Hallå där Jessica Heidrich!

Det går rykten om att du precis har bryggt din 50:e öl i serien S:t Eriks. Stämmer det? Ja, det stämmer faktiskt. Det blev en Black Barley Wine med en styrka på 9.6 procent. När jag insåg att det var öl nummer 50 ville jag göra något speciellt och barley wine är ju en ölstil som många hembryggare satsar på, den är något av ölvärldens madeiravin, men jag ville såklart sätta en helt egen prägel på ölet. Jag utgick från den klassiska engelska stilen, men ville göra ölet med en större mängd rostad malt, lite i stil med hur en Black IPA är. Det jag var ute efter var framför allt färgen från malten, inte så mycket de rostade tonerna och beskan, därför var jag tvungen att vara extra noggrann vid mäskningen och med pH-värdet. Det blev riktigt bra och den 24 april lanserar vi 7 500 flaskor på Systembolaget. Grattis, hur har du firat öl nummer 50? Oj. Jag vet faktiskt inte, det har inte blivit så mycket av det ännu. (Jessica skrattar) Det var faktiskt helt ärligt så att jag först inte hade koll på att jag hade bryggt så många öl, men när jag fick frågan för en tid sedan och upptäckte att nästa öl skulle bli den femtionde fick jag ju såklart tänka till och göra något jag verkligen tycker om. Tankarna gick snabbt till en barley wine och även smaksättning med choklad eller lönnsirap, men till slut bestämde jag mig för att göra en helt vanlig straight barley wine. Ett kul sammanträffande med det femtionde ölet är att S:t Eriks faktiskt fyller fem år i år. Självklart måste det firas på något sätt, någon gång. Hur har resan med S:t Eriks varit hittills, plus och minus? Den har varit väldigt rolig, att bara tänka sig tillbaka fem år och inse hur mycket som har hänt i öllandet Sverige på den tiden är intressant. Vi kunde ju verkligen inte förstå hur uppskattat S:t Eriks skulle bli och hur ölkulturen skulle utvecklas i Sverige under åren. Bland det allra roligaste tycker jag ändå att uppmärksamheten kring S:t Eriks har varit och alla fantastiska och passionerade människor jag har haft förmånen att få träffa, lära känna och arbeta med. Det är inte bara bryggare och kolleger i ölbranschen, utan också sommelierer, vinmänniskor, krögare, journalister, bloggare och konsumenter. Det har minst sagt varit fantastiskt. Om det har varit något negativt? (Jessica funderar en stund) Nej, egentligen inte, det är ju få förunnat att kunna göra sitt största intresse och sin hobby till ett yrke och en livsstil. Samtidigt är det krävande, lever man med sin hobby dygnet runt är det svårt att sätta gränser, det blir lätt så att man arbetar jämt. Jag har alltid arbetat mycket, men jag har aldrig arbetat så mycket som jag gör nuförtiden. Om du får plocka ut ett par öl som du har tyckt särskilt mycket om, antingen att göra eller att bara dricka, vilka blir det då? Två av ölen är egentligen ganska lätta att plocka ut. Min första öl, S:t Eriks Pilsner tycker jag väldigt mycket om och den är jag stolt över, det är också riktigt roligt att den fortfarande säljer väldigt bra. Såklart vill jag också lägga till det senaste ölet, Black Barley Wine och den Black IPA jag gjorde på fat för några år sedan. Ett annat öl som jag är förtjust i är den Raspberry Imperial Stout jag bryggde tillsammans med Thornbridge Brewery, den är helt fantastisk. Hur går samarbetet med Mathias Dahlgen, har ni fler spännande öl på gång? Det var verkligen superhäftigt när Mathias ringde mig och sa att han tyckte om mina öl och ville ha ett samarbete. Det senaste ölet vi gjorde var påskölet och vi har en del idéer på gång, men i nuläget är inget färdig för lansering. Känner du en press på dig att leverera nya spännande ölsorter, eller går utvecklingen framåt lite mer lekfullt? Jag är kontrollfreak och har nog alltid ett visst mått av prestationsångest, men på sitt sätt är väl det bra eftersom S:t Eriks är ett starkt varumärke som många konsumenter idag har ett stort förtroende för. Det händer att jag får beröm för något öl, men att man hade väntat sig ännu lite mer än så från mig. Så är det med höga förväntningar. Rent kreativt har jag hur många idéer som helst, jag kan knappt röra mig runt om vardagen eller på resor utan att få nya idéer, jag har huvudet och mobiltelefonen fyllda av tankar kring nya öl, det är så mycket jag vill göra. På så sätt är väl processen både kreativ och lekfull. Är det någon öltyp som du vill brygga och lägga till i serien? Jag är vansinnigt förtjust i sura öl och helt ärligt skulle jag vilja göra öl bryggda med Brettanomyces, jag vet också precis hur jag skulle göra ölen. Men, jag kommer aldrig brygga sådana öl, i alla fall inte i vårt bryggeri, det är för riskabelt med tanke på storleken och att vi bara har en buteljeringslinje. Risken att vildjästen smittar bryggeriet och andra öl är alldeles för stor, tyvärr. Går det att gissa vilken typ eller vilka typer av öl som blir nästa trend och i så fall vad tror du själv? Vi bryggare har använt olika sorters humle i många hundra år och det kommer vi fortsätta med. Det kommer hela tiden nya humlesorter och så fort vi bryggare träffas pratar vi om de nya sorterna och hur vi vill använda dem. Humletrenden är påtaglig och stark och den kommer att hålla i sig en lång tid framöver. En sak jag däremot ser är att många öl går mot lägre alkohol. Från att alla IPA blev starkare och fylligare har pendeln nu slagit tillbaka mot så kallade sessions, öl man dricka många av under en dag eller kväll. I USA talar bryggarna om att den nya tiden öl bör landa på cirka fem procents styrka, i Sverige snarare fyra procent eftersom vi sedan länge har haft en något måttligare alkohol i våra öl. Det här är en välkommen trend tycker jag. Slutligen, nu när sommaren står inför dörren, vilken typ av öl blir din sommaröl i år? Det kommer att bli uppfriskande drinkar av amerikansk IPA och tonic, det blir en underbar balans mellan ölets maltkropp och humlekrydda mot tonicens beska. Jag brukar köra en del tonic till två delar öl, men förra sommaren blandade jag lika delar tonic och det första ölet jag bryggde åt Mathias Dahlgren. Enbärskryddan i det ölet blev fantastiskt god till tonicen.