Marimar Estate – Idén och det vinmässiga arvet kommer från Europa

“””Vi är fullt medvetna om vårt problem, att stilmässigt ligga någonstans mellan klassiska bourgogneviner och mer fruktiga kaliforniska””, säger Tony Britton, vinmakare sedan 1994 och numera också ansvarig för vingårdarna. “”Medan andra vinerier lanserar unga årgångar som är fullt njutbara direkt vid lansering, är våra viner fortfarande lite knutna trots att de är ett eller två år äldre””, lägger han till. Riktigt så illa är det emellertid inte. Det som framför allt skiljer vinerna från Marimar Estate från majoriteten av det andra i Russian River Valley, är att de mer är gjorda efter en europeisk idé om att elegans står över kraft och fruktdjup. “”För mig är det balans, lagringsduglighet och förmågan att matcha vinerna till mat som är utgångspunkten när vi odlar och gör våra viner””, säger Marimar Torres. Medan amerikanska vinskribenter, med undantag av Steve Heimoff från Wine Entusiast, har ett måttligt svalt förhållande till Marimar Torres viner, är lovorden desto större från brittiska vinpotentater som Steven Spurrier och Michael Broadbent. De håller båda hennes 2006 Pinot Noir Mas Cavalls Doña Margarita Vineyard från Sonoma Coast som ett av de bästa och mest komplexa pinotvinerna från Kalifornien. ATT MARIMAR TORRES VALDE ATT FLYTTA FRÅN sin familj i Katalonien till att bli sin egen i Russian River Valley, är något man sällan talar om. En anledning var givetvis att hon träffade en amerikansk man som hon gifte sig med, men en än starkare anledning var nog att hon inte skulle ha fått den chans att förverkliga sina egna idéer och drömmar i den strikt patriarkala familj som Torres är känd för att vara. Ändå stötte hon på ett visst motstånd när hon lät meddela sin familj att hon hade för avsikt att plantera vin i Kalifornien, särskilt när det kom till druvorna chardonnay och pinot noir, vilka man i familjen Torres hade en sparsam erfarenhet av. Hennes bror Miguel var inte alls inne på hennes spår, 1984 sa han att hennes planer var för djärva och riskabla. “”Det kommer inte att fungera, och det kommer också att bli för dyrbart””, sa han. Marimar fortsatte, sin broder till trots, att leta en lämplig vingård och höll på i nästan två år och innan hon kom till Russian River Valley, såg landskapet och blev förtjust med en gång. Hon fann en före detta äppelodling på en sluttning i den svalaste delen av Green Valley i sydvästra Russian River Valley, och efter att ha analyserat jordarna och klimatet, fann hon att området var perfekt just för chardonnay och pinot noir. Hon var nu fast besluten att driva igenom sina idéer och kontaktade på nytt sin bror, som nu något uppgivet svarade att det var lika bra att han gav henne den hjälp hon skulle behöva, nu när hon ändå hade bestämt sig för att börja odla vin i Kalifornien. Marimar köpte 1985 egendomen med ruff, obearbetad mark för 600 000 dollar, egentligen en högst modest summa, och började året efter att plantera vinstockar. Hon tog kurser i vitikultur och vinframställning vid UC Davis 1988, och året därpå bärgades den första skörden av chardonnay. Samma år som det nya vineriet stod klart, 1992, gjordes den första årgången av pinot noir. SEDAN DESS HAR EGENDOMEN VUXIT IDAG TÄCKA 33.90 hektar med vin, fördelat över de två vingårdarna Don Miguel Vineyard (totalt 25.80 hektar planterad från 1986 och framåt) ovanför vineriet i Green Valley, och den 8.10 hektar stora Doña Margarita Vineyard i det ännu svalare området Freestone ute i Sonoma Coast (planterad från 2001 och framåt). Miguel och Marimar var båda tidigt inne på den europeiska idén med tät plantering vingården, vilket de i mitten av 1980-talets Kalifornien var nästan helt ensamma om. Lärarna på UC Davis fnös åt deras idéer och sa att de aldrig skulle kunna överföras till de förutsättningar som råder Kalifornien. “”De försökte få mig att förstå att jag till slut skulle få rycka upp varannan ranka, men vi gjorde ändå precis tvärtemot vad de sa””, säger Marimar och kan idag le åt de professionella råd hon fick för tio år sedan. Nu har pendeln svängt och många vinodlare planterar om sina vingårdar med upp mot 10 000 stockar per hektar, precis som i Europa, jämfört med mellan 3 000 och 4 000 stockar per hektar som var brukligt i Kalifornien tidigare. “”Tror man tillräckligt mycket på något, och ger det en seriös chans, då är jag övertygad om att man till slut lyckas, så jag anlitade människor som jag kunde överföra min tro på och byggde ett team av medarbetare som var lika engagerade som jag själv är”, lägger hon till. “”Det viktigaste med hög densitet i vingården är att du måste hålla skördeuttaget lågt för att nå toppkvalitet, därför börjar vi gallra bland druvklasarna redan direkt efter blomningen, sedan gör vi en ny gallring efter veraison i början av augusti, och naturligtvis sorterar vi även vid skörden””, berättar Marimar och Tony när vi går igenom vingårdarna. PÅ ETT ANNAT PLAN TOG MARIMAR OCH MIGUEL sina europeiska erfarenheter med sig, och gick på nytt tvärt emot vad professorerna på UC Davis sade, när de så sent på 1980-talet rådde alla odlare att använda sig av rotstocken AxR-1, framtagen som en korsning mellan druvan Aramon (av familjen Vitis vinifera) och en amerikansk druvsort ur familjen Vitis rupestris. “”Min bror var väldigt tydlig mot mig och sa att jag inte ens skulle röra den rotstocken eftersom den inte är resistent mot phylloxera””, säger Marimar och är naturligtvis tacksam för detta råd. Nära tre fjärdedelar av Kaliforniens vingårdsareal har sedan dess tvingats planteras om, just på grund av rotstocken AxR-1. “”Kalifornierna var naiva, de påstår att phylloxeran har muterat till en typ som inte hade upptäckts då vingårdarna planterades, men den fanns i allra högsta grad redan då””, säger hon och berättar att professor Bobal, som var både hennes och broderns lärare i Montpellier, hade berättat detta för kalifornierna redan i början av 1980-talet. Initialt gjorde Marimar bara två viner, ett av chardonnay och ett av pinot noir. När jag träffade Marimar första gången för 15 år sedan, sa hon till mig att hon inte förstod hur man kunde ge maximal uppmärksamhet på varje vingård och vin om man gjorde flertalet viner från olika distrikt eller vingårdar, vilket många producenter gjorde och fortfarande gör. Så lät det förr, men sedan dess har flera viner införlivats i produktionen. Först av de nya var chardonnayvinet Dobles Lías som gjordes första gången 1998, följt av pinotvinet Cristina år 2002, därefter en specialselektering av pinot noir från Earthquake Block respektive Stony Block högst upp i vingården, det nya pinotviner från vingården i Freestone år 2003 och slutligen ett ståltankjäst chardonnayvin 2005. “”Det är så spännande att se alla nya viner””, berättade Marimar då vi provar igenom hela serien i maj 2006. “”Jag har helt ändrat inställning till specialbuteljeringar, jag såg aldrig möjligheten till det förut, men i takt med att vingårdarna har vuxit till sig och visat sina rätta sidor, har det blivit naturligt att göra så här””, säger hon. CHARDONNAYVINERNA FRAMSTÄLLS PÅ TYPISKT burgundisk sätt med ekfatsjäsning och omkring tio månaders lagring. De har den för distriktet så typiska kombinationen mellan solrik frukt och kropp med en frisk naturlig syra och finstilt mineralton från den säregna sandstensjorden goldridge. Samma jord bidrar också till mineralitet i pinotvinerna. Med totalt 15.00 hektar är pinot noir den viktigaste druvsorten hos Marimar Estate. Det största av vinerna, sett till sin årliga produktion på mellan 2 500 till 3 300 lådor, är Masía Pinot Noir Don Miguel Vineyard (ca $43), som görs av fem olika kloner med Swan som dominant och Pommard, Dijon 115 och Dijon 667 som fina komplement. “”Den femte klonen kallar vi Cristina 88 efter min dotter som föddes 1988, men vi tog sticklingarna från Beringer Vineyards och det är ursprungligen en Mount Eden Clone””, berättar Marimar och lägger till att den ger vinet fyllighet, stadig tanninstruktur, mörk färg och djup frukt. En generell beskrivning av vinet är att det är elegant med en finstilt aromatisk men också djup och något mörk bärfrukt, alltid med den friska syra som är typisk för den här delen av Green Valley, och med en lätt kittlande mineralton från jorden. Sedan den första årgången 1992 har vinet emellertid varit i en slags stadig förändring, allt i takt med att vingården har mognat och man har funnit den rätta stilen. De tidiga årgångarna minns jag som mer fruktiga, men när man 1999 började experimentera med ekologiskt odling och från 2003 helt gick över till ekologiskt och så småningom delvis biodynamisk odling, har vinet upplevts lite ojämnt i stil och kvalitet. Om 2001 var och fortfarande är ett utsökt vin, idag med stor komplexitet, fick man stora problem toppåret 2002 på grund av korkskador, medan 2003 och den varmare 2004 inte alls var lika fina som tidigare eller senare årgångar. Från 2005 har man sett en mer stabilt positiv utveckling, och 2009 är vinet riktigt fint. Dock bör man vara medveten om att det här är vinet som kan upplevas lite tillknäppta som unga, mer än det genomsnittliga pinotvinet från Russian River Valley vinner det på fyra till fem års lagring från skörd. MED ÅRGÅNG 2003 INTRODUCERADE MARIMAR en särbuteljering från en liten lott högst upp i Don Miguel Vineyard, Pinot Noir Don Miguel Vineyard Earthquake Block (50-200 lådor årligen, ca $52). Det görs uteslutande av klonen Pommard med 15 procent hela druvklasar, är aningen djupare och bredare och även något mer strukturerat än den vanliga buteljeringen, men har en mycket mer expressiv, aromatisk, parfymerad och mer tillgänglig rödfrukt med ett läckert inslag av mörka rosor. Året därpå fick det exklusiva vinet sällskap av Pinot Noir Don Miguel Vineyard Stony Block (omkring 50 lådor årligen, ca $52), också det från en högt belägen lott men uteslutande gjort av klonen Dijon 115. För detta vin sker dock alltid full avstjälkning, dock lagring i 50 procent nya ekfat. “”Att vi gör vinet annorlunda beror på att druvorna får en mycket kraftigare struktur i det här blocket, då behöver vi inga stjälkar, däremot en lite större andel ny ek för att tämja tanninerna””, berättar Tony. Häri finner man en fint rökig och lätt jordig nyans, särskilt med ett par års mognad, därtill en lätt kryddig nyans i den generösa bärfrukten. Det är det djupaste och mest strukturerade av vinerna från Marimar Estate, och kan närmast jämföras med tappningen Cristina. Dessvärre säljs de här två specialtappningarna endast på vingården, därför bör man passa på när man besöker Marimar Estate. ETT VIN SOM OFTARE ÄN DEN vanliga tappningen imponerar redan som ungt, trots att det är både tätare och mer strukturerat, är Pinot Noir Don Miguel Vineyard Cristina (ca $54). Vinet görs till ungefär en tredjedel vardera av klonerna Cristina 88 och Dijon 115 och resten Pommard från Earthquake Block och lite Swan Clone. Cuvéen varierar från år till år, i grunden är det här en noggrann selektion av 16-20 fat som bäst anses representera vingårdens terroir. Färgen är ofta en aning mörkare än i den vanliga tappningen, doften större och djupare och frukten aningen generösare och smaken både fylligare och betydligt mer strukturerad. Jämfört med de andra pinotvinerna behöver Cristina en längre tids luftning om det dricks ungt, i regel minst 30 men heller 45 minuter i karaff, och det är generellt sett det vin som utvecklas långsammast i flaska. Årgångarna 2005 och 2007 har varit särskilt lyckade, och har en lovande framtid för den som söker de sekundära aromerna efter lagring. SEDAN DEN NYA VINGÅRDEN I SONOMA Coast började ge frukt 2004, de första årgångarna förvisso bara 600-900 gram druvor per stock, har vinet Mas Cavalls Pinot Noir Doña Margarita Vineyard (ca $49) gett löfte om att vara firmans finaste vin. Än så länge är det emellertid inte där, för hur stor, intensiv och läckert mörkt bärfruktig doften än är, har vinet på grund av de unga stockarna ännu inte visat det djup och det mellanregister det kommer att få med tiden. Redan andra årgången, 2005, blev vinet dock utsökt och är fortfarande ungt och lite knutet, medan 2006 känns lite öppnade och rent av mer elegant. Vinet görs av klonerna Pommard och Dijon 115, och numera ligger produktionen på omkring 2 500 lådor årligen. En mer knuten specialtappning härifrån är Pinot Noir Doña Margarita Vineyard Chicos Run (ca $53), gjort på samma sätt men med en stramare struktur. “”Det här är inte en selektering av lotter, utan ett urval av fat i vinkällaren, en slags reserve””, säger Marimar. Och mer än sju eller åtta fat om året har det inte blivit sedan 2008, då vinet gjordes första gången. DEN URSPRUNGLIGA DON MIGUEL VINEYARD är i ständig förändring, inte bara på grund av att man har konverterat till ekologiskt och bitvis biodynamisk. På grund av virus tvingades man efter skörden 2011 att gräva upp tre block eftersom de inte längre gav tillräcklig volym eller kvalitet. Det ena blocket, 0.95 hektar stort, var planterat med chardonnay och ligger högt upp på sluttningen, det andra var planterat med pinot noir i den nedre delen av sluttningen, strax ovanför vineriet. “”Det var ett av de block vi först konverterade till ekologiskt, och med det fick rankorna åter kraft, men nu var de för gamla och gav oss inte den skörd vi ville ha””, berättar Tony när vi går runt i vingårdarna sommaren 2012. “”Vi får se när vi planterar om dem, men då kommer det att bli med albariño””, säger han och skrattar. Det spanska arvet går igen, man har sedan tidigare lite albariño och även tempranillo i sin vingård och har redan gjort viner av dem som uppskattas. “”Det finns ju så många viner av chardonnay och pinot noir här i Russian River Valley, och eftersom konkurrensen är alldeles för hård tror vi att det är en bra idé att hitta något som är lite annorlunda, något som sticker ut, men ändå fungerar väldigt bra i vingården””, säger han och får såklart medhåll av Marimar. Svensk importör är Miguel Torres Sverige, www.torres.se“