Márcio Lopes & dennes Pequenos Rebentos är framtidens Vinho Verde

Niklas Jörgensen 11 Aug, 2018
Vin Att ge upp en på pappret säker karriär...det kräver mod. Fast kanske än mer så krävs det passion och övertygelse. Typ; det här är vad jag vill göra. I våras träffade Livets Godas Anders Enquist och Niklas Jörgensen en av regionen Vinho Verdes mest spännande nya vinmakare, Márcio Lopes, och imponerades av vinerna. Márcio studerade till ingenjör men blev vinbiten och hamnade ett par år hos alvarinhokungen, Anselmo Mendes innan han provade på att lära sig mer utanför Portugals gränser och drog till Australien. Och sedan början av decenniet har han nu arbetat med att etablera sitt eget märke - Pequenos Rebentos i Vinho Verde samt Permitido/Proibido i Douro. För det är det här han vill göra. Vin, riktigt bra vin.

Márcio Lopes har ett smittande leende och det är lätt att gilla honom. Han har det där typiskt portugisiska över sig; lågmäldheten men samtidigt stoltheten över sitt verk. De är bra på det där i Portugal och kanske är det en av de främsta anledningarna varför det är så lätt att älska Portugal och dess invånare. De känns jordnära. Den känslan har Márcio onekligen bakat in i sina Vinho Verde-viner som fungerar som en väckarklocka – hur bra den här regionen kan vara – är – och att man visst det kan producera viner i en försiktig intervention-stil trots att du befinner dig ett i ett fuktigt klimat.

Márcio Lopes förklarar det själv så enkelt att man nästan för ett ögonblick får tanken att, hey, jag kan göra det här, jag kan bli vinmakare. Det är en god egenskap hos honom men nu är det inte så enkelt – snarare är det som så att skickliga vinmakare får det att se så enkelt ut men vi vet innerst inne alla att det ligger mycket jobb, hårt jobb bakom. När han säger att: har han bara bra druvmaterial att jobba med så finns förutsättningarna framför näsan på honom, att skapa ett bra vin som speglar sitt växtläge. Då får han det att låta så enkelt fast vi vet att det är det motsatta.

Vinerna han producerar är i minimal intervention-stil. Inga tillsatser i vingården, som besprutning/gödning, minimal intervention i källaren. Han arbetar med den naturliga jästen, använda fat för att inte påverka juicen för mycket och bara den mängd svavel som behövs. Men så lägger han till en liten detalj mer, säkert inspirerad av sin tid hos Anselmo Mendes – skalkontakten. Många av Márcios viner har skalkontakt och hur lång tid beror på årgången. En metod som traditionellt sett var ett sätt att säkra vinernas hållbarhet då tanninerna agerade antioxidanter men idag när det finns svavel att tillgå så gäller det istället att finna balansen i skalkontakten, utan att det tar överhand. Något herr Lopes hanterar strålande för druvtypiciteten är det aldrig någon tvekan om här, det är aldrig en filosofi framför ett växtläge och han arbetar med sunt förnuft.

Márcio Lopes har runt fem hektar idag men köper också in druvor från odlare som inte besprutar. Vingårdarna återfinns i subregionerna Monção e Melgaço, runt Braga samt i Ponte de Lima.

På plats i Portugal så faller vi bland annat pladask för Márcio Lopes 2015 Pequenos Rebentos Moda Antiga (92 LGP) från Monção e Melgaço, den mest nordliga av Vinho Verdes nio underregioner. Två dagars skalkontakt har musten fått innan det jäser och lagras nio månader i använda fat. Minimal mängd svavel. Det är en strålande alvarinho med den karaktäristiska blommigheten och strama fruktigheten samtidigt som det finns en viss tanninkänsla, fräsch örtighet och täthet i gommen.

På hemmaplan igen så ges möjligheten av Márcio att prova dennes 2016 (91 LGP) och 2017 (92 LGP) av À Moda Antiga. En blend av alvarinho, avesso och arinto i 2016 medan 2017 utelämnar arinton. Med årgång 2016 och 2017 har han drygt sex dagars skalkontakt och således tagit ut svängarna lite mer. Det är viner med pondus och stor personlighet, långt, långt borta från den bild som gemene man har om Vinho Verde. Bägge viner har en underbar saftighet, renhet men samtidigt finns det djup, lätta tanniner som skänker myntaörtighet och en precis syra som agerar ryggrad. Den gula frukten är både fet och slank på samma gång – det låter motsägelsefullt men det finns något drag hos de här vinerna som är lite knepiga att beskriva – de bör upplevas helt enkelt. Fast 2017 har även en krämig tropisk touch som är vansinnigt läcker och inbjudande.

Så nu är frågan; vem blir det som tar hem de här vinerna till Sverige? Även om det är Vinho Verde och importören får lägga ner lite jobb med att övertyga massan om vinernas förträfflighet – tills folk de facto provar dem. Sen är det vinerna som snackar....


Teckna prenumeration på Livets Goda, eller varför inte ge bort lite god läsning i julklapp?

Vin Varför inte unna dig själv en prenumeration på Livets Goda,…
10 Dec, 2018

Ruinart blir Grand Hôtels nya huschampagne

Vin Champagnehuset Ruinart har inlett ett långsiktigt samarbete med anrika Grand…
13 Dec, 2018

Casteloro – en vardagspärla som gillas

Vin Champagne har sina tillfällen och likaså övriga mousserande av bättre…
13 Dec, 2018
Artikelarkivet