En studie i pinot noir

Ett av de idag mest etablerade distrikten för pinot noir är dalgången Santa Rita Hills i Santa Barbara County. Här är pinot noir den mest planterade druvsorten och distriktets viner har blivit omtalade över hela världen. Distriktets historia är ung, de första vingårdarna planterades på 1970-talet, men sedan dröjde det mer än två decennier innan odlingen utvecklades. En av de tidiga vinfirmorna i den nya vågen producenter som etablerades under 1990-talet är Melville Vineyards i den nordöstra delen av dalgången. Ett lyckodrag för Ron Melville var att redan till första årgången anlita Greg Brewer som vinmakare. Den rollen har han haft sedan dess och idag är han den drivande kraften och ansiktet utåt hos Melville Vineyards. ”Familjen Melville är fantastiska, jag har varit på Melville i 17 år nu och mitt engagemang är som ett äktenskap”, säger Greg. I ett rent internt studiesyfte har Greg Brewer genom åren vinifierat och buteljerat experimentviner av pinot noir för att dels förstå sina vingårdar, druvor och vinifieringstekniker bättre, dels för att genom det finputsa kvaliteten på de färdiga vinerna. En annan viktig del i studierna är att man vill höja förståelsen för vinerna hos personalen, som är de som möter kunder i provningsrummet och utsätts för frågor dagarna i ända. ”Jag gör olika experiment varje år och brukar normalt sett inte visa upp dem utanför vineriet, men jag har arrangerat provningar runt om i USA med dem, nu blev det också en större provning i Sverige”, säger Greg på sin blixtvisit i Stockholm. ”Alla viner vi provar kommer från årgång 2014, de skördades för bara fem månader sedan och låg fortfarande i faten fram till slutet av november och faten är sedan 2007 enbart äldre och neutrala”, säger Greg. Hur jorden påverkar vinet De tre första vinerna är gjorda av pinot noir av klonen Dijon 114 från tre olika vingårdslotter, alla viner vinifierade med omkring en tredjedel hela druvklasar. Det enda som skiljer vinerna åt är jordarna. Doftmässigt skiljer sig vinerna inte åt särskilt mycket, det är mest intensiteten i frukten som varierar, men bara något. Vinet från Sandy’s Block, som har en djup och helt ren sandjord (typiskt för norra delen av Santa Rita Hills), har en fint rödaromatisk och frisk doft med god intensitet med en liten antydan av mineralitet även i doften. Smaken är len, silkig och elegant med en ganska livlig mineralitet. ”En sandbaserad jord lyfter de aromatiska tonerna i pinot noir och ger det en lite mer blommig och elegant karaktär”, säger Greg och nämner ord som delikat och skör i sina beskrivningar. Det minst aromatiska vinet, som snarare är jordigt och har ett lite större inslag av stjälkarna, är det som kommer från det två hektar stora Anna’s Block, som har en sandig lerjord. I doften finner man också en rätt komplex nyans av grafit och jämfört med vinet från Sandy’s Block är det här en aning stramare. Förvisso finns det en riktigt god körsbärsfruktighet som nästan känns burgundiskt mörk i stil med den man hittar i vinerna från Vosne-Romanée och Gevrey-Chambertin. ”I det här blocket är inslaget av lera lite större, stockarna är lägre och druvorna får också ett något tjockare skal”, förklarar Greg och lägger till att rankorna får kämpa lite mer för att hitta närig i den kompakta jorden. ”Samtidigt ger lerjordar viner som upplevs lite mer tillgängliga redan som unga”, lägger han till när vi provar vinet från M Block (det hette tidigare Carrie’s Block), som har en ännu mer lerdominerad jord. Här är frukten mer koncentrerad och sötaktigt rik, man får också känslan av att vinet har en större densitet och viskositet. Samtidigt har det också en större struktur och påminner i jämförelsen med Bourgogne snarare om grand crus i Gevrey-Chambertin. Av de tre vinerna är det här det som upplevs mest komplext och även störst. Av den anledningen gör man också en särbuteljering som heter Pinot Noir M Block, ett vin som i många årgångar är firmans bästa vin. Hur klonen påverkar vinet Hos Melville Vineyards har man 16 olika kloner av pinot noir, ett spektrum av material som Greg beskriver som överambitiöst. I syfte att verkligen visa klonerna i sin absolut renaste form, har Greg låtit avstjälka druvklasarna i de tre experimentviner vi provar. ”Det är väldigt ovanligt att jag arbetar med avstjälkade druvor, det är inte riktigt min stil”, säger han. De tre vinerna kommer från Sandy’s Block och är vinifierade på exakt samma sätt. Mellan de olika klonerna är skillnaderna något mindre sett till doft, men färgen skiljer sig något. Clone 90 är också känd som Calera Selection, den togs av Josh Jensen från Bourgogne på 1970-talet är sedan dess planterad i vingårdarna hos Calera Wine Cellars. Vinet upplevs ha en elegant och ganska stram fruktig och lätt rosenaromatisk doft och vinet är det mest klassiska av de tre. Det är till med riktigt burgundiskt och har samma fina mineraliska energi som viner från Sandy’s Block i den första provningsomgången har. Clone 459 kommer från Jura och är en förhållandevis okänd klon i Kalifornien. Greg bytte till sig lite sticklingar från sina vänner på Sea Smoke. I det här vinet är kroppen något större, det känns som att druvorna har nått en lite större mognad (helt logiskt med tanke på att klonen är van att växa i det svalare klimatet mellan Bourgogne och Schweiz) och det har en sötare körsbärsfrukt. Det mörkaste, rikaste och fylligaste vinet serveras i tredje glaset. Merry Edwards, som arbetade i Santa Barbara County på 1970-talet, är vinmakaren som ligger bakom framtagandet av den Clone 37 som vinet är gjort av. Den kommer egentligen från Mount Eden Vineyards i Santa Cruz Mountains, men är en undervariant av den. I det här vinet är nyckelorden yppighet, rikedom, intensitet och längd, men sin upplevda sötma till trots har vinet fortfarande en frisk syra och stor elegans. Mot slutet av smaken har vinet också en läcker jordig komplexitet. Totalt sett är Clone 37 den charmigaste och mest omedelbart goda, men Clone 90 är den som levererar störst finess. När Melville planterades 1997 fanns det omkring 200 hektar vingård i området (det blev ett eget distrikt först 2001), och mer eller mindre bara en enda klon, Mount Eden Clone. Därefter började det komma betydligt fler kloner, väldigt mycket av de nya klonerna från Dijon och idag finns det mängder mer kloner i Santa Rita Hills. ”Numera har alltfler odlare börjat intressera sig för de gamla kaliforniska klonerna, men sköter om vingårdarna på ett modernt sätt, den typen av samspel är väldigt intressant”, säger Greg. Hur stjälkarna påverkar vinet Till den här övningen har Greg låtit vinifiera pinot noir av klonen Dijon 115 från M Block på samma sätt, men med ett undantag, de tre vinerna innehåller allt från inga till alla stjälkar. Greg gör en liknelse med att vinifiera druvor i hela klasar med stjälkarna som att steka fisk, fågel eller kött på sina ben. Han menar att det inte blir bättre bara just av den anledningen, men att maträtten och vinet får en större personlighet av det. Här i Santa Rita Hills är säsongen så pass lång att stjälkarna alltid hinner mogna tillräckligt innan det är dags för skörd. Därför ger de sällan den gröna och nästan ogina ton som omogna stjälkar kan ge vinet. I det första glaset är vinet gjort av helt avstjälkade druvor. Stilistiskt är den här versionen det renast fruktiga, här finns också en förhållandevis tydlig men fint balanserad strävhet som matchas och känns lite lenare tack vare den områdestypiska syran. Överlag känns det fruktigt och charmigt, nästan med en liten sötma om än med en torr eftersmak. Såklart är känslan av stjälkarna aningen uttalad i vinet med en tredjedel hela druvklasar. Någon beska noteras dock inte, däremot är strukturen lite mer påtaglig och vinet har också en lite stramare och torrare eftersmak. Även om man noterar stjälkarna i vinet nummer tre, tillverkat med enbart hela druvklasar, är vinet faktiskt inte alls är så stjälkigt man kan tro. Bortsett från den mycket mer uttalade strukturen och den av stjälkarna något torrare och stramare smaken, är det ett vin som har en större kropp och därför absorberar stjälkarna på ett utmärkt sätt. Det man noterar i eftersmaken är en lätt kryddig på gränsen till torkat fruktig komplexitet. ”Generellt sett är vinet från M Block alltid gjort med hela druvklasar av klonerna Dijon 114 och Dijon 115”, förklarar Greg när provningen är över. ”Jag vet inte om jag skulle arbeta med hela druvklasar om jag hade vingårdarna utanför Santa Rita Hills eller Russian River Valley, där jag också tycker att stjälkarna fungerar bra”, säger Greg och lägger till att det är viktigt att man öppnar upp rankorna tidigt på säsongen så att solljuset kommer åt att få stjälkarna mogna. Han berättar också att vissa kloner och vingårdslägen är mer lämpade för viner med hela druvklasar än andra. ”Jag skördar pinot noir över sex veckors tid, vilket är en ovanligt lång skörd, och oftast brukar jag avstjälka mer i början av skörden än mot slutet, då så gott som allt är inte avstjälkat”, säger han och lägger till att vingårdarna med sandjordar ofta skördas före de i lerjordar, men att det aldrig finns något recept för hur han gör. ”Är stjälkarna för omogna får vinet en grön och otrevligt doft och besk smak, är det för övermogna kan vinet få en nästan torkat plommonliknande och plump karaktär”, säger han. Hur det färdiga viner blir och utvecklas ”Vi gör omkring 150 olika smålotter med pinot noir, i en provning som den här ser man bara nio av dem”, säger Greg och lägger till satt hans arbete till stor del handlar om att hitta den bästa balansen genom blandningsförfarandet. ”Det är lite som att plocka ut ett par musiker i en stor orkester, det ger inte alls samma resultat som helheten av orkestern ger”, summerar han. Vi börjar med 2014 Estate Pinot Noir, som har en rent fruktig och aromatisk doft som är tydligt präglad av fräschör och försiktig vinmakning. Årgången är riktigt bra och vinet har en renhet, spänst och bara diskret känsla av de cirka 45 procent hela druvklasar Greg har använt sig av i den här cuvéen. Det är fortfarande ett ungt och spänstigt vin med inslag av vildhallon, söta jordgubbar och röda körsbär, och först i eftersmaken noterar man den kryddiga känslan av stjälkarna. Det här vinet är utsökt att dricka nu, men det har en god utvecklingspotential på någonstans mellan åtta och tio år, kanske till och med längre. Dricks det nu, gör man det för den charmerande parfymen och silkiga texturen. En frostattack på våren påverkade vinet 2008 Estate Pinot Noir, som enligt Greg var ovanligt blygt och stumt till en början, men som med tiden har öppnat upp sig en aning. Det är gjort på samma sätt som tolvan, men har hunnit komma en bit in i mognaden och är inte alls lika aromatiskt. Däremot är det något mer komplext, det har en något jordigare ton och en lite mer uttalad känsla av stjälkarna, men det har också en mer mogen fruktighet med en rätt trevlig ton av torkad frukt och te i eftersmaken som ger vinet en mer komplext mogen karaktär. Det är riktigt gott, men det känns också ha nått något av en formtopp där det troligen kommer att ligga kvar i några år till. Den värmebölja som präglade 2004 gav vinet en så mogen och söt frukt att Greg det här året lät öka andelen stjälkar i vinet för att motverka känslan av sötma i smaken. Dessutom använde han vid tiden också en liten andel nya ekfat, omkring tio procent som mest, men enligt Greg har det ingen påverkan på vinet så här drygt tio år senare. En faktor han däremot lyfter fram är att vingården bara var sex sju år gammal 2004, att den i senare årgångar är äldre och att han dessutom har finjusterat odlingen och produktionen sedan dess. Vinet har en tydlig mognadston med jordigare och mer kryddiga undertoner, men det finns fortfarande en god fruktighet kvar som till viss del upplevs lite yngre än den i årgång 2008. Smakmässigt finns också en viss spänst kvar i vinet från 2004, men eftersmaken är lite kortare. ”Det håller fortfarande ihop, men det är inte ett vin jag skulle vilja spara särskilt mycket längre till”, säger Greg. ”Jag ser mig inte själv som den som gör vinerna, alla komponenterna kommer till mig från vingården och mitt arbete är som en dirigent i en orkester att sätta dem samman på bästa sätt”, säger Greg när han knyter samman presentationen.