutal och rökigt oborstad, trots att åren borde ha vaskat ur fenolerna. Neråt 90-strecket duggar de renodlade sherry-tappningar tätare. Det är förförande gott men all svulstigt starkvin banaliserar och förtar spänningen. Det smakar till slut bara sherry, svårt att värja sig emot eftersom det är rasande gott, men i längden lite småtjatigt eftersom det känns som man dricker samma whisky om igen.
Under 90-strecket hamnar majoriteten icke-sherry-utgåvor. Gammelwhiskyn faller på eget grepp, det blir för mycket ek, man får kämpa för att få ner allt trä, obalansen stjäl poäng. Här hittar vi de flesta singelfaten utgivna av småföretag. Risktagandet är enormt, vad gör man med en 30-åring som inte är särskilt bra, ger ut förstås! Vi lyckades turligen undvika de värsta stolpskotten. De stora företagen kan alltid välja att gömma undan knackiga fat i en gammal blend. Lite överraskande är det i botten Macallans nye lyxlirare Rare Cask håller till. Inte för att whiskyn är dålig utan bara förvånande tråkig.
Tillgängligheten suger, vi vet. Några enstaka pavor finns att köpa i Sverige anno 2016. Vi har samlat samples under lång tid för att kunna genomföra detta remarkabla test. Hav förtröstan, det mesta finns kvar hos utländska whiskyhandlare på nätet. Det fina med en gammal whisky som gavs ut för 7-8 år sedan är att den i många fall fortfarande går att få tag på. Med ett utgångspris på över 3 000 kr kan man räkna med att några pavor fortfarande samlar damm på butikhyllor i främmande länder. Därmed blir WB:s test av old whisky oumbärligt. Svindyr whisky recenseras nämligen sällan eftersom det antas att allmänintresset är lågt. Och de få flaskor som omsätts köps av samlare som inte bryr sig om smakkvaliteten utan bara värdet. Så är det naturligtvis. WB anser dock att den inställningen är felaktig. Vi inser att flaskan någon gång kommer att öppnas av någon och då blir ju smakupplevelsen högst väsentlig. Riktigt god whisky är alltid roligare att investera i, man vet att kvaliteten är ypperlig och att de rara dropparna kommer att göra någon ytterst lycklig den dag sigillet bryts.
Testet
Benriach 30 år 1978 51,5%
utomlands slutsåld
Aflodal 94 / Enquist 94 / Larsson 96 = WBP 94
Spännande Benriach där blender Billy Walker valt att mixa två bourbon barrels med en oloroso sherry butt. Allesammans från 1978. utgiven i mars 2012, totalt 1400 flaskor.
Detta är min grej, ler Larsson. Söta sherryfat med mognad och komplexitet i en tät och harmonisk smak och kryddig djup finish, strålande! Enquist hoppar på stället, det doftar söta körsbär planterade på ett nyoljat båtdäck. Bränt socker ger smaken en old-fashioned-sötma med fin bitterhet. Balanserad finish med björnklister-lakrits-tobak. Fenomenal Benriach, konstaterar Aflodal: Både luktar och smakar gammal hatt! I munnen fyller rödsyltiga estrar på med pigg citronpaj mot slutet. Alldeles underbar långvarig avslutning med smak av citronläsk som mynnar i BBQ-fenoler.
Highland Park 40 år 48,3%
SB-nr 74838, 29 995 kr
Aflodal 94 / Enquist 94 / Larsson 95 = WBP 94
40-årig Highland Park mestadels blandad på refill-fat men med 1st fill sherry i mixen också. Orkney-destilleriet jobbar till största delen med sherryfat som varje år köps färska från Spanien. De väldiga butt-tunnorna lämnar sedan aldrig ön utan fylls ånyo på tills de är uttjänta. Majoriteten fat därute är refill. Utgiven 2012. Tio gånger dyrare än Glen Grants 40-åring, men med tanke på poängen är den kanske värd sitt pris?
40-årig HP är så god, konstaterar hela panelen. Enquist hyllar tappningen som har elegant struktur, bra kraft och fin balans. Inte så fruktig men karaktären är distinkt och kryddig med tobak och lakrits som lurar i kulisserna. Komplett, menar Larsson, med söt rökighet och fina mogna fattoner, komplex och harmonisk med stor längd och värme. Aflodal älskar smaken med en skvätt vatten. 48-munnens Stilton-ton försvinner när gammelestrarna rundas av och blir krämigt feta. Och mot slutet ersätter skira rökstänk ordinär eterisk ek. Oloroso-klangen i eftersmaken blir mastigare och mer krävande när eken skälver till med beska och rök (nästan torvdito).
Tomatin 36 år 46%
utomlands £495
Aflodal 94 / Enquist 93 / Larsson 94 = WBP 94
Top of the line från Höglandsdestilleriet. Första batchen av nya 36-åringen. Plockad ur refill bourbon- & sherry-fat nedlagda 1977, utgiven i mars 2015. Blev 798 flaskor. Och det är förbluffande bra, panelen gungar i unison lycka.
Beskåda undret från Skottlands tak! skaldar Aflodal euforiskt. Tomatins gamling är ek-vital och badar i estrar, godare kan det knappast bli. Distinkt i munnen med mjukt ek-bett och fin fruktighet, myser Enquist. Fyllig komplex smak, fyller Aflodal i, direkt polerad ek ihop med Tutti frutti-böljande estrar. Skojig juicy fruit-avslut, fet kokos kramar krämig frukt, evig mäktig sötek-finish med puttrande värme. Larsson nickar åt allt. Underbar doft, djup och komplex. Smaken har fin kryddighet med bra bett och finishen är mycket lång och nyanserad.
Glen Grant 50 år 40%
utomlands £585
Aflodal 94 / Enquist 92 / Larsson 94 = WBP 93
Här är Gordon & MacPhails reguljära 50-åring som man med jämna mellanrum blandar ihop när den tidigare batchen tar slut. Självklart bara 1st fill sherry butts. Utgåvan slår kusinen från 1958 med råge vilket kanske inte är så förvånande eftersom blender Stuart Urquhart har möjlighet att välja och balansera faten utifrån ett större urval. Och priset är ett kap. Faktiskt obligatoriskt köp för alla som planerar sin 50-årsskiva!
Säregen karaktär av blåmögelost efter ett halvsekel på sherryek, noterar en förundrad Aflodal. Personligare än jämnåriga 1958. Söt suryp-mun med intressant BBQ-rök som svänger över i blåmögelost på rostat bröd, krämiga sherry-estrar gör det gott. Lång rätt mastig eftersmak av oloroso/gammelestrar, mjuka fenoler dekorerar. Enquist är lika begeistrad. Smaken har en fin sötma som ger den torra strukturen komplexitet och finess, bra rak finish med balanserad kraft. Även vinmannen Larsson är såklart exalterad. Väl sammansatt doft av smörkola, vanilj och fat. Perfekt komponerad smak – söt, nötig och knäckig med lång varm finish utan eldighet.
Glenfarclas 40 år 46%
utomlands £640
Aflodal 93 / Enquist 95 / Larsson 93 = WBP 93
Familjedestilleriets oldster, en 40-åring från 2010, dragen ur både 1st fill sherry och refill-ek. Smart buteljerad vid 46, styrkan bevarar detaljerna, aldehyder/estrar behövs för att nyansera den betungande eken.
Formidabel Grant-virtuos, njuter en lycklig Aflodal. Det luktar åldrigt vilket är underbart. Kanske en aning provocerande på djupet, jordiga grästuvor och gurka. Larsson är imponerad av en kryddig, komplex, mogen whisky, samtidigt mild och avrundad med nötig finish och inbäddade fat. Enquist hyllar smaken som är elegant men distad med djup bas i skönt groove. Smaken har ett imponerande djup, silkigt bett med kryddspets, och längd och kraft i avslutet. Aflodal smuttar nöjt på en oljig och tungt kakig whisky med feta underströmmar av verkstadsgolv/BBQ. Avklingningen är lång över sotiga estrar där tobak fläktar.
Balmenach 33 år 1979 52,8%
utomlands, motsvarande 1989 kr
Aflodal 93 / Enquist 95 / Larsson 92 = WBP 93
Balmenach är doldisen som sitter mitt på Speyside och tyvärr inte ges ut av ägaren Inver House. Man har stora lager normalåldrad whisky som används till blended. Talang finns och vi längtar efter att få smaka. Den här 70-talaren tappad vid cask strength av belgiska buteljeraren The Nectar håller verkligen fanan högt!
Superfat av begåvade Balmenach. Behöver lite vatten för att blomma ut, rekommenderar Aflodal. Lång böljande småcitrus-mun som tar på tunga estrar och sent söt rök! Eftersmaken är lång och mastig med smetig fruktkola och slingrande sotig ek, härligt komplex. Enquist upptäcker grönmögelost i näsan, gott! Kryddig distinkt smak, fint sötad med bäriga vegetala toner – I like! Larsson tycker det är uppförsbacke med mycket slukande ek i doften men smaken är mer komplex och fartig med strålande längd.
Benriach peated 35 år 1976 54,9%
utomlands £325
Aflodal 92 / Enquist 94 / Larsson 91 = WBP 92
Rökig Benriach från 70-talet som bevarar fenolerna fint. Gjord 1976 på rökigt maltkorn beredd på det egna maltgolvet och torvrökt i ugnen på destilleriet. Utgiven i juli 2012. Tagen ur slitet hogshead-fat nr 8804.
Mycket gamla rep utan att vara rökig eller tjärig, menar redaktör Enquist. Torr, distinkt och ljus i stilen. Gillar kraften, det känns att det är riktig whisky i glaset. Inte så mycket frukt men finstilta skogsbär anas och finishens cigarrblad/tobakshintar är magnifika! Larsson som är rök-motvals studsar till direkt inför denna fenoliska medicinala whisky. Ändå söta frukter och nötter med en lång varm finish i torrare stil. Aflodal tycker att whiskyn är för aggressiv vid 54,9, behöver vattnas. Sötrökig böckling-air med gräs och frukt, ibland ättika. Smaken är lång och strävt ekig, går ner sig i djup marmelad. Lång sötrökfruktig epilog. Charmant.
Glenburgie 46 år 1964 43%
utomlands £770
Aflodal 93 / Enquist 89 / Larsson 92 = WBP 92
Glenburgie är Ballantine’s gamle trotjänare. Precis som sina kollegor i blenden en pangmalt som få provat eftersom den inte ges ut av destilleriet. Gordon & MacPhail hjälper oss med denna åldring från 1960-talet utgiven 2010 och tagen ur 1st fill sherry-fat av amerikansk ek. Men 46-åringen delar panelen…
Bedagade frukter i både nos och gom, sjangtilt ekarbete över 46 år, ropar Aflodal. Dammig smak av röd sylt, gammelestrarna glider in mot slutet med hallonläsk. Lång fet vit choklad/kokos-finish med vinnande frukttjocka. Enquist är mer kritisk. Okej grill-dill-kryddig snok. Men whiskyn har vattnig struktur och skulle behöva lite mer hull, det händer inte så mycket. Tur att avslutet har längd, faten lägger ut torra tobaksblad som gläder. Larsson gör tummen upp. Whiskyn bjuder på lakritskola och knäck i mängder, har bra mognad och är harmonisk med varm intensiv finish.
Glenfarclas 30 år 43%
utomlands £230
Aflodal 91 / Enquist 89 / Larsson 93 = WBP 91
Familjen Grants 30-åring delar panelen. Chefredaktör Enquist är lite besviken medan vinoraklet Larsson är desto gladare. Whiskymannen Aflodal är nöjd ända tills whiskyn tappar greppet i eftersmaken. Tappningen har en majoritet 1st fill sherry-fat i sig.
Classic oloroso-style, menar Aflodal. Rik sherry-prunkande körsbärssyltig nos. Fulländad sherry-mun, smakar körsbärslikör och russin, sent torr stram ek, skiftet från sött till torrt är remarkabelt – måste upplevas. Mer ordinär halvlång epilog, känns för lam. Larsson uppskattar whiskyns ungdomliga livliga frukt och sötma med en diskret rökton och en bred kraftfull komplex finish. Kvalitetsåk. Enquist tycker att tappningen är småspritig med spretig sötma och oharmonisk struktur, bäst är den godisgoda finishen.
Teaninich 40 år 1973 40,4%
utomlands, motsvarande 2199 kr
Aflodal 92 / Enquist 87 / Larsson 93 = WBP 91
Teaninich är blending-malt i Diageo-kollektivet. Whiskyn borde få chansen som singelmalt eftersom destillatet är karaktärsfullt. I belgiska buteljeraren The Nectars version tappad 2013 kan man efter 40 år skönja destillatet.
Återigen fina fat, menar Larsson. Frukt och nötter med en härlig sötma men fin torrhet mot slutet. Aflodal instämmer, underbar doft av Hubba Bubba-tuggummi och florsocker. Mild florsockersmak lyfter med lätt bubbelgum/citruskola, går ut över läder. Eken blåser upp sig i epilogen, sockervadd möter frisk ekmynta, mjuk sirlig ekröka under. Enquist surar något. Gillar inte den parfymerade näsan. Kraft finns i munnen som dock är blaskig till strukturen, smakar skumgodis med lakritsbåtar.
Glen Grant 1958 40%
utomlands £1075
Aflodal 92 / Enquist 87 / Larsson 92 = WBP 90
Testets ålderman är ett färskt sherryfat som fylldes i slutet av 1950-talet av oberoende buteljeraren Gordon & MacPhail som har kontrakt på att buteljera Glen Grant med destilleriets originaletikett, fast bara i högre åldrar. Firman har följaktligen världens längsta lagersaldo av Rothes-destillatet. Den här 51-åringen gavs ut 2009 och med tanke på priset lär den finnas kvar några år till. Bara att slanta upp och njuta!
Panelen trodde inte det var sant när åldern avslöjades på denna Glen Grant – över 50 år och så fräsch! Stor rik oloroso-odör med tunga gammelestrar. Den riktigt dryper av ålder. Classic old oloroso, fastslår Aflodal, med lång smak av oloroso-sherry, småcitrus bryter igenom, gammelestrar sjunker in tungt – en frisk och levande gammel-mun! Enquist älskar doften men tycker smaken är lite platt, trots kraft och längd går den på tomgång och är mest mahogany-träig. Larsson bejakar sherry-temat fullt ut. Intensiv whisky med fina fat, friskt sherry-stuk och harmonisk med lång komplex finish. Aflodal blir orolig när läder-ek drar in sent. Ändå blir eftersmaken estrigt fruktpigg och inte ekdräpt –fräsch, enkel, god. 1958 känns plötsligt inte så länge sedan…
Glenrothes 1978 43%
utomlands £500
Aflodal 91 / Enquist 93 / Larsson 86 = WBP 90
Glenrothes förknippas med blenden Cutty Sark från vinhandlaren Berry Bros & Rudd. Destilleriet ägs av Edrington men det är London-firman som ger ut singelmalten, ofta med årgångsbeteckning. Här en 30-åring från 1978 tagen ur sherryfat 2008. En av de sista årgångarna från blender John Ramsey som gick i pension året därpå.
Enquist jublar över en fyllig elegant varelse med finlemmad sötma och mörka bärfruktinslag. Whiskyn har edge och skärpa. Aflodal gillar den simmigt söta smaken som spricker ut i rik sherry/torkad frukt/dadlar. I början bara god och oförarglig men mot slutet stramare lädertoner framkallade av eken vilket gör munnen mer komplex. Larsson rycker på axlarna och ser uttråkad ut. Whiskyn är torr och pepprigt varm, inget vidare uttryck.
Highland Park 30 år 48,1%
utomlands £32
Aflodal 90 / Enquist 91 / Larsson 90 = WBP 90
Highland Parks 30-åring är rena budgetalternativet jämfört med 40-åringen. Tagen ur refill-fat 2012, innehåller mest amerikansk ek.
Oreda i nosen, mumlar Aflodal, stingsliga citrusskal. Mild marmeladmun vid 48 som blir mer spännande med en vattendroppe. Lång lågmäld smak av fruktkaka, mot slutet massor av sugande/skarp ek som ger eftermälet oanad ekskärpa, fruktkakan övergår i rökbestänkt sotig sötma. Enquist hittar en gammel-whisky av klassiskt snitt med lätt syrlig körsbärssötma, relativt juicy till karaktären. God men imponerar inte. Larsson tycker att doften är mineralistisk med sälta och nötter, smaken blir torrare med mer trä men ändå bra bett och friskhet.
Glendronach 42 år 1971 44.6%
utomlands £680
Aflodal 91 / Enquist 91 / Larsson 88 = WBP 90
Glendronach är känd som sherry-kungen framför andra. Manager Alan McConnochie uppger att denna puncheon-tunna nr 1246 från 1971 som innehållit den söta efterrättssherryn Pedro Ximenéz är bland de äldsta man har kvar i lager. Nedlagd i februari 1971 och skördad i maj 2013. Det blev 432 flaskor.
Sexig snok! ler Aflodal. Dammig/saggig sherry livas upp av syrlig svartvinbär/körsbär samt skorpa/Ryvita-knäcke – bedårande! Enquist bekräftar, mycket gamla sherryfat: mörka körsbär, peppar och ädelrötade vinbär. Smaken infriar inte förväntningarna, tycker whiskymannen. Simpel fruktsyrlig käft som tyvärr blir pappig med alltför ren sorti. Gott och trivsamt men nog hade man hoppas på mer efter doft-ingressen? Larsson grottar ner sig i smaken som är besvärligt pepprig med obekväma fenoler och aningen bitter mot slutet.
Glenglassaugh 30 år 44,8%
SB-nr 85070, 2799 kr
Aflodal 89 / Enquist 92 / Larsson 87 = WBP 89
Glenglassaugh som återuppväcktes från sin 22-åriga slummer i november 2008 avverkar sakta sitt gamla fatlager. Den här 30-åringen gjord några år innan stängning kom i augusti 2013, hämtad ut sherryfat.
Brandy-känsla, enas Larsson och Enquist om. Besynnerlig, slår vinexperten fast. Smakar mer brandy än whisky, god med söta fat och karamell men man vill ha mer whiskytoner… Enquist gillar smakbrytningen av bränt socker och mörk mörk kola/choklad. Aflodal tänker inte brandy utan fokuserar på sherry-temat, whiskyn är alltför lugn och stillsam, vatten behövs för att trigga eken. Smaken blir böljande fruktsmuttig med rik sherryfrukt som driver på. Tyvärr dör den i avtoningen, precis som vid 44. Aningens för gammal?
Glen Keith 29 år 1985 47,5%
utomlands, motsvarande 1899 kr
Aflodal 89 / Enquist 89 / Larsson 88 = WBP 89
Hogsheadfat utgivet 2014 av Wm Cadenhead från Campbeltown i en upplaga om 108 flaskor. Själva destilleriet ligger i Keith mittemot Strathisla och städslas av Chivas för att koka fram maltwhisky till blenden.
Motsägelsefull utgåva, eken tynger destillatet utan att bottna i frukten. Enquist påpekar att whiskyn är spänstig och upplevs yngre än vad den är. En träig finish tar dock bort lite av den inledande fruktglädjen. Aflodal är lika förvirrad men med vatten korrigeras åldersuppfattningen. Lite äldre frukt dras fram i nosen, smaken blir komplex med rikare fruktighet och vindsloft mot slutet. Larsson sniffar upp en elegant och diskret arom. Men trä och alkohol håller tillbaka smaken, den släpper inte riktigt loss.
Tomatin 35 år 1979 44,1%
utomlands £204 (2675 kr)
Aflodal 86 / Enquist 90 / Larsson 90 = WBP 88
En gammal Tomatin gjord 1979. Utgiven 2013 av Cadenhead i Small-batch-serien. 594 flaskor.
Exotisk, kryddig, nötig, knäckig. Inte alls så tokig, menar Larsson. Rätt menlös, kontrar Aflodal. Tyst doft och söt tom mun. Godare med en skvätt vatten, smakar äppelskrutt med smygande fenoler. Längre avslut, mer kraft, landar i sotig fenolig frukt. Enquist undrar vad han har i glaset. Inte rökig direkt men en del gamla rep och annat sjöbodsbus i näsan. Mjuk fallfruktsäpplig smak med lite blåbärspaj-feeling. God på sitt eget sätt.
Macallan 26 år 43,9%
utomlands £429
Aflodal 84 / Enquist 90 / Larsson 90 = WBP 88
En Macallan lagrad på skonsam refill-ek som inte orkar modulera om destillatet. Utgiven av Douglas Laing i serien Xtra Old Particular. Totalt 312 flaskor. Kokad i maj 1988, lagd på refill hogshead-fat nr 10412, buteljerad i oktober 2014.
Lite spretig arom, nickar alla tre samstämt. Luktar besvärlig hälsoblomma, avgör Aflodal. Dammig och grappa-lik, menar Larsson. Smaken är beskedlig med mjuka estrar. Bäst är eftermälet med bra längd och fin krydda, praliner och vinnande tropisk frukt.
Tamdhu 30 år 43%
utomlands £106
Aflodal 86 / Enquist 90 / Larsson 88 = WBP 88
Tamdhu ligger mitt i Spey-dalen. Här en 1st fill sherry-hogshead utgiven 2014 av Gordon & MacPhail i serien MacPhail’s Collection.
Överårig sherrydräpt Tamdhu, skulle ha plockats tidigare! grymtar en stingslig Aflodal. Tung aggressiv oloroso/demararasockrig nos som får en att hoppas på en monumental sherry-käft. En chokladkakemjuk farin-smak med håglösa sherry-toner är en besvikelse. Enquist är mer positiv. Strålande doft av körsbär och mörk choklad. Men håller inte riktigt stilen i munnen som kommer igång sent, gillar tobaken i finishen. Larsson går en medelväg. Smaken får en söt inledning med knäck och kola och stramare kryddor mot slutet som torkar upp.
Glen Grant 40 år 40%
utomlands £295
Aflodal 89 / Enquist 87 / Larsson 88 = WBP 88
Varsågod, Gordon & MacPhails budget-gamling från Glen Grant bottlad 2014. Bara 295 pund, testets näst billigaste 40-åring! Till skillnad från det mesta ålderstigna här i världen inte dragen ur svulstig sherry-ek. Den här raringen kommer ur sliten refill-ek, 250-liters hogsheads av amerikanskt ursprung. En risk eftersom whiskyn inte får sherryns hjälp att maskera övermåttan ek-effekt.
Stilren gamling befriad ur sherryns famntag, mumlar Aflodal. Mild marsipan-doft med vingummi-vibbar. Rund smak, krämiga estrar tar på pirrande ek och fet kokos. Stumnar en aning på upploppet, lång frukt-finish där fet fudge förenklar, torr mint-ek växer. Nestorn ser rätt tom ut efteråt, det hände tydligen inte så mycket. Inte heller Enquist blir bergatagen. Mer intressant än imponerande whisky. Eucalyptus-hintad näsa och fet aningen bitter käft, relativt träig. Larsson charmas av den mintiga doften med exotisk frukt. Men smaken är träig och torr, frukten orkar inte ta sig ut.
Glen Elgin 27 år 1984 45.1%
utomlands, motsvarande 1399 kr
Aflodal 88 / Enquist 87 / Larsson 89 = WBP 88
Glen Elgin är en blending-malt från Diageo. Här en 27-åring från bourbon-fat plockad 2011 av tyska Liquid Sun.
Eken lyckas med konststycket att förminska Glen Elgin som blir sötlallig. Panelen är ense, det är ingen fullträff. Väldigt söt, konstaterar Enquist, men samtidigt mycket fat och rejält svartpepparkryddig vilket är rätt coolt när man vant sig. Avslutar tyvärr på tomgång. Elegant sötma åt fudge-hållet, menar Larsson. Men den blir lite träig och eldig på slutet. Aflodal chockas nästan av den trista gräs-snoken. Helt intetsägande för sin ålder, muttrar nestorn. Friskt maltig mun med krämiga estrar, jublande god – rätar upp betyget en smula.
Pulteney 35 år 42,5%
utomlands £488
Aflodal 87 / Enquist 88 / Larsson 87 = WBP 87
Inver House kronmalt från Wick längst norrut på skotska fastlandet är inte gruppens mest komplexa, finstämda. Här är deras äldste, utgiven 2014 och tagen ur en mix av 1st fill-fat, både bourbon och oloroso-sherry.
Tam gamling där eken sugit musten ur destillatet, konstaterar Aflodal. Räddningen är en boost av sherryek. Dämpad smak av kalvskinn och gammalt läder, strax rika gammelestrar följt av rå kallkällare. Smörig/krämig i avslutet så det räcker. I Enquists mun ramlar söta lakritstoner ut, sötman bär in i eftersmaken som torkar ut, saknar djup och längd. Dämpad och återhållen whisky, menar Larsson. Kunde varit ung vore det inte för allt trä som stänger av smakerna.
Macallan Rare Cask 43%
SB-nr 85823, 2199 kr
Aflodal 86 / Enquist 90 / Larsson 86 = WBP 87
Whiskyhusets nya storsatsning på finwhisky, 25 till 45 år gammal, gjord mellan 1970 och 1990. 16 olika sherry-stilar har fördelats över totalt 252 fat, mest first fill. Men av all denna sherry märks inte mycket, tyngs av eken?
Nedtonad Macallan där eken både dräper och räddar. Snäll sockervaddsdoft som känns ung, muttrar en förvånad Aflodal. Händer inte mycket i munnen. Börjar med läcker fruktsötma, inflikar Enquist, kanske något kladdig. Larsson skakar på huvudet: Träig smak, ingen generös frukt, ung och rivig i stilen. Men exiten är lyckad, fyller Aflodal i. Lång och fet med småcitrus och halvtorr värmande ek.
Blair Athol 25 år 1989 49,3%
utomlands £156
Aflodal 85 / Enquist 87 / Larsson 90 = WBP 87
Blair Athol är blenden Bell’s hemvist, stället ligger på randen till kalfjället i den lilla staden Pitlochry på vägen mot Speyside. Douglas Laing har givit ut 309 flaskor i serien Xtra Old Particular. Gjord i juni 1989, flaskad i oktober 2014. Hämtad ur refill hogshead-fat nr 10440.
Nja, panelen är tveksam. Halvdant fat och medioker sprit, klagar Aflodal, ändå godtagbart resultat. Simpel gräsnos med äppelvibbar. Ren äppelsoppekäft och rund savande fruktfinish. Blir något bättre med vattendroppe, smaken sötnar och får kraft, avslutningen mer ekbett. Enquist ser trött ut, näsan är spretig, smaken engagerar inte, sött avslut utan finess. Larsson är mest positiv. Ljusare aromer, ungdomlig stil i munnen, mandel/kola växer till och faten ger mer kraft mot slutet.
Benromach 30 år 43%
SB-nr 85624, 5356 kr
Aflodal 84 / Enquist 83 / Larsson 86 = WBP 84
Utgiven 2011 av Gordon & MacPhail, mix av 1st och refill sherry-fat.
Halvhjärtat, tycker alla. Fadd slö whisky, biter Enquist av. Billig snok, meddelar Aflodal, tunn fernissa/äppelkärnhus, liksom gräsigt vilsen. Mild fruktkola-mun med krämig/gräddig ek gör i alla fall smaken god. Halvbanal, menar Larsson. Pratar smörkola och vanilj, lite eldig, känns yngre än den är.